14 juni 2016

Ändå duktig - dock inte normal

Vill ändå ha beröm för att jag låtit bli trådarna om vaccin mot vattkoppor, trots att Ivan fick sin första spruta (av två totalt) igår. Trots att jag är #teamvetenskap i det här läget blir jag alltid lätt oroad och nervös när folk härjar loss om allt som är skit med vaccin. Har övervägt det här beslutet fram och tillbaka hundra tusen gånger (ärligt: mest för att en på hundra mår illa som biverkning och jag är så rädd för kräks) men landat i att jag vill göra det. Det ingår i så många andra länders vaccinationsprogram. Det är välbeprövat. Det verkar funka rätt bra. En tvåveckorsvab á la "tunga varianten av vattkoppor" skulle ta kål på mig i mitt ensamma föräldraliv. Jag pallar inte. Så det blev vaccination. Och jag har inte googlat på allt som är farligt med det, hurra. Däremot har jag som vanligt googlat på all fakta som hela internet rymmer angående när magsjuka egentligen smittar, om det smittar innan ett utbrott, med anledning av att en av Ivans bästa kompisar på förskolan kräktes inatt. Hallå, i JUNI! Är inte det förbjudet? Nätet är oense om detta men de flesta lite mer säkra källor verkar ändå hävda att magsjukevirus är droppsmitta som å ena sidan är enormt smittsamt men å andra sidan smittar genom partiklar av bajset eller spyan. Vilket ju torde vara omöjligt om det bröt ut sex timmar efter att de skiljts åt för dagen. Ändå ligger jag här, lite av ett nervvrak, inatt. Imorgon vid fyra har det gått 48 timmar. Då kommer jag pusta ut litegrann (har väl googlat ihjäl mig på inkubationstid också) men hålla mig på tårna till dagen efter imorgon eftersom ett fåtal virus smittar upp till 72 timmar. Har förberett med handdukar bredvid sängen inatt. Och nej, jag är inte normal, jag vet det. Men fobier är ju sällan rationella. 

Ska lägga mig och låtsas att jag sover nu och vänta in morgondagen. Allt känns så mycket enklare i dagsljus ändå. 

Sist vill jag bara säga att när ordet "själva" råkade stavas som "skälva" i inlägget nedan så var det autocorrect som gjorde felet, inte jag. Minns inte ens när jag bloggade från annat än mobilen sist och i appen går det icke att redigera i efterhand. Så ni vet. Att jag kan stava. Det är viktigt för mig. 

Nej jag är inte normal. 

3 kommentarer:

Colombialiv sa...

G är vaccinerad mot vattkoppor (pga bodde i Colombia t.o.m. tre års ålder och det ingår i vaccinationsprogrammet där) och det gick hur bra som helst, inga konstigheter annat än det vanliga pyttelite feber. Inget illamående alls, så peppar, peppar, det kommer att gå super!

Annika sa...

Vet du, jag såg "skälva" och bara: Det där har hon INTE skrivit själv. Bara så du vet. Skulle aldrig tänka så om dig. För det är viktigt.

Förlåt att jag skriver btw; Vi har magsjuka i huset. Den delen av familjen är satt i karantän och får inte komma in i samma rum samtidigt och måste desinficera badrummet efter varje besök. Men vi är 50 mil bort från dig och Ivan, så det ska väl vara lugnt.

Jag hade förresten inte hört talas om vaccin mot vattkoppor innan du började skriva om det. Känns väldigt logiskt i din och Ivans familjesituation. Inte heller höstblåsor hade jag koll på förrän häromveckan. Och då är ju ändå min äldsta drygt sex år. Kan det vara de små barngrupperna i glesbygden som skonar oss från ett och annat?

Slut på midnattlig filosofi.

Anonym sa...

Sjukt smart att du vaccinerar Ivan! Förutom vad googla kan leda till när det gäller vaccin, finns det också mycket info om de ovanliga konsekvenser vattkoppor kan leda till. Jag har en kompis som är barnläkare och hen har vaccinerat sina barn och hävdar att "alla" i branschen gör det. Hen går så långt att hen påstår att detta är en klassråd osv. Så klokt gjort av i tycker jag!Frida