22 mars 2016

Feberfria dagen

Jag vabbar på. Men igår fick jag paus för att gå på utvecklingssamtal med min chef och gratulera en författarvän som skrivit en bok som igår lanserades. Det var skönt med en paus men gjorde ont att gå ifrån en halvsjuk Ivan som grät i vagnen och skrek "mamma, mamma". Utfallet av utvecklingssamtalet var i alla fall fint. Jag tror att min arbetsgivare vill hitta en lösning där jag av jobbet kan få hjälp med barnvaktsfrågan. Inte som att jobbet hittar en barnvakt åt mig, men kanske hjälper mig ekonomiskt med en bit av det så att jag inte hela tiden går så mycket back på att kunna jobba. Det gynnar dem i slutändan, och jag önskar så att jag kunde vara lite mer regelbundet närvarande på jobbet, på dagtid med anledning av vab, på kvällstid med anledning av evenemang då och då som jag sällan lyckas närvara vid pga lägger allt barnvaktskrut på att komma upp i jobbtimmar. Om det går att lösa som vi pratade om så kanske nästa år blir mycket bättre. Jämnare och mer avlastning för mig. Mer frekvens på jobbet och förhoppningsvis en trygg förutsägbarhet i vardagen - sjuk som frisk - för lilla Ivisen. Hoppas, hoppas.

Idag är han mycket piggare och har mer energi än på flera dagar. Hostar dock en hel del i sömnen. Sov tolv timmar i natt och vaknade peppad på livet. Vädret var dock allt annat än peppigt, så vi spenderade förmiddagen i Gallerian och på Kulturhuset där vi först väntade en EVIGHETSLÅNG kvart på att klockan skulle bli elva så att rulltrapporna upp till plan fyra, där Rum för barn ligger, skulle börja rulla. Och så gjorde de det, och vi rullade upp, och Rum för barn öppnade... klockan ett. Alltså jag älskar er, Rum för barn, men helt barnanpassade öppningstider har ni faktiskt inte.

I eftermiddag tar jag mitt feberfria barn till Spårvägsmuséet. Och imorgon hoppas jag innerligt att han återvänder till förskoleverksamheten.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vilken fantastisk arbetsgivare!!!! Känner du till att även andra än du kan vabba för Ivan? Vem som helst som du godkänner kan avstå från arbete och vabba när han är sjuk -dvs även få ersättning. Har en kollega som ibland åker till sin dotter för att vabba åt barnbarnet. Arbetsgivaren kan lika lite neka henne det som en förälder. Så länge man har rätt till tillfällig föräldrapenning (dvs om man har ett jobb och förä godkänner) så har man rätt att vabba. Också om man inte är släkt med barnet. Kanske finns det någon i din omgivning? Det som verklig skulle hjälpa dig i detta fall vore om du hade haft rätt att överlåta din tillfälliga föräldrapenning till en barnvakt utan att denne behövde avstå från jobb. Tex en pensionär. Det tycker jag att ensamstående skulle kunna ha rätt till, eller om ena förä är sjuk.

Schmarro sa...

Ja, det är så bra! Men har tyvärr inte riktigt någon sådan i mitt nätverk i närheten. Det verkar vara lättare att få till i teorin än praktiken, när det väl är vab krockar det ofta med närståendes jobbgrejer eller egna sjukdomar. Tyvärr. Men det är toppen att möjligheten finns. Ivans farbror har en gång vabbat en halvdag med honom - alltid nåt.