11 juni 2016

Moder tröttben har ordet

Okej, måste erkänna (samt planera för ang semester 4 veckor utan särskilda planer) att det här med att "bara ta det lugnt med Ivan i stan" är ganska härjigt och inte alltid helt enkelt att synka ihop med alla andras (läs: våra vänner aka sällskap) liv. Idag var en sån dag då vi fick kämpa för att få ihop det. Vaknade efter en dålig natt (Ivan sov ryckigt och kastade sig runt i sängen, trillade till slut ur denna och väckte både mig och sig med ett gallskrik följt av en kvarts förtvivlad gråt, sov någon timme, vaknade då han kissat genom blöjan, paus för blöjbyte, ytterligare en stund vaken osv) redan klockan sex eftersom jag i min enfald tänkte att det var lugnt att smyga upp och gå på toa (det var det inte - han vaknade och sade "sovit färdigt nu"). Alltså jag kände så tydligt redan vid sju att det här blir en lååååång dag. Trötta utbrott av gnäll och frustration avlöste varandra gång på gång på gång. Ivan ville gå ut i en park och satte på sig skorna redan vid åtta. Ute blåste det snålt och jag sms:ade i panik halva Södermalm för att hitta sällskap åtminstone någon del av dagen. Ivans sällskap roade inte mig just då, och detsamma gällde tydligen mitt för honom. Men det var en sådan där dag när "alla" var bortresta eller jobbade eller var upptagna på annat håll. Paniken. Till slut (och med "slut" menar jag klockan nio haha, men OBS att vi varit vakna sedan sex med idel gnäll sedan dess då) svarade Erika att vi kunde titta upp till henne och Jasse och Ayton en stund, så det gjorde vi. En halvtimme typ, men guld värd. Ivan och ayton gillar verkligen varandra och det är så roligt att se hur lika de är utvecklingsmässigt, jämngamla sånär som på tolv dagar. Det innebär tyvärr också att båda är extremt possessiva med sina leksaker, vilket kanske inte var en hit under rådande omständigheter. Gnäll-Ivan fick inte låna aytons leksaker och det var rätt ynkligt ett tag. Ändå bättre än i parkerna. Var glad att vi fick komma. Vid halv elva rullade vi vidare och fick svar från Emelie och ante som skulle gå på loppis vid Orionteatern. De hann inte ens komma till H:et i "häng på" innan jag bjudit in oss. Så vi gick på loppis ett tag. Ivan fick (ännu) en begagnad bil, tio spänn. Därefter kort lek i Nytorgsparken och ungefär där övergick snålblåsten till duggregn. Klockan var tolv och jag var fast besluten om att Ivan MÅSTE dagvila, första gången på två eller tre veckor, det sker enbart i vagn. Fuck regnet, vi gick ut och gick. Och strax före ett, i årstaviken, somnade han äntligen. Puh. Paus på en parkbänk (stegräknaren hade då för länge sedan vibrerat och markerat att slagsmålet (12.000) steg var nått. Jag var trött i kropp och själ. Såg en status från min vän Kristin som producerat ett av årets sommarprat och fick en snilleblixt - hon bor ju i Hornstull! TÄNK om hon var ledig för en fika? Det var hon! Lycka! Dock inte förrän en timme senare men det var gott nog. Vi bestämde träff i högalidsparken och jag hann fika på bio Rio på vägen dit. Mötte Kristin och hälsade på hennes gulliga bebis, väckte Ivan, promenerade till Zinkensdamm där vi drack kaffe och Ivan gungade en kvart eller så. Snart närmade sig klockan tre och Kristin behövde gå hem. Då messade Erika igen. De var klara på moderna museet och var på väg till båtcafeet i Skanstull vid vattnet. Jag rusade utmed hela årstaviken igen, en korv med bröd och pommes frites fick bli Ivans lunch. Han var på otroligt mycket bättre humör efte vilan och åt glatt och var mkt förtjust inför det faktum att vi skulle träffa ayton igen - andra gången på en dag! På båtcafeet drack jag och Erika ett glas rosé, barnen drack saft och en envis and hängde runt allas fötter. Allas humör på topp. Vandrade sedan till Skanstull och Ivan och ayton hade skitkul, sprang runt som små dårar och skrattade och lekte att en pinne de hittat var en motorsåg. Klockan närmade sig fem och jag började äntligen se mål i sikte. Denna dag skulle också ha en ände. Middag på McDonalds (ja jag vet - vår kosthållning är under all kritik men vissa dagar alltså...) och sedan hemgång. Nu, äntligen, är klockan halv åtta. Ivan verkar otroligt pigg och tittar på Daniel tiger på Barnkanalen. Jag har väldigt trötta ben (25.000 steg and counting nu) och tänker att såhär vore det bra om inte hela vår sommar blir. Jag måste kanske göra några konkreta planer ändå? Att hänga ensam med sitt barn i all ära, men det är liksom ganska svårt att stå för all stimulans själv med barn i den här åldern? Förskolan har liksom gjort honom ganska van vid att det händer saker konstant, med andra barn, och det kan bli så hiiiiiiimla kämpigt att ta sig runt en el dag (okej, en hel timme vissa stunder) utan sällskap eller planer. Han vill gärna leka med någon nu för tiden? Springa runt med minst en kompis och härja. 

Så ja. Ska tänka till kring sommaren nu och försöka göra åtminstone en eller två planer för våra fyra lediga veckor. Kommer vara ett (magert) vrak i mitten av augusti annars. 

Nu välling och läggning! Hej! 



1 kommentar:

Anonym sa...

Det kanske inte alls är din grej men jag har för mig att det finns typ familjeläger som en kan åka på. Dels har jag genom åren sett att bl.a kyrkan annonserat om läger för ensamstående föräldrar. Tror även att typ Friluftsfrämjandet kan ha ngt. Och jag hade även kollat via Makalösa föräldrar (förening) om jag hade varit du. Just för att komma iväg ngnstans där en är tillsammans med andra förä i liknande situation och gemensamt drar matlagning, aktiviteter osv.