30 juni 2009

Skitsur punkt nu

Carolyna säger:
verkar som det här med att dra in nya elslingor i fastigheten kommer med ett pris om nätta 10.000 per lägenhet.
Carolyna säger:
verkar som att det är idé att börja gå på bostadsrättsföreningsmötena framöver.
Carolyna säger:
verkar som jag är in trouble.
Tobias Dahl säger:
10 tusen är ganska billigt, jag betalade 30
Tobias Dahl säger:
men det är bara att gå till banken och låna
Carolyna säger:
men alltså. jag är nöjd med mina gamla elslingor?
Tobias Dahl säger:
jo men sånt därnt höjer värdet ganska ordentligt
Carolyna säger:
men vad och varför?
Carolyna säger:
det fanns el innan, vad är grejen?
Tobias Dahl säger:
gamla ledningar är farliga samt att det kan pajja din dator typ
Carolyna säger:
jag är skitsur punkt nu
Tobias Dahl säger:
ja men det är bra att gå på mötena
Carolyna säger:
Liksom: gå till Swedbank som jag ändå - TYDLIGEN - borde lämna, och låna MERA? ibland känns det vuxna livet mig alldeles övermäktigt.
Tobias Dahl säger:
då får man rösta om sånt
Carolyna säger:
*hade röstat nej*
Tobias Dahl säger:
jo men grejen är att 10 000kr mer på ditt lån är ca 30kr i månaden
Carolyna säger:
ska jag slänga in lite dimmers också eller?
Tobias Dahl säger:
ja klart
Carolyna säger:
uttag för tvättmaskin?
Carolyna säger:
lika bra brassa på?
Tobias Dahl säger:
doit
Tobias Dahl säger:
japp
Carolyna säger:
MITT I SOMMARN! Hallå jag behöver semester. Inte elslingor.
Carolyna säger:
Inte bankmöten.
Carolyna säger:
hatar när livet springer ifatt.
Tobias Dahl säger:
skall det bytas nu alltså
Carolyna säger:
görs hela sommarn
Carolyna säger:
trodde liksom inte det exakt berörde MIG

Dagen till ära valde jag tema åttaåring på skolavslutning

29 juni 2009

Men HAHA emelie vilken fin film:

Strax före sex igår morse. Musik som förenande faktor. Underbart.

The heat is on

En hel helg utan dator. Den första på en lång, lång tid. Sedan sist har jag, hur som helst, fått en ny favoritlåt med MJ (They Don't Care About Us), ätit frukostbuffé på Scandic i Borlänge, sett/hört Sophie Zelmani, Miss Li, Florence Valentin, Laakso och Håkan Hellström, dansat på diverse bord, svettats ymnigt, stulit/lånat en jättefin gubbkeps, hostat en fantastisk hotellrumsfest, sjungit kanon, fått hosta + nästan tappat rösten, kastat frisbee, gullat med lillebror + vänner + kille, varit värdelös i introtävling, börjat läsa The Dirt, svettats ännu mera, badat i Sala fast var för krukig för helkroppsdopp, varit uppe till långt efter gryningen, svettats ännu mer. En helg i svettets tecken, minst sagt. Undrar just om det ska fortsätta såhär även nästa. Då går vägarna mot Arvika.

26 juni 2009

Åh. Så. Skönt.

på väg till borlänge. Badpaus.

inatt tog vi en sväng förbi den här helt vanliga utsikten

Let the mourning begin

Det är så vansinnigt oproffsigt av mig att sova fem respektive fyra och en halv timme två nätter innan jag åker på festival och ska vara uppe hela nätterna, men så blev det den här veckan. Priset betalar vi på söndag och det brukar stavas kemisk ångest och lite andra saker som har med slitet utseende och ledsen själ att göra. Men aja. Det är mitt eget fel vad som än händer med mitt hjärta som Håkan kommer formulera det på lördag natt någon gång mellan tolv och två.

