10 augusti 2016

Det stora lugnet

Okej, det här är ingen förvånad över och inte jag heller - men nu har snart Ivans tre förskoledagar (stängt tors-fre pga planering på förskolan) passerat och jag har hunnit göra exakt... ingenting, av det där jag drömde om halva sommaren när allt var så intensivt. Dagarna liksom flög fram och nu är klockan snart ett och jag är fortfarande här, oduschad och passiv, i min soffa. Dumma mig. Annat jag inte gjort är följande:

- Gått på bio ensam
- Gått på Moderna Muséet
- Läst i min bok som jag fortfarande bara läst ca 40 sidor av på hela semestern
- Satt upp två tavlor som stått mot en vägg i mitt hem i ca ett år pga väggar gjorda av... något hårt material som det inte går att spika i
- Sovit mitt på dagen
- Sett på dokumentärer eller serier på Netflix eller SVT Play
- Tagit cellprover (ett år försenat, hjälp) på Mama Mia Söder 

Allt detta ovan stod på listan för de här tre "magiska" dagarna jag hade spanat in mig på att vara så himla effektiv under. I stället har följande skett:

- Jag har haft två möten med min vän Anna som hjälper mig att hantera SKITEN (ursäkta franskan men det är så jävla rörigt) kring bouppteckningen och Överförmyndarnämnden. Tror jag skrivit om det förut och orkar inte lägga ännu mer tid på dessa evighetsärenden, men kortfattat handlar det om att det ter sig helt omöjligt att redovisa Ivans arv när det mesta av det sitter i låsta aktieportföljer som vi inte får tillstånd att sälja och sätta i säkra, långsiktiga sparanden, förrän vi inkommit med första redovisningen. Och att inkomma med den är inte enkelt, eftersom det krävs överförmyndarspärrade konton på konton som inte kan överförmyndarspärras och Överförmyndarnämnden har trubbiga system och inga kontaktpersoner att ringa och bla bla bla. Ni ska slippa fortsättningen på denna utläggning, men låt oss bara landa i att det tar en himla massa tid och att utan Anna vet jag inte vad jag hade gjort, på riktigt. Det är som att hålla sjutton olika processer i huvudet samtidigt, sjutton olika konton och banker som säger olika och skatteskulder och redovisningar och mappar och pdf:er och guuuuuuud, jag får stresskänslor bara jag skriver det här, slutar nu. Men har iaf haft två möten med Anna om detta i dagarna. Skrivit ut saker. Kopierat. Letat fram underlag. Postat jättetjocka brev. Osv.

- Jag har gått på bio med en fyraåring jag umgås ganska frekvent med dessa dagar. Husdjurens hemliga liv hette den. Den var... äsch, vad ska jag säga? Kanske inte den film jag valt om jag gått på bio ensam, så att säga. Plus, en stor nackdel med barnbio kan jag tycka är följande: det är så himla mycket BARN där. Så många popcorn som spills, små ben som springer mellan stolsraderna, små urinblåsor som måste tömmas mitt under filmen, godis ska inhandlas och intagas och prasslas med och bråkas om och saft som ska spillas och ja men ni vet. Har umgåtts väldigt mycket med barn denna sommar. De jag umgås med älskar jag, alla andra barn kan ibland kännas som... några för många. Om ni fattar. Men jag var på bio i alla fall. En av dagarna. Igår närmare bestämt.

- Jag har glott orimligt många minuter på Facebook och Instagram. Av oklar orsak. Bara fastnat där, och sedan kommer den där bulimiska känslan av att ha tryckt i sig alldeles för mycket av något som en inte vill ha inuti sig, och så vill en stoppa fingrarna i halsen och ha det ogjort. Men det går inte. I alla fall. Det allra bästa som Facebook erbjöd mig idag var den här artikeln. Alltså jag skrattade så mycket? SÅ ROLIGT because it's true. Läs!

- Jag har städat i mitt hem, som förtrollats till ett äckligt och dammigt och rörigt och sopigt hem där ingen riktigt lagt sin hand på ett par veckor. Det blev bra, men det tog tid. Lång tid. Så var en hel dag borta.

That's it. Och nu är det snart dags att hämta Ivan. Jag känner en smygande ångest inför att gå tillbaka till jobbet på måndag, men jag vet att det kommer bli bra. Det är bara många tankar i huvudet samtidigt. Jag ska jobba deltid och försöka skriva en bok. Jag ska försöka ordna ytterligare en barnvakt som kan hämta Ivan en dag till i veckan, som det ser ut nu har jag bara en och det kommer inte att räcka om jag bara ska jobba 2,5 dagar i veckan. Behöver hjälp två dagar. Kunna stanna på jobbet till i alla fall sex när jag jobbar. Gaaaaah, och så en Londonresa med jobbet på det. Logistik. Stress. Det kommer ordna sig. Andas djupt. Det blir bra.

Märker ni vilken oerhört stor tillfredställelse och harmoni som den här texten utstrålar? En som verkligen är i fas med allt och känner lugnet? Inte? Nä men okej. Då är det väl på det där andra sättet då. Nu: duscha och hinna med en lunch med Emelie innan Ivan ska hämtas från förskolan. 

 

1 kommentar:

Emi Guner sa...

ser fram emot din BOK!!!