24 januari 2016

Jag och min dumma längtan

Jahopp. Kvällens läggning klockade in på 90 goa minuter och en kvart efter han somnat - läs: kl 21.45 - satte en hemsk hosta igång. Han är förkyld lite till och från sedan förskolestarten för terminen och hostan tycks komma och gå, mest beroende på om det sitter slem liksom "bakom näsan" och stör andningen eller ej. Det låter hemskt. Som att han håller på att kvävas, varpå en hostattack som låter farligt nära kräks tar vid, och sen rosslar det ett tag. Idag tyckte jag för övrigt knappt han var förkyld, så ja, det är ett ständigt gissel detta. 

Ibland kan jag bli ledsen när jag tänker på att jag längtar framåt så mycket. Till han blir större. Visst har jag tjatat om det tidigare här? Att det känns hemskt att jag har en sådan fin och underbar och magisk liten unge, men själv längtar jag så ofta framåt. Framåt, tills immunförsvaret blir lite bättre. Framåt, tills vi kan prata lite mer och förklara saker för varann. Framåt, tills jag inte känner mig så utsatt och osäker och trött så ofta. Framåt, tills ja... Jag vet inte? Tills nätterna är bättre och läggningarna inte tar två timmar. Tills jag får vara lite mer egen igen, tills han blir lite större. Jag tänker att jag lägger en massa konstigt ansvar på honom i den längtan. Att han inte får vara barn fullt ut för hans mamma är trött och längtar framåt? När jag tänker på det blir jag asledsen. Ger mig fan på att försöka vara lite mer i nuet och att uppskatta honom och oss för precis det vi är. Vi själva med timslånga läggningar och ingen egentid och hostattacker genom nätterna. Det kunde vara värre. Så mycket värre. Ju. Jag och min dumma längtan. 

I alla fall. Jag tror att jag pratar med förskolan om begränsad dagvila imorgon bitti. Det här har pågått sedan december allra minst, men nu eskalerat till något helt vansinnigt. Han kan inte fortsätta att somna tio om kvällarna när han ska upp halv åtta senast på morgnarna. Jag kan inte fortsätta att lägga all den här tiden på att vara oöverens med honom om att det är dags att sova. Jag tänker att om han pallar att bara vaken till tio nu, så kommer han klara sig till halv åtta sedan, om de klipper i dagsömnen. Men jag är osäker på var man börjar. Han verkar sova allt ifrån 45 minuter till 1,5 timme där, beroende på dagsform. Hur ska jag säga? Alltid 45 minuter från och med nu? Även om han tex sovit dåligt pga hosta en natt? Eller verkar trött? Eller 45 minuter en "normal dag" och annars fritt spelrum? OBS att även de mest trötta eftermiddagar, då jag känt mig säker på att han kommer slockna före åtta, har han på något vis ändå lyckats jiddra runt till tio de sista veckorna. Minns inte ens när han somnade före nio senast. 

Har ni tips så gör ni som vanligt, okej? Kommentarsfältet är ert. 

10 kommentarer:

Cat sa...

Ah vad jag känner med sig och de långa läggningarna (pga svårsövd bebis här med). Man tappar förståndet av dem. Kämpa kämpa kämpa du är så bra!

Anonym sa...

Alltid 45 skulle jag vilja säga. Min unge, knappt tre, sänkte vi först till 45 min(från en timme) men sen fick vi sänka igen till 30 min för ngr månader sen då han aldrig somnade innan 20.30 och vaknade mellan 05-05.30. Fattar inte. Han är ju också ett litet energiknippe så han borde va trött och man får dra upp honom från dagvilan, men inte är han trött när det ska sovas nej. . . Han sover 30 min oavsett och det har börjat funka nu, vaknar runt 07 istället och somnar runt kl 20. Hoppas ni får ordning på detta gissel nu! KRAM C

Linnéa i Colorado sa...

Hej, Jag har last har lange och verkligen verkligen kannt for dig nar du talar om somn, och da ligger jag langt bakom dig. Min WK ar ett ar och har alltid varit helt vardelos pa att sova. Det har varit tortyr!
Men två tankar till dig.

Jag gick till doktorn med WK och tog upp sömnen, han rekommenderade Rescue Remedy. (http://www.iherb.com/product-reviews/Bach-Original-Flower-Remedies-Rescue-Remedy-Natural-Stress-Relief-for-Kids-Alcohol-Free-Formula-0-35-fl-oz-10-ml-Dropper/8920/?p=1&gclid=CjwKEAiAiZK1BRD509nPsYiUk2YSJAAMoAwC-OoKnxKRZ5Yh2UwT9fwAuQWWQ9LaTE43I9g8-dBQ8BoCiIPw_wcB) Det är helt naturligt och homopatiskt. Wk brukade hyperventilera när vi la honom och vaknade alltid av att vi tog bort honom ifrån våra armar för att lägga honom i sängen. Provade detta och HAN SOV HELA NATTEN!!! Och har gjort mer eller mindre sedan dess. Två veckor nu! Det är för att lindra stress och det är precis som det tar bort hans oro och stress over att vi inte längre ska leka, hänga etc. Prova!

En annan sak är att jag själv vägrade sova som liten, och jag minns hur jag blrev så upptrissad och stressad av saker redan innan vi skulle sova. Som att middagen var uppäten. Barnprogrammet tog slut. Borsta tänderna, Det var som att ta ett längre steg ut på plankan för varje liten sak för ultimat ledde de till att jag skulle sova och jag skulle vara utan mina föräldrar. Jag minns faktiskt inte vad det var som hjälpte tillslut, men jag minns så tydligt den ångesten innan sömnen. Kanske kan man åtgärda det med att göra saker annorlunda? Typ Idag äter vi middag i pjs! Eller idag kollar vi inte på barnprogram utan läser böcker i stället. Eller sjunger eller vad som helst för att han kanske inte ska känna igen sig i mönstret som leder till att han ska sova?

Kram. Vi är många som hejjar på dig!

Erika sa...

Jag tror alla föräldrar längtar framåt ibland. Och när de är stora längtar man bakåt istället. Jag längtar tills Alva kan prata och inte använder blöja.

åsa sa...

Åh, jag skulle rekommendera att du går till en bra önh-läkare om host-rosslet fortsätter. Sånt kan ställa till sömnen och kanske har han lite trångt bakom näsan.

Erika sa...

Och så en till grej. Har ju inte samma problem som du men är inte Ivan ett "rutinbarn" (fri tolkning av sådant du skriver om)? Isf skulle jag köra på alltid 45 min även om natten varit kass. Så gör vi utan att ha ett utpräglat rutinbarn, men gillar inte de flesta barn rutiner eg? Men iaf om Alva väckts på natten eller vaknat tidigare än vanligt väcker vi efter hennes 90 min dagvila - för att hon ska rulla in på schemat nä natt. Om en vuxen sovit dåligt sover hen mer effektivt nä natt, man måste inte nödvändigt sova längre. Har jag iaf hört flera ggr.

Har även hört samma tips som Linnea i USA skriver om att typ äta middag på golvet i pyjamas, alltså att skippa rutinerna isf...

Hoppas det ger sig snart! Egentid är heligt ju.

Ika sa...

Franka var också helt hopplös att lägga och redan när hon var rätt liten, Ivan-size, så fick hon inte sova längre än 30 min på förskolan och ganska snart slutade hon sova där helt. Gjorde hon det var hon vaken till midnatt och nu snackar vi när hon var typ tre. Dock är hon fortfarande en nattuggla av guds nåde, helst vaken till 11 på kvällarna, men fördelen är ju att man inte behöver ligga bredvid längre! Minns också hur ursinnig jag var inombords när hon aldrig somnade.
Och som tröst, jag längtade framåt som fan under de första åren och det är fan okej. Alldeles snart är det värsta över och man kan njuta mer i stunden.

Anonym sa...

Att längta framåt tror jag alla föräldrar gör ibland! Ofta med rätta för det blir roligare & lättare hela tiden (tycker jag). Sen, när dom ör tonnisar & vuxna, kommer det vara tvärtom men vad kan vi göra åt det nu? Lite så livet funkar, I guess.

Angående sömnen så fattar jag att det knäcker dig mentalt. Har du provat kanin-boken? Redo för tassning? Satsa på att han ska börja somna själv? (Du skrattar nu va? Men underskatta aldrig ditt barns kapacitet - de fixar så jäkla mkt vi aldrig tror de ska fixa, måbga ggr är det helt oväntade det exakt rätta). Alternativt: härda ut. Angående dagsömnen säger jag: testa! Men kolla med förskolan så det verkligen funkar för honom där med kortare vila för det finns inget hemskare än att tvinga ett förskolebarn att vakna för att sedan ha en hemsk resten av dag. Två veckor brukar vi säga innan det går att utvärdera - så testa i två veckor & låt båda parter sedan stämma av hur det verkar funka. Om det hjälper tillräckligt på kvällen för att vara värt det det eventuellt kostar för honom i ork på förskolan. Min bild är att många föräldrar inte inser vikten av vila under en förskoledag. Sjukt full rulle & många intryck hela tiden. Mina 3-5-åringar vilar 30 min på madrass för att få koppla av en stund, öva på att varva ner, lyssna inåt o s v. Väldigt viktigt i det höga tempot de flesta av oss lever i, tänker jag.

Tycker fö det är oerhört intressant att flera oldies förskollärare som jag jobbat/jobbar med vittnar om att problemen med barns dagsömn typ inte existerade för x antal år sedan. Att barn sover kortare & kortare om dagarna, slutar sova mkt tidigare o s v numera. Samtidigt som de generellt går mkt längre dagar på förskolan (det finns det forskning på) & generellt lever i ett mkt högre tempo med aktiviteter på vardagkvällar & helger i lägre åldrar, kalas i lägre åldrar o s v. Undrar vad det kan betyda? Obs, såklart ingen forskning men trovärdig & intressant iakttagelse.

Heja dig, heja er! /Sara

Anonym sa...

Låter han även en del när han somnat men inte är förkyld? I så fall håller jag med åsa om att det kunde vara värt att besöka en öron näsa hals-läkare. Min son lät mycket, hostade och sov oroligt i början av kvällen/natten och var väldigt ofta förkyld. Efter alldeles för lång tid fick vi tummen ur, besökte en läkare och min son blev opererad. Och nu har jag så dåligt samvete att vi inte fick det gjort tidigare, han sover så TYST (måste ibland gå in och peta på honom för att se om han lever!) och är så otroligt mycket mindre sjuk!

Men oavsett om det finns någon sån fysisk förklaring så kan jag trösta dig med att vi hade helvetiska läggningar fram tills han var ungefär 2,5-3 år och då började han helt plötsligt somna fort och tidigt (inget samband med operationen) så nu somnar han alltid på 5 minuter vid 19.30. Så håll ut, helt plötsligt kan det bli helt annorlunda!

Schmarro sa...

Tack för pepp! Nej han sover tyst som musen men ibland när han är förkyld låter det som det fastnat typ en stor snorkråka bakom näsan typ, och den verkar göra att han hostar mkt vissa nätter. Saltlösningsspray hjälper en del. Liksom slemlösande hostmedicin (ej bisolvon men theracough). Ska kanske kolla upp ändå!