30 juni 2008

Skräckblandad förtjusning

Come rain

Min syster har valt sommarens absolut sämsta dag att fylla tolv år på. Vilket förstås enligt lagen om alltets jävlighet även drabbar mig. Jag ska snart, i hällregn och fucking åska, bege mig till Gröna Lund och åka karuseller och vara en kärleksfull syster. En sådan man vill bli som. En man ser upp till. Glad och go och tuff och sund på samma gång. Projektet känns på flera plan i det närmaste omöjligt.

Minnen

Åh Rasta Hunden. Jag och Emelie sjöng Mina Polare tvåstämmigt i Borlänge i helgen och här är den nu - används som soundtrack till ett reportage om tonåringars hjärnor. Var det bara i Sala man tyckte sånt här var bra?

Utländsk musik

Ring P1 är bland det roligaste jag vet. Nu ringer en dam som sitter i stugan och är upprörd över det här: att Margot Wallström igår på Sommar i P1 spelade så mycket utländsk musik. Man vill ju följa med i texterna, det är en stor saknad, säger hon. Sommar ska ju vara ett SVENSKT program. Och så kommer den där himla Margot och spelar Elvis och annan utländsk smörja.

29 juni 2008

Fade away

Nu sitter ni där. Tittar på ett fånigt slutspel i en fånig fotbollscup och i pausen kommer ni logga in på Fejjan och berätta i era statusar vad ni tycker om matchen. Några av er kommer blogga skitlångt om det också. Jag är så obeskrivligt ointresserad av sport och det koketterar jag med vid första bästa tillfälle. Jag är även ganska ointresserad av historiska händelser men det tycker jag är skämmigare att erkänna. Det pratade vi om när vi samlades på söndagsmiddag på Gandhi för en stund sedan. Tobias återberättade en grej jag glömt, om hur han stått en längre stund och berättat något han läst i Mina Drömmars Stad, om Stockholm och historien. Min blick hade vandrat allt längre bort men han hade fortsatt berätta en god stund. Det var en så himla spännande grej, tyckte han. Till slut hade jag avbrutit honom med orden "alltså förlåt men jag är så obeskrivligt ointresserad av det du berättar om just nu". Inte så trevligt kanske. Men väl sant.

Jag har hjärtklappning och jag undrar om det är en kemisk grej efter den här veckan. När alla andra sov gott om dagarna låg jag vaken med ett hjärta som sade klapp klapp klapp. Avunden då. Jag vill också kunna vila. Sova. Ska försöka nu snart.

Inget är magiskt

Jag älskar att komma hem. Borlänge var fantastiskt på ganska många vis. Jag såg ovanligt många konserter. Jag drack ovanligt många glas vin. Mitt dubbelrum på Hotell Scandic inhyste ovanligt många gäster. Jag stod på ovanligt höga saker och dansade. Jag dansade ovanligt mycket. Jag och Frida blev osams och stod och skrek åt varandra en av nätterna. Jag pekade finger åt henne från en scen. Sen blev vi vänner och sade förlåt och allt det där och sedan kom en ny dag och plötsligt stod vi framför Håkan som spelade Hurricane inför sisådär en tjugotusen ungdomar och jag började gråta och det hela var mycket bisarrt. En bra helg, men bisarr, och nu är jag trött och vill bara göra snälla saker mot min stackars misshandlade kroppshydda. Jogga och dricka vitamindrycker och sova sådär. Och på tal om ingenting: på hemvägen stannade vi på en godisaffär som hade 700 sorter. Ett paradis. Aja. Såhär kul hade vi i alla fall. Och såhär.

26 juni 2008

Accelerator

Jag har två ord, nej tre, gällande gårdagen:

Black Kids. Hett!

25 juni 2008

Dödssyndernas lek

Carolinka säger:
undrar vad min huvudsynd är nuförtiden. förr var det avund men nu tror jag inte det mer. lättja säkert.
Carolinka säger:
1. Högmod (storhetsvansinne, fåfänga; eller åtminstone övermod; Hybris) - superbia
2. Girighet - avaritia
3. Vällust (otukt eller begär) - luxuria
4. Avund - invidia
5. Frosseri - gula
6. Vrede (I vissa fall även hämnd) - ira
7. Lättja (likgiltighet) - acedia.
Frida säger:
min hmm
Carolinka säger:
du är fåfänga/högmod och vrede va?
Frida säger:
vrede
Frida säger:
absolut
Frida säger:
vällust kanske?
Carolinka säger:
jag: lättja, girighet
Carolinka säger:
en smula avund.
Carolinka säger:
1. lättja. 2. girig. 3. avund får bli mina.
Carolinka säger:
asså frida du är faktiskt högmod
Carolinka säger:
klar etta.
Carolinka säger:
sen lite vrede och vällust. sen inget mer.
Frida säger:
är jag högmod?
Frida säger:
är jag?
Carolinka säger:
JA!
Carolinka säger:
JAAAAAAAAAAAAA. gud ja.
Carolinka säger:
knäppis. vem tror att folk kommer bry sig om din snyggkommentar i tidnignen?
Carolinka säger:
vem tror att man med bara viljans kraft kan förändra andra människor från grunden?
Frida säger:
hahahaa
Frida säger:
ah
Carolinka säger:
vem tar sig an skitstora uppgifter och är orädd?
Frida säger:
ok
Carolinka säger:
DU.
Frida säger:
många dödssynder där.

Lylligt

Bästa kund

Vi har idag skickat följande varor med Posten 1:a-klassbrev:

* 1 st Kärlekens olika ansikten (9789177387558)
* 1 st Mig äger ingen (9789173893213)
* 1 st Genus ogjort : Kropp, begär och möjlig existen... (9789172274570)

Gör om gör rätt

Ok. What the jävla fuck. Han som pratar i Sommar i P1 idag är tydligen utsedd till Årets talare 2007. Tillåt mig småle. Ska det där stötiga ordflödet om kreativitet och jantelag och om hur INGET ÄR OMÖJLIGT och man kan bli VAD MAN VILL föreställa det bästa vi har? Alltså jag spyr. Föreläsningar om kreativitet. Inspiration. Anekdoter som går ut på att de som ger upp aldrig når fram men att de som siktar mot stjärnorna hamnar i himlen. Självklart gillar han yoga och spelar meditationslåtar och SJÄLVKLART pratar han om att lyssna på sin inre röst och sitt undermedvetna och om en liten aha-upplevelse han hade på en sten i Alvik. Och förresten, det vackraste han någonsin skrivit, berättar han, är orden Livet är vackert.

Nej det här har jag inte tid med. I stället bokar jag intervjutider så öron och fingrar glöder och planerar resor till lite olika ställen i Dalarna och Värmland och bokar hotell och hoppar in och ut ur diverse bilar. Min nya giv: inte stanna på festivaler mer än högst två nätter. Och då aldrig någonsin sista. Sista natten på festivaler är bland det deppigaste som finns. Fredagar är alltid bäst. Snart trettio och nu har jag äntligen lärt mig. Det tog bara femton år.

Visa mig the money

Fortsätter min ekonomiska morgon såhär på lönedagen. Nu handlar det om det här med kortavgift i Plånboken i P1. Ni vet när man får betala fem spänn extra för att betala med kort på småbutiker och caféer. Eftersom, hävdar de, de själva får betala en avgift till banken. Men vet ni. Vet ni! Butiken/caféet FÅR INTE TA EN AVGIFT FÖR KORTBETALNING. Det ingår inte i butikens/caféets avtal med banken och om de gör det kan de bli av med sin kortläsare för det är avtalsbrott mot Visa/banken.

Det här kanske alla visste redan. Jag hade hört det men inte trott det.

Morgonmuck

Elmannen kom och elmannen gick. Han var rolig och pratglad och valde mig först av alla i hela porten eftersom jag ringde och tjatade. Han berättade att man kan ringa sin elleverantör och skälla på dem och säga att man betalar för mycket i elräkning. Jag gjorde det förstås. Skällde och sade att det är helt SJUKT att betala 400 i månaden för en liten etta man aldrig är hemma i och aldrig använder el i. Oacceptabelt, sade jag bryskt. Men du betalar inte 400, du betalar 200 sade kvinnan i luren. Nähä, sade jag. Joho, sade hon. Sedan blev det tyst. Jag hade inte precis mina gamla räkningar framför mig som ammunition. Det verkade hon ha. Jag återkommer, väste jag med min allra mest skrämmande röst och lade på luren.

Vad vill du. Men kom då.



Det här är min tomma hall och längst bak ser ni mitt pizzavalv som min vänner hånfullt kallar den rundade vinkeln på dörren. Det här är en hall jag för en stund sedan borde gått ut igenom, på väg till jobbet. Det här är inte en hall jag har tid att sitta och stirra på just nu. Men det gör jag. Alltså. För någon gång idag ska en elfarbror komma och byta ett elskåp i min hall. Varför? Ingen aning. Men hemma måste jag tydligen stanna ändå. Vad fan är det för fasoner? Kräva att man ska sitta hemma och stirra på sin dörr och vänta på dem? De kan väl komma på kvällar i stället? Eller inte ALLS. Min el funkar utmärkt tack. Jag har ett jobb att sköta. Åh jävla jävlar. Vilken dålig morgon.

24 juni 2008

I didn't go

Jag gjorde det. Stannade hemma och missar därmed Band Of Horses av bekvämlighetsskäl. Så kan det gå. Lyckligtvis kommer jag innan denna vecka är slut ha sett Black Kids, Vampire Weekend, CSS, MGMT, Håkan, MA Numminen (HURRA!), Martha Wainwright, Sex Pistols, Susanne Vega (HURRA!), Thåström, DLK, Elias, Markus, Nationalteatern (HURRA!), Deerhunter och lite annat jag springer över helt spontant. Eller förresten. Who am I kidding. Jag kommer få utbud overload och missa allt. Men vi låtsas inte om det ikväll. Hittills är det bara Band Of Horses jag missat. Ingen katastrof ännu.

På tal om katastrof så lagade jag och Lina korvstroganoff ikväll. Den blev urgod och smakade barndom så katastrofreferensen kom enbart av att jag tycker ordet katastrof påminner om korvstroganoff. Sedan åt vi ostkaka och varma bär och grädde och efter detta kunde vi icke röra på oss. Men hör på det här då: det är bara tisdag och jag har ätit hemmalagad mat TVÅ GÅNGER redan.

Ser ni vad som håller på att hända?

Jag håller på att bli KVINNA.

Klok = Cal

Nu kom vi förvisso överens om att tiga ihjäl det här med DN:s debattartikel av kristna läkare som hävdar att man borde sluta ligga för att skydda sig mot könssjukdomar. Men så kommenterade Cal och hon är faktiskt en av de klokaste jag vet. Och jobbar på RFSU. Så jag tar mig friheten att klistra in hennes kommentar här. Så ingen missart och slutar ligga.

undersökningen de kristna läkarna och barnmorskorna använde som grund för sin kristna avhållsamhets- och tvåsamhetspropaganda i DN (och varje morgonsoffa nära dig denna vecka) är gjord i utvecklingsländer, främst i afrika där hiv-siffrorna är skyhöga. och där avhållsamhet (propaganda i skolor och från staten till exempel, om att man ska vänta med sex, och inte ha flera sexualpartners) som strategi på vissa platser i vissa samhällen lyckats vända siffrorna positivt. säga vad man vill om det, men det är knappast ett scenario som överensstämmer med hur situationen med könssjukdomar ser ut i sverige, och därför inte heller direkt jämförbart.

i sverige har siffrorna ökat de senaste åren, men det har heller inte gjorts någon stor kampanj om vikten av att t ex använda kondom på nästan 20 år. och det finns undersökningar gjorda i sverige från senaste åren som visar att unga är mer öppna och toleranta idag än för 15 år sedan, och mer nöjda med sig själva i relation till sin sexualitet och sitt sexliv. särskilt tjejerna.

men skulle det - om det verkligen VAR så att avhållsamhet vore en lyckad strategi för att bekämpa könssjukdomar - verkligen vara önskvärt, kan nån tycka det på allvar, att man ska undvika att få veta saker om sex och kroppen och relationer, men istället få budskapet "det är bäst att inte ha sex alls förrän du är vuxen, eller hångla för den delen. vänta tills du träffar den rätte/rätta och se till att han/hon inte heller har varit med någon annan. det är säkraste sättet att inte få några könssjukdomar och därmed att stoppa ökande siffror av klamydia". mmm, visst. säg det till 16-åringarna på hultsfred som är kära och kåta och vill vill vill. det kommer inte riktigt stoppa dem. använd kondom!

gah, att dessa träskmoralister dyker upp då och då är nog bra för debattens skull, men det är så märkliga frågor som diskuteras. journalister som - bara för att ett gäng högerkristna doktorer skrivit en artikel som säger det - frågar olika vettiga personer i radio och tv "men är det inte BRA med avhållsamhet då? det är ju det säkraste sättet att bekämpa könssjukdomar". åh, har vi inte kommit längre?

I'm gonna be perfect starting now

Nu har min kollega visat mig en ny (?) musiktjänst på nätet jag tycker verkar ganska bra. Allt jag letat efter hittills har funnits. Man gör playlists. Som Pandora back in the days. Och jag har fastnat på Built To Spill och tänker att om det var de som spelade ikväll klockan tolv skulle jag minsann aldrig i livet missa dem. Perfect From Now On kan vara världens bästa skiva. Och Liar en av de raraste låtarna jag vet.

Band of horses och beslutsångest

Nu är det såhär att jag gillar att ligga i min säng nästan hela kvällarna i veckorna. Direkt när jag kommer hem slänger jag av mig kläderna och lägger mig i sängen. Oavsett om klockan är halvåtta eller tio. Det är där jag håller till. Liggande med dator och böcker och andra saker utspridda omkring mig. Det innebär inte att jag somnar tidigt, det gör jag aldrig, det får jag tvinga mig till. Jag bara gillar att vara där. Vaken. Länge. Hur som helst. När jag såg att Band Of Horses spelade så sent som tolv inatt blev jag tveksam om jag överhuvudtaget skulle orka gå. Nog för att jag älskar dem, och framförallt nedan postad låt, oerhört mycket men hallå tolv. Till ett. Dagen innan ännu en festivaldag. Dan före dan före Borlänge och Peace & Love och ytterligare tre festivaldagar. Jag vet inte om det kommer gå. Kanske är jag ingen sann musikälskare.

Den som introducerade Band Of Horses i mitt liv var Timo. Lyssna på Band Of Horses sade han en dag i april 2006 när han spelade på Debaser och jag hade långt hår och en ful vit klänning. Du kommer älska. Sedan sa han att jag måste läsa Vindens Skugga av Carlos Ruiz Zafón och hävdade detsamma. Jag skrev ned båda på baksidan av ett kvitto och gick hem. Gav mig strax därefter på båda och en av dem fungerade som utlovat. Minsann. Samma sommar såg jag dem på Emmaboda. Ingen ville följa med mig och jag var säkert äldst i publiken. Grät en skvätt för att det var så bra och jag inte hade någon att dela det med. Och sedan gick två år och nu är de här och jag kommer eventuellt skippa det på grund av min nya stora kärlek. Att ligga i sängen.

Aja. Såhär såg det ut en gång. Fingrarna handlar alltså om en bok och ett band.


Drömmen om Sandra

Jag drömde om dig Sandra hela natten inatt. Åtminstone kändes det så. Du skjutsade mig på en cykel genom karga och blåsiga landskap. Det var långt tills vi var framme dit vi var på väg, för långt för att gå. Det var natt och man såg bara små ljus i horisonten. Vid varje sådant frågade jag dig hoppfullt om det var dit vi skulle, men du sade nej. Du kämpade på därframme och jag fick ångest över att du var höggravid och att jag gjorde saker tyngre för dig. Hoppade av och sprang bredvid din cykel, fick ont i fötter och knän och lungorna värkte. Är vi framme snart, är det dit vi ska, frågade jag. Nej inte ännu, svarade du. Och pustade åt motionen och stora magen. Jag ville föreslå att jag skulle skjutsa dig i stället men du var för tjock. Sedan vaknade jag. Frustrerad och inte framme.

