19 juli 2016

Två meter bort

Ivan har börjat sova i sin egen säng om nätterna, såhär sent omsider. Alltså: frivilligt. Och för mig är det så dubbelt. De dagar jag sover ensam i min dubbelsäng, en dryg meter från hans, saknar jag honom så nedrigt mycket bredvid. Ibland även de dagar jag inte sover själv, ehe. Men håller på att vänja mig. Försöker iofs alltid lägga honom bredvid först, mig men ikväll frågade jag var han ville somna och han bara: i lilla sängen. Jahopp. Inga försök att krypa tillbaka till mig förekommer under nätterna heller. Däremot förekommer en del fall ur sängen, hans alltså, för den har ingen stödbräda (lång historia men slut på Ikea bla) och jag har tänkt att han lika gärna kan få lära sig the hard way. Det är ett litet fall och heltäckningsmatta samt kuddar bredvid/under. Ibland när han trillar ur fortsätter han sova på kuddarna på golvet. Men i alla fall. Det är konstigt att ligga här nu. I den här stora sängen där jag plötsligt kan sträcka ut mig i alla möjliga riktningar. Läsa bok till sent inpå natten. Det är på tiden, tänker kanske ni. Och jag håller väl med. Men lite märkligt kan en väl ändå få tycka att det känns? 

3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Vi har fortfarande en över om du ändrar dig! Stödbräda alltså.

I sa...

Tror att vi har en extra. Men kommer hem först om en månad. Kan kolla då. Om du vill.

Anna sa...

Har en snart 5 årig virvelvind i sängen. Han har sovit 1/2 natt i egen säng hittills i sitt liv. Längtar lite efter att han ska vilja sova själv!