På Morgonpasset sa det att nu kommer alla, precis som i fallen Palme/Lindh/Diana/Astrid, att minnas exakt vad de gjorde när de fick nyheten om att Michael är död och det har de ju kanske rätt i. Själv satt jag på Debasers uteservering i en sprillans ny chockrosa tröja från American Apparel (var så post-stressad efter Mötley-träff igår att jag rusade till AmAp och slängde 1500 över pojken i disken och ba GE MIG VADSOMHELST) som, ps, i sanningens namn inte alls är speciellt fin på mig, och Erika surfade efter något annat (kanske M Ward) och på Aftonbladet stod det över hela mobildisplayen och man ba OOOOH LYSSNA ALLA HÄR MICHAEL JACKSON HAR DÖTT och så kändes det sådär sorgligt som det gör när någon som alltid funnits inte finns längre och jag har en teori om det här allmänna sörjandet som genast sätter fart när alla plötsligt alltid har älskat någon mer och intensivare än alla andra i hela världen, och det är att det är inte själva artistens död man sörjer utan att något som alltid funnits inte finns mer och det går att överföra på hela jävla livet och alla man älskar fast det tänker man ju inte så ofta på och det är lättare att sitta där och minnas vilka Michael Jackson-låtar man älskar allra mest. Cirka.

Och sådana här dagar tänker jag alltid på min fd bloggkollega och Nöjesguidenkollega Sandra Engström och uttrycket dödens snyltbaggar som hon myntade en gång i tiden och praktexemplet på detta och dessa hittade man förstås kring Anders Göthberg men det kan vi lämna för idag för jag blir så jävla arg när jag tänker på det. Och idag är ingen vanlig dag idag är dagen då jag åker till Borlänge i en skittrång bil och sen hoppas jag så innerligt att inget har blivit knas med min hotellbokning för guuuuud this girl's gotta sleep och det snart alltså.

25 juni 2009

Borlänge

Ja, och nu har alla jag känner (ok inte sant, men MÅNGA and it hurts, till och med min lilla brooooor som jag ALDRIG får träffa) stuckit till Borlänge men jag har jouren på kontoret så jag sitter här i Sthlm idag och halva imorgon också. Och längtar upp dit. Och ikväll missar jag Mötley Crue och för 48 timmar sedan skulle det inte spelat någon roll men igår förstod jag att det är dem som The Dirt handlar om och att de är lite hmmm vad ska vi säga, legendariska, så då hade det ju kanske varit kul. Plus att det tydligen är de som gjort Home Sweet Home vilket jag tills igår trodde var Black Sabbath (*kan inte mina power ballads*) och ja den kanske man hade velat stå med Emelie och skråla till. Liksom. Men aja. Nu är det såhär och det är inte hur man har det, det är hur man tar det.

Största musiklängtet i helgen: Laakso och Håkan. Såååå förutsägbart; likväl sant.

Största matlängtet i helgen: frukostbuffé. Också detta förutsägbart. Och sant.

Moz

Morrissey hade strukit min favoritlåt ur setlistan för Stockholm. När Irish Blood drog igång insåg jag att något gått jävligt snett för där hade inte funnits en Why Don't You Find Out For Yourself så långt ögon och öron räckte. Och strax därefter var det över. Så himla orättvist. Men kanske lika bra. Jag gick i extranumret.

Konserten som sådan var okej men inte mer. Gubben sjunger fortfarande som en gud, men han är oengagerad, i alla fall från bänkraderna längst bak där vi satt. Och det känns som att låtarna dragits upp i maxtempo så att konserten snabbt kunde få ta slut. Inget mellansnack. Ingen känsla av genuinitet. (Är det ett ord?)

Och nä, jJag tror inte jag gillar Hovet som lokal heller.

Nu börjar det bli jobbigt att inte ha semme

24 juni 2009

nature is a language can't you read?

så möts vi äntligen. Och jävlar vad fort det går.

i väntan på han den där morrissey

Patti, en man saknat. Morrissey, en man snart ser.

Men hurra, nu är Patti tillbaka i P3. Vikar för Christer i programmet som lämpligt nog även heter Christer. Honom har jag längtat efter. Alltså Patti. Which makes this en bra dag. Kanske blir den ännu bättre av de här låtarna ikväll, förutsatt att Morrissey är en sån som sticks to his gamla hjulspår:
This charming man
Billy Budd
Black cloud
How soon is now?
Something is squeezing my skull
How can anybody possibly know how I feel?
Ask
I’m throwing my arms around Paris
Girlfriend in a coma
The world is full of crashing bores
Some girls are bigger than others
Irish blood, english heart
Why don’t you find out for yourself
Let me kiss you
When last I spoke to Carol
Life is a pigsty
One day goodbye will be farewell
The loop
I’m ok by myself
First of the gang to die

Bänken

Här saknas det en bänk. Den här parken har troligtvis, tillsammans med Björns trädgård, flest a-lagare per kvadratmeter på hela södermalm. Men ingen bänk. Längre. Samband?

