7 april 2016

Tjusningen med upprepningen

Ni vet den här papegoja-fasen barnen går igenom runt två. Då de härmar allt och fastnar i fraser osv. Alltså det är så coolt, tex detta: 

Han tar en nalle och går till soffan, säger "kom ska vi läsa en saga. Inte vara ensam" till nallen. Läser sedan sagan och pekar ut det som vi brukar peka ut. Säger "inte vara ledsen" och klappar på nallen som att den vill ha tröst. http://youtu.be/6yK6Y9xWHhc 

Eller detta: 

Han har lekt med farfars iPad och i söndags ljudande farfar sin kod när han tryckte in den, typ en gång eller två. Idag försöker Ivan låsa upp min iPhone och säger farfars kod samtidigt som han knappar hejvilt på knappsatsen. Blev tvungen att smsa farfar och fråga om det var hans kod och jo, det var det. 

Eller detta: 

Hos farmor och farfar pysslar grannen i landet. Ivan tittar och säger "det är Åsa". Jag har ingen aning om vad grannen heter och frågar farmor och farfar, och jo hon heter visst Åsa. Men henne har de såvitt de minns inte pratat alls om, så att han snappat upp detta är mycket märkligt. 

Så mycket som fastnar därinne just nu alltså. Får eventuellt börja vakta tungan snart. 

1 kommentar:

egoistiska egon sa...

Väldigt mycket igenkänning. Herregud så de snappar upp saker.