20 november 2016

Äsch får man gnälla pyttelite eller?

Typisk känsla efter intensiv helg med barn som tagit 60 min+ att lägga (idag blott 120, skjut mig): fan vad det aldrig tar paus. Livet. Antar att det är så för alla men jag hänfaller ändå åt lite självömkan när jag stapplar ut i stökigt kök sådär vid 21.30 och ba Jahopp, här ska det städas och sen en timme på sofflocket för valfritt surf/tv pga orkar ej vara produktiv och *skriva bok* och sen egen läggning. Och snart börjar en ny arbetsvecka. Älskar min unge till månen och tillbaka men jag saknar pauser. Och med pauser menar jag stunder då inte varje läggning, varje påklädning, varje tjafs om mat som inte vill ätas, varje utbrott, varje tvätt, varje disk, varje blöja, varje snubbling, varje utbrott, varje lämning osv osv osv, ska hanteras av mig, mig och åter mig. Fattar ni hur jag tänker? Är jag en otacksam kärring som aldrig borde fått skaffa barn? Hoppas inte. Imorrn tar vi, oavsett hur jag känner inför saken, nya tag. Stort plus för ösregnet som smattrar mot rutan inatt. Det gillas. 

PS. Firade kvällens bittra stämning med jättedyr choklad som en mycket god människa på andra sidan Atlanten liksom forslat hit. Kolla nöjd. Ja det är choklad på andra sidan munnen också. Det moffades en del, om en säger. 


PS2. Också, är inte HELT missnöjd med mammas intensiva pysslande av julstämning i köket. 


3 kommentarer:

Anonym sa...

Fan vad du är bra med orden. Och ja, man får gnälla och du behöver inte ens förklara att du är tacksam för din unge osv, för din kärlek till honom lyser igenom i varenda inlägg, även dom där du gnäller. Kram!

sedermera sa...

Fattar precis! Eller såklart inte helt, för vi är två om barnet men pga barnets fars jävla jobb tar jag ca 80-90% av ansvar för barn och hem och är även höggravid. Älskar mitt barn, och längtar efter hans lillebror, men tänker rätt ofta att jag kanske inte är gjord för livet med barn. Men tänker även att de flesta nog känner så ibland? Så länge läggningarna funkar, funkar det för mig, men just nu är vi också inne i en period av evighetsläggningar och ett barn som somnar vid 22 om en har tur, och bristen på egentid i slutet av dagen tär verkligen på mig...

Schmarro sa...

<3 tack <3