15 maj 2016

Ny tid nytt liv osv

Ahahaaaaa så roligt att varje gång ett "mönster" i tex sömn / mat / hälsa / humör varar mer än några dagar så liksom GLÖMMER jag hela det fundamentala med hur barn funkar och ba: nu är det såhär. Konstant. Till exempel tror jag att jag övertalade min bror att inte bo på hotell när han kommer nästa helg eftersom "Ivan ändå sover till nio på morgnarna nu, det är assoft". Det VAR ju det. Under hela kristi himmelsfärd. Och sen hände nåt annat och Ivan blev förkyld och återgick till det där som barn gör dvs byter faser och tider och så wöpps, var vi uppe mellan sex och sju på morgnarna igen. Det var fan ganska länge sedan vi hade sådana morgnar nu. Jag har egentligen inget emot att gå upp mellan sex och sju förutom att förmiddagen blir så himla LÅNG. Att leka hemma till halv tio känns som en evighet. Igår gick vi således ut vid nio och det var snorkallt och rått och trist väder men ändå höll vi oss på något märkligt vis rullande till halv sex på kvällen. Tror vi besökte kanske fem eller sex parker. Fikade två gånger. Matade änder en gång. Köpte en pizza. Gick hem. Klassisk "så var det förr i tin javisstja-dag". 

På kvällen gick jag på fest hos Bebban med 100% kvinnligt klientel och det var underbart men min vana trogen hamnade jag i en soffa och körde "min grej" aka prata länge med en eller två personer hela kvällen. Trots att jag lovat mig själv att träna på mina dåliga mingel-skills. Att det ska vara så svårt att lämna sin comfort zone? Hur som helst var det mycket trevligt och klockan tolv fick jag skjut hem av en nykter god vän. Sov väl kanske fem sex timmar då. Vaknade och började möblera om, parallellt med Ivan-lekar och Ivan-härj. Gick över till Jasse och Ayton och lekte en timme. Ivan och ayton spelade piano och sjöng för oss. När Ivans toleransnivå för problem var likamed noll, tänk "snubbla på en tröskel och bryta ihop i total förtvivlan" var det dags att rulla ut i gråvädret. Han somnade. Nu sitter vi på en buss på väg ut till farmor och farfar, den senare fyller år idag och vi ska fira och hänga. Ivan är allt mer förkyld för varje dag (började i fredags då jag faktiskt fattade ett lite tveksamt vab-beslut men han var så rosslig på morgonen att det kändes som det enda rätta i stunden men senare på dagen vetefan alltså, oh well) men hittills tycks det mest sitta i näsan och inte bekymra honom alltför mycket. Lite tröttare än vanligt. Kanske lite surare. Oklart. Hoppas innerligt att detta inte utvecklar sig till en tung förkylning med feber och sånt för den här veckan behöver jag verkligen jobba. Samt nästa. Åh, spänningen. 

Tror inte jag nämnde det men en följd av att tacka ja till grupp-bytet på förskolan är att ayton, Ivans polare men kanske framförallt min polares son, efter ett års köande nu får en plats i samma grupp som Ivan. Det känns fint förstås och vi ska försöka hänga massor i sommar så barnen verkligen tightar ihop sig. Ändå har jag fortfarande ont i magen över beslutet. Jag tror fortfarande det är rätt men alltså ÅH. Ivans nuvarande kompisar ändå. Och hans kompisars föräldrar herregud. Jag tycker ju så mycket om somliga av dem. Snyft. Hejdå gäng. 


1 kommentar:

Anonym sa...

Det är inte allergi då? Höga halter tex björk i lufften nu. //M