5 januari 2016

On top of the world eller okej inte helt men nästan, snart?

Igår kom Emelie och sov hos oss igen. Jag älskar, älskar, ÄLSKAR när mina vänner eller släktingar kommer och sover över då och då. Det blir en paus i oron för mig, jag får någon vettig vuxen att prata med, jag blir bara en helt vanlig förälder till ett helt vanligt barn för en kväll och natt. Vet inte varför det fungerar så, men det gör det, så följaktligen var gårdagskvällen så himla härlig och normal. Ivan somnade, efter protester, runt nio och sedan satt vi uppe och pratade och åt choklad någon timme, innan det var dags för läggning.

Imorse lämnade jag honom på förskolan för första gången på 25 dagar. Jag var helt och hållet förberedd på kaos och gråt, men den uteblev. Det var bara tre andra barn på plats och jag stannade kvar tills han sprang runt och lekte, och när jag då vinkade hejdå noterade han knappt att jag gick, var så upptagen med alla roliga leksaker och de (få) kompisar han inte träffat på länge. En sådan bliss! Begav mig därefter till Karlaplan för att lämna tillbaka en lånad bil, tog ett varv i Fältöversten och landade sedan hemma i soffan. Orkade ingenting av allt jag skulle vilja/behöva göra utan blev liggande framför en dokumentär på SVT Play. Fick sms om att Ivan haft en bra förmiddag på förskolan och att han sov gott, vilket innebär att jag hämtar vid halv tre idag. Så himla goda nyheter, allt detta.

Inga kommentarer: