15 januari 2017

Mormor

Här ligger en kvinna jag älskat så länge jag levat. En galen och underbar människa. En jag rest med, skrattat med, anförtrott mig åt, brevväxlat med, spelat piano och sjungit med i ändlösa timmar. Hon var min idol hela barndomen och hennes liv och berättelser om detsamma har rymt så oändligt mycket. Nu sjunger hon sin sista vers i ett rum på brahegatan där bilder på mig och mamma och hennes andra barn och hennes stora kärlek, min morfar, pryder väggarna. I ett fönster står en adventsstake, i ett annat en liten midsommarstång. Detaljerna kring högtider, årstider och årens gång har för länge sedan slutat spela roll. Jag vet inte om jag kommer att träffa henne igen men jag vet att jag ska minnas och älska henne så länge jag lever. Fina, fina mormor. 



8 kommentarer:

egoistiska egon sa...

❤️ Vad fint skrivet.

SARA sa...

Livet. ❤️ (Har tänkt på din mormor ibland, undrat vad som blev av henne. Om hon levde. Du skrev ofta om henne förr, men det var kanske way back in 2007 eller 2008 eller något.)

Johanna sa...

Fällde en tår här. Så fint och så sorgligt!

Lena sa...

Anonym sa...

❤️

Anonym sa...

Så vackert skrivet och så vacker bild, kärleken strålar från bilden.

Linda sa...

Åh, har så fina minnen med er. Båstad och Teneriffa. Det var också din fina mormor som introducerade mig till en viktig del av det spännande vuxenlivet . Avokado och räkor. ❤ Kram

Anonym sa...

<3