16 juni 2016

Socker och salt

Ännu en morgon vaknade barnet mellan 06 och 07, outsövd, i något slags mardrömmar som sliter honom ut i vakenhet i ett vansinnigt tråkigt humör. VAR ÄR MIN GRIS VAR ÄR MIN GRIS MIN GRIIIIIIIS!!! Skrek han denna morgon alldeles hysteriskt, varpå han började gråta och skrek IVAN ÄR INTE LEDSEN INTE LEDSEN osv osv tills det var ett minne blott, det här med sömn, och så klev vi ännu en dag rakt ut i vakenhet efter alldeles för få timmar sovandes.

När jag gick till jobbet kände jag mig så trött på allt att jag smsade barnvakten, som skulle jobbat till halv sju, och frågade om hon kunde stanna och ta läggningen och att jag fick komma hem åtta. Det gick bra. Hade inga egna planer eller vänner som var tillgängliga, så gick på bio. Flickan, mamman och demonerna var det tänkt att jag skulle få se till slut. Det var i alla fall den biljetten jag köpte. Men så var det tydligen för mycket begärt av min hjärna att fatta att salong 6 och plats 6 inte var samma sak, så jag satte mig i fel salong och insåg mitt misstag för sent och fick snällt sitta av 1,5 timme framför en tråkig film som hette Carusel (tror jag?) och handlade om en fransman som var fixerad vid att ta reda på varför hans mamma dog för 30 år sedan och yada yada yada. Den var faktiskt jättetråkig. Men det var ändå värt det, för när jag kom hem sov Ivan gott och det gör han alltså cirka ALDRIG klockan åtta när jag försöker lägga honom. Det är något magiskt med att lägga sig med barnvakterna tydligen? Han somnar alltid tidigt då. Får väl börja boka in dem för läggningar när han är extra outvilad helt enkelt. 

Det är jättemycket på jobbet nu och kommer vara det åtminstone en vecka till. Det är ganska roligt, men tänka på så mycket annat hinner jag inte. Och sommaren närmar sig med stormsteg. Och jag får panik när jag tänker på hur  planlösa vi är. 

Idag har jag för övrigt ägnat en go (OBS ironi) timme åt att ringa följande ställen vars system inte lirar med varandra för fem öre: 

• Skatteverket, eftersom aksels dödsbo tydligen är skrivet på vår gamla adress och "man kan inte ändra folkbokföring på ett dödsbo men än för Skatteverket" 

• Svensk adressändring, eftersom ett dödsbo måste ändra adress och skaffa eftersändning separat tydligen, det följer inte med dödsboägarens adressändring (notera att jag flyttade för ett år sedan men dessa ärenden upphör liksom aldrig?)

• Överförmyndarnämnden, som inte bistår med en egen kontaktperson utan man snackar med handläggare som vill ha in information jag helt enkelt inte kan få tag i gällande dagsaktuell status på Ivans arv, eftersom den banken där värdepappren sitter bara kan skicka till dödsboets folkbokföringsadress (vilken jag inte kan ändra, se punkt ett) 

• Avanza, som inte kan skicka papprena till ett ställe jag får tag i dem, se ovan

• Överförmyndarnämnden igen, för att diskutera ovan fråga och hur vi ska lösa den. De vill ha information, en gång om året, och jag lyckas inte få tag i den snabbt nog. 

Alltså mina kollegor har tyvärr fått vänja sig vid att jag sitter i telefonköer och börjar samtal helt formellt med orden "Ja hej jag heter Carolina och jag är dödsboägare för min sambo som dog för snart två år sen och nu behöver ni hjälpa mig att reda ut bla bla bla bla bla". Tror nästan de börjar lära sig hans personnummer vid det här laget. Så sjukt att sånt här är så krångligt. Och att systemen bara NEJ ALDRIG, vi vägrar jobba med varandra! Suck. Blä. Tur att jag blivit luttrad. 

Nu jaga sömn, en vet aldrig när det intensivt drömmande barnet tänkte sätta igång Imorgon. Efter förskolan sticker vi till Uppsala och mormor en kortis. Ivan ska få en sparkcykel! Så peppad på detta. Han har blivit jätteduktig på att cykla på trehjulingar helt plötsligt, övat en tid i parkleken bredvid förskolan och typ igår lossnade det. Så fint. 

Inga kommentarer: