6 juni 2016

You: rule

Okej, ni har genom kommentarerna på inlägget nedan räddat min kväll. Jag ska försöka fatta att arg är okej och att ivan inte tar skada av att jag tappar det ibland. Jag ska också bli bättre på att sätta ord på det som händer och att säga förlåt. Jag tror att jag i min familj när jag växte upp inte upplevde så mycket ilska. Inte sådan som kallades det i alla fall. Och jag tänker på att jag själv i relation till mitt barn undviker att säga att jag är arg. Som ikväll. Sade att jag var ledsen men ska sanningen fram så var jag ju asförbannad. Jag tror jag någonstans lite automatiskt tänker att arg, det får man inte vara på ett litet barn. Inte ens när det slår en. Överlag har jag väldigt långt till att erkänna (för mig själv) när jag är arg. Blir så mycket att stå upp för då. Konflikter där en ska hävda sin rätt osv. Rent generellt alltså.

Men jag ska tänka på det där framöver. Tänka att det är ok att visa ett helt spektrum av känslor och att alla är ok och inget är tabu. Samt det där med förlåt. Ska också bli bättre på. Tack igen för att ni finns och gör mig klokare.

Idag firade vi förresten bleck som fyllde ett år. Det var fint. Tyvärr är ju parken utanför en byggarbetsplats mer eller mindre, men det hindrade inte ivan från att ha det riktigt mysigt därutanför. De bjöd på glass och korv till barnen, och ett litet barnteatergig uppenbarade sig dessutom. Fin dag. Exklusive alla bråk dårå. 




Inga kommentarer: