17 januari 2016

Vänder det?

Antingen är Theracough så sjukt mycket bättre mot (just Ivans) hosta än bisolvon, eller så har det vänt nu, eller så fick vi en tillfällig respit inatt, men det sovs ganska bra ändå. Och klagats mer på ont i öra har det inte gjorts, heller. Nu sover han middag och jag fikar. Ensam. Jag tror att många har bilden av att jag har så sjukt stort nätverk och många vänner och just aldrig är ensam, men det är en sanning med modifikation. Jag är ensam rätt mycket. De allra flesta dagar efter jobb och förskola är vi ändå själva. Efter Ivans läggning är vi alltid själva. Det har liksom sakta glidit in i det. 

Många vänner har liksom sina egna liv och planer och allt mer har det blivit så att vill vi ha sällskap får vi maka in oss där, i deras liv och planer, och det är inte alltid det går så bra för oss att göra det. Det är stimulans-känsligt barn hit och sjukdomar dit. Icke-barnvänliga aktiviteter hit och barnvaktslogistik dit. 

Längtar lite tillbaka till specialtiden när vi var offer som alla liksom tog hand om. Kom och sov hos, hängde med, var hemma hos. Eller vad säger jag. Längtar så sjukt mycket INTE tillbaka till den tiden. Men längtar efter sociala sammanhang där det passar med ivan och mig tillsammans. Med allt vad det innebär. Svårt att förklara. Känner mig lite trött och ensam mest. Som är det är ett jäkla kämpande att hålla oss två rullande, och att energin för att göra planer, hitta sällskap, hitta barnvakt, hitta tid, är mer än jag får ihop just nu. Kan eventuellt bero på trötthet efter hostnätterna, detta. Man får se. 

I alla fall. När Ivan vaknar ska jag försöka hänga på till fotografiska museet med Emelie och barnen. Oklar prognos på hur bra det kommer gå med sprallig unge i vagn på fotomuseum, men vi ger det väl ett försök? Ja det gör vi.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag har själv svårt att få till roliga, sociala sammankomster mitt i veckorna, när vardagen rullar på.
Har dragit igång "kvällsmat" varje onsdag med två andra familjer. Vi turas om att käka kvällsmat hos varandra varje onsdag(okej, i sjuktider blir det långt ifrån varje onsdag!!).
Det är enkel mat à la falukorv och mackisar, ibland blir det lyxigare och ett glas rött.

Vi träffas runt sex, bryter upp vid åtta, halv nio, då vi alla har dagisbarn. Men ändå så himla härligt att komma hem till någon annan och bara sätta sig ner, bli serverad och hinna prata lite vuxenprat, en simpel onsdag!
Orkar inte, hinner inte alltid vara spontan. Då är denna onsdag, som redan är inbokad, så himla skön att ha!
Kram till dig!