16 april 2016

Can't get no. Sleep.

Lätt etta på min lista över saker som kan göra mig helt utomjordiskt ursinnig: att försöka planera för / styra upp sömn för en trött unge som enbart somnar i vagn på dagtid. Och så klaffar inget. Ni vet, det blir plötsligt storm, eller börjar hällregna, och en har inget regnskydd till vagnen, eller en får skavsår, eller en råkar passera hundra byggarbetsplatser som är "intressantare än sömn", eller det flyger helikoptrar över hela himlen, och så vankar man och vankar och vankar och tiden går och barnet somnar inte. Jag kan bli så SJUKT förbannad på väder när det kommer till att söva barn. Idag var en sån dag. Ivan har ju skippat dagvila nästan hela veckan men imorse när vi vaknade hos farmor och farfar efter en extremt dålig natt...

(vid tillfälle ska vi prata om det här med uppblåsbara madrasser och hur man måste komma ihåg att ordna typ en bäddmadrass eller åtminstone täcke mellan madrass och lakan för om det är lite svalt eller kanske rent av kallt i rummet man ska sova så blir det en helt surrealistisk upplevelse där inga filtar ovanpå i världen hjälper för kylan biter nedifrån och det känns som att sova på en kall asfalt, okej nu behöver vi inte prata mer om det för jag har redan sagt allt men så var vår natt iaf och ingen sov speciellt mycket alls)

... Så var det helt uppenbart att han var trött redan en timme efter att vi stigit upp. Och han behövde dagvila. Och eftersom jag åkt ut till farmor och farfar helt spontant efter jobbet igår och varken hade varma kläder eller regnskydd till vagnen med mig var det lite av en chansning att gå ut på promenad där vid 11.30, när himlarna var grå och det liksom tryckte ett regn i luften. Men vad hade vi för val? Barnet behövde sova. Och jag tänkte att hellre blir jag lite blöt så kan jag torka medan Ivan i vagnen vilar under ett regnskydd utomhus, typ i farfars utomhusgarage. Och det kanske skulle gå fort. Det kanske inte skulle börja ösa ned. Det fanns så många halvbra lösningar, ändå. 

Men, som typ alltid nu för tiden, så var det ju inte enkelt att lösa och jo det började ösregna och nej han somnade inte och 45 minuter senare kände jag mig som en dyblöt och vansinnigt flrbannad idiot som traskat runt där över åkrar och ängar för att söva i ösregn och allt som hände därnere i vagnen var att min unge satt i en blöt vagn och inte sov. Han var tydligen inte så trött då? Eller så var hans nya (okej inte nya) aversion mot sömn starkare än tröttheten. Inte vet jag. Men återvände hem alldeles genomfrusen och blöt och bara graasaaaaagghhhj. Så flrbannad. På regnet. 

Minns tusen likadana situationer från mina 18 månader som föräldraledig. Herregud alltså. Inget kunde få mig så arg som när sömnen inte klaffade och JAG KÄMPADE PÅ I VÄDER OCH VIND för att lösa det. Den maktlösheten. Må låta som en petitess i det stora hela men den som fattar fattar. 

I alla fall. Han sov inte sen. På hela dagen. Och var ömsom glad ömsom oregerlig, så som han är när han är övertrött. Jag antar att vi är inne i en så kallad fas nu. En där han verkar valt bort dagvila men fortfarande är lite för trött på eftermiddagen för att helt och hållet hålla ihop sig, så att säga. I bussen hem till oss, vid fem, ville han plötsligt sova. Sade det till och med rakt ut, vilket på riktigt aldrig hänt förr. Jag började babbla om saker han gillar för att hålla honom vaken åtminstone en dryg timme till. Vilket fungerade. Lite för bra, eftersom han sedan gick in i något slags mayhem-stadium och läggningen tog hysteriska 1,5 timmar och han somnade 20.40 efter ett oräkneligt antal utbrott (tex: slå i huvudet i väggen när letar efter sovställning och provat 19562959 olika och dänger skalle i vägg av misstag). Alltså, ändå imponerande att vara vaken till nio för en som visade första trötthetstecken tolv timmar tidigare samma dag och ej fått vila? 

Nåväl. This too shall pass antar jag? Det måste det. För jag vill nämligen ha tillbaka mina kvällar. Och sluta leta sömn-tillfälle om dagarna när han ändå bestämt sig för att sömn är djävulens påfund. Jag HOPPAS så innerligt att detta typ är fasen mellan dagvila och inte dagvila, och att snart har han ställt om sig och vi hittar till en lagom läggningstid och aldrig mer ska jag gå där timme ut och timme in för att lura i honom lite sömn - som han ändå inte tänker ta. 

Nä fy. Den här typen av dagar kommer jag inte sakna när det är över. 

Men! Förutom det har nog ivan haft cirka sin bästa dag ever. Så många FORDON han suttit i alltså. Vrak och renoveringsobjekt och fina Volvo-valpar och motorcyklar till exempel. 

Nedan exempel på fordon. Den som känner mitt barn väl kan se hur trött han egentligen är på bilderna, men peppen på fordonen håller honom vaken. I nittion timmar till efter att bilderna tagits tydligen. 





4 kommentarer:

tova sa...

Jag fattar ilskan och frustrationen helt! För oss har det funkat att faktiskt låta barnet somna vid typ fem vissa dagar i de där övergångsperioderna, för att undvika övertrötthet. Det har kanske blivit en lite tidigare morgon, men ändå en hel natt. Trots utebliven middag, tandborstning osv. Ibland har vi ställt en flaska välling i sovrummet dom backup för nattlig hunger men oftast har det inte behövts. Vet förstås inte om det funkar sammanför Ivan. Kram!

isa sa...

Lider med dig. Känner igen det. En vill kunna planera kontrollera strukturera sitt liv men barnet låter sig inte styras. Välling har funkat för oss också. Eller att låta dagen gå ändå, trots tröttheten. De är envisa dessa barn.

E sa...

Fattar precis.

Anonym sa...

Gud vad jag känner igen mig! Precis när ungen är på väg att somna kommer en motorcykel, eller ett gäng ungar på skateboard eller nån börjar borra. Jag kan på riktigt tänka tankar om att jaga dem med diverse redskap.