13 december 2016

Debutant på avbytarbänken

Nytt för i år och nytt för livet, i alla fall min minsta familjemedlems, var att vi var friska till Lucia i år och därmed debuterade (starkt, om jag får säga det själv) på förskolans luciatåg imorse. Denna dag inleddes med att jag väckte Ivan, något jag aldrig annars gör ty kan unna mig lyxen att komma in 9.30 till jobbet vilket fungerar med Ivans vana att vakna mellan 8 och 8.30 på morgnarna, vid kvart i sju. Eller väckte och väckte, jag försökte. Varje gång jag försökte somnade han om. Kvart över sju bar jag ut honom i soffan. Han meddelade att han ville sova vidare där. Men vi ska ju på LUCIATÅG, alla FÖRÄLDRAR kommer idag, ni ska sjunga alla fina SÅNGER som ni tränat på, försökte jag locka. Men se den gubben gick inte för Ivans respons var helt sonika att det sket han i. Han kände inte för att träffa några andra föräldrar och inte för att sjunga heller. Nähäpp. En halvtimme senare satt vi ändå i vagnen (och med "vi" menar jag han men det fattar ni) och anlände till förskolan lagom till att barnen började ställa upp sig i tågformation i förskolans hall. Jag stod bredvid och fick tårar i ögonen när Ivan höll en kompis i handen. Mycket starkt ögonblick! 



Det var för övrigt det sista ögonblicket som fanns att tillstå för när Ivan fattade att de skulle gå ut på gården utan mig i tåget började han skrika och gråta hejvilt och så var det med den saken. Luciatåget avnjöts därefter bekvämt sittande i mitt knä på behörigt avstånd från tåget. Fine by me, jag hade inte väntat mig något annat. Okej, tyckte väl kanske innerst inne att det hade varit en fin gest om han åtminstone sjungit med i sångerna men jaja. Who am I to judge, liksom. Nåväl. Tåget var över på en kvart. Sedan sprangs det runt på gården en stund och alla fick pepparkakor och ivan meddelade sin bästa kompis, som blev försenad till tåget, att han saknat honom och krävde en kram som kompensation, och så var det med den morgonen. 

Älskar mitt knasiga lilla barn. 



1 kommentar:

Johanna sa...

Krambilden! Dör vad gulligt. Min unge sjöng inte heller nåt (mölade in sin elefant i munnen i knät på en av pedagogerna). Och själv spillde jag ut en halv termos i hallen. Men ändå! Ungar i pepparkaksdräkter och lussekronor. Inte ett öga torrt :)