9 januari 2016

Så van vid detta att det knappt känns längre

Hej från ett sovrum i Gröndal! Aka: livet blir aldrig som en tänkt sig. Aldrig. 

Ikväll skulle jag egentligen haft barnvakt och fått träffa en vän och ta något glas vin på lokal men för andra gången den här veckan ringde den som skulle vara barnvakt och meddelade att hen var sjuk. I torsdags var det barntanten, idag farmor och farfar. Förkylning och magsjuka. Stackars dem och inget att göra åt men helvete vad jag längtar efter en stund iväg från hemmet på kvällstid nu, det ska erkännas. Nåväl. Ägnade väl sisådär en halvtimme åt att tycka att det var tungt och svårt och OTROLIGT KÄMPIGT att vara ensamstående heltidsförälder men sedan vaknade Ivan från sin vila och livet behövde liksom fortsätta igen. Plus att han var så sjukt gullig. Älskade älskade.  

Försökte reda ut huruvida vännen jag skulle träffa ville träffa mig ändå, med Ivan, men det var oklart och lutade åt inte. Försökte locka mamma att ta en spontan tur till sthlm för att äta middag med oss, men det gick inte, det heller. Så jag fortsatte gårdagens tema vilket ju var mycket lyckat i sig, dvs pyjamasparty med frugan Frida. Igår hos oss, idag hos henne. Med hennes familj och några vänner i Gröndal. Har länge tänkt att vi ska sova över här, jag och Ivan, men det har aldrig blivit av. Förrän idag. A milestone god damnit. 

Så, mig är det verkligen inte synd om. Jag har fått god middag, hänga med fina personer, dricka två glas vin och mitt barn har mått helt bra i magen säkert ett helt dygn nu. Plus att han somnade som en himla stock när vi lade oss för första gången i detta för honom helt nya sovrum. Succé ändå. 

(Drömmer bara pyttelite om att få gå ut och svänga pagen i vinden på lokal)

(Men lokalerna finns väl kvar 2017 också eller när jag nu lyckas styra upp ett socialt liv på kvällstid igen) 



3 kommentarer:

Marie Hammarberg sa...

Du är så himla bra! Blir så oerhört imponerad av hur du kämpar och lyckas skapa så mycket härligt för dig och Ivan. Ville bara säga det!

Schmarro sa...

<3

Hanna sa...

Jag håller med Marie, så omständligt det kan kännas att sova över hos nån och inte veta om barn kommer sova etc. Men så mysigt!