10 februari 2016

Opp och ned, ned och opp

Nu har jag hört det från både läkare och barnakutpersonal och förskolepedagoger i kretsarna och förskolans egna ditos: det är nån konstig influensa som slår ut kiddosarna precis just nu. Med växelvis låg och hög feber och hosta som gemensamt drag. Feber som kan vara borta en hel dag och så goddag goddag, åter som från ingenstans. Precis som Ivan haft det sedan förra torsdagsnatten. Idag ringde Ivans läkare upp för att höra hur det gått för oss efter öron-natten och eftersom jag haft svårt att få honom att äta eller dricka (i princip inget går ned - inte glass eller saft eller frukt eller hans favoritmat, jo pyttelite pizzasallad och någon klunk välling här och där, kämpar på och erbjuder grejer hela tiden men det har varit på gränsen alltså, vähähäääldigt lätta blöjor om en säger) och hon berättade då att det är så fullt, så fullt hos dem. Och alla barnen har precis samma grej. Jahopp. Influensa alltså? 

Med det sagt - och det här får jag väl äta upp - men det känns som det vände idag? Sjukt risig unge hela förmiddagen, somnar utslagen i vagnen (i ösregn mind you, en information jag delar för att ni ska fatta vilken jävla trooper jag är som går ut och rullar med regnskydd på vagn och gummistövel på fot för att barnet ska få vila där han gör det bäst dagtid - i frisk luft) och jag rullar upp honom till balkongen, slänger mig i soffan och bara aaaah. Nu ska jag ligga här i två timmar minst. Han ska bara sova och sova och sova. 

Han sov i 25 minuter. TJUGOFEM MINUTER? När han vaknar får jag något slags förnekelsepsykos och vägrar inse vad som skett. Rusar ut i regnet igen. Tänker att han är ju så trött, han måste väl somna om? Går och går och går och nu börjar det hagla också. Vågar knappt titta ned i vagnen där han ligger, tyst, tänker att han nog sover igen och att det ska bli himla härligt att komma hem och återvända till soffan igen. 

Så kommer ett ljud där nerifrån. Det kommer först svagt, sedan högre och högre. Når in genom regn och hagel och regnskydd och luva. Gunga, säger han. Ivan gunga. Ivan gunga. Ivan gunga Ivan gunga Ivan gunga Ivan gunga. 

My god, kid! Det haglar? Måste du gunga exakt nu? Svar ja. Han måste gunga. Exakt nu. Så vid tolv idag, då jag trodde att jag skulle få paus i minst 1,5 timme, gjorde vi sånt här: 


Härjade runt ensamma i hagel och regn i en park, alltså. Barnet tyckte att 25 minuter var en lagom lång vila denna sjukdag. Jag hade inget att sätta emot. Som vanligt. 

En timme senare var vi hemma igen. Ytterligare en timme senare kom farmor och farfar på besök och jag pep iväg till jobbet i 2 timmar. Jag hade såklart kunnat vabba hela dagen men i ärlighetens namn behövde jag pausen. Behövde ta några möten, skriva några texter, tänka på något annat. Det var himmelskt, i all sin anspråkslöshet. 

När jag kom hem, vid halv sex, var Ivan otroligt pigg och verkade frisk. Åt chicken Nuggets med god aptit och spexade hela kvällen fram till läggning vid åtta. Visade sig vara inte det minsta trött då heller så vi gick upp. Försökte igen nio, och då gick det. Nu sover han tyst och stilla här bredvid igen. Vi får väl se vad morgondagen bjuder på i tider som dessa. Farmor sover över och om han är okej imorgon sticker jag och jobbar några timmar igen. 

Har - såhär i efterhand - funderat kring de där mycket konstiga nätterna som startade typ förra torsdagen då jag tolkade det som mardrömmar och/eller nattskräck när han inte "vågade" ligga ned och mässade ingen fara tiotusen gånger i jämrande gråt. Hade han kanske ont i öronen då med? Makes sense, nu när jag vet att han hade öroninflammation åtminstone natten till måndag/tisdag. Igår  natt fanns inga tecken alls på smärta dock. Otroligt harmonisk läggning och natt, under rådande omständigheter. Blir inte klok på min unge. Den enda konstanten med honom är att inget är som man tror. Någonsin. 

På lördag fyller han två. Vore ändå härligt om han fick vara frisk då. Åtminstone till söndag då vi har kalas. Kom igen nu, konstiga influensa, vik hädan. 

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag tror absolut att det var början på öroninflammation du märkte. Eventuellt har han ofta tryck o lite svullnad i hörselgångarna när han krånglar med sömnen-även om det inte alltid är inflammerat. Försök ha koll på om det inträffar mer vid förkylning. Ett tips är att gå till läkaren och kolla öronen när han är förkyld, för om det visar sig vara ofta öronen är inflammerade eller att där finns vatten så kan man göra ngt åt det. Men då måste det vara dokumenterat. Många barn sover dåligt pga detta, och de visar ofta väldigt diffusa symtom. /Frida