4 februari 2016

Game on, vabruari

Som jag skrev för några dagar sedan: vad är det MED februari egentligen? Är alla immunförsvar nedbrutna efter alla återkommande infektioner och ingen orkar stå emot och alla bara åker dit, som dominobrickor en efter en? Ja men det verkar ju så?

Just nu är hela Facebook och Instagram bombarderat av rapporter från vabberiets underbara (vidriga) värld. Samt vuxna som trillar dit på allehanda influensor. Varje dag när jag hämtar Ivan på förskolan frågar jag nervöst om någon ny fått magsjuka i gruppen och senast igår var beskedet att nej, inte vad de visste, det var förkylningar och halsont som dominerade. Gick hem, lite lugnad, för att på väg till förskolan imorse mötas av detta härliga på mailen:



Jahopp. Hann inte samla tankarna och gick in med Ivan, för att finna hans grupp kraftigt decimerad och nås av beskedet att två av Ivans tre pedagoger (de två han är tryggast med, söker tröst hos som av en händelse) var hemma och kräktes i detta nu. Liksom halva barngruppen, och flera i alla andra grupper. Det var med andra ord en riktig smitthärd just nu, och en sanering av hela förskolan var beställd till ikväll. Jag kunde liksom inte komma på en lösning: vore det helt hysteriskt att plocka hem honom igen? Och man kan väl inte vabba ett barn som är friskt, heller?

Men det gick inte att stanna. Tanken på en ny magsjuka som varar tre veckor ger mig full blown panik och även om jag inte kan garantera att han inte redan bär på en smitta så fick det bli så. Han skulle inte vara kvar där. Vi var helt överens om detta (jag och Ivan, men förskolepersonalen protesterade inte heller med tanke på att de var färre än vanligt och många sjuka), så vi gick ut igen. Ringde farmor och farfar, mina hjältar, på väg till jobbet. Och det blev så att Ivan hängde med mig på jobbet första timmarna idag, tyckte det var svinkul att kolla på alla bilar på Sveavägen och sitta i en fåtölj och titta på Bing och Visor med Doreen på en lånedator. Klockan halv tolv åt vi lunch på McDonalds och halv ett mötte vi farfar vid Slussen, som tog över stafettpinnen. Också han helt enig i detta beslut att plocka hem honom från smittohärden.


Nu är Ivan hemma hos oss med farfar. De bygger grejer i lera, äter mellanmål och har det, enligt rapporter från farfar, mycket mysigt. Humör på topp, aptit likaså. Snart ansluter farmor och vid fem är det jag som kommer hem med middag åt oss alla. Farfar åker hem, farmor sover kvar och imorgon är Ivan hemma med farmor när jag går och jobbar. Själv räknar jag timmar, såklart, från det tillfälle Ivan sist vistades på förskolan (räknar från igår klockan 15.30 eftersom idag hann han inte nudda just något alls innan vi vände i hallen) och  ungefär imorgon kväll kanske jag blir lite lugnare igen. Det är ingen lek det här med magsjukefobi i småbarnstider och februaritider, som ni förstår.

På måndag morgon ringer jag förskolan vid sju på morgonen och kollar om pedagogerna är friska och på plats igen. A och O är att  någon av dem är där, sedan får vi se hur jag ställer mig till riskmomenten som förmodligen kommer fortsätta att finnas under större delen av resten av den här månaden.

Jävla magsjuka. Vad ska du ens finnas för?

7 kommentarer:

Anonym sa...

Vi har haft vårt barn hemma en v nu pga samma skäl. Farmor o farfar o jobba udda tider o föräldrarledighet har löst det. Allt för att slippa magsjuka. Kanske är Ivan lite snuvig så du måste vabba?

Anonym sa...

Du gjorde helt rätt som vände i dörren och tog hem honom! Kram

Anonym sa...

Har oxå vänt i dörren, även hämtat hem, då någon annan unge spytt på dagis och sanering var påbörjad. Jag räknar ner på samma sätt som du, tvättar händer och byter kläder, så fort vi kommer hem från dagis. Hoppas på en mild månad, smittor sprids inte lika lätt, som i torr, kall luft. Håller mina tummar för er!

Anna sa...

I din situation hade jag tagit precis samma beslut. Hoppas han har klarat sig från smitta.

Sarah sa...

Alltså, apropå något annat, detta jävla BIng???? Mitt barn är besatt?! Och det är så sjukt präktigt!

Schmarro sa...

Haha jaaaa. Men bättre än Daniel Tiger i alla fall.

Erika sa...

Går det magsjuka är Alva hemma. Punkt.