11 februari 2016

Tänkte paja stämningen kring alla hjärtans dag innan jag lägger mig, om det är ok med er?

Jag hatar alla hjärtans dag. Jag hatar den i år och förra året och det kanske låter som en helt rimlig reaktion från någon som inte längre har en partner att "fira" dagen med, men sanningen är att jag hatar den varje år. Den är så onödig. Exakt som Brita skriver på Elle idag (men jag skriver som vanligt från mobilen i sängen och orkar inte länka så kolla in det själva om ni känner att min referens behöver en kontroll, heh) är dagen dum av massor av anlednlngar. Den jag stör mig mest på är konsumtion. Den manar till konsumtion och vår värld behöver inte mer onödig konsumtion, den gör faktiskt inte det. Och sen är det det där med par-normen och hur det liksom ska vara en dag då de som lever i relationer tävlar i att blygsamt skryta om hur fantastiska partners just de har ("den här är inte bara X till mitt barn och världens snyggaste och roligaste utan faktiskt min bästa vän också" osv osv osv i all oändlighet på alla sociala medier). Alltså KUL FÖR ALLA som lever i fina relationer men ärligt, vem bryr sig? Vad ska vi andra göra med infon om hur himla rätt just du träffat i din partner? Är det i själva verket dig själv du behöver övertyga? Okej det var lite hårt kanske. Det är ju härligt med kärlek och så. I en mörk värld där så många tycks hata och glömma bort varandra. Men liksom, kom på nåt nytt? Kärleksnormen är så himla öppna dörrar att slå in och de som i slutändan gynnas av alla rosor och nallar och krämer och presenter vi ger varandra är knappast vi själva, våra partners eller någon annan. Utom företagen vars produkter vi köper. 

Minns med förskräckelse de här vidriga momenten i högstadiet när alla skulle få rosor (på LEKTIONSTID!) av hemliga beundrare också. Skräcken i att vara den enda som inte fick någon. Eller den enda i gänget. Att vara den där som ingen var hemligt kär i, tydligen. Att låtsas att man sket i det. Att gå hem och ba jahopp. Thanks for making it official. 

Back in the good old day när jag levde med en som också levde var vi rörande överens om meningslösheten i denna dag. Det var skönt. När jag gick sex dagar över tiden kände jag ett visst mått av panik inför det faktum att Ivan kanske skulle tvingas fira sin födelsedag på Alla hjärtans dag i resten av sitt liv. Nu slipper han det, för han kom den 13:e. Ett mycket ballare datum om ni frågar mig. 

På alla hjärtans dag 2014 ösregnade det precis hela dagen och vi låg på patienthotellet på Sös och jag lärde mig amma och det var fredag och grått som tusan men varmt inuti och på tv visades På spåret på kvällen. Min kille sprang varv efter varv ned till huvudentrén och den Pressbyrå som var öppen hela dagarna. Köpte godis och frukt. Fan, det var en härlig dag ändå. Men inte berodde det på några hjärtans dagar exakt. Det var gott nog att vi fanns och att Ivan mådde bra och att samtliga i gängets hjärtan slog. 


9 kommentarer:

Erika sa...

Jäkligt bra reflektioner!!

Tror jag skrivit iaf två ggr på bloggen att Jens är min bästa vän och tänk att jag får vara gift med honom. Men det var inte på Allla hjärtans dag iaf, hehe.

Det där med konsumtionen var väldigt spot on.

Catharina sa...

Ånej! Jag är så trött på dessa trötta anti-resonemang kring alla hjärtans dag - det känns som ett "mode" som tyvärr för få har anammat. Jag fattar verkligen inte grejen. Varför resonerar inte du (och alla andra som är anti) likadant kring andra högtider? T ex mors/fars dag, födelsedagar, påsk, jul etc? Det är ingen som säger "nä, varför ska vi fira din födelsedag just idag - det borde vi göra alla andra dagar!", eller "nu är det påsk och jag blir så trött på konsumtionen kring godis - vi borde lägga ner detta?" etc etc etc. Plus att man faktiskt KAN fira alla hjärtans dag med partner, vänner, familj, kollegor etc - OCH samtidigt uppskatta dem alla andra dagar. Jo, det är sant! Köp nallar, geléhjärtan och krama någon du tycker om lite extra.. What's the harm? Fattar verkligen inte hela den här anti-rörelsen, den känns trött och urvattnad.

Schmarro sa...

Mm kanske det. Jag kanske gått och blivit lite väl bitter på gamla dagar.

Schmarro sa...

Iofs är det ganska mkt min hållning kring alla högtider också. Liksom, krama på och älska och gör nåt speciellt javisst men fan vad vi inte behöver köpa grejer hela tiden. Eller tävla i perfektast relation. Topp 3 onödiga konsumtionshetsdagar i min mening: alla hjärtans, black friday, jul. Topp 1 viktigast: 8 mars.

Erika sa...

Man kan ju inte jämföra med någons födelsedag! Dagen man kom till jorden ska väl om någon firas!! Behöver ju dock inte vara med köpta saker.

Tycker konsumtionskritiken gäller de flesta av våra högtider, särskilt jul. Men då finns det ju andra saker också. Den 14 feb handlar enbart om att handla.

Schmarro sa...

Men Black Friday är fan värst. Vill ändra min lista ovan nu känner jag. Fick panik på att det spridit sig till Sverige sist. Bläk.

Catharina sa...

Ja alltså jag gillar inte heller konsumtionshetsen, men den handlar för mig om alla högtider och inte just 14/2. Det är väl olika I guess, men den 14/2 handlar för mig om att stanna upp och uppskatta de man har runt sig som man tycker om. Sen om man vill fira med presenter, gå ut och käka, ses och fika, bara kramas, spela bingolotto etc - det bryr jag mig inte om. Men att sägas att den 14 feb bara handlar om att handla håller jag inte med om.

Colombialiv sa...

Jag tycker också att alla hjärtans dag är typ den onödigaste dagen någonsin. Men jag har resonerat tvärtom angående barnets födelsedag. Gael lyckades ju nämligen födas precis den 14 februari och jag har alltid tänkt att det är skitbra, för då har vi (och han, jag hoppas att han tackar oss för denna utomordentliga planering) för all framtid världens legitimaste anledning att totalt ignorera denna skitdag och fira födelsedag istället vilket är så himla mycket roligare.

PS Grattis i förskott Ivan!

Freja sa...

Men är det inte också att alla måste visa sin kärlek "offentligt" nu med sociala medier som gör en lite spyfärdig också? Folk nöjer sig inte med att köpa en nalle/rosor (ofta sjukt fantasilösa saker folk köper också. Vad fan, köp mina favoritchips istället för geléhallon liksom) utan de måste instagramma skiten också, helst med en lång fantasilös drapa om hur mycket de älskar vederbörande. Kul att ni älskar varandra men måste det ut på display för att räknas eller?