Och nu kom förresten sommaren, helt uppenbart kom den och dom säger att det ska vara tjugosju grader och strålande sol hela helgen i Borlänge. Spännande. Ovant.

You've released the fucking fury!

Alltså jag säger det igen. Ring P1, vilken jävla reality check det är. Folk i stugorna som sitter och är så ARGA och har tänkt ut så SMARTA saker och har så mycket att SÄGA och så mycket de TÄNKT som ingen annan säker tänkt förut och som är lite extra sant och bara ÄR SÅ, PUNKT. Och så får de några minuter att ösa sin skit över Täppas och Sverige och jäklar vad mycket som ska ut och vad säkra de är på sin sak. Ring P1 är som porr för mig. Samt påminner mig om varför jag inte bor i Sala längre, helt orättvist men så känns det. En rolig sak med Ring P1 är att en gång ringde min mormor in, en dag på väg till jobbet med radio i lurarna hörde jag henne berätta om när hon blev knivrånad MITT I LIDINGÖ CENTRUM. Det var fint, fint att höra hennes överdrifter spridas över hela Sverige (hon blev inte rånad, hon tappade bort sin plånbok) och strax därefter ringde mamma och så chockskämdes vi och skrattade ihop en liten stund.

Jag saknar henne så jag nästan går sönder, mormi. Och mamma. Och styvmamma. Och faster. Men för mig finns ingen tid att hälsa på familj längre, för mig är det bara resor och konserter och festivaler och jobb och den 6 juli börjar min semester och då. Då ska dom få. Då ska jag få. Så gör vi.

22 juni 2009

Borlänge, jag kommer

Och i och med att jag träffade min kollega Ulf igår kväll och han berättade att Håkan spelar sitt enda Sverigegig på Peace & Love nästa helg så undanröjdes de sista eventuella tvivlen. Ajm going. Ajm not missing Håkan nej nej nej. Om jag minns rätt sades något om ett långt uppehåll efter detta men jag kan ha blandat ihop det med Timo, han pratade också om långt uppehåll från spelningar men det vet man ju samtidigt hur det brukar bli. Artisterna ba: nu lägger jag ner för en lång lång tid. Sen ba: i övermorgon kommer jag förbi och spelar i din stad, ok med er? Hihi artister alltså. Ett speziellt släkte.

Jo och sen tror jag att jag också tänker gå på Morrissey på onsdag. Tänk om det är sista chansen. Fat chance. Men ändå.

Och fina bilder blev det ju också

Här är jag nu. Gissningsvis i hmm linköping? Är det rimligt?

[korrigering: Katrineholm är jag i]

Åh livet alltså. Älskart. Mår inte ens illa trots baklängesåk. Lyssnar på Badlands och dricker kaffe och längtar efter mina kompisar som råkar vara det här landets allra mest briljanta och roliga och smarta. Ikväll klipper jag luggen fast somliga tycker jag borde förnya mig och skaffa annan frippa. Men vad skulle det vara. Jag har så rakt platt hår och så kantig stor fejja. Oh no där kom frisyrångesten och hälsade på igen.

En som borde ha frisyrångest men inte har det, tror jag, är Angus. Han ser mer och mer ut som My Precious-Gollum för varje gång jag ser'n. Men flink i fingrarna var han igår i alla fall.

Gbg -> Sthlm

Jo igår då. Det gick så HIMLA bra och Ac/Dc var så HIMLA fina och Ullevi var så HIMLA perfekt och vädret var så HIMLA fint och när jag hade jobbat klart såg jag slutet på konserten från planen med en folköl i handen och världens bästa armar runt midjan och sedan fick jag träffa älskade Hjorten på Smaka där även - kuriosa - Oldsberg hängde runt och det kändes på det hela taget som en alldeles jävla perfekt dag kväll och natt.

Frukostbuffén på Park: inte perfekt. Men obs det finns en speciell matsal för de som har de finare rummen och sviterna, visste ni det? Där man får smoothies och speciella exklusiva pålägg och kaffe i silverkannor och servetter av tyg och färskpressad juice och kaviar i små tuber osv. Den där VÄRLDEN alltså.

