21 juni 2016

Det går ju inte

Jag tror han är sjuk nu. Eller så är han bara trött. Eller påverkad av sprutan förra veckan. Eller inget alls. Åh, denna oro som griper tag i mig så fort något är out of character hemma alltså, den är... tung.

Imorse när jag lämnade - för övrigt en katastrofal lämning och jag var starkt övertygad om att något var fel på riktigt när jag gick till jobbet, men så ringde jag en halvtimme senare och han var glad och lekte på gården - tänkte jag att nu, nu blir han sjuk. Det här är inte bara trött. Men så hade han varit pigg hela dagen och inte vilat på vilan. Och när barnvakten hämtade var han glad. Men vid fem deklarerat att han ville sova i vagnen. Bara sova, inte äta glass eller leka eller äta eller läsa sagor eller göra något alls. Haft 37,5 som örontemp vilket förvisso inte är feber men likväl en halv grad mer än vanligt, minst. Somnade 19.00 igen. Så trött. 

Nu ligger han och snarkar lätt här bredvid och jag vet inte alls om jag kommer jobba eller vabba imorgon och har för säkerhets skull lämnat över morgondagens göromål till kollegor. Försöker känna på honom men han är inte kokhet, möjligen lite varm. Det går nån feber i hans grupp nu. Men jag vet inte. Han kanske bara är trött. Igår var han urpigg till 22 och vaknade sedan, för tidigt, i de där jobbiga drömmarna han har just nu, klockan 07.00. Det blir ju alldeles för lite. Jag vet varken ut eller in och har himla svårt att lita på min egen instinkt och önskar att det fanns en manual så att jag kunde veta exakt vad som händer. Men det går ju inte. 

Måsarna i allén är galna ikväll. Skriker som jag aldrig hört dem skrika förut. Själv har jag spenderat tidiga kvällen på en bar med en kollega som slutade idag. Vi tackade av henne med blommor och öl. Det var mysigt. Jag önskar att hon hade kunnat stanna hos oss. Jag önskar att jag hade kunnat stanna längre på hennes avtackning. Jag önskar att jag hade mer barnvakter eller okej, för att vara helt ärlig önskar jag att det fanns en till förälder att dela den här föräldraskapsgrejen med just nu. Men det går ju inte. 

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det är ju himla svårt att veta om de är sjuka, jag tror inte att du är ensam om att undra. Jag undrar varje dag, då dottern börjar "jag är sjuk måste vara hemma idag...". Vid feber är det ju lätt, men annars...hopplöst.

Anonym sa...

Jag har ingen aning om ifall du skulle vilja det, eller om det vore möjligt-men kanske kan du kolla om det är möjligt att få någon form av stöd från socialtjänsten? Typ en stödfamilj som kan vara de extra föräldrarna? Kram

Kråksång sa...

Jag kör en föräldrabollning över nätet: jag tycker det låter som en sån där seg vaccinreaktion. Lite småförkylningskänsla utan vidare symptom, bara ur lag i allmänhet utan att man kan sätta fingret på vad som är fel. Jag tycker mina barn haft det av och till i relation till flera olika vaccin, och det har kunnat hålla i sig ett par veckor, men inte så mycket mer. Hoppas hoppas det ger sig!

Schmarro sa...

Kråksång! Jag tror också det. Det är som att han energidippar BIG TIME varannan dag typ. Men ingen sjukdom bryter riktigt ut. Oh well idag var det bättre igen. Det vänder.

Schmarro sa...

Anonym 2: jag tror inte jag vill det faktiskt. Har funderat och förstått att det äe ganska svårt att få en sådan, idag, som frisk ensamstående med friskt barn liksom. Detta plus att jag är hemskt osugen på tanken har gjort att jag släppt den vid funderingsstadiet. Tack för omtanke, kram!