5 januari 2016

Vanlighetens tid är NU?

Ååååh, hade glömt hur det är att lägga ett friskt barn som lekt sig trött och tillfreds på förskolan (samt även efter förskolan, först med Josef och sen en liten kvällsdejt med en tjej i Ivans förskolegrupp vars mamma jag gillar - OBS alltså barnet också men ni fattar). Typ nästan INGET TJAFS!? Och med inget menar jag iofs ändå att läggningen tog 40 min men han var så uppenbart trött och tillfreds att han inte ens orkade ställa till scener som annars. Ingen gråt, första läggningen på vet inte ens hur länge som inte slutat i någon form av tårar. Bara bla bla bla babbel babbel leta ställning smågnälla en smula över "ingen filt på" och sen "filten på" och sen "tappa strumpan" och sen "på med strumpan" osv - you know the drill (om du har småbarn som hittar på tricks för att slippa somna that is). Aaaaah jag känner det normala livet smyga tillbaka till mig. Gud vad jag saknat det. 

För övrigt vill jag att min mamma flyttar till sthlm när hon blir pensionär i höst. Vill detta så mycket att jag vet inte vad. Jag vill ha en mormor till Ivan i stan. Och hon är inte oäven heller. Måste bara hotta några miljoner först men en får väl jobba på. Så att säga. 

Inga kommentarer: