2 juni 2017

Och medan jag lägger mitt barn flyger ett liv förbi därute

Kära mammor till barn på tre år och uppåt: kan vi prata lite snabbt om läggningar?

Jag VET att allt går i faser och det blir sämre och bättre om vartannat, men jag tycker läggningarna den senaste tiden varit allt annat än okej och undrar om jag tänker fel. Såhär gör jag: vid halv åtta börjar jag lägga. Ni vet, varva ned, mysa lite i säng, sen släcka, same old. Vid... wait for it... nio, halv tio ibland, somnar mitt barn. Alltså vi snackar mellan en och två timmar i sovrummet då vi antingen är sams men mitt barn ligger och babblar, skojar, pekar på saker, ställer kluriga frågor, inte verkar trött, alternativt gnäller och tjurar och grinar och vrider sig i all oändlighet. Han sover länge på morgnarna, vaknar sällan före halv åtta, och jag har trots ihärdiga försök inte lyckats göra om honom till kvällstrött och morgonpigg. Min teori nu är att han helt enkelt minskat sitt sömnbehov drastiskt den senaste tiden. Han verkar liksom helt fine med att somna runt nio och vakna runt sju, halv åtta, åtta. Problemet ligger som vanligt inte hos honom utan hos mig, som snart dör uttråkingsdöden av alla dessa timmar i det halvdunkla sovrummet då jag kämpar för att få barnet att somna i "normal läggningstid".

Frågan är, antar jag: finns det hopp om tidiga läggningar eller har mitt barn nått till ny fas i livet då han nöjer sig gott på 10-11 timmars sömn och är därmed all min vakna ensamtid på kvällarna ett minne blott för resten av hans barndom? Det känns lite så. Kanske bättre jag bara inser det och ger upp om att lägga sådär tidigt och slipper bli så besviken och sur vareviga himla kväll i stället.

(Relaterad oro: hjälp, när de börjar skolan ska de vara på plats, vadå, åtta? Halv nio? MÅSTE ÄNDRA HANS DYGNSRYTM SNART JU. Gulp. Men kanske inte ännu. Hmm.)

10 kommentarer:

Lina sa...

Jag har inga bra läggningstips, tyvärr.
Min fyraåring och min tvååring har aldrig sovit särskilt mycket de heller. Nu somnar de bägge två vid halv åtta give or take 30 min, men vaknar sen också vid 05-06 varje dag. Lillebror vaknar oftast tidigare än storasyster, men behöver åas fortfarande en middagslur på cirka 45 min. De sover alltså ungefär lika mycket bägge två.
I vår familj funkar det lyckligtvis bäst rent logistiskt med tidiga morgnar och därmed även tidiga kvällar, men jag inser att det är svårt eller rent sagt omöjligt att försöka styra dygnsrytmen på barn...

Angelina sa...

Min treåring har hela sitt lilla liv varit dålig på att somna på kvällen. Och trött på morgonen. Det blir lätt senare och senare på kvällarna om vi inte väcker honom (halv åtta) och har långa läggningar.

Jag har inga råd. Bara igenkänning att ge. Jag har själv funderat på att hitta på sätt att göra läggningen mer okej för mig, t.ex. att vi bestämmer att vi läser tre böcker som han väljer, därefter är det min tur att läsa i min bok. Och att jag då kan ligga kvar bredvid honom och läsa en egen bok (känns som icke-waste av kväll för mig) tills han somnar. Dock ej testat detta ännu och sett hur han reagerar.

Elin sa...

