19 juni 2016

Back to black

Vi går alltså igenom en kass period av sömn nu med anledning av alla konstiga drömmar som väcker honom när han 1. Sovit ca två timmar för lite för att palla en hel dag men 2. Sovit ca två timmar för mycket för att kunna somna om igen. Han vaknar alltså trött, vid sex, varje morgon och antingen löser vi det medelst dagsömn, vilket sedan gör att han är omöjlig att lägga förrän 21-22, eller utan dagsömn, vilket nästintill känns som tortyr pga han. Är. Så. Trött. 

Idag blev en sådan dag. Visste redan när den startade att den skulle bli tung. Vid halv sju väcktes vi av att han grät och skrek efter sina gröna stövlar (så skumt att det alltid är typ en pryl eller ett plagg han ropar efter just nu, som att någon snott något från honom och han är mycket upprörd och kränkt i drömmen? Jag misstänker: påklädningssituationerna på förskolan, då är det trångt och förvirrat och säkert lite stimmigt, han drömmer väl kanske i bearbetningssyfte kring detta?) och alltså inte kunde somna om. Sedan var det kämpigt. Och mera kämpigt. Och såklart; mellan varven fint och kul och allt det där, men det blev ingen dagvila. Och 18.45 sov han som en gris i sin säng. Helt utmattad. 

Jag är också det nu. Utmattad. Inte av sömnbrist men av att det varit såhär en dryg vecka nu. Så jobbigt att krishantera trött barn hela tiden, det tär liksom en aning på orken. Han blir mindre självständig än vanligt och vi är åter i läget att han kan få ett sammanbrott lite när som helst. Tex om jag behöver lämna rummet och gå och kissa snabbt. Eller laga mat samtidigt som en bil han leker med har den enorma fräckheten att välta omkull. Eller, som idag, då vårt bredband valde att lägga ned och internetdelning på mobilen inte funkade och han därmed inte kunde kolla på sina barnprogram på paddan. Panik. 

Nu hoppas vi att drömmarna ger sig och att han får återgå till det här härliga mönstret vi hade nyss med långa lugna nätter och ingen dagvila. Jag hade hunnit vänja mig och det var så himla skönt, allting. Alternativ två jag kan tänka mig är att mardrömmarna fortsätter men kommer kring midnatt så han fattar att han ska sova vidare sen. Antingen eller. 

5 kommentarer:

isa sa...

Jobbigt för er. Känner igen dilemmat. Går det inte att lura honom till fortsatt sömn på morgonen genom välling eller genom att ha ett supermörkt rum..? Ta kommandot, det är (väl) du som ska styra hans liv, inte han som ska diktera ditt. Blir du nånsin arg på honom? våga bråka och sätta gränser :-) för din skull :-(

CECILIA sa...

Håller han på att få sina kindtänder? Precis sådär höll min lille på när de sista tänderna kom.

Schmarro sa...

Isa: ja, vi blir osams mellan varven för jag är ganska principfast i att han inte får diktera allt typ om jag ska duscha, sitter och äter och vill äta klart etc. Han får inte bestämma allt men det betyder ju inte att han inte bryter ihop när han inte pallar motgångar, vilket blir läget nu när han varit så trött en dryg vecka.
Cecilia: jag vet faktiskt inte, han kliar sig jättemycket i munnen men jag har hittills tänkt att han går igenom period då det är mkt som ska bearbetas i sömnen. Mycket situationer som handlar om "mitt mitt mitt" eller "var är MIN XX, YY eller ZZ". Tänker det är nya vänner på förskolan, ny mognad i hjärnan som just nu kämpar med att få kontroll typ. Men kanske tänder, absolut!
Goda nyheter: han somnade ju före sju igår och idag, kl åtta, sover han ännu. Vaknade fem och ville gå upp men kunde somna om efter nån halvtimme. Ibland funkar sånt, ibland inte. Idag gick det = HURRA.

Anna sa...

Vill bara säga att om man tror att man som förälder kan ta kontroll över när ett barn vill stiga upp har man varit lyckligt förskonad från morgonpigga barn. Jag har en av varje och tro mig, vi har försökt allt för att få ena barnet att sova längre (än 05.00) på morgonen. När det gäller sömn är det bara att acceptera att alla är olika och att allt är faser, då tror jag man mår bäst. Du verkar ha rätt inställning och kämpar på så gott det går. Styrkekramar till dig!

Anja sa...

Håller med ovanstående. Visst finns det barn som går att luras att sova vidare, eller åtminstone ligga kvar och vila. Mitt är inte ett sådant och från vad du berättar om Ivan är han också ett viljestarkt och energifyllt barn. Man får välja sina strider.
Tycker du är otroligt lyhörd för vad som kan tänkas pågå i Ivans värld - det är ju jättemycket som ska hinna bearbetas på nätterna och i vissa perioder är de känsligare än annars för intryck och upplevelser. Kämpa på!