På förekommen anledning

Åh nej. En fotbollstyp på Sommar i P1 idag. Så himla tråkigt. Och Fredrik Lindström var i ärlighetens namn inte så jävla spännande han heller. Tycker folk i allmänhet ska ta tillfället i akt och visa lite av sina personliga jag eller berätta något om sig själva när de sitter där. Det skulle jag gjort. Såklart. Lindström liksom bara körde vidare på sin grej, lite tokiga/komiska populära fakta om astronauter och språket och bla bla what's new.

I övrigt vill jag idag påpeka att det här får mig att hata en text:

1. Omotiverad användning av citat/citationstecken. Att sätta ord som är ord inom citationstecken. Se nedan.

2. Tre punkter i rad. Hallå det blir inte mer spännande för att man lämnar tre punkter i slutet av en mening. Det blir inte heller charmigt eller rart eller mystiskt. Man blir inte mer benägen att läsa mellan raderna. Att använda tre punkter i charmsyfte är äckligt. Enda gången det är ok är om man vill understryka ambivalens men knappt ens då.

3. Asterisker och ansiktsuttryck i kombo. Berätta inte för mig vilket ansiktsuttryck du har när du skriver en sak, jag skiter i om du ler eller skrattar eller blinkar. Om det inte framgår för att personen man skriver till inte förstår ironi/ret/humor så är det personens egen förlust. Eller den som skrivers.

Mvh,

Bakåtsträvare

*ler inte*

Frida: det är "slut"

laaaars säger:
du, jag har gjort slut med frida förresten
Carolinka säger:
äntligen.
laaaars säger:
hittade en ny toppenböna på nätet
Carolinka säger:
ok
laaaars säger:
http://www.myspace.com/musicbymstar
laaaars säger:
hon är allt för mig, allt jag kan önska
Carolinka säger:
Jag har "lekt" med musiken, sen jag var 9 år gammal. Brinner verkligen för musiken, och allt som den kan "ge" människor! Men det är en hård branch, och man vet aldrig vem som "lurar" bakom hörnet...
Carolinka säger:
plus att hon gillar citattecken. även ditt favorittecken!
laaaars säger:
nä, det är swastikan
Carolinka säger:
ah men tvåa då.

23 juni 2008

Just to be over then back to another one

Och på tal om nedanstående textrader: Har ni hört något vackrare i en sång någon gång?

We are the ever-living ghost of what once was.
Just to be over then back to another one.
We're reeling through an endless fall.
Altogether just taken apart.

Jag kommer grina imorgon. Så kommer det bli. Det får gå.

Imorgon vid den här tiden



It's looking like a limb torn off
Or altogether just taken apart
We're reeling through an endless fall
We are the ever-living ghost of what once was

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

And anything to make you smile
It is a better side of you to admire
But they should never take so long
Just to be over then back to another one

But no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

But someone,
They could have warned you
When things start splitting at the seams and now
The whole thing's tumbling down
Things start splitting at the seams and now
If things start splitting at the seams and now,
It's tumbling down
Hard.

Anything to make you smile
You are the ever-living ghost of what once was
I never want to hear you say
That you'd be better off
Or you liked it that way

And no one is ever gonna love you more than I do
No one's gonna love you more than I do

Som tuggummi

På midsommar när vi slog på radion samtidigt som vi skrubbade potatis och kokade ägg kom den här låten på. Han uttalade korv som körv. Det blev ett jädra sväng. Sedan dess har jag inte sjungit på annan sång. Vad är det för fel på körv och makaroner.

(Svar: absolut ingenting. Men ikväll blir det tacos. Älskar ösregn, för övrigt.)

Gettin busy

Det här är den mest osannolika saken att komma från mig och jag skäms en smula när jag skriver det men GUD vad skönt det är att vara tillbaka. På jobbet, i stan, allting. Och PS - Imorgon spelar Band Of Horses och på onsdag MGMT och Black Kids på Accelerator som i år har den goda smaken att flytta tillbaka till Söder. På torsdag åker jag till Borlänge och Peace & Love. Nästa vecka kommer Jiddan hela vägen från New York och hälsar på. Med väskan fylld av pillerburkar åt mig. Älska amerikanska pillerburkar. För ett år sedan var jag där och svettades ihjäl och köpte egna. Nu får man special delivery. Och just det, jag åker en sväng till Arvika nästa vecka. Tror jag. Hurra.

Här hade jag valt 'själva'


Morgonrutin: check. Tidig morgon: check. Känns ok: check. Sova konstigt pga skyfall och åska: check.

22 juni 2008

Kan själv

Hejdå ögon, nu har jag sett allt. Till exempel, ikväll, den sötaste dokumentär jag någonsin sett. Den handlar om en nittiofyraårig tant, Maja, som driver ett hotell i Hultsfred. När hennes man dog för tio år sedan tvekade hon om hon skulle fortsätta driva hotellet men kom på att hon tyckte det var så roligt så att hon fortsatte. Kutryggig och tre äpplen hög fixar hon städning och mangling och tvätten och matlagningen. Hänger med stammisarna, de som återkommer lagom till festivalen varje sommar. På vintern blir det tomt ("det är inte roligt att gå här alldeles ensam, men vad ska man göra, det blir desto roligare när de kommer tillbaka") men på sommaren kommer festivalen och med den även Stuart som är hennes hemliga kärlek. (Typ fyrtio år). Han får det bästa rummet varje år och en gång sov hon i hans säng och låg på natten och tänkte att här, här har min älskade Stuart minsann sovit. "Undrar om alla är såhär, undrar om alla går och drömmer och fantiserar. Här sitter jag och tycker om honom och han åker hem till sin fru, det är så jävla dumt" säger hon och skrattar. På hans säng.

Åh söta lilla tant. Längtar efter sin "älskade Hultsfredsfestival" och gästerna (Close-Up-Robban!) som ger allt en poäng och när de kommer får man äntligen "prata och kramas". Hänger med ner till festivalområdet. Sätter sig i en solstol. Tittar på ungdomen. Tänker på Stuart lite till. Tänker på döden också, och att om hon fick bestämma hur hon skulle dö skulle det vara antingen på hotellet ("här finns alla mina tankar") eller när hon dansar.

Jag ryser och grinar om vartannat. Se den. Den ligger uppe tre veckor till.

Du skall icke ligga

Orkar vi ens kommentera den helt jävla idiotiska debattartikeln i DN idag? Vi gör inte det va? Vi tiger ihjäl det? Ok bra.

Bodil och avslut

Bodil oh Bodil. Jag vill vara som du. Lika klok och ha samma stillsamma ton i mitt språk som du, jag vill formulera mig som du och jag hyrde banne mig en stuga för att komma lite närmare det där jag tror du är. En som hittar ro i ensamhet. En som skriver i stället.

Med stugan gick det inte så bra, jag tömde den idag, hittade till slut en vän på ett café som sade att han inget hellre ville än att köra ut mig till stugan och hjälpa mig att tömma den. Medan vi tömde den återgav jag mitt senaste halvår och han lyssnade, lyssnade och städade stuga med mig. Vi levde tillsammans en gång. Jag förtjänade honom inte då och jag gör det inte idag. När vi körde därifrån tänkte jag att jag inte kommer återvända, att jag inte kunde se det ske. Kattkvinnan var inte hemma. Det var alldeles tyst. Jag vill inte tillbaka.

Jag blev inte som Bodil, inte i min stuga och jag skriver inte som Bodil och så kan det ju vara ibland. Men jag gillar Bodil. Hon länkar till artiklar som man hittar på samma startsida som jag har på internet. Den bästa sidan jag vet. Kanske världens bästa sida. Introducerad för mig av en jag älskade en gång/och kanske älskar än/spelar det nån roll/nej kanske ingen/kanske allt egentligen. Som Håkan skulle sagt.

