8 juni 2017

Rage against allt i hela världen

Jahopp. Det här var ju inte så kul. Jag har inte haft pms på ganska länge (pga hormonsipral, som förutom detta underbara med avsaknad av pms också fuckade upp hela mig och därför fick flyttas ut och ersättas av kopparkompisen för nån månad sedan) och HEJ VAD DET GÅR! Nu fick jag pms så det ryker ur öronen här. Vaknade på ett fruktansvärt irriterat humör, var också klumpig och skakig i kroppen (vilket gör att jag tappar saker, skriver fel och går fel hela tiden, vilket inte underlättar effektiviteten, vilket i sin tur gör mig argare än jag var från början) hade NOLL tålamod med till exempel barns tjat och gnäll, fräste och spottade och lyckades bli osams med Ivan ungefär tretton gånger på den korta promenaden till förskolan. Nu sitter jag och vill klösa ögonen ur, tadaaaa, det sociala nätverket Facebook, som strular tekniskt och inte läser in previews, och eventuellt råkade jag utropa en rad svordomar och könsord i öppet kontorslandskap för bara någon minut sedan. Det liksom kryper i hela kroppen och jag kan för mitt liv inte överse med minsta motgång. Kommer jag lyckas hålla sams med mina kollegor hela dagen idag? Borde jag låsa in mig i ett hörnrum och inte utsätta någon för mitt humör idag? Det kan vara så. Det kan också vara så att jag ikväll letar upp de där gamla pillren jag åt innan graviditeten cirka varannan/var tredje månad när min pms skenade ur och gjorde mig till eldsprutande drake som ömsom skällde ut allt och alla, ömsom grät och ville bespara omvärlden min blotta existens. Aaaaarrrggggh.

5 kommentarer:

M sa...

Berätta gärna mer om dessa piller? Jag har alltid haft en småjobbig men liksom doable pms men sen jag fick barn? Fy fan. Det har tagit mig ett år att se mönstret pga amning men som det är nu är den känslomässiga urspårningen en vecka före mens vidrig varje månad. För mig och för min familj. Bokat tid hos VC men får inte komma pga augusti pga läkarbrist och sommar och jag är liksom rädd att jag inte har någon familj kvar snart om detta fortsätter.

Schmarro sa...

Det är en lågdos av SSRI helt enkelt. Jag tar den ibland ca 5 dagar innan mens, vid behov. Har vänner som tar halva månaderna, från ägglossning till mens. Har också vänner som provat men som det inte fungerat alls för. Men, lite mer om det här:

http://www.netdoktor.se/kvinnlig-halsa/artiklar/ssri-vid-premenstruellt-dysforiskt-syndrom-pmds/

"De symtom som svarar bäst på behandling med SSRI är irritabiliteten, humörsvängningarna, nedstämdheten och den ökade känsligheten. På kroppsliga premenstruella symtom är effekten mindre dramatisk, men man har observerat en tydlig effekt på bröstspänning.

När denna typ av medel används vid till exempel depression måste man ofta medicinera i flera veckor innan man märker av någon gynnsam effekt, men vid PMDS kommer effekten ofta inom några få dagar. Detta innebär att kvinnor med PMDS inte behöver ta tabletter under hela månaden, utan kan börja medicinera vid ägglossning, och sluta kort efter att menstruationen har börjat. Det finns dock de som föredrar att medicinera kontinuerligt under hela månaden."

M sa...

Tack!

Men kan man ta dom när man känner symptomen eller måste man "kalender-ta" innan mens? Min är inte helt regelbunden än efter barnagörandet. Sorry för utfrågande men så skönt att veta så mycket som möjligt redan innan läkarbesöket känner jag.

Schmarro sa...

Diskutera med din läkare! Man provar sig fram. Eftersom jag bara har pmds, eller liksom det här monstergrova, typ var tredje gång tar jag då jag känner. Brukar ordna upp sig på någon dag. Tex: tar vid frukost, okej känsla framåt sen em.

Jenny sa...

Åh herre jävlar vad min PMS har ballat ur sedan jag fick barn. Och sen jag förstod detta visar det sig att det händer ca alla andra också. Tänk om man vetat det i förväg, det hade ju sparat månader av onödigt lidande för alla inblandade.