6 maj 2016

Tre bilder inom loppet av tre minuter

Ögonblicket mellan 20.15 och 20.18 ikväll kunde man vila ögonen på bland annat följande om man levde mitt liv.

1. Den lille personen som ej sovit på dagen idag heller och framåt sjuklippet började visa tendenser till miniutbrott som vid läggning spårade ut i ett ej så "mini" utbrott utlöst av de här sakerna, i kronologisk ordning:

* att jag gick och lade mig i sängen och sade att det var läggdags. Fick ABSOLUT inte säga det, tydligen. Fick absolut inte heller ha täcke över mina ben, alltså hur kunde jag ens drömma om något så galet som att ha ett täcke på mig i sängen? Första utbrottet i serien var ett faktum. Barnet lämnade rasande sovrummet, hysteriskt skrikande. Jag hörde ljud av att han röjde ned något i hallen men följde inte efter. 

* att han inte kunde öppna balkongdörren och bege sig ut på balkongen ensam. Det var så sjukt upprörande också, tydligen. Värt att gråta så en nästan tappar rösten för. 

* att vällingen, som OBS var den andra för kvällen, tog slut. Falsettylade välling, välling, vähähähähäääääälling och sparkade vilt omkring sig i sängen... 

... Tills fem minuter passerat och han inte orkade mer och somnade. Ansiktet skvallrar inte om ilskan några minuter tidigare. Möjligen det krampaktiga greppet om apisen. "Hans enda riktiga vän". 


2. Utsikten från min balkong. Alltså jag älskar den så. Lilla parken, lilla fotbollsplanen, kvarterens alla ungar som är där till tio om kvällarna, uteserveringen som öppnat mittemot för säsongen, alla träden, alla blommorna. Kan i princip förstå Ivans utbrott över förlorad möjlighet att gå ut dit när det var past bedtime. För det är en sådan härlig kväll. Syns verkligen ej på bilden men alla som befinner sig i mina breddgrader ikväll vet ju det redan. 


3. Min utsikt från soffan nu. Ser att Ivans jacka ligger slängd på golvet (se punkt 1, utbrott med röj i hallen, mysteriet är härmed avslöjat kring vad som hände därute), ser en del jag egentligen kunde ägna mig åt att städa upp, men har hällt upp nåt himla free sample från mathem på "pink lemonade" från aportekarnes och har en bok om storytelling jag är så himla sugen på. 


Bonusfilm: det är ej lätt att vara mormors hundar när Ivan är på besök. Akta hit och gå iväg dit. 


Grejen är att jag, som vuxit upp med hundar och hästar och allt möjligt (ett tag hade vi en föräldralös get/killing som behövde flaskmatas och därmed bodde inne i huset med oss och liksom gick i koppel på stan och trodde hon var hund till slut men det är en annan historia), tycker att det är jätteviktigt att Ivan får en bra relation till djur. Framförallt hundar. Och eftersom han inte har några till vardags i sitt liv så visar han, helt naturligt, tendenser att vara lite nervös av deras närvaro ibland hos mormor. De är vallhundar, två av dem, med typiska vallhundsbeteenden och rörelsemönster. Lydiga och otroligt snälla men liksom... Snabba. Så vi är noga med att hålla dem på lite avstånd från Ivan så han själv får välja dem och välja att närma sig dem och inte tvärtom. Det funkar jättebra hittills. Men låter ju inte så himla kul alltid. 

Inga kommentarer: