28 mars 2017

Flytta lite

Dagens möte med förlaget: check. Så himla härligt att träffas och PRATA om det. Och med "det" menar jag alltså det som ska bli en bok. Om jättelång tid. När jag skickade in utkastet för en månad sedan bifogade jag ett brev där jag i princip listade allt som jag ville ha hjälp med. Tänk typ: del två haltar men varför gör den det? Ska jag stryka eller addera? Är det för tjatigt eller deppigt? Vad behövs? Osv. Den typen av frågor. Stora frågor. Inte bara språkliga och grammatiska, så att säga. Och guuuud vad väntan på att få ses och få min efterlängtade feedback känts lång. Men nu var den i alla fall äntligen över. Älskar min förläggare förresten! Och min redaktör! Skrattade så många gånger under mötet idag. Trots allvarligt ämne osv. Fick sådan pepp att jag i princip hjulade hela vägen tillbaka till jobbet. 

I alla fall. De inledde med att säga att det är ju skönt med mig att jag är tydlig i min kommunikation och inte bäddar in saker. Raka rör och inga krusiduller, så att säga. Både i min stora text och i mina rop på hjälp. De skrattade lite åt detta, och jag bara: men vadå, JAG vet väl inte hur man ska skriva när man lämnar in sitt utkast? Det är ju ni som är proffsen? Och det är de ju. Vilket resulterade i att jag fick så djävulens bra feedback idag att jag drabbades av enorm energi och lust att beta mig vidare i texten och göra den bättre. Så det var ju bra. Halva boken är i princip färdig att börja pilla detaljerat i, den sitter där den ska, andra halvan har en del... större frågor att lösa. Som har med struktur och karaktär och kronologi att göra. Det är alltså en del jobb kvar. Men kontentan är att jag gick därifrån och kände mig sugen, ej missmodig. Jag var också tydlig med att de gärna får känna dig fria att döda mina älsklingar, framförallt i en viss del av texten som jag tycker känns tradig utan att riktigt veta varför. Då sade min förläggare försiktigt att kanske kunde vi överväga att ta bort eller tighta till en av alla flyttar som förekommer i boken. Menade att det var en hel del flyttkartonger och flyttlass, så att säga. Först fattade jag inte vad han menade eftersom jag bara kunde dra mig till minnes två flyttar. Men så kom jag på att det fanns visst ännu en. Och en till. Och att boken därmed behandlar inte mindre än fyra eller fem himla flyttlass mellan olika delar av söder och Enskede. Alltså herregud. Hur många gånger kan en människa slänga sig mellan adresser och tro att det är urspännande för andra att detaljstudera varenda packscen egentligen. Hehe. Det första jag gjorde när ivan somnade var att stryka en. Den kunde lätt sammanfattas till tre meningar i stället för de tre sidor som den hittills fått. Det var underbart att stryka. Fick mersmak men ska försöka hejda mig. Och lösa den stora utmaningen med hela andra delen i stället. 

Här är för övrigt min bästa bild, eller okej det var visst en film, på mig själv inför en flytt. Kolla multitasking: http://youtu.be/n_D5lzaZUXE 


2 kommentarer:

Johanna sa...

Så kul med boken!
Måste vara underbart att vara i detta skede. Pillande är SÅ mkt skönare än när det är mycket textproducerande kvar, tycker jag. (OBS har aldrig skrivit en bok dock herregud, pratar nu generellt om skrivande :))

Erika sa...

Ska bli så jävla spännande och kul att läsa sen! Eller eh, kul är ju helt fel ord. Önskar du inte behövt skriva boken. Hoppas du fattar hur jag menar! Vill köpa signerat ex.