13 mars 2016

Om barnvakter

Nu frågade ju Egon i en kommentar nedan, och jag tycker det är rätt vanligt med frågor på temat även i riktiga livet, så jag tänkte bjuda på en post på tema barnvakter. Eftersom vi ju har en del erfarenhet i frågan. 

För det allra första vill jag säga att det är guld värt och underbart att komma till punkten med en barnvakt att det känns 100% lugnt när den har hand om ens barn. Alltså det är bland det finaste jag har i mitt liv, att veta att mitt barn har det toppen utan mig och då kunna pusta ut och få vara jag utan barn ett tag. Vare sig det gäller jobba senare en dag i veckan (händer ofta), eller om jag vill göra något utanför hemmet en kväll eller helgdag (händer sällan, pga sjukdom och logistik senaste 4 månaderna). Det är helt ovärdeligt och förbättrar mitt liv med 10000000 procent ungefär. Nu är ju jag en ensamstående förälder utan en annan förälder att turas om med, varför vi fått liv att börja med barnvakter lite tidigare än jag upplever att många sk "kärnfamiljer" gör. Förmodligen för att ni får ihop er logistik ändå. Men också, om jag känner er och mig rätt, för att det är en jävla uppförsbacke att ta tag i det där. En främling som ska börja ta hand om ens barn liksom. Något en gärna skjuter framför sig och tänker "vi tar det lite senare, när hen är lite äldre" kring. Jag tror säkert att jag hade resonerar likadant om vi fortfarande vore två föräldrar, tanken känns väldigt lätt att relatera till. Jag har också känt ett himla motstånd varje gång det varit dags att "skola in" en ny person i Ivans liv. Skjutit på det in i det sista och försökt pussla med far- och morföräldrar, men insett att jag har större behov än så. Far- och morföräldrar blir nämligen sjuka ibland. Speciellt om de hänger ofta med ditt barn och dess dagisbaciller. Och far- och morföräldrar bor inte alltid i samma stad. Eller har fullt upp med sina egna liv. Och det kan till slut kännas som att en aldrig får möjlighet att komma iväg eller vara lite flexibel med planer eftersom ja, en inte får tag i barnvakt så enkelt. Och det är jobbigt att börja från ruta ett med en ny. Så här kommer mina fem cent i frågan. 

Jag får ofta frågan om jag kan rekommendera en viss förmedling eller en viss ålder eller ställe att leta på. Det kan jag tyvärr inte. Min erfarenhet är att det är helt och hållet baserat på personkemi, barnet och den vuxne emellan. Jag har alltid resonerat så att så länge mitt barn är såhär liten så vill jag att han ska ha vuxna barnvakter, och de ska också ha utbildning i första hjälpen för små barn. Det har alla i de stora förmedlingarna. I övrigt har jag gått på känsla. 

Jag har haft fyra barnvakter som jag tyckt funkat bra med Ivan. En var en dotter till en kollega som visade sig vara värsta baby-whisperern. Kanske 22 år, underbar med Ivan, hade hand om honom då och då när han var mellan 10 och 17 månader. Det var på den tiden jag var övertygad om att ingen annan kunde lägga honom, och en dag fick jag ett sms vid sju då jag var på väg hem som lörd typ "han var lite trött så jag lade honom, nu sover han, hoppas ok". Blev SÅ överraskad och glad då. Henne hade jag så ofta jag hade möjlighet och Ivan verkligen sken när hon kom. OBS: bra tecken, om barnet börjar tindra när personen kommer. Hon fick tyvärr ett jobb sen som gjorde att hon inte hade tid att ta honom, och därför fick vi bryta och jag saknade henne jättemycket. 

Vi har också en dam i 60-års-åldern som jag hittade via en förmedling. Henne har vi fortfarande tre timmar i veckan. Det var den andra jag träffade genom den förmedlingen, den första kändes lite mer som en dam som hellre satt stilla och läste sagor med barnen = inte Ivans stil. Den vi har nu är en riktig friluftsperson som inte drar sig för att hoppa ned på golvet med Ivan, ta långs utomhusutflykter och "titta på tåg" eller "mata änderna" eller göra annat som de hittar på helt utan min inblandning. Hon är underbar. Ivan tycker jättemycket om henne. Har haft hand om honom sen han var 10 månader och fortfarande, alltså. Problemet med henne är att hon har ett jobb och har vikt en eftermiddag i veckan med Ivan och inte är så flex med andra tider, dvs om det dyker upp en annan dag än vår utsatta då jag behöver hjälp så kan hon sällan ställa upp. Vilket gör henne perfekt för sitt ändamål men vilket också gör att jag behövt flera. Men hon är Ivans "tisdagshämtare" och de har alltid jätteroligt. Ivans stora sång-intresse kommer delvis från henne tror jag, de har i alla tider sjungit väldigt mycket tillsammans. 

Ett tag hade vi en förskolepersonal som jobbade extra på förskolan som vikare och annars var student och hade en del tid över. Det var guld för att hon redan kände Ivan när vi började: hon hade redan sett honom in action, ätit och vilat och lagt honom och sådär. Hon var också toppen, men rätt dyr, och dessutom drog typ alla föräldrar på förskolan i henne. Till slut började hon vara så uppbokad att det kändes som det blev för sällan och för svårt, så där kan man nog säga att vi avslutat. Ivan träffar henne på förskolan ibland men tror inte hon kommer vara barnvakt så mycket mer. Jag kan inte riktigt tävla mot de som har två inkomster i hennes timpenning heller. Men det är annars ett tips: om er förskola har en vikarie som verkar gullig så kanske hen också tar pass vid sidan om. 

Den person vi just skolat in och som känns helt perfekt kontaktade faktiskt mig här, genom bloggen. Ska inte lämna ut några detaljer men känslan är så HIMLA bra, även detta en person som Ivan liksom tindrade med redan från början. 

Med det sagt alltså: gå på känsla. Det är helt okej att träffas två gånger tillsammans innan och liksom fika eller gå ut i en park och titta på hur personen agerar med just ditt barn. Sitter en på en stol och mest tittar på barnet? Står med armarna i kors i parken och gör ingen ansats till att krypa ned på barnets nivå? Ja, det passar i alla fall inte mitt barn så bra. Pratar hen direkt till barnet och får en kommunikation? Det är toppen. Och viktigt. Sen tror jag man ska veta att det inte förrän man kör "skarpt" som det liksom blir tillfälle för barnet och personen att bonda på riktigt, när en förälder är med kommer barnet alltid att välja föräldern i första hand. Så lite mod och lite tålamod rekommenderas, också. 

Jag har alltså testat ett antal personer som vi valt bort också. Damen från förmedlingen berättade jag om, och när jag annonserade på min bostadsrättsförenings hemsida på Facebook träffade jag två grannar som förvisso hade passat utmärkt rent logistiskt, men det klickade inte med Ivan. Genom grannar.se har jag också provat några, samma grej där. Två gånger har jag bestämt träff med folk som sedan inte dykt upp på avtalat ställe. Så ja, det är ett gissel och en uppförsbacke i början. När en håller på och testar och letar. Och det tar tid. 

MEN! När det väl sitter där det ska så är det helt underbart. Jag tror att kontinuitet är bra också, i alla fall för mitt barn, så jag har valt bort personer som sagt att de typ "ska ut och resa om några månader". Har inte känts värt det. Ivan har förlorat tillräckligt många viktiga personer nu och jag är noga med att de vi satsar på ändå har tänkt att bli kvar en stund i hans liv. 

Min laguppställning nu är alltså damen från förmedlingen, tjejen jag träffat härigenom, farmor och farfar som gärna tar en hämtning i veckan när de och Ivan är friska, och det är det. Lagom mycket för den här åldern och hans lynne, tycker jag, men jag har lösa planer på att addera in en kille i hans gäng snart också. En kusin till honom som jobbar på förskola och verkar underbar med barn. Det får bli nästa projekt. 

Har jag glömt att tipsa om nåt nu? Fråga gärna i så fall. Pris kanske förresten? Genom förmedlingar kostar barnvakterna mellan 140 och 190 i timmen efter Rut. Beroende på erfarenhet och ålder. På grannar.se har jag noterat att folk vill ha mellan 90 och 120. För oss blir det en rätt stor kaka av min inkomst, av förklarliga skäl, men det är ju som det är med den saken så jag försöker att inte ynka så mycket över det. 

2 kommentarer:

egoistiska egon sa...

TACK!!! Jag känner igen väldigt mycket i dina känslor (även om våra förutsättningar är annorlunda). Har fått tips om att fråga någon kollega om hen har ett tonårsbarn som vill tjäna extra cash och jag känner bara... NEJ? Det finns underbara tonåringar såklart, men just nu känner jag beslutångest bara av att lämna F till mormor/farmor/liknande över en natt (aldrig gjort, bla pga att de inte bor här). Därför så förstår jag helt vad du menar med kontinuitet och kvalifikationerna. Bra tips om förskolan, ska kolla där. F ÄLSKAR sin förskola, han blir så jävla lycklig av att komma dit och jag är så trygg med att ha honom där. Det är ju samma känsla man vill åt liksom. Blajblaj. Men tack för tipsen och jag tycker du resonerar klokt som vanligt.

Anonym sa...

Vi fick tidigt kontakt med en barnvan tonåring via förra förskolan. Vi känner hennes mammas väninna så det var tryggt. Vårt barn är alltid så glad när hennes barnvakt varit ned henne- en som lekt med henne i ett par timmar grejt! Dock förstod vi också att det inte var många som anlitade barnvakt tidigt. Dels pengarna, dels mecket men även tror jag för att "en ska ju inte ha nanny". Grejen är att då har andra kanske städhjälp, och ev mormor som hjälper till. Vi lägger pengarna på barnvakt och då hämtar hon och vi går tidigare från jobbet på restaurang. Det bär emot att betala, men det tror jag är för att vi är så inkörda i Sverige på gratis barnomsorg, eller nästintill. Kompisarna i UK som ändå betalar tiotusen för fsk i månaden tycker inte att den femhundring för barnvakt en kväll är ngt konstigt. Det är som att det är i vår tankeram i Sverige att vi betalar för städning, handla mat på nätet, matkassar mm men intr barnvakt. Det är nog mest att komma runt det, mentalt. Kostnaden. Sedan blir det ju mer över tid så att Ivan kan följa med kompisar hem efter fsk och vice versa, han går på kalas och aktiviteter på fritiden mm så det är ju egentligen bara några år nu som du verkligen behöver investera i detta. Jag hämtade förresten en kompis barn en gång i veckan helt gratis för ett antal år sedan, men vi var unga då. Men det går ju det med. Frida