Hej! Mitt äldsta barn har, liksom Ivan tycks det, ett ganska litet sömnbehov. Så länge hon sov på dagarna var det KAOS, vaknade 5, sov 30-60 minuter på dagen, somnade 21.30 typ. Med minst ett uppvak på natten. När dagvilan fasades ut följde några ljuva månader av kanske 19:30-06:30-nätter, men ganska tidigt fastnade vi liksom ni i evighetsläggningar igen.
Sen ett eller två år (hon fyllde just 5) sover hon i regel kring 9,5 timmar på natten. Somnar mellan 20:30 och 21, vaknar mellan 06:30 och 07 oftast. Utan att känna er så tänker jag spontant: Väck lite tidigare (vet att detta på många vis går emot själens naturlagar) och börja läggning lite senare. Om detta, efter ett par veckor (tyvärr inräknat helger :( ), inte påverkat insomningstiden så är det nog så att han behöver ligga och snurra i ett par timmar på kvällen just nu, oaktat trötthetsnivå. Men OM det leder till snabbare somning så är min personliga upplevelse att detta kompenserar för färre egentimmar. De som väl finns kvar blir härligare om de inte föregåtts av två timmars frustration. Hoppas det ger med sig. Eller, det GÖR det ju. Om inte annat för att han utvecklingssprångar sig till nån ny oanad level av både krångel och härlighet.

Schmarro sa...

Det skulle funka bäst för oss också, med tidiga morgnar och tidiga kvällar, men men... Tycks ej fungera med verkligheten? Detta är TOPPEN på helger och semestrar men till vardags, alltså tålamodet! Tryter! Blir TOKIG!

Schmarro sa...

Elin: ja men där satte du fingret på något! Antar att det jag inte får riktigt kläm på är huruvida han har lång sträcka mellan vaken - sömn oavsett läggningstid eller om det är färre sovtimmar som är receptet. Får mixtra vidare. Och andas djupt.

Hanna sa...

Om du gör om ert schema så att du lämnar honom till frukost fram till semestern? Då blir du ju tvungen att få upp honom i tid osv. Har samma problem men vi lämnar inte förrän 8.30-9 så man kan ju låta dem hållas med sin sköna dygnsrytm. Efter sommaren ska Arve börja 7.30, tror det blir skillnad då.

Schmarro sa...

Jag får lämna honom när jag vill och på vår förskola serveras inte frukost (hela gruppen anländer mellan 8.30-9.30) utan fruktstund vid 9.30, vilket blir hans frukost (han äter bara välling hemma). Men du tänker generellt på lösningen: väcka tidigare för att forcera dygnsrytm åt rätt håll?

Schmarro sa...

Jag lämnar runt 09 på morgnarna idag. Har så snabbt till jobbet (typ 15 min dörr till dörr) så det funkar.

Maria Soxbo sa...

Hej, tvillingmorsan här. Vi bytte från två fullsizemadrassar på golvet (som låg som en dubbelsäng, jag låg mellan och nattade tills de somnade) till två riktiga enkelsängar nån gång när de var .... (minnet asså) ... 3,5? Och då gjorde vi en stor grej av det, att nu när ni får storbarnssängar är det dags att börja göra som stora barn och somna själva. Mest för att sängarna inte rymdes att stå bredvid varandra utan fick stå i vinkel, dvs jag hade fått börja välja vilken unge jag skulle ligga hos tills hen slocknade. (= sur annan unge i sängen bredvid).

Så vi började då med att läsa saga i soffan i vardagsrummet (hade så klart kunnat ske i en av sängarna istället), och sen fick de lägga sig i varsin "storbarnssäng". Den som nattar ligger varannan kväll en stund hos ena barnet, varannan kväll hos den andra. Vi ligger och pratar i max 10 minuter kanske, sen kramas, och sen går vuxenpersonen ut med ett gonatt. Visst, vissa kvällar spårar det lite om de inte riktigt är trötta nog, så de börjar härja istället (och till slut tappar vi som försöker se på Netlix en trappa ner det och ryter till över ljudnivån), men oftast blir det tyst relativt snabbt och de somnar alltid själva. (De är nu 4 år och 3 månader.) Hade ALDRIG trott det skulle funka, men det gör det magiskt nog. Trots två som kan hetsa varann. Eller är det tack vare att de är två? Don't know.

