28 februari 2007

Folklig opera - för vem?

Något besviken kan jag ikväll konstatera att jag inte heller den här gången - mitt livs andra - föll för kulturfenomenet opera. Ikväll beskådades Mitt hjärta brister, en så kallad dansteateropera. Sällskapet (Elias Frida Göran) var ypperligt och visst fanns det ögonblick då de små håren på armarna faktiskt reste sig av den 36 man starka orkestern i kombination med, framförallt, en av sångerskorna, men nej. Ändå inte riktigt min kopp te. Synd det.

Däremot är ju Arcade Fires nya, Neon Bible, helt underbar. Kan inte sluta lyssna på Intervention.

Bilden nedan visar antingen ensemblen från Folkoperan eller Arcade Fire, man får gissa själv.

A kick in the face, anyone?

Status: passiv-aggressiv
Soundtrack: Gronlandic Edit - Of Montreal

the beauty of your face





Feelings getting stronger in the dark

Jag grinar och det är mitt i natten. Har någon lyssnat på Karlavagnen i P4 om nätterna? Det är absolutely heartbreaking. En kille ringde nyss för att (norrländskt fåordigt) prata om sjukvården. Eller rättare sagt, han ville egentligen mest prata om sin stora sorg. Hans pappa hade klagat på trötthet och smärtor under ett halvårs tid och åkt till doktorn fjorton gånger. Varje gång skickades han hem igen. Näst sista gången sade de till pappan att han var hypokondrisk. Sista gången sade de att han hade cancer i både lungor och skelett. Sedan levde han tretton dagar. Han lät så ledsen, norrlänningen, när han berättade att pappan bara var sextioett år gammal. När programledaren frågade hur han själv mådde numera frågade han "Jo. Sådär. Jag sover inte så bra, gör jag inte, då".

Sen hittar jag Martinas bilder från New York och gråter en skvätt till av långt mycket trivialare och banalare orsaker.






27 februari 2007

10 mars - kryss i kalendern

Nu ska ni få höra. Det finns ett band som heter Autisterna. Med medlemmar från Vapnet. De är pretty amazing. Lyssna kolla njut HÄR. Hur som helst: Lördagen den 10 mars är det dags, på Debaser slussen. Efter konserten dansar vi oss utmattade tillsammans. Carolyna och Tobbe Tragisk i båset. Jajjemen!

Viktviktigt!

Det här är min 821:a post. Herregud. Den vill jag använda till att berätta att jag, minsann, har feber idag. I fucking knew it. Frossan, sömngångartempot och påsarna under ögonen var ingen slump. En fin liten tradition med fyra veckors intervall jag tagit mig an sedan jag började jobba på månadstidning. Vidare vill jag lugna alla som nervöst biter på naglarna över att jag inte ska få ihop en krönika om 1200 tecken till fredagens metro. It's been done. Den handlar om norrlänningar, korta ben och tio minusgrader. Over and out. Again.

Drömmar om helikoptrar och utbrändhet

Jag är skenutbränd. Vi trycker tidningen idag, liksom alltid den sista tisdagen i månaden, och vanligtvis har jag då jobbat en hel helg samt till mellan elva och tre på natten under några dagar. Vaknar då skakig och vinglig och i stort behov av kompledighet. Den här gången blev det inte så. Av olika mirakulösa anledningar hann vi i tid med allt, jag gick hem sex igår, hade en vanlig hemmakväll som vilken som helst. Ändå: idag utbränd. Måste sova. Måste vila. Hem och dricka te och tycka lite synd om mig själv. Snarast tack.

Inget blev bättre av att se att sidan sju i sthlm kommer se ut som bajs. Eller rättare sagt, den kommer se ut som obajs. Den är nämligen halvtom. Var det mitt fel? Japp. Var det med flit? Nix. Men vad hjälper det, irritationen ändå hög as we speak.

Över till trivialiteter: L word igår. Alltså, vilket drama! Vilket kaos! Vad mycket sex! Det slog mig hur jag på fullt allvar upprörs över när figurer jag gillar (läs: Shane, Alice) träffar sådana jag ogillar (läs: blonda tuttmamman, tantchefen). Jag blir ilsken, svartsjuk, irriterad, tänker tankar i stil med GUD vad orealistiskt och Hoppas hon blir överkörd och dör och försvinner ur serien. Som att det spelar någon roll, liksom. Minns inte att jag någonsin var såhär engagerad i Beverly Hills, om det nu säger något om någonting alls.

