22 september 2016

Förlust


En dag
har det plötsligt hänt,
det som aldrig skulle
få hända.
Det som griper in
och gör mörkret
till en följeslagare i våra liv.
 
Då,
när det är natt,
inte bara i yttre utan också
i inre mening,
går det inte att tvinga livet.
Då återstår bara
att låta tomhet
vara tomhet
och saknad
saknad
 
I väntan på ljuset 


Av Lisbeth Gustavsson

2 kommentarer:

Emi Guner sa...

ja.

Anonym sa...

Hej Carolina! Jag har läst din blogg ett tag och kom att tänka på dig då vi eventuellt planerar en utflykt till Stockholm under hösten. Visst har du besökt stadens alla små och stora museer med Ivan? Vilka har ni gillat mest? Jag är (självvalt) ensamstående med Liv och Isak. Liv och Ivan är ungefär jämngamla och de verkar vara lite lika varandra socialt. Liv är också mycket verbal men inte så glad i andra barn pga ofta högljudda, framfusiga och oberäkneliga :) Jag vet vem du är då du arbetade på NoK och jag är utgiven där. Skulle du vilja ses när vi är i Stockholm och ventilera föräldraskapets glädjeämnen och vedermödor är det bara att tjinga :)