20 mars 2017

Kors i taket - jag har läst EN BOK?

Jag har ju inte läst böcker på ett längre tag. Kanske har det gått närmare ett år? Jag har liksom inte känt att jag har fått, har inte gett mig själv tillstånd när jag ju behövt skriva på min egen, och dessutom har jag alldeles för lätt att bli så inspirerad att jag av bara farten börjar härma författarens språk, ton och melodi när jag skriver själv. Och det vore inte bra. Men nu befinner jag mig i paus och väntan och slukade därmed min första bok på evigheters evighet: Finna sig av Agnes Lidbeck.

Först och främst: några sidor jag fotade, av en eller annan orsak, varsågod.








Sedan: de recensioner jag läste i efterhand med citat från varje.

Dagens Nyheter - om låsning i normaliteten

"Anna följer mallen minutiöst, men har samtidigt hjälp av en lakoniskt alienerad och ibland sarkastiskt skitrolig berättarröst, som ger både huvudpersonen och läsaren god koll på alla krumbukter i anpassningens tjänst. Greppet ger en ovanlig klarhet, eftersom kvinnor i verkligheten sällan är medvetna om manipulationerna som krävs för att följa de överenskomna riktlinjerna. Men omedveten är inte samma sak som oskyldig. Självinsikt är varje människas förbannade plikt."

"I slutet klargör Lidbeck att Annas eventuella frihet bara kan uppnås bortom den regisserade berättelsen, och en oregisserad berättelse är inte möjlig att skriva. Kort sagt: Lidbeck hotar med ”att gilla läget” är det enda som gäller i kvinnolivet. Men nej, jag köper inte det. Berättarrösten är för arg för att landa i total depression. När Anna tänker på framtiden genom att vägra tänka på framtiden passerar hon omärkligt en point of no return: ”Och sedan? Den frågan är farlig att ställa, den leder till andra”."

SvD - tvåsamheten skildrad med cyniskt bett

"Där kliver berättaren fram hel och hållen i sin vrede mot patriarkatets tröttsamma förtryckarmekanismer. Men något annat skymtar också fram. Ett förakt, eller är det en förtvivlan, inför kvinnans beredvillighet att böja och bända sig till den form som krävs för att passa in det malande maskineriet."

Expressen - sensationell debut om att vara vit mans slav

"Det är en bok som man gärna skulle vilja tolka politiskt. Är den feministisk – eller tvärtom en konservativ kritik av vår tids tomhet, själlösheten i en postmodern urbanitet där en abort är billigare än en råsaftcentrifug? Boken – och författaren – är dock för smart för att låta sig placeras i ett entydigt politiskt schema. Läsningen för tanken till den strama objektiviteten hos Lena Anderssons Ester-romaner, till äcklet och masochismen i Karolina Ramqvists ”Flickvännen”, till den svala distansen i Therese Bohmans ”Den andra kvinnan”, till diskbänksrealismen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi"

Kulturnytt i P1 - Agnes Lidbecks debutroman är både skärpt och kuslig

"Och Lidbecks egen blick blir aldrig värderande, vilket ökar spänningen. Hon låter Anna iaktta sin kropp, hans kropp, barnens fjun och gester från en sorts nollpunkt, som om ingen gjort detta tidigare. Hon räds inte Annas oförmåga, som skulle kunna läsas som känslokyla – nej, hon undersöker världen utifrån den. Den lilla världen. För det är där Anna sitter fast."

Nog om detta. Själv har jag förbannat svårt att formulera mig runt både boken och min egen läsupplevelse ännu. Men vi kan sammanfatta det med att den tar, boken, det gör den verkligen. Den sätter sig i en. Den gör ont och den provocerar och den belyser och den problematiserar. Jag kastas mellan att vilja ruska om Anna i boken, säga åt henne att börja leva sitt liv lite mer så som hon önskar, men i nästa sekund inser jag att Anna formulerar mina egna innersta och mest skamfyllda tankar. Kring föräldraskap och att bli sedd, kring makt och icke-makt och kring kärlek. Och livet. Och samhället. Precis som Lena Andersson lyckas Anges med konststycket att presentera en huvudrollskaraktär det är svårt att sympatisera med, hon är liksom inget offer. Samtidigt som hon är det. Strukturellt betecknat. Jag har nyss läst ut boken men jag tror att jag kommer att tänka på den en ganska lång tid framöver. Den stör och berör och rör runt och ställer frågor och ger kanske inga exakta svar och jag misstänker att det är precis det som gör den så stor. Jag skulle bli extremt förvånad om inte det här blir nästa stora bok för kommande årets bokcirklar. 

Inga kommentarer: