10 september 2016

Snurrigt från Shoreditch i London

Hej från London! Nu vill jag varna för ett riktigt osammanhängande inlägg här för jag är så trött och kroppen min vägrar att fatta att det är UNN och HOTELL och INGA TIDER ATT PASSA och möjlighet att SOVA UT som gäller. Så den vaknar vid helt vanliga timmen fem om morgnarna, vilket i och för sig är klockan sex i Sverige, men det känns ändå ganska o-unnigt kan jag tycka. Det positiva med att vakna fem är dock att en får jättemånga timmar för sig själv att vara vaken på. Till exempel så kan man då dricka kaffe på hotellrummet (älskar hotell med kaffemaskin på rummet, eller jag menar kaffe-te-påse och vattenkokare, som i det här fallet), chatta med saknade och kära, skriva på en bok eller bara glo en stund på en serie. Klockan är faktiskt redan halv nio, ser jag nu, vilket gör att jag utan problem spenderat tre och en halv timme här på lilla rummet. Nåväl. Nog om detta.

Jag är alltså i London. Åkte vid halv sex i torsdags morse, fylld av separationsångest (se nedan inlägg) och med så svullna trötta ögon att de inte ens syntes när jag försökte ta en hiss-selfie (se nedan bild).


Kom fram vid lunchtid i torsdags och hade sedan två dagar av konferens, dvs samtal och workshops och möten och studiebesök på bland annat Google UK och Facebook UK. Åkte en jävla massa tunnelbana och det var sommarvärme och jag var höstklädd (åter, se bild) och alltså det här minns jag inte från året då jag bodde i London men det är, nu skojar jag inte, cirka trettio grader i Londons tunnelbana? Både på perronger, i trappor och i vagnarna? Det är helt sjukt varmt? Hur pallar folk? Kommer de fram till sina jobb med ett extra ombyte för att de har svettats ned alla sina kläder som de åkte till jobbet i? Jag behövde duscha två gånger varje dag och då var jag ändå svettig på gränsen till dyngsur mestadels av tiden. Så märkligt.


Här är jag och min kollega på väg att äta lunch på ett ställe som heter Albion (i Shoreditch, där vi bor). De hade de galnaste fish n chips jag någonsin skådat. Ingen behövde vara hungrig efter den lunchen. Jag behövde knäppa upp byxorna inför språngmarschen till tunnelbanan och Google, dit vi skulle efter lunchen. I alla fall, andra matställen jag inte vill glömma bort inför eventuell återkomst till området är Ceviche Oldstreet, The Hoxton samt Pizza East.

I alla fall. Dagarna var intensiva och förutom de där två duscharna jag nämnde att jag snodde åt mig varje dag fanns liksom noll sekunder över att hämta andan. Här gör jag ändå ett försök att se ut som att jag hämtar andan (men i själva verket springer jag sekunden efter ned och tar en dusch och därefter uppsamling med kollegor för vin och ost innan middag på ovan nämnda Pizza East) på vårt hotell här i Shoreditch, The Z.


Om detta kan nämnas att rummen är så VANSINNIGT små men liksom, har allt som åtminstone jag behöver? Rena, fräscha, bra luft, osv. Kostar en tusenlapp per natt jämfört med till exempel Ace Hotel som alla ju älskar, som kostar cirka 2500 per natt. Det beror på om en vill hänga och mysa på hotellet alls, då kanske jag inte hade valt det jag bor på nu, men för en snabbhelg där en enbart sover på hotellrummet (eller ligger uppe och surfar från kl 05.00 på morgnarna) så fungerar The Z Hotel alldeles utmärkt. Verkligen. Plus, de har gratis vin och ost-buffé varje dag för hotellets gäster mellan kl 17 och 19. SÅ UNDERBAR grej? En får välja mellan två vita viner, två röda, en rosé eller en öl, och det är liksom ganska ambitiöst gjort. Servitörer, goda ostar, fina tilltugg till ostarna, osv. Jag åt mig till exempel mätt på Comte igår. Och olika färgers vin.


Jahopp och här sitter jag och en annan kollega och vän och övar på lite sug i blick och glow och tja, vetefan vad som finns att säga om den där bilden egentligen. Det var vid middagen i förrgår. Pizza East. En himla massa tapas och pizzor och ja men se där, det hänger lite döda djur i bakgrunden också. Så mysigt. Jag tog det ganska lugnt på torsdagen och var hemma i sängen redan vid 23-klippet. Kände mig extremt nöjd med det när kroppen envisades med att vakna klockan 05 morgonen efter.


Nu närmar sig klockan nio och jag är så himla sugen att sova lite till men idag ska jag minsann ta mig till Heathrow och bege mig hemåt igen, till Ivan. SAKNAR honom så. Imorse facetime:ade vi för första gången någonsin och det var så himla fint. Han var lite blyg men ändå väldigt peppad på vårt samtal. Fick veta att klockan sju, då ses vi igen, började upprepa klockslaget lite. Saknar ihjäl mig efter den ungen. Ikväll kommer han få sova i min säng vare sig han vill det eller inte.

Slut på EXTREMRÖRIGT inlägg från London. Hej!

3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Låter ändå som himla härliga dagar! Roliga studiebesök också.

Hanna sa...

Ja verkligen, helt spännande!

Anonym sa...

Är du förlovad nu? 😍