15 mars 2017

Neverending struggle: lugg

Alla som har lugg vet det här och det är också den primära anledningen till att alla som orkat sig igenom den vidriga fasen "mellanlång lugg" och nått fram till frisyren "långt hår"alltid tvivlar när de får sug att skaffa lugg igen: en lugg är pissjobbig att hålla efter. Den är fin i några veckor och sedan vaknar man en dag och den är jätteful. Bara sådär sker det, över natten. För en som aldrig hinner gå till frisören är det väldigt opraktiskt med lugg. Ändå envisas jag. Brukar lösa det jag kan i frågan genom att be frisörerna klippa den helt överdrivet kort när jag är där. Hellre se ut som Prins Valiant en stund och sedan ha en okej lugg och sedan vara oerhört kass i håret någon månad än att börja på topp och sedan går det bara utför?

I alla fall. Jag har haft för lång lugg i månader nu. Ungefär när den når ner till ögonbrynen vet jag att det är dags att boka en ny klipptid, men det gör jag inte. För jag drar ut på det. Sedan drar jag ut på det lite till. Sedan ber jag någon klippa den hemma lite snabbt och enkelt (vilket aldrig blir bra). Sedan drar jag ut på det lite till. Sedan sitter jag en dag på jobbet och har precis passerat en spegel på vägen in till kontoret och insikten drabbar hårt som ett jävla knytnävsslag: det här håller inte. Så var det för mig vid tolvtiden idag. Då såg jag ut ungefär såhär.



Efter att fått besked om att mitt 13-möte avbokats och en snabb koll på Corinne & Friends hemsida hade jag plötsligt skaffat mig en klipptid en halvtimme senare. Det fanns inte tid att vänta på tid hos min ordinarie frisör, det här behövde lösas och det snabbt. Även om det skulle innebära det - för mig - oerhört smärtsamma momentet "sitta stilla och småprata med okänd människa samtidigt som du stirrar in i din egen spegelbild som ter sig mer och mer grotesk för varje minut som passerar". Sagt och gjort. Gick två portar ned på Sveavägen från mitt jobb och så stod jag plötsligt här. Promenaden var så kort att jag fick trycka in min lunchmacka otuggad rakt ned i halsen.



Därefter följde den där smärtsamma timmen jag beklagade mig för ovanför. Småprat om var jag jobbar. Småprat om hur länge frisören arbetat på salongen. Småprat om Sveavägen ("det är inte ett promenadstråk precis, nej här går mest människor som är på väg någonstans") och småprat om sommarplaneringen. Alltså jag hatar småprat? Är så dålig på det. Beter mig som en underlägsen blygis som inte lyckas få ett enda samtalsämne att flyta naturligt och smärtfritt. Men men. Min frisör chockerade mig genom att 1. först klippa, sen tvätta och 2. inte platta min virvel i luggen innan hon gav sig på att klippa den. Jag var mycket skeptisk till detta, men det berättade jag naturligtvis inte. Who am I to tell proffs hur de ska sköta sina jobb, liksom.

I alla fall. Tid att betrakta mitt resting bitch face fick jag vare sig jag var sugen på det eller inte. Och en kortare lugg fick jag också. Det är inte HELT säkert att den är rak, känner jag nu när jag tittar på en bild på mig själv i datorn? Eller så är det virveln som ställer till det. Vad vet jag. Men ändå. Den är kortare. Det är alltid något. Nästa gång ska jag boka ny klipptid hos min ordinarie frisör i samma ögonblick som luggfan närmar sig ögonbrynen.



2 kommentarer:

SARA sa...

Men hallå!! Måste tipsa om https://www.bangerhead.se/bangerhead-studio där jag alltid bokar TYST KLIPPNING! Kanske det bästa som NÅGONSIN uppfunnits hälsar denna introverta som aldrig njutit av frisörbesök förrän nu

Schmarro sa...

SÅÅÅÅ BRA!