14 december 2016

Decemberpepp: sämst just nu!

Dags att peppa upp den här bloggen med en lista. Jag ger er: SÄMST JUST NU.

* Lämningen i morse. Ordinarie personalen hade möte så vi skulle lämna på annan avdelning. Ivan trevande osäker. Sätter sig med burk med "grejer" och låtsas slå in julklappar. Större barn kommer springande, tar burken med "grejer" och säger DEN HÄR SKA VI HA NU. Springer därifrån. Jag ropar efter barnet, vars namn jag kan ty barnet går i Ivans grupp, säger att de får dela på "grejerna" och att hen får komma tillbaka. En pedagog stöder mig i denna aktivitet. Barnet vägrar dock. Ivan börjar gråta. Säger att han vill gå hem. Börjar rycka hårt i min arm för att försöka dra mig tillbaka till hallen, tappar greppet, faller baklänges, slår i huvudet. Gråter hejdlöst. Går ej att trösta. Måste vänta till ordinarie personalen haft sitt möte, lämna honom gråtande och ropandes "JAG VILL GÅ HEEEEEEM" vilt sparkandes i dess famn. Usel känsla på väg till jobbet. Ringde förskolan en halvtimme senare, allt var bra igen. Usel känsla valde dock att stanna kvar i mammans bröst, så himla fräckt av den usla känslan.

* Jag har ont i hals, ont i kropp, andfådd vid minsta ansträngning, snorig. Den oerhört skarpsynte kan nu lägga samman ett plus ett och inse att jag är förkyld. Det är väl inget särskilt med det. Men det suger ändå.

* Om mindre än två veckor är det jul och det innebär att den termin då jag jobbat 60% och varit tjänstledig på 40% för att skriva bok är över, förbi, passé. Är boken färdig? Icke alls. Är boken i det närmaste färdig? Icke det heller. Kommer den att bli klar enbart med mig arbetandes under kvällar då Ivan sover? Ja, men det kan vi väl hoppas. Dock att det känns som att det suger och jag är arg på mig själv som inte fått ur mig mer än jag fått ur mig. Samt att det inte är perfekt, det jag fått ur mig. Enter: gosigt självhat av gigantiska mått.

* Mitt bankkonto är oerhört tomt. Uppå detta valde jag att köpa ett bilgarage i trä till Ivan i julklapp för... wait for it... FEMTONHUNDRA kronor häromdagen? Alltså VEM GÖR ENS DET? Jag har tittat på det länge och den enda gång Ivan fått pilla på ett dylikt har han varit förtrollad, men ändå. Det är en vansinnig summa pengar att lägga på en julklapp till en 2,5-åring. Plus att jag får ångest när jag konsumerar generellt. Plus att det var jättetungt att bära hem. Gaaah, nu ser jag dessutom att Stor & Litens variant av exakt samma garage är 300 spänn billigare än det jag köpte. Hej då pengar.

* Jag är uttråkad och ensam och hemmabunden av yttre och inre faktorer. Och med ensam menar jag existentiellt. Trött på alla mörka kvällar när Ivan börjar tröttgnälla vid sju och sedan inte somnar förrän halv nio. Trött på att försöka umgås med människor i vardagen och att behöva avbryta strax efter vi satt oss vid middagsbordet pga trött-barnet. Trött på att känna mig ensam. Trött på att vara ensamstående förälder på heltid. Trött på att undvika sociala sammanhang med många barn pga stor magsjukefobi. Trött på vintern, helt enkelt.

* TRÖTT PÅ JULMUSIK ALLTSÅ HERREGUD KAN VI BYTA LÅTAR SNART?

* Och så det hemska världsläget uppå detta. Skuldkänslorna över att vara så lyckligt lottad men ändå uppbåda allt detta missnöje? Skänker pengar till Världsnaturfonden och Läkare utan gränser (swisha du också: 9006032 och skriv "liv" i meddelandefältet) och går med klädkassar till kvinnan som sitter i kylan utanför Ica men alltså, allt är så futtigt. Plus att jag köpte ett jävla garage för 1500 kronor till min egen lyckligt lottade unge i i förrgår. Så störd. Så störd.

Inga kommentarer: