5 februari 2016

Törnrosa hade det rätt lyxigt ändå

Idag jobbade jag och Ivan var med sin farmor i stället för på smitthärden, aka förskolan. Natten, då vi var vakna ca 3-5 och dessförinnan störts av tät hosta, hade verkligen satt sina spår. Hos mig. Kände mig bakis och skakis och trött. Antar att det börjar kännas på riktigt nu, hans sömn har varit opålitlig snart två veckor och det märks. På mig. På honom not so much. Efter jobbet tog vi tåget till Uppsala där planen var att jag skulle mysa i soffan hos min styvmor men vid läggningen som avslutades nio kände jag bara att nej, det här går inte, måste vila. Så här ligger jag nu. 

Imorgon var planen agg lämna Ivan i Uppsala för att sticka hem och gå på en fest men just nu känner jag mest för att dra hem, lägga mig i ett bad, lägga mig i en säng, och sova i ett dygn i sträck. 

Jorå. Februari levererar, som sagt. 

1 kommentar:

Sandra sa...

Är ensam med min unge i helgen och tänker väldigt mycket på dig och Ivan och hur ni har det ibland. Har ändå tagit tillflykt till mina föräldrar inatt men imorgon och söndag måste vi roa oss en hel del själva. Jag är verkligen urkass på det och skitdålig på att styra upp saker med folk utanför familjen. Beundrar din styrka och sociala förmåga. Och du, gör det du får mest pay-back i form av energi av. Ibland är det det sociala, ibland sömnen. Kram.