Hur som helst, nattningarna höll på att driva mig till vansinne innan dess, så jag är oändligt lycklig över vårt beslut och att vi höll i det tills vi fick det att funka. Dessutom funkade knepet "inför förändring i samband med annan förändring" IGEN! (Vi brukar alltid göra stora förändringar som att sluta med välling, napp, blöja osv i samband med att något annat händer, som att vi åker på semester eller så. De köper alltid det som argument, så vi slipper snärja in oss i långa förklaringar. Istället ba "Innan vi åker över till Gotland så måste vi åka till Skansen och lämna napparna hos kattungarna". Lex Logik-Schmogik.)

Så mina tips:
* Kanske dags att lära Ivan att somna själv? Koppla det till någon annan händelse, bered dig på två stökiga veckor, men håll ut.
* För att ställa om klockan i barnet, gör som tipsen ovan (att väcka honom lite tidigare så att han förhoppningsvis är en sömntimme "kort" när det är dags för läggning, men jag skulle lägga till att inte försöka lägga en hel timme tidigare direkt. Väck en timme tidigare, lägg 15 minuter tidigare. Nästa morgon väck samma tid, dvs en timme tidigare, lägg en kvart tidigare än kvällen innan. Osv. Våra ungar läggs nu oftast typ 19.15-19.30, det är nästan alltid tyst och lugnt kring 20. Egentid! (Vi väcker dock 06.15)
* Testat oerhört märkliga boken Kaninen som så gärna ville somna? Finns även som ljudbok om man inte står ut med att läsa enligt instruktionerna. För oss tog det en vecka innan den funkade, så ge det några nätter. Vi använde den för att bryta stökigt nattningsmönster (när de var typ 2,5), och när vi väl hade brutit tjorvet och de somnade under sagoläsningen istället fasade vi bort boken igen. Då förblev nattningarna lugnare.

Disclaimer: Alla ungar är olika yadayada. Men detta funkade för oss. Vsg för roman.

Anna W sa...

JA! jag säger som Maria! Testa, du har ingenting att förlora. När I var nästan exakt så gammal som Ivan är nu hade jag 3 veckor där jag höll på att DÖ EXPLODERA SLÅ IHJÄL folk över frustration över våra läggningar. Vi började vid 19-snåret och var sällan klara före 21. Otänkbart att låta barnet vara uppe senare än 19, pga grinig och trött, men ändå somnade han inte. Fick tipset i stil med Marias ovan. Trodde som sagt never ever att det skulle funka, men testade. Samma sak som ovan - stort snack om att nu ska det bli så här - ny rutin (tre böcker, pussar etc, sen gå ut). Efter cirka två veckor kunde jag gå ut, sätta mig i tv-soffan utanför med ljudet på och behövde inte gå in igen. Detta upprepades sedan om och om igen. Nu, cirka 6 månader senare fungerar det fortfarande fint! Med en del bakslag såklart (extra närhetsbehov vissa dagar, hungrig på kvällsmacka, kissnödig mm), men det vi insåg var att han nästan varje kväll kommer att somna en timme efter att vi gått ut ur rummet. Denna timme ligger han och pratar, bearbetar, sjunger, kollar i böcker, leker med sin docka eller sina mjukdjur. Men vi måste inte vara där! Vi kan kolla på tv/vila/vika tvätt/betala räkningar/natta det andra barnet. Så skönt! Det som däremot INTE funkar är de kvällar då vi t ex är hos släktningar/vänner och måste ligga bredvid pga kanske inte finns flera rum etc, DÅ somnar han inte. Det var helt enkelt så att det var vår närvaro som gjorde att han aldrig kom till ro, och att vår frånvaro hjälpte honom somna. När vi var där fortsatte han att interagera med oss, och det var SÅ mycket bättre att denna dialog kunde föras med nallar/dockor/låtsaskompisen etc. Som sagt, alla barn är olika, men TESTA... det gav oss våra liv och vårt förstånd tillbaka kändes det som! KRAM!