23 februari 2016

Puuuh

Ikväll skulle min vän tillika också den som har fullmakt för min fd sambos ärenden gällande bouppteckning och dödsbo och annat praktiskt jox en aldrig trodde en skulle behöva lära sig (samt i mitt fall faktiskt aldrig behövde lära mig pga denna underbara människa) Anna kommit hem till mig på kvällsmöte. Vi siktade på 20.00 men jag varnade för att mina läggningar av Ivan inte sällan pågick till 21.00. Det tycks liksom inte göra någon större skillnad, inte om jag kortar hans dagvila eller väcker honom tidigare än han vill vakna på morgnarna. Han är inte trött 20.00 för det mesta. Men hon skulle smyga in när vi höll på, sade vi, och så skulle vi mötas över papper och pärmar i soffan sen. 

Prick 20.55 smög jag ut och fann min soffa tom. Däremot ett sms hittade jag, som berättade att läggningen av hennes egna två barn var galen, ingen sov ännu. Jag sade att det var lugnt och sedan väntade jag. Till klockan 22.00. 

Hallå sådär var det ingen som varnade mig för att livet med småbarn skulle bli? Man skulle ju få ha LITE egentid i slutet på dagen i alla fall? Nej nej, inte här. 

Hur som helst. Det var så JÄKLA skönt att ta en sittning om allt som rör bouppteckning och skattefrågor och öcerförmyndarnämnd och en hel rad saker jag inte haft så god koll på men som i allra högsta grad berör mig, som dödsboägare. Man hade kunnat tro att 1,5 år senare skulle allt liksom rulla, men så är det inte. Den ena processen hänger ihop med den andra, och det måste den tredje myndigheten svara på. Skatteverket och banker med dödsbon och öcerförmyndarnämnd och ni vill inte ens veta allt. Jag lovar. Men nu vet jag i alla fall lite mer. Som till exempel att den där skatteskulden jag oroat mig för inte kommer att orsaka en privat bankrutt hos mig själv i mars. Det är en mycket skön sak att veta. 

Med detta lugn tar jag nu och går till sängs. Inte så peppad på morgondagens lämning på förskolan, nej. Det har varit katastrof senaste veckorna. Fy. 


2 kommentarer:

Emi Guner sa...

fan vad skönt! GRATTIS! alltså att kunna släppa skatteskuldsskräck!

Annika sa...

Men vad skönt! Och vilken fantastisk vän!