26 maj 2016

Blev stum

Wöpps, tappade rösten i Norge. Liksom... Helt. Har nån konstig luftvägsgrej som gjort att jag haft en mycket irriterande rethosta några dagar. Mycket olämplig dessutom, tänk 8 timmars konferens per dag och ett rum där 15 personer ska lyssna på varandra hela tiden. Host host på det. Men i övrigt inga symtom. Förrän igår eftermiddag när rösten liksom blev mörkare och hesare för varje timme som gick. Lagom till efter middagen började mina kollegor reta mig och kalla mig Thorsten flinck så fort jag öppnade munnen. Och visst, såhär i efterhand kanske jag borde varit tyst och inte fortsatt att babbla och dricka vin till klockan tre på morgonen. Det var ju inte exakt jättekonstigt att vakna i princip stum. Men så blev det. Så nu ligger jag här i sängen bredcid Ivan (ÄNTLIGEN BREDVID IVAN IGEN!) och undrar om den kommer tillbaka till imorgon om jag är riktigt tyst hela natten och kanske förmiddagen imorgon. Eller borde jag boka av terapi? Alltså, den går ju litegrann ut på att prata? 

Svåra beslut detta. Imorgon bitti vet vi. 

Oslo var underbart och jag skrattade så jag hade ont i magen flera gånger. Älskar mitt jobbgäng så mycket att det nästan är fånigt. Men de är så roliga att vara med. Och allt var toppen förutom det sär med rösten men allra bäst var banne mig ändå att få komma hem till min lilla pys igen. Han hade haft det toppen både med barnvakterna och på förskolan och verkade typ inte ens notera att jag varit borta lite extra länge när jag kom hem med andan i halsen och just ingen röst. Han ba tja, lekte vidare, sen var allt kul och bra och precis som det ska. Lyckliga mig.


1 kommentar:

Emi Guner sa...

älskar sådana återseenden <3 <3 <3