21 februari 2016

Down

Den tog mig (MIG!) till slut den jävla magsjukan. Kort och explosiv var den. Trodde jag skulle dö, men å andra sidan var det över på tre timmar igår. Så verkar det också ha varit för all personal och förskolevänner till Ivan som fått den nu i februari. Korta slängar. Förmodligen var det väl smittsamt, det där ivan hade i blöjan i fredags, då. Stämmer med tiden för inkubation osv. Jag är okej men så himla uttorkad och trött. Svårt att roa det pigga och friska barnet om en säger. Samt befinner oss i karantän till tisdag morgon. Jorå. Livet. Osv. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, stackare. Men å andra sidan kanske (?) det kan hjälpa dig lite på vägen? Du överlevde, du klarade dig igenom det du är så rädd för. Förstår du hur jag tänker? Krya på dig. Drick vätskeersättning och vila när du kan.

Erika sa...

Åh, nu såg jag detta! Vi får väl ha digital karantän ihop:)

Anna sa...

Åh din stackare!! Hoppas du känner dig pigg igen snart!

Schmarro sa...

Jag är pigg som frisk som en himla nötkärna, tack! Även farmor däckade tyvärr i helgen. Nu är förskolan sanerad och plockad (och putsad) i bitar, och Ivan som varit symptomfri sedan fredag kväll är på förskolan (lämnad av sin farbror ty jag är i karantän) och jag känner mig mycket PHEW-ig. Får göra ett inlägg till i raden kring min skräck för detta, men det har mkt med kontrollförlust och att det ska ske samtidigt för mig och Ivan att göra. Nu blev det inte så den här gången. Jag kunde lugnt sköta mitt i badrummet när han sov, och efter 2 timmar var det i princip klart. Därav känns det som att min skräck kanske blir lika stor nästa gång, men vem vet. Kanske lär jag mig något litet för varje gång det händer?

Anonym sa...

Väldigt positivt att Ivan inte blev så sjuk. Förhoppningsvis är han en sådan som bara drabbas lindrigt. Vi fick just mejl om att en i personalen kräkts inne på avdelningen idag. Jippie. Not.