13 mars 2016

Uppläxad inom barnuppfostran av en tant

Nu har det hänt mig också! Tog bara två år. Såhär: 

Går med ivan som är trött men VÄGRAR att somna i vagnen för han vet att vi är på väg till farmor och farfar och eftersom de båda varit däckade i influensa snart två veckor var det länge sedan de setts. Och Ivan har längtat så, och frågat så, och idag var det äntligen dags. Klockan har passerat ett och han sover vanligtvis tolv ungefär. Men inte idag. Vi hade hunnit ut till vägarna runt farmor och farfar och han kände igen sig. Jag gick långa omvägar man från vagnen hördes bara antingen glada sånger, eller tjat om farmor och farfar, eller gnäll. Ibland höga skrik i falsett. Ej gråt. 

En "fräsch"  kvinna i sextioårsåldern var ute på vad jag förmodar var hennes söndagspromenad. Gick raskt och liksom med hakan mot himlen, såg ut att vara i njutartagen. Cirka hundra meter, på en äng så det var ganska tyst omkring, går jag och Ivan. Ständigt pausande eftersom han gnäller och ylar och varje gång jag går fram till vagnen och frågar vad det är förklarar han: "farmor och farfar". Vid det här laget hade jag gett upp om sömnen och var på väg dit, men det var fortfarande cirka tio minuters promenad kvar. Jag ser att kvinnan vänt sig om några gånger och nu stannat, vänt och går mot oss. Själv sitter jag bredvid vagnen på huk och försöker resonera med mitt otåliga barn som enbart vill träffa sin farmor och farfar. 

När det är tjugo meter kvar mellan oss börjar hon ropa. Hon ropar att hon vet vad problemet är med mitt barn. Det är att det sitter i en framåtvänd vagn. Mitt barn är nämligen alldeles för liten för det, det är ju "en liten flicka det där, hon behöver se dig, annars blir hon otrygg". Jag säger "tack för din input, du kan gå vidare nu, hejdå" i mittemellan-vänlig ton. Orkar ej ta en diskussion med denna besserwisser som utan att veta ett dyft om vare sig mig eller min "lilla flicka" berättar varför han gnäller i vagnen. Men hon ger sig inte. Närmar sig. Förklarar att jag måste vända på vagnen. Det är därför "hon" gråter så "förtvivlat". Vid det här laget är Ivan tyst och bara kollar på henne. Jag med. Jag säger tack igen, och sedan "gå vidare nu, du har sagt ditt, hejdå". Också Ivan börjar säga hejdå till henne. Men hon vill inte gå förrän hon försäkrat sig om att jag verkligen insett vidden av mitt ofantliga misstag att ha mitt tvååriga barn i en framåtvänd vagn. Alltså THE NERVE? Jag säger till slut hejdå så många gånger att det blir rent ohyfsat. Hon vänder och går motvilligt. Ser bekymrad ut. Kan hon ringa soc för det här, funderar hon nog. 

Själv funderar jag på hur i hela helvetet den här kvinnan ens kunde KOMMA PÅ TANKEN att komma fram till mig och mitt barn som 1. Inte ens grät utan tjafsade med mig samt 2. Hon inte vet ett endaste skit om, och förklara varför det är upprört. Alltså. TÄNK om hon vetat att vi körde med framåtvänd sele från att han var tre månader och sittvagn från fem månader och framåtvänd vagn från att han var typ åtta månader, för att det SEKUNDEN vi gjorde det gav en garanterat glad och lugn promenad till skillnad mot innan - all tears and frustration? Alltså, jag vill verkligen INTE gå in i diskussion om vad som är "bäst" för barnet nu, men att bara göra en sån sak? Närma sig en främling och berätta för den hur den ska sköta sitt barn? Så inte okej. 

För övrigt blev det ingen dagvila idag. Alls. Vi gick till farmor och farfar och allt var guld och gröna skogar till klockan halv sex då det blev lite såhär. 

 
Lagom till läggning vid halv åtta var han så trött och fast besluten att aldrig mer somna att det krävdes ett utbrott på, skojar ej, 45 intensiva hysteriskt gråtande / bråkande / vrålande / sparkande minuter innan han till slut drog en djup  suck, accepterade att han inte orkade mer, och somnade. 

Av detta har jag lärt mig två saker: 

1. Mitt barn är inte helt redo för att skippa dagvila. Pallar ej denna typ av läggningar. Helst aldrig mer. 

2. Gubbar och gummor som ska lära yngre föräldrar hur de ska ta hand om sina barn borde förbjudas. 

Nog om detta. Här en skogsbild från tidigare idag istället. 


11 kommentarer:

E sa...

Alltså... MÄNNISKOR. Man blir ju fan galen.

egoistiska egon sa...

men herregud! bra svarat ändå.

Anonym sa...

Åh Gud så hög igenkänning på detta. Bravo dig som hade svar på tal i stunden! Jag har ibland tänkt att jag skulle samla alla dessa "välmenande" kommentarer och synpunkter i någon slags lista. Har lyckats med konststycket att få tre barn väldigt tätt och detta verkar trigga igång det mesta hos folk, och ffa många äldre som så ofta helt objudet kommer med diverse råd och tillsägelser. Så himla onödigt! Och tråkigt. Heja oss småbarnsföräldrar som kämpar på säger jag bara! Skulle behöva få alla guldmedaljer som finns i världen istället för en massa (dessutom helt knasigt) tyckande från random people.

Anonym sa...

Aldrig varit med om.något liknande. Vilken konstig människa. Däremot var det bara jag som sa ngt när en pappa slog sitt lilla barn och skällde på tunnelbanan. Då var det ju ändå befogat men oj vad alla var upptagna med att titta åt andra hållet då. Frida

Anonym sa...

Helt rubbat gjort av henne! HELT rubbat!

Erika sa...

Asså jag döööör! Men dina svar, så bra! Eller ickesvar kanske. "Ivan började också säga hej då" hahaha.

Anonym sa...

Min mamma råkade ut för två liknande tanter när min storebror var liten. Han var missnöjd med något och tanterna fnös ur sig "att såna som du borde inte få ha barn". Till saken hör att min mamma är en av de mest pedagogiska personerna jag vet och heöt underbar med barn. Hon var vid tillfället redan utbildad förskollärare...

Anna m Nils sa...

Hahaha, åh jag känner igen mig och har varit med om samma sak! Har i efterhand kunnat skratta åt det, Peter och jag härmar än idag en tant som skällde ut oss över att Sigge saknade mössa en gång när vi gick fem meter från en butik till en annan våren 2010.

Linn sa...

Men HERREGUD vilken idiot! All heder åt dig som besvarade det rimligt. Jag läste det här precis innan jag skulle gå och lägga mig igår och sen låg jag och funderade ut exakt hur vansinnigt jag hade svarat om jag hade varit du.

Anonym sa...

Min mamma blev utskälld två gånger när jag var med. En gång för att hon klätt sitt spädbarn i för tunna kläder. En annan för att jag drog en bebis i vagn uppför en trappa, vilket kunde skada nacken.
Värt att påpeka är att spädbarnet i båda fallen var min, i naturliga storlek, älskade docka som alltid skulle med :)).

Anonym sa...

Min mamma blev utskälld två gånger när jag var med. En gång för att hon klätt sitt spädbarn i för tunna kläder. En annan för att jag drog en bebis i vagn uppför en trappa, vilket kunde skada nacken.
Värt att påpeka är att spädbarnet i båda fallen var min, i naturliga storlek, älskade docka som alltid skulle med :)).