4 december 2015

Verklighetens MÄNniskor

Män i grupp, män på resa. Nej jag vet, inte alla män. Men den del. Till exempel de jag satt bredvid på vägen hem. Så kallade businessmän. Alltså förlåt men jag kände ett sådant förakt. 

De pratade om hur den ene haft sin bil i snart 1,5 år så om ett halvår var det dags att "plocka ut en ny". Kanske en elbil, frågade den ena mannen den andre, som skrattade och sade "yeah RIGHT" som att det var alldeles uppenbart varför det vore ett helt otänkbart alternativ.

De pratade om "grabbarna" från Englandskontoret som de tagit ut på jobbmiddag igår. Skrattade hånfullt åt Tom, som avvek redan halv elva eftersom han hade "småknoddar" hemma. De sade ja fy fan, fan vad skönt att de där åren år förbi asså. 

De bodde båda på Lidingö och bestämde sig för att stanna till på en "jäkligt najs" restaurang i lindrings centrum på hemvägen, klockan skulle ju ändå bara vara fyra och deras båda frugor visste ju inte exakt vilken tid de skulle landa. Dr kunde ju ta en tidig aw eller två, skjuta lite på det där jobbiga med att dra hem till fruarna och barnen. Hehehe i samförstånd. 

De snackade om vilka kanalpaket som visade de bästa sporterna och klagade på hur lång tid boardningen på planet tog - nästan 25 minuter, det är ju helt makalöst. Att en äldre man med svårigheter att gå och en kvinna med bruten fot stoppade upp flödet i gången en smula sket de i, det var bara jävligt dåligt med så långsam boardning. 

De jämförde att läsa böcker ("Leif Gw:s senaste, han e jävligt bra asså") på platta eller i bok och kunde inte enas. Båda verkade dock överens om GW:s briljans.

Den ena har spridit ut sina ben över både mitt och sin jobbgrannes benutrymme. Sover nu gott med öppen mun. Den andre ser serie på sin iPad. 

Är det här verklighetens folk, alltså? Så deprimerande.  

2 kommentarer:

Karin sa...

Alltså fy fan, så trist och förutsägbart va? Känner liknande förakt för alla kostymnissar på min tåglinje här i Melbourne. De tar så självklart upp plats, låter så mkt, är så... Självgoda?

Anonym sa...

Min kompis man (någon sorts IT-chef) hamnade i en liknande diskussion med manliga kollegor på ett hotellrum under en konferens. De satt och skröt om sina bilar, den ena värre än den andra. Tillslut var det någon som frågade kompisens man vad han körde för bil och han svarade Citroen Berlingo. Att de i familjen också har en Audi och en Mercedes cabriolet från 70-talet kände han inte att han behövde berätta. Skrytandet om bilar dog direkt efter hans kommentar.