Jag älskar att sova men hatar att lägga mig. Det första för att jag älskar att drömma, det andra för att jag älskar nätterna i vaket tillstånd. Anyhow: nätterna mellan måndag och tisdag bjuder vanligtvis på alldeles speciellt roliga drömmar eftersom det är post-terapi-natten. Inatt dansade min mormor balett i åtsmitande baddräkt och en kropp som inte alls liknade den 83-åriga som är hennes. Och jag åkte helikopter, fastsurrad i propellern snurrade jag över Riddarfjärden i snålblåst och krampaktig rädsla. Tryggt inne i helikoptern satt mitt ex och njöt av utsikten. Det kändes något orättvist. Jag tänker inte ens gå in på den övertydliga symboliken i denna dröm. Vill bara poängtera att det faktiskt, såhär i efterhand, är lite mer spännande att ha åkt helikopter från utsidan än insidan.

Nu: fakturering. Skriva krönika. Tycka synd om lilla utbrända mig.

26 februari 2007

Of Montreal

Första gången jag hörde talas om dem var i New York. Något var påslaget i bakgrunden i en lägenhet. Jag var jetlaggad och seg. Jag hällde upp vodka som vore det vitt vin i ett vattenglas. Jag gillade vad jag hörde. Melinda berättade att det var hennes vänner och ett band som hette Of Montreal. Och någon gång under den senaste veckan har jag hört dem igen. Tipsad av någon jag tycker om, det tror jag, men jag minns inte vem.

Men herre! Det här är ju fantastiskt bra! Värsta klassiska lo-fi-disco-indien (konstigt att stava indie med bestämd form, men ni fattar) med elektroniska retroelement. Dansant är det också, jag har testat. Tänk Phoenix, The Shins, Clap Your Hands, och typ... TTA. Ursvängigt. Och man är ju inget orakel direkt, Hissing Fauna Are You The Destroyer är tydligen bandets ÅTTONDE (!) skiva. Men what the fuck, bättre sent än aldrig.

HÄR ÄR EN JÄTTEBRA LÅT MED EN JÄTTEJOBBIG TITEL!

This is so fucking good it nearly kills me

From: Windmill
Date: Feb 26, 2007 1:57 PM

hello.

just to let you know i will be playing

Sat 30 June Fritz’s Corner @ Debaser, Stockholm

x

Windmill


From: carolyna
Date: Feb 26, 2007 1:05 PM


Hi there,

I know, i'm psyched about it! anyways. i'd love to interview you within a few weeks. over the phone.

i think i should talk to David Cooper about that, shouldn't i?

best regards

/Carolina


From: Windmill
Date: Feb 26, 2007 2:07 PM

that's great news. yeah get on to david cooper and he will sort it out.

speak to you soon. x

IIIIIIIIIH!

Jag är glad. Jätteglad. Och on top of things har P3 äntligen fattat och spelar Jeans Team - Das Zelt as I write this. Så jävla bra.

25 februari 2007

Rannsakan

Carolyna säger:
ska jag komma över en stund?
Frida säger:
kom gärna!
Carolyna säger:
jag saknar dig.
Frida säger:
gullis.
Frida säger:
detsamma.
Carolyna säger:
vi måste sluta hångla bland folk.
Carolyna säger:
asså. helt dårå.
Frida säger:
hahahahahaha
Carolyna säger:
men det ser säkert SKITTÖNTIGT ut.
Frida säger:
asså.
Carolyna säger:
som två fjortisar.
Frida säger:
säkert!!
Carolyna säger:
vi är väl coolare än så?
Frida säger:
jag tror det
Carolyna säger:
jag lägger all skuld på dig.
Carolyna säger:
du och din slippery mouth på fyllan.
Frida säger:
note to self: inge hångla offentligt. inte ens med vän.
Carolyna säger:
note to self: inte hångla med okänd brud framför kille man vill ragga på.


Because we! are! your friends!

Jahapp. Så trillade Fridas bilder in. Det verkar som vi hade en fantastiskt rolig och dekadent natt inatt. Verkar som att vi var våra allra mest slampigt lössläppta jag. Gud, det gör mig glad.
















Simon

Igår när jag vaknade tänkte jag på Simon. Jag kanske hade drömt om honom. Kände en omedelbar och mycket distinkt saknad. Tänkte att det var länge sedan vi setts. Undrade hur han mådde. Tänkte att idag ringer jag honom. Satte på min favoritlåt med honom och sedan började dagen och det blev aldrig av. Men så blev det kväll och vem hittar jag i en bar om inte finaste Simpaj. Så kan det gå.










Smack my butch up

Igår på Herr Judit där jag förstrött tittade på när Tobias provade en skjorta fastnade min blick på en täckjacka. Jackan sade buy me och detta genomfördes slutligen eftersom den också satt som en smäck. Herr Judit sänkte priset med tvåhundra utan att jag ens hann påpeka att den var lite väl dyr. Jag älskar Herr Judit för det. Uppmuntrad av inköpet spenderade jag sedan en mycket härlig dag hos Frida som efter filmtittande i horisontellt läge gick över i en lovely tete-a-tete där både middag och kopiösa mängder vin stod på menyn.