Sådär. Det är i alla fall över nu. Nu är matkassarna i stan igen. Och kläderna och handdukarna och lakanen och böckerna och allt det andra. Till och med soporna fick vi med oss i all hast. Jag hade bråttom därifrån. Nästa semester gör jag något annat. Om fem veckor. Kanske fyra. Tills dess återgår vi till det vanliga lunket ett slag. Jobbar om dagarna. Åker på lite festivaler om helgerna. Läser Bodil och beundrar ohämmat. Såna saker.

Också något att vakna ur

Anastelle tvingar mig att hålla körkortslektioner mot svart tavla inför engelsktalande grupp människor. Here's a map of... Sweden, it seems, säger jag och tittar på en uppklistrad karta på en vägg och vägarna runt Ängelholm och Helsingborg och Båstad. Here you can drive both in small cities and on a little bit bigger roads. It is a good area for practice driving. Anastelle börjar gäspa och prata med killen hon sitter bredvid. Jag lackar. Säger Excuse me if you're not going to listen I can't see why I should do this. I don't even want to. Sen börjar jag grina och rusar ut. Slut.

Men mest av allt behöver jag en vän med en bil

Dagen är kommen, semestern är över, stugjäveln ska tömmas och städas, jag har ingen aning om hur jag ska få med allt jag har därute tillbaka in till stan. Det är böcker och mat som räcker två veckor framåt. Det är kläder och lakan, handdukar och you name it. Mina vänner med bilar är antingen bortresta eller gömmer sig för mig. Jag försöker nu med mina kusiner. Om inte de heller vill hjälpa till får jag slänga maten. Ta bussen till stugan och städa och släpa hem det jag lyckas få i armarna på bussen. Och fortsätta dricka vatten för att bli mätt, gårdagens recept, icke att rekommendera. Imorgon börjar jag förresten jobba igen. Jag är fattig, stressad och ostrukturerad. Men ganska glad. Kan lova att dra ett skämt eller två om du har en bil och vill köra mig till stugan idag.

21 juni 2008

Midsummer Mayhem

Att beskriva det dygn som nu förflutit ute i min idylliska stugby går liksom knappt för sig. Det inkluderar de fullaste tanterna vi någonsin stött på, tantgäng som kom i gräl med varandra och ropade kraxiga hot och uppviglingsfraser bredvid den lilla dansbanan där en femtonårig kille och två sextioåriga män spelade hits från Evert Taubes arkiv och annat min mormor skulle älska. Det inkluderade en överförfriskad reklamare som tappade lite gräs i gräset och letade febrilt med hjälp av ett sterainljus utan att hitta vad han sökte. Det inkluderade en före detta (?) missbrukare som i tårar berättade sitt livs historia för oss, om åren på gatan och annat vi blev förstummade av att höra. Frida hamnade i gräl med några tanter då hon råkade anklaga dem för att ha stulit en plaststol av oss. Det kunde de inte förlåta. Frida hamnade även i muck med en annan tant då hon försökte göra en öppning för havsutsikt i det partytält vi befann oss i. (Just när vi dukat fram maten kom en störtskur - därav ängen och partytältet). En kvinna i vår egen ålder kom och frågade om vi just gått ut gymnasiet och om det var så att vi måste sitta och vara sarkastiska en bit bortanför alla andra. En kille bjöd upp mig och Frida till dans. En engelsman upplyste Frida om att han verkligen ogillade det norrländska schupp-ljudet hon använder när hon menar "ja". Två tjocka små barn hade sönder ett plastbord och smet från brottsplatsen med orden "det finns superlim". Fd missbrukaren började plötsligt smeka mig över benen och berättade, när jag frågade, att orsaken att man tog tjack är att det gör en kåt. Jag frågade varför man ville vara kåt i en stugby med familjer och tanter. För att det var härligt, sade han och berättade att hans förhållande var ett "öppet" sådant. Han följde även med oss in i min minimala stuga som för att se efter om ingen öppning möjligen skulle dyka upp för vidare fest och eventuellt gos. Det gjorde det inte. Vi var fulltaliga. Han gick. Imorse när vi vaknade hade någon bajsat i ett handfat på herrtoan. Handfatet hade även gått sönder. Kattkvinnan var mycket upprörd och påtalade för poliserna, som kommit, att till och med hennes katt hade bättre vett än så. Den fulla kvinnan som bråkat med en annan full kvinna åtog sig till slut att ta bort bajset ur handfatet eftersom rykten gjorde gällande att det var hennes karl som var den skyldige. All in all en mycket, mycket bisarr midsommar. När den här bilden togs hade inget av det hela börjat.

Sent nu


Mitt i natta. Trött.

20 juni 2008

This is goodnight



Kärlek



Dansbanan


Nu är det full så kallad rulle.

Duckar midsommar


Det går halvdåligt. Det här är utsikten från min trädgård. Jag har redan träffat två vänner här, M en annan. Slumpar förstås men ändå. Lite väl mycket folkfest för att kvalificera som duckning. Vi låtsas att det är en vanlig himla fredag, inget speciellt liksom. Förutom dragspelet. Och stången. Och dansarna. Jag me å du me sjunger de nu. Jag kryper ihop bakom häcken och läser maja lundgren. Och alla andra ba morsgrisar är ni allihopa och jag ba nä. Kan ni va själva.

Om man vill ducka midsommar:

Den som inte redan sett är lycklig. Ikväll börjar Flight Of The Conchords på svensk TV. Underbara, underbara serie. Som komplement rekommenderar jag, igen, Eagle Vs Shark. Underbara, underbara film.

Glad midsommar!

Det givnas domäner

Idag träffade jag en person i en park som sade att det fanns två typer av romantiker. De obotliga och de botliga. Han bekände sig till den senare av de två kategorierna, han hade fått sitt hjärta krossat en gång och det fick räcka. Jag sade att jag försökte att bli cyniker men att det gick sådär, att jag misstänkte att jag eventuellt ändå någonstans tillhörde den första kategorin. Då sade han Nej nej, först är man romantiker, sedan blir man cyniker, sedan stoiker, sedan blir man sofist. Jag tror det var den ordningen han använde men jag kan minnas fel. Han var hur som helst mycket intressant. Han sade att jag möjligen kunde botas genom att läsa Varats Olidliga Lätthet av Milan Kundera. Den engelska översättningen. Absolut inte den svenska. Nu är det med andra ord jag som trillar in på Bokus och gör av med pengar jag inte har. Igen. Tills dess, låt oss smaka på de här orden igen och igen och igen:

Jag kom tio minuter för sent och i den stund hon vände blicken mot mig upphörde det fria valet, vi befann oss inom det givnas domäner.

19 juni 2008

Yo

Jay-Z var en positiv överraskning. Mest på grund av den där pondusen. Att stå på en scen inför tusentals skrikande människor och se ut som att no less would be acceptable är banne mig en bedrift. Att genom solglasögon lyckas förmedla en lika genomträngande som uppfodrande blick är detsamma. Att få hela globen att vrålbua åt en bild på Bush och vrålhurra åt en dito på Obama likaså. Sträng var han, sträng men rättvis. Stort band hade han också, en hel massa blås och två trumset och på 99 problems var det nästan så att vi också ställde oss upp och gjorde det där speciella tecknet med händerna som hela publiken i övrigt tycktes veta att man skulle göra. Men bara nästan.

Inte igår



Vi leker sommar



Det går halvbra. En skock barn leker kull runt oss. Vi gissar barnens ålder. Ruben tror tolv, jag tror sju. Vi tittar på dem och gissar vad de har framför sig. Den snygga tjejen och den lite tjocka killen. Den senutvecklade pojken. Spextjejen. Det är så sorgligt. Undrar varför jag känner så. Jag ska inte ha barn.

Nya länkar

Sådär, lite uppdateringar här till höger i BTSW. Välkomna in i länklistan Annika, Trasslig och Wallflower. Den första heter Norlin och är förutom en fantastisk låtskriverska och skribent och radioröst och människa även deltagare i den mytomspunna bokklubben Kvinnor och skam som hade sitt första möte igår och drog igång med buller och brak och helt modigt öppenhjärtiga frågor och svar och samtal om ämnet skam. Nästa gång är det min tur att välja jag bok. Då blir det om kärlek kan jag avslöja, mitt halvt hemliga men obotligt starka specialintresse. Jag tänker på kärlek skitmycket. Undrar om det finns en sund typ av kärlek. Undrar vad som gör oss kära i just vissa personer. Undrar om olycklig kärlek finns öht eller egentligen borde gå under benämningen fixering. Undrar om resonemangskärlek verkligen funkar för någon och i så fall hur och för vem. Kärlek i allmänhet - mitt största intresse.

Men det var inte det jag skulle säga.

Jag skulle säga att det finns lite nya bloggar i länklistan jag vill rekommendera. Trasslig och Wallflower verkar vara bästisar och om jag inte helt missuppfattat saken vara någonstans mellan gymnasieålder och högstadie. Och båda skriver de bättre, mer välformulerat, genomtänkt, modigt och fint än jag någonsin kunde göra i den åldern, knappt ens idag. Så. Läs dem. Framförallt det här inlägget. Saker jag är pinsamt rädd för, listar Wallflower och radar upp saker som att vara den fula kompisen (been there), dö ensam med tolv katter som familj (been there - might even get there), vara okysst innan gymnasiet (been there) och att tycka att hela gymnasieåren suger och inte komma därifrån med en enda vettig eller rolig erfarenhet (been there). Igenkänningsfaktor, åtminstone för mig, skithög. Och man vill bara säga hörru det där kommer ordna sig men det är lite struligt för å ena sidan gör det verkligen det, å andra sidan gör det det inte. Eller alltså några saker släpper och det är skönt, men sen kommer det nya saker att noja över, få komplex över, och allt blir lite såsigare och ganska mycket skönare sen och man kommer fatta att man aldrig var/är den fula kompisen eller att om så var fallet ville man ändå hellre vara som man var och inte som den andra, och man kommer bli kysst både en och tusen gånger och man kommer kanske ha skittråkigt hela gymnasiet eller så har man skitkul fast allra mest troligt är att det blir en bit av båda varianterna, det blir som det blir liksom. Äsch jag tappar bort mig. Jag ville egentligen bara hylla lite såhär på morgonkvisten. Nu ska jag koka kaffe och ta mig utanför dörren och sedan ska jag se Jay-Z på Globen. Hepp!

Min nygamla frilla

Nu har jag testat Hanna på Hårgänget. Någon i kommentarerna varnade mig lite orättvist för henne och sade att hon klippte snett och vint. Jag är rätt nöjd ändå. Nog för att det inte är speciellt rakt men jag tänker mig att man fattar att det är planen? Och den här obligatoriska Hårgängetasymmetrin, den kan man också ha åsikter om, tex kan man tycka att jag borde växt ifrån den men det blir liksom aldrig av. Den där tofsen känns som en trygghet. Det är den som skiljer mig från att vara korthårig till - som jag ser mig nu - pageig. Förresten sade jag det som enda anvisning idag. Jag är trött på att känna mig pageig. Hm. Det gick ju sådär. Liksom det här med att jag ska spara ut håret, det flyttas tydligen också fram hela tiden. Kanske är det såhär jag kommer se ut från och med nu. Korthårig tant. Med lugg. Inom tio år har jag för övrigt silverfärgat hår, det vet jag. Det fick mamma och I'm on my way there. Summan av kardemumman är hur som helst att jag gillar Hanna. Hon var bra på platta raka hår som mitt.


This is a promise with a catch

18 juni 2008

In my dreams I kill you

Det här är ju helt idiotiskt. Det sitter ett gäng och skriksjunger på min gård. Stad i Ljus med stämmor och uppenbara fyllevibraton. Jag är ursinnig. Men inte på gänget, utan mina grannar som inte säger ifrån. That's passiv aggressivitet for ya.

Ditten. Och datten.

Det verkar som att jag spridit en sjuka omkring mig. Eller något skumt är det. I fredags vaknade jag illamående och utan att ha sovit just något alls under natten. Mådde konstant illa hela helgen, vilket jag tog för stress/ångest/livskris och det hela eskalerade i måndags. Vid samma tidpunkt fick Frida någon form av magsjuka och strax därefter Hanna, som jag också hängt med. Olyckliga omständigheter, verkligen. Speciellt när man bara är ett år och blir så mycket sjukare. Lustigt ändå hur jag på allvar trodde att mitt illamående var psykiskt. Och ba: ok vänta nu. Något är JÄVLIGT fel. Vad ska vi skylla på? Ah det gamla vanliga. Typ.

Idag är jag frisk som en nötkärna och - tada! - inte i stugan. Undrar om den känner sig snopen över detta. Det verkar dock som att midsommar, mot min vilja, ska firas därute, bland tanter och katter och partytält och läskförsäljning. Jag fattar inte vad de tänker med men accepterade motvilligt eftersom inga andra planer gjorts och min enda dittills hade varit att gömma mig undan hetsen att "ha trevligt" och "klä sig fint" och "äta gott". Hurr. Aja. Blir nog ok.

Idag tvättar jag och funderar på vad jag ska säga när jag går och klipper mig i eftermiddag. Jag har hatat mitt hår ända sen Micke dog för snart ett år sedan. Jag saknar honom men det känns vidrigt att säga det i ett sånt här... ytligt syfte. Men alltså jag tyckte så mycket om honom. Inte bara för håret. Ett tag hamnade de flesta som googlade på min blogg där bara för att de sökt på Micke + Hårgänget. Så många hyllningar. Hur som helst, idag ska jag prova en ny. Hanna. Skulle vilja säga att jag vill ha längre men så funkar det ju inte om man inte vill ha extentions och eh nä tack.

Oh förresten! Ikväll drar jag, Annika och Erika igång en - om jag får säga det själv - hemskt spännande bokklubb som går under namnet Kvinnor och Skam och går ut på att vi läser böcker om psykologi som vi (i vissa fall) egentligen skäms för att vi läser men ändå på det ena eller andra viset går i taket över. Högt och lågt ska det vara. Essentialistisk smörja och psykoanalytisk teori blandad med kognitiva metoder och allmänt sjävhjälpsdravel. Vi ska dricka skamvin och diskutera vad vi läst. Visa våra understrykningar. Säga emot. Håna. Hylla. Såna saker.

Imorgon går jag på Jay-Z. Varför? Oklart. Studiesyfte mest. Kolla in Globen och publiken och vem vet, jag kanske gillart.

På ytan: intet. Inuti: aj.

Ikväll har jag granskat mina knän som fortfarande gör ont efter fallen och skratten i lördags och konstaterat att blåmärkena som jag känner så tydligt liksom lyser med sin frånvaro. Ändå gör de så ont att man knappt kan nudda dem utan att jag skriker. Då konstaterade jag, med rösten av en vis gammal gumma, att det ibland är de allra ondaste såren som syns allra minst. Sedan tänkte jag att det säkert fanns ett bättre ordspråk med samma innebörd. Något om skrik har jag för mig. Inte den största fisken skriker högst eller så. Jag kom inte på vad jag menade. Men jag kände mig klok ändå.

17 juni 2008

För allmän kännedom:

Jag börjar kolla på Freaks And Geeks nu. Eftersom i princip ingen vars smak jag respekterar säger att den är något annat än världsabäst. One down, tusen miljoners to go, och jag undrar: är detta omdöme färgat av att ni som gillar serien såg den när den var ny? Är den verkligen så bra? Eller är den i själva verket som Twin Peaks, världsomvälvande när den kommer, jättebra efter tio år, även bra efter femton men liksom aningen... daterad? Alltså förutom det medvetet daterade. Åttiotalet. Det är lite så det känns nämligen. Efter ett ynka avsnitt. Återkommer i frågan.

Snillen spekulerar om... HIPHOP

Carolyna säger:
asså gud vad jag blandar ihop jay med kanye
Carolyna säger:
är jay bättre?
frida säger:
jag skulle nog säga det ja.
Carolyna säger:
jag gillar eg. bara nerd, 50 cent och eminem och dr dre.
frida säger:
så konstigt, av dem gillar jag nog bara nerd lite.
frida säger:
fast jay är ju liksom lite mer... o-blingig kanske? det är så jag tänker mig.
Carolyna säger:
mer... soulig?
Carolyna säger:
jag gillar bara musiken mer hos de jag nämnde.
frida säger:
nja, mer looken.
Carolyna säger:
tycker kanye var utråkig på jazzfestivalen.
frida säger:
var det så? sorgligt.
frida säger:
jag röstar jay.
Carolyna säger:
dre och fifty och nerd och eminem har väl gemensamt att de är rätt gangsta?
Carolyna säger:
som jag liksom.
frida säger:
mm, fast nerd är mest frän-gangsta av dom.
Carolyna säger:
badboys.
Carolyna säger:
rudeboys.
frida säger:
ja, exakt, som du.

Is Google Making Us Stupid?

Ibland undrar jag vad som händer med min hjärna i takt med att internet blivit en så stor del av mina dagar. Jag kommer på mig med att läsa en bok och bli frustrerad över att jag inte kan trycka ctrl + F för att snabbt hitta det ord eller namn eller den referens jag söker. Jag kommer på mig med att titta på bilder och vilja leta med muspekaren efter en tagg för att se vem som är på bilden. Jag kommer på mig med att stå handfallen om jag inte snabbt kan surfa fram en karta eller en tidtabell. Jag är så van nu, vid det direkt tillgängliga, att jag i situationer där det inte finns tillgängligt (läs: i stugan, utan internet eller utomlands, utan dator) blir irriterad och rastlös och känner mig i det närmaste handikappad. Och det slutar inte där. Jag har även noterat hur svårt jag tycker det är att läsa långa texter i vanliga artiklar eller böcker. Jag vill ha en dator tillhands och direkt slå upp de ord jag inte är säker på vad de betyder. Jag vill snabbkolla bakgrunden till en artikel, eller en författare, eller en text, samtidigt som jag läser den. Jag har svårt att se mig läsa en bok på över 500 sidor idag, när jag var mindre gjorde jag det ideligen. Många jag känner påpekar att de inte orkar läsa mina blogginlägg om de sträcker sig över flera stycken än två, max tre. Jag har pratat med flera vänner om det här och många av dem upplever exakt detsamma.

Det gör tydligen även Nicholas Carr, som i The Atlantic har skrivit en text om just dessa fenomen. Is Google Making Us Stupid, heter den och hittas i sin fulla längd här.

Carr talar om exakt samma saker och ställer i sin text frågan: har informationsteknologin förändrat inte bara sättet jag läser/hittar information på, utan även hur jag tänker? En psykolog som heter Maryanne Wolf och som har skrivit en bok som heter Proust And The Squid - The Story And Science Of The Reading Brain, hävdar att det är så:

“We are not only what we read; we are how we read.” Wolf worries that the style of reading promoted by the Net, a style that puts “efficiency” and “immediacy” above all else, may be weakening our capacity for the kind of deep reading that emerged when an earlier technology, the printing press, made long and complex works of prose commonplace. When we read online, she says, we tend to become “mere decoders of information.” Our ability to interpret text, to make the rich mental connections that form when we read deeply and without distraction, remains largely disengaged.


Det här kan ju tyckas vara en aning bakåtsträvande. Tydligen påpekade Nietzsche ungefär detsamma då han övergick från att skriva för hand till att skriva på maskin. ("Our writing equipment takes part in the forming of our thoughts”). Men det är ändå rätt intressant. Speciellt som jag tillhör generationen som ungefär fram till högstadiet levde utan dator, utan internet och utan mobil som sedermera lärde mig formulera mig kort(are) och mer kärnfullt. Att komprimera information. Inte smycka ut. Jag som alltid varit den mest långrandiga av långa ränder har tvingats korta mig. Göra mig mer effektiv. Ingen orkar annars. Allt färre. Och så kommer Ronnie Sandahl och plötsligt är varannan mening tre ord lång. Jag är inte bättre (eller sämre) själv, jag bara påpekar.

En annan grej han skriver om, artikelförfattaren, är att ny teknologi får oss att beskriva oss själva med nya metaforer. När den mekaniska klockan kom liknade vi våra hjärnor vid klockverk, idag är det vid datorer. Och även i print och tv sprider sig den korta, spridda informationen. Tidnignars nyheter blir kortare. Vårt attention span räcker inte till. TV har börjat med popupannonser och rullande textremsor som berättar om kommande program, mindre nyheter, osv. Det är klart vi omprogrammeras, det vore underligt annars. Men vad - om något - går förlorat?

Carrs gissning/teori/åsikt: koncentrationsförmåga. Förmåga och utrymme att... contemplate. (Vad är svenska ordet för contemplate? Måste kolla tyda.se. Eller nä. Ni fattar.) Tid för analys. Utrymme för ambivalens. Eftertanke?

På Googles huvudkontor utförs tusentals experiment om dagen, baserade på vad vi söker, hur vi surfar, våra "behavioral data". De hävdar att ju mer information de/vi kan få kring detta, desto mer produktiva kommer vi att bli som tänkare. Men alltså jag vet inte. Det gör inte Nicholas Carr heller:

The idea that our minds should operate as high-speed data-processing machines is not only built into the workings of the Internet, it is the network’s reigning business model as well. The faster we surf across the Web—the more links we click and pages we view—the more opportunities Google and other companies gain to collect information about us and to feed us advertisements. Most of the proprietors of the commercial Internet have a financial stake in collecting the crumbs of data we leave behind as we flit from link to link—the more crumbs, the better. The last thing these companies want is to encourage leisurely reading or slow, concentrated thought. It’s in their economic interest to drive us to distraction.


Jag kan tycka att det är synd. Jag kan läsa mina tre sidor i en bok och konstatera att jag varit på andra platser än i boken samtidigt som jag läst den. I viss mån har det alltid varit så, men jag inbillar mig att det är värre nu. Om en text är tung, om den innehåller många bisatser och ett målande språk eller mycket information, tappar jag fokus. Letar översättningar. Bakgrundsfakta. Fastnar på vägen i Fejjan eller MSN. Om jag skriver längre texter räknar jag inte med att just någon av mina vänner orkar läsa dem. Det känns lite... tomt, det hela. Eller är jag bara konservativ?

16 juni 2008

Nähä

Lyssnar på radiodokumentär om mordet på Anna Lindh i stället. Tanterna på P1 hade inte hunnit lägga upp dagens avsnitt av Språket ännu.

Språket

Jaha men det här var ju typiskt. SR:s sida ligger nere just när jag ska lyssna på senaste avsnittet av språket. Som dagen till ära tydligen har handlat om dialekter. Ett av mina favoritämnen i världen. Idag när vi fikade och Markus var med försökte jag lära mig Norrköpingska, det gick sådär. Norrköping och Värmland är mina två svåraste att imitera. Göteborg är lättast. Jag umgås med så många göteborgare, precis hela tiden, på jobb och utanför jobb. Och folk från Lerum. Några från Sundsvall/Östersund/Hudiksvall. Några ännu längre norrifrån. De är som guldklimpar i min dialektlåda. Sedan har vi skåningarna, de är ganska få för närvarande. Och Småland. Vimmerby och Kalmar mest. Och så Sala, där jag kommer ifrån. Åh SR. Fixa till dig nu. Jag vill ju HÖRA juuuuu.

Hurra

Det här offentliggjordes för cirka en minut sedan och innebär att mitt jobb går ihop med Luger och därmed har det bästa artiststallet, de roligaste medarbetarna och den ljusnande framtid är vår osv. Dessutom, och det blev också klart idag, har jag fått nytt jobb inom mitt jobb, går över från klubbartister till utländska avdelningen och jobbar med press för världsakterna och det hela känns väldigt väldigt spännande.

