6 januari 2016

En jävligt kall och jävligt lång

Hej från BARNBLOGGAREN! Ja men ursäkta att jag inte har något annat liv då? I alla fall. Idag var det snorkallt i Stockholm men jag vågade inte bege mig till muséer eller andra inomhusställen för barn med tanke på hur fullt jag tänkte att det skulle vara, och även fullt av magsjukebakterier. Inte en gång till om jag slipper. Så, återstod att göra var tusen lager kläder och att bege sig ut i parken. Där var ungefär ingen annan och Ivan började klaga på kallt om fingrar och fötter efter en kvart ungefär. Då fikade vi, han sade att han ville sova i vagnen och jag tänkte ja men visst, det här blir en snabb affär. Började promenera i dessa tusen minusgrader (han hade ylle, fleece, overall och åkpåse så honom var det ej synd om, ifall ni satt och oroade er) och så blev det en sån där gång som... Tja vad ska vi säga? En klassisk Carolina-söver-Ivan-och-tror-hon-har-koll-på-läget-gång, en sådan där gång då Ivan ligger men halvöppna ögon men ändå är vaken i EN HEL JÄVLA TIMME. I tio minusgrader. Jag fryser och fryser och svär (inombords) men vet att om vi går upp kommer läggningen börja om och ta en timme till, och tänker hela tiden att snart somnar han, det ser man på ögonen. Well, till slut somnade han faktiskt. Efter en dryg timmes iskall promenad. Då smög jag upp till oss, ställde honom i ett svalt sovrum med halvöppna fönster, slängde ned min stelfrusna lekamen i soffan under två filtar och tänkte att nu, NU, ska jag värma mig och njuta efter "väl utfört arbete".

En kvart senare ropar han från sovrummet. Jag tror inte mina öron. Han sover som en klubbad säl åtminstone första timmen av dagvilan? Alltid? Efter 25 minuter vaknar han ju ALDRIG? Utom idag dårå. Vaknar och pratar och är liksom helt färdig med sin vila? Kvart över tolv på himla MORGONEN. Åååååh om jag vetat detta när jag gick runt i en timme i tio minusgrader. Att jag skulle få tio minuters paus i värmen, ett barn som bara sovit en halvtimme och som sedan skulle vara gnällig resten av dagen pga undersövd. Då hade jag tänkt om, kan vi ju konstatera. Men det fanns det inget utrymme för där vid tolvklippet med vaken unge som ville ha lunch, så det var bara att köra på. Och köra gjorde vi. Resten av den långa, jättelånga, evighetslånga eftermiddagen. Vi fikade hos en dagispolare till Ivan, gick och handlade, kollade en hel del på filmer på YouTube, åt middag, badade, och så till slut var klockan äntligen halv åtta och vi kunde påbörja läggningen. Fem över åtta var den över. Så går även denna iskalla dag till handlingarna.

Imorgon ska det vara fjorton minusgrader i Stockholm. Då får förskolepersonalen ta hand om min unges dagvila. Själv ska jag duscha och ligga under fjorton filtar i soffan. Hela dagen fram till klockan tre.

Inga kommentarer: