15 mars 2016

Gosedjuret i tvättmaskinen

Sak som hänt sista månaden förresten: min unge har fått en anknytningsgrej! Eller ett överföringsobjekt! Eller vad det nu kallas. Okej om jag ska prata klarspråk: han har börjat vandra dagarna igenom med ett gosedjur i sin hand. Det tycker jag är himla fint. Han har ju hittills liksom haft noll saker han känt något extra för, ingen napp och ingen filt och ingen kudde och inget gosedjur. 

Tills han helt plötsligt började synas allt oftare på förskolans bilder (vår förskola är Reggio Emilia och lägger mkt kraft på dokumentation och således får vi ett veckobrev med ganska omfattande bildcollage - tänk ett tjugotal bilder, varje vecka) med en apa under armen. 

När en av barnvakterna hämtade honom för några veckor sedan följde den med hem. Jag påpekade att den inte var hans utan troligen ett annat barns, men det kunde ju inte barnvakten veta. Tog tillbaka den nästa dag men på alla bilder fortsatte det vara Ivan som bar runt på den. Samt sov med den på vilan, enligt personalens utsago. Jag frågade om de visste vilket barn den tillhörde men de kunde inte minnas, den hade liksom blivit "Ivans" med tiden. Så jag började ta mig friheten att ta med den hem när det verkade viktigt för honom. Och den följde med till parker och till sängen. Och till gungan och ibland matbordet. Och han verkar verkligen finna någon slags trygghet i att ha "apisen" med sig överallt. Kör små rollspel med den. Säger att "nu känns det lite bättre" när han tröstat eller kramat den. Ikväll låtsades han att apan slog honom lätt på kinden och då sade han strängt att man inte får "knuffafs" till den. Gav den sedan en kram. Åh, det är så fint att ha hittat denna apa. Men den är så smutsig! Med anledning av att det inte är förrän nu som den börjat hänga med överallt har jag liksom inte haft erfarenhet kring det här med att tvätta gosedjur. Hans andra har aldrig blivit smutsiga. Men idag var det dags. Jag tittade på den efter läggning och bara... Äeh. Den här måste in i maskinen. Ena örat helt brunt. Kan tänka mig från en sandlåda. 


Så nu ligger den där. I maskinen. I ett program på 30 grader och jag hopas innerligt att den håller för det. Annars blir det tråkigt. Har satt på elementet i vardagsrummet för att den ska hinna torka tills han vaknar imorgon också. Känner mig SÅ välplanerad. 

Om någon vänlig själ vet var denna kan tänkas vara inköpt så kommentera gärna. Kanske blir det läge att köpa en ny om den här går sönder eller kommer bort. Eller om barnet som äger den egentligen ger sig tillkänna. 




6 kommentarer:

Anonym sa...

Den håller nog garanterat!
Min son har en kanin som han håller i 24/7. Den åker med i tvätten 60 grader en gång i veckan. (Har två till och han jag ännu inte fattat att jag alternerar mellan de).

Marie Hammarberg sa...

Den är från Åhlens! Om den har långa armar med kardborre på händerna? Om den inte finns kvar där så har jag två hemma som Ivan kan få, maila mig i så fall. Marie.e.hammarberg@gmail.com

Schmarro sa...

Åh TACK! Så himla bra info. Ska kolla om det finns fler! (Ja det är precis den!)

Betty sa...

Min unge har fyra (ngt överdrivet...) av en och samma hund hemma. Han verkar ännu inte räknat ut bluffen...men så värt att ha fler.

Anonym sa...

Vi kan också ha en sådan... från Åhlens. Den HAR funnits i lägenheten i alla fall. Gör en efterlysning i blogg om du behöver att jag letar fram!
En läsare

Schmarro sa...

Gulle er! Har inte hunnit kolla Åhléns ännu men SÅ tryggt att ni finns.