080616

LIVE NATION SWEDEN FÖRVÄRVAR LUGER OCH MOONDOG


Live Nation Sweden har idag träffat en överenskommelse om att förvärva 51 % av Lugerinc AB och 75 % av Moondog Entertainment AB. Med detta förvärv äger Live Nation Sweden de två bolagen Lugerinc AB och Moondog till 100 %.

Förvärvet är en naturlig fortsättning på det samarbete och ägande som Live Nation Sweden (tidigare Ema Telstar) och Luger utvecklat och haft under drygt 10 år. Affären stärker Live Nation Sweden, Luger och Moondog inför framtiden. Med vår gemensamma erfarenhet av att arrangera konserter, turnéer och festivaler samt hantera artisters karriärer kommer nya möjligheter att öppnas för såväl artister, publik som företag.

Dålig stil

Mina drömmar just nu. Så sjuka. Häromnatten återförenades jag med person jag hånglade med några gånger under förrförra året. Han var (i drömmen) vänlig nog att följa med på släktträff som officiell pojkvän och gjorde därigenom familj och släkt mycket imponerad. Dock hade han förlovningsring på fingret och jag påtalade detta, han sade aja jo men jag är förlovad. Kajsa heter hon. Då kom Kajsa körande. I Porsche. Kajsa satt i rullstol eftersom hon var förlamad från höften och nedåt. I crippled his GF. Det var inte med flit.

Inatt drömde jag att en bekant försökte våldta mig. Vi sov i samma lägenhet efter festrelaterad aktivitet och han började jaga mig, försökte övertala mig att ligga med honom, först med ord, sen genom att hålla fast mig osv. Sjukt äckligt. Nu vill jag inte träffa honom på ett tag.

Confession

Nu var ju planen att jag skulle vara därute och liksom isolera mig och läsa och vila och vara ensam och allt det där jag skrivit och pratat om i någon månad nu. Men så kommer man fram till regnbågen och den har liksom flyttat på sig. Så att säga. The story of our lives. Jag blir fästingnojig på nätterna för Frida kom hem med en fästing på axeln efter sitt besök förra veckan. Jag är trött på kattkvinnan som pratar hela tiden. Att diska i balja med uppvärmt kokvatten var roligt första gången, inte andra, inte längre. Jag har en äng bredvid min stuga där det redan nu börjar förberedas midsommarfirande. Ett vitt och plastigt partytält står uppställt precis framför min trädgård och skymmer sikten till havet. Vädret är mulet och blåsigt och man ligger mest inne. Det är rå luft inomhus och sängen är ganska trång. Samt jag nojar för fästingar och det kliar på min kropp. Så vad gör jag? Tar bussen in till stan, sover i min egna säng, konstaterar att jag är världsmästare på att inte gilla läget och att längta bort, undrar vad jag ska göra åt saken och ägnar mig åt lite (fel: mycket) vanligt hederligt självförakt. Bara så.

Läser för övrigt Maja Lundgren nu eftersom Martina Lowden var fullkomligt hopplös. Önskar att jag tyckte annorlunda och liksom fattade hennes grej, but I don't.

15 juni 2008

Vi två, nitton år

En annan sak som hände igår var att vi träffade ett nittonårigt par från en halvliten stad som åkt upp till Stockholm för att se sina favoritband spela på Where The Action Is. De ramlade bokstavligen in i vår lilla möhippa där vi satt i en skogsdunge och drack vin och åt baguetter och ostar som luktade bajs. De var lite hungriga, och vansinnigt fulla, så de liksom bara slog sig ned och började prata. Nyblivna studenter var de båda två, och de hade varit tillsammans ett drygt år, vilket de båda uppenbart tyckte var urlänge. Hur som helst. Av delvis naturliga (hon satt närmast) och delvis preferensrelaterade (jag gillar nittonåriga tjejer mer än dito killar) orsaker började jag prata med tjejen och det föll sig så att hon berättade historien om hur hon blivit tillsammans med killen.

The story goes: hon "strular" med hans kompis, är kär, kompisen är casanovan som inte vill eller tänker binda sig utan ligger med alla. Hon är smart nog att fatta att honom ska hon inte vara kär i, men hjärtat hänger förstås inte med. De spenderar en vår ihop då de "går hem" på helgerna och hon konfronterar honom till slut. Säger att hon "tycker om honom" och att hon vill att det ska vara de två. Det vill inte han, för han är inte "redo" att "slå sig ned" och så var det med den saken. Hon kysser honom adjö och blir veckan därpå tillsammans med hans snälle vän, en kille som älskar henne som hon aldrig blivit älskad och som är trogen och bra och allt det där. Slutet gott allting gott. Not. Hon är såklart fortfarande hemligt kär i kompisen/strulisen och tänker på honom varje dag och önskar och drömmer och fantiserar och hoppas att han kan inse vad han kastat bort och komma tillbaka till henne och om han gjorde det skulle hon lämna snällisen på tre röda.

Alltså: SUCK. Måste världen alltid se ut så?

Såhär höll den på

Where the action isn't

Igår ramlade jag in i en möhippa och in i en blöt festival om vilken det tyvärr inte finns så mycket att berätta eftersom jag har glömt/förträngt allt. Mina blåa knän skvallrar dock om att det dansades på bord igår, bord som var blöta och hala och liksom föll ihop när man ställde sig på dem. En annan grej som var konstig var att vi blev attackerade av en arg svan som stod mitt på en gångväg och hotade allt och alla. Foo Figthers spelade skitlänge. När det var slut på det roliga tänkte jag och Hanna ta en genväg hem i stället för att följa med strömmen till den proppfulla tunnelbanan. Så vi började gå lite. Över en dimmig äng och in i en skog. Plötsligt hade vi skakat av oss hela festivalen och hade ingen aning om var vi var. Tills jag kände igen mig. Lilljanskogen. I dimma. Och mörker och vi hade ingen aning om huruvida vi borde vända eller bara gå vidare i hopp om att en taxibil skulle stanna för oss. Vi gick och gick och gick och gick. I klackar. I timmar. Missade efterfesten på grund av evighetspromenaden. Lyckat.

13 juni 2008

Stack till new york lite kort bara



Lina hängde med.

Inget speciellt



Bara diskar lite här. Samtidigt som det börjar ösregna.

Det gör ont att veta men lika ont att undra

Grattis till alla som ska på Gröna Lund ikväll. Vad fint ni ska ha det.

Hurra!

emelie säger:
men men men. internet?
Carolyna säger:
frida GLÖMDE sin dosa här. THE BLISS.
emelie säger:
haha grattis. jag ringer nu eller är du busy?
emelie säger:
där i obygden.
emelie säger:
du ba JAG MÅSTE HÄMTA VATTEN UTANFÖR KNUTEN. exakt nu.

Krama molnen



Såhär har det sett ut ända sedan jag kom hit. I bästa fall. Vilket är lite av en downer. Man vill gärna vara ute när man bor på tjugofem kvadrat mitt i världens finaste omgivningar. Men nä. Det kunde man ju glömma. Jag skriver man men jag menar jag.

12 juni 2008

Good night and good luck

När Frida kom ut tidigare ikväll hade hon förutom sin egen underbara lilla varelse även med sig det här: en mobilbredbandsgrej! Jag har nu ägnat mig åt en tvåtimmars orgie i internet, internet och ännu mera internet och känner mig nu i det närmaste tillfredställd. Gjort nutidstestet på DN och fick fem av sju möjliga rätt (det är för högstadiebarn?) och lyssnat på Frida som högläst Cronemans sportkrönika (?) och samtidigt skrattat högt åt denna. Hon säger att hon älskar Croneman. Och Zlatan. Jag älskar vare sig Croneman eller Zlatan tror jag. Nu ska vi borsta tänderna och tvätta fejjorna vid den iskalla kranen härutanför och imorgon är det jag som sover på stadsmark igen. Semester från semester, det är dags nu.

Tipspromenad



Mera



Naturromantik



I dess ädlaste form.

Och på den fjärde dagen



Har allt smink tvättats av och jag pratar inte med just någon utom kattgrannen och jag har inte rört mig en meter sedan jag kom hit. Försöker fortfarande ta reda på om jag gillar det här, vilket jag tror, eller om jag bara försöker bevisa något för mig själv, vilket jag också tror. Jag saknar internet, det ska erkännas, men jag saknar inte min lägenhet och inte mitt jobb och inte södermalm. Imorgon ska jag på en middag hos en halis och redan nu tänker jag på hur roligt det ska bli. Så brukar jag inte hinna längta annars. Jag brukar sucka över att det alltid är något och att jag aldrig hinner ifatt. Det kanske är det jag gör nu. Hinner ifatt lite. Man kunde ju tro att jag skulle skriva tio timmar om dagen men nej, en sida eller två och sedan är jag rastlös igen. Igår lyssnade jag på hela partiledardebatten. Gud vad sluga de var, och vilka cyniska små tjyvnyp de slängde omkring sig. Tänk att vara politiker. Hu. Nu kommer kattkvinnan, gotta go. Ikväll kommer frida, och sover över. Längtar ihjäl mig.

Röster



Jag har tidigare berättat att jag i perioder hör röster innan jag ska somna. Röster som säger de tydligaste av meningar, röster vars ord och innehåll jag hör men inte förstår. Det började för några år sedan och gjorde mig livrädd. Det hände någon gång i kvartalet och jag tänkte att jag höll på att bli galen. Sedan fick jag veta att det heter hypnagoga upplevelser och att ca tre procent har dem. De är jobbiga ibland, för man vaknar och ligger och tänker på vad rösterna sagt. Sen försöker man somna igen och de börjar om. Precis i örat. Kvinskarpt. Hur som helst. Jag har haft dem varje kväll sen jag kom hit. Och idag när jag börjar läsa maja lundgrens myggor och tigrar läser jag att hon också har dem. Kanske är vi tokiga båda två.

Heeee



Jätterolig recension av G-B Sundströms nya bok i dn idag. Malin Ullgren tyckte att språkpurism och vänsterpuritanism framkallade sug att kolla jerry springer och spruta sprejgrädde rakt i munnen. Note to self: köp boken when back in town. På fredag. Jag älskar ju G-B en aning. Note to alla andra: kom till wtai på lördag. Vi kommer ha kul där framför mirror stage. Det vet man redan.

11 juni 2008

Idag



Idag har jag: läst en bok, Kvinnor och skam, inte så bra, det verkar som att vara kvinna är likamed att ha familj och skämmas för att inte vara god moder/maka. Jag har sovit middag och väckts av att ett pensionärspar knackade på min dörr och ville prata om sin bortsprungna katt. Jag har skrubbat potatis och fått besök. Lagat middag och legat i säng och pratat om fantasier. Erkänt några rätt störda. Jag har pratat med kattkvinnan i stugan bredvid och tvingats hälsa på hennes katt. Jag har fått den här bilden, på en flyer skickad till mig. Jag tror de menar mig. Och frida. Som ska spela skivor någonstans. Men var? Och när? Och varför vet jag inget om detta? Min cd-brännare är ju paj. Jag kan aldrig mera spela. Och jag är på landet. Mycket skumt, det hela.

What would jesus do



Besök två



Besök ett



Störningsmoment


Någon som saknar ett i? Välkomna ut att hämta, vi har så det räcker och blir över.


Förresten. Gräset här är inte prick exakt gräsfärgat.

Skit.



Idag var en skitdag för jag blev aldrig hungrig och jag upptäckte att min dator hade pajat och det var skitväder och storm och jag kunde varken koncentrera mig på bok eller skrift och jag blev tvungen att ta bussen in till stan och var skitsur på terran och sedan blev det bättre och jag åkte hit igen och lagade mat och läste och nu läser jag lite till innan jag sommar ifrån den här jävla skitdan. Det stormar fortfarande. Kan det sluta snart. Tack.

10 juni 2008

Kolla snabb!

Här tycker jag att Johannes Helje gjorde ett utomordentligt jobb. Han är kanske den enda människan i hela världen som dokumenterat (och eventuellt också sett) mig springande. Jag rör på mig väldigt lite. Tycker det gör ont i mage och själ att springa. Ligger hellre still. Anledningen att jag ens sprang här var för att en buss stod försenad och väntade på mig. En buss som skulle ta mig till mat och alkohol i överflöd. Då får man bjuda till. Nåväl. Nu har jag pausat i stan två timmar och återvänder till stugan och ensamheten. Wish me luck. Adjö.

Ps. Inbjudan står fortfarande öppen. Om vi är vänner och du läser det här: kom och hälsa på. Jag har så mycket mat. Jag vill laga den åt någon. Kort resa från slussen. Böcker hav och jag finnes vid målet. Ds.




Saknas: hunger



Jag har köpt så himla mycket mat. Frukost så det räcker i två veckor, pyttipanna och pannbiff och soppor och sallad och färser och fiskar och ostar och röror och jag vet inte allt. Men nu är jag inte hungrig, inte det minsta. Försöker gå promenad för att bli hungrig men det hjälper fan inte. Det är det här med att äta och laga ensam. Helt klart det dåliga med detta. Annan dålig sak: min dator har tagit tillfället i akt och gått sönder. Dvd/cd-läsaren funkar inte, har liksom bara lagt ned. Hejdå dvd-boxar om nätter. Hejdå bränna skivor och ta spelningar i framtiden. Hej börja spara pengar till ny data. En mac säger vi va? Ja det gör vi.

Mvh,

sur.

9 juni 2008

Första interaktionen: kattgrannen



Om det inte framgått innan så kan jag förklara att jag såvitt jag vet måste lägga in bilder vid varje inlägg från mobilen, därav denna. Jag är inte så sur som jag ser ut, jag är tvärtom ganska förtjust. Detta beror på alla tanter jag har omkring mig. Nu har jag stiftat bekantskap med tanten i stugan bredvid, i vårt gemensamma badrum. Oj ursäkta, sade hon när jag nyss klev in, här står jag och kammar mig. Och det fortsatte hon med. Samtidigt som hon passade på att berätta hur fin min stuga var och att jag haft tur, att den var större än hennes invändigt men att hennes också var bra, helt ogenerat klargjorde hon att hon kikat in, sedan berättade hon att hon hade katt, att hon varit här flera somrar, att det var så roligt att se lite ungt friskt blod. Åh hon var så söt. Jag älskar snälla tanter. Och hon har nog rätt, jag tror jag är minst trettio år yngre än de andra här. Vilket jag också älskar. Inga familjer så långt ögat når. Bara vatten och tystnad och då och då även alltså snälla små tanter.

Dansbanan



Här finns även en liten äng. Med en liten scen. På lördagar är det allsång och på söndagar är det loppis. Varje dag får man basta och förutom ett ganska coolt berg finns här några bryggor och badvikar som också tillhör stiftelsen. Det påminner lite om ett paradis. Jag läser och sover om vartannat och tänker inte laga mat. Tror vi kan få ett problem där. Undrar om en tant vill ta hand om mig, föda mig, eller om det kanske är just det de inte gör, tar hand om folk, föder folk, det kanske är just därför de verkar så lyckliga och lugna.

Jag har eget vatten



Men inte inuti, utan utanför, min stuga. Det duger gott. Alltså det är faktiskt skitmysickt. Verkar jobbigt att diska bara. Värma vatten och sånt. Här finns, för övrigt, ett åttiotal stugor som ligger på höjder och i dalar vid en... Holme, tror jag det heter, som ägs av en stiftelse som bara hyr ut till kvinnor. Här finns således en del kvinnor. Tjocka små livsnjutare har jag sett, som påtar i land och promenerar sakta och ler och nickar när man möts. Det är så vansinnigt gulligt och i cant wait till jag blir tjock tant i svart baddräkt.

Hittade lugnet på EN GÅNG



En trappa



Annan vinkel


Två sängar. Kom och hälsa på.

Inifrån


Ganska litet, som synes.