28 juni 2016

Ni och jag

Hörni, ni är så fina mot mig. Genom alla tider och framförallt de senaste två åren har det varit så sjukt viktigt, och värmande och stort, för mig att ha er därute i nätterna. Framförallt då. Det är nätterna som varit tyngst för mig, jag ser det nu när jag går igenom mina gamla inlägg, ser hur jag skrivit och skrivit om nätterna och hur ni har fortsatt att finnas där. Kommentera. Peppa. Skicka tankar och kramar. Ibland har ni skickat riktiga brev. Ibland har ni blivit Ivans barnvakter. Ibland har ni föreslagit att vi ska träffas och ibland har vi gjort det, träffats. Ibland har ni velat ge ut mina ord i bokform. Ibland träffar jag er i parken eller på förskolan och ni berättar att ni läser och läst och tyckt om det. Ibland har ni bara skickat en snabb tanke i kommentarsfältet. Ibland har ni bidragit med ovärderliga råd kring föräldraskap och annat jag känt mig vilsen kring. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att ni ska fortsätta finnas här och läsa och peppa, men det gör ni likväl. Så tacksam och glad för er. Världen är inte ful. 

Med det sagt: tack för kommentarerna om boken. Vi håller tummarna för att det blir bra. Sextio tummar, plus mina egna, det är banne mig inte kattskit. 

3 kommentarer:

isa sa...

Heja ordet! Heja människan!

Anonym sa...

Tack för att du är så ärlig och fin mot oss läsare. Kram

Linnea i USA sa...

Ser sa fram emot att folja bokresan, hejja hejja!!