21 juni 2009

mmmmyyys

vanlig ac/dc-stylee:

noterat från våning 8

1. Det regnar. Blöt asfalt. Otippat.
2. Ett bananformat bord ser fint ut. Varför står det där? Är det rent av mitt?
3. Jag är sen. Måste springa.
4. Jag dröjer mig kvar. Jag är nervös.
5. Nu går jag. Nu. Nu.

Igår var vi på restaurang och där fick man rita på borden. Tosse ritade ett skogstroll.


Själv ritade jag en skolfröken och mig själv. Som synes. Plus att jag älskade Staffan och Calle lite överdrivet mycket kan tycka såhär i dagenefterljus men vafan. Kärlek, inget man rår på.

ullevi och inte så perfekta moln ovanför:

Jaha. Här sitter jag, och jobbar från hotellet idag. Snart ska jag gå till ullevi. känns tryggt att det snart börjar ösregna. Jag har ingen aning om hur man jobbar på utomhuskonserter utan hällregn. Verkar lite utopiskt på något sätt.

20 juni 2009

men WOW vad stoooort:

Bubbly

Okej det här är kanske inte helt normalt men det finns fan ingenstans jag så ofta är så lugn, tillfreds och nästan lycklig som på tåg. Då menar jag givetvis inte vilket tåg som helst men som idag: en tyst vagn med gratis kaffe och en sån där plats som är ensam mot ett fönster, ingen är bredvid, det finns frukt, man har dator och uppkoppling och framförallt: ÄR PÅ VÄG NÅGONSTANS. Jag älskar att vara på väg någonstans, blir helt lugn och trygg och pirrig och glad samtidigt. Funkar inte lika bra på flyg för då tror jag alltid litegrann att jag ska dö i flygkrasch, och inte heller på buss eftersom där finns ingen toa och man sitter för nära sina medresenärer. Men på tåg. På väg nåonstans. Det är the shit. Mina kollegor flyger vart de än ska men jag, jag tänker fortsätta åka tåg forever and ever amen. Man kan JOBBA på tåg. Till exempel.

Saker jag upptäckt/bestämt/kommit på under den här resan hittills:

* AC/DC har jättemånga låtar. Långt många fler än jag hinner lyssna in mig på inför imorgon, varför min kollega Anna har hjälpt mig med setlistan och jag har gjort en iTuneslista accordingly (se nedan).

* Tony Sopranos mamma är en exakt kopia av min mormor.

* Jag ska gå på Morrissey i Sthlm på onsdag. Nu är det bestämt. (Vem MER?)

* MSN suger på tåg men det gör inte iChat. Synd att jag bara har en onlinevän på iChat och han fikar med sin mamma och mormor eller hur det nu var i nån skog någonstans nära Gagnef. (Ruben KOM TILLBAKA.) Chatskugga.

* Jag älskar min mac och jag älskar min Nokia E71 och min nya favoritdryck heter Vitamin Defence Citrus/Fläder.

*** SETLISTA AC/DC:
Rock 'n' roll train
Hell ain´t a bad place to be
Back in black
Big jack
Dirty deeps done dirt cheap
Shot down in flames
Thunderstruck
Black ice
The jacks
Hells bells
Shoot to thrill
War machine
Dog eat dog
Anything goes
You shook me all night long
TNT
Whole lotta Rosie
Let there be rock
Highway to hell
For those about to rock (We salute you)

PS! Hittade en jacka hemma som ser misstänkt regntät ut. Visst borde det vara en regnjacka? OH THE JOY! DS.

off we go!

Jag känner mig hemskt spänd och förväntansfull. Framförallt eftersom det står dubbeldäckare på biljetten. Dubbeldäckare! Har jag inte åkt sedan jag bodde i london och då var det bussar det handlade om. När jag kommer fram ska jag gå till hotellet, provligga sängen, gå ned till ullevi, få en rundvandring där, sen middag, sen sömn, sen frukostbuffe och sen acdc. Livet leker. Snart brakar allt i stress och kaos, men nu leker det.

Midsommarsång

Det nalkas Morrissey (onsdag, yey!) och därför ägnade vi en bit av midsommarafton med att sjunga lite av hans sånger. Som ni märker är mina vänner extremt musikaliska.

lilla älskade stjärna till unge (och mamma)

mer midsi:

gitarr och sång och lite bråk och tårar och sånt hanns även med och då var jag ändå hemma cirka elva. Det här var ingengting mot förra årets stugfirande med tillhörande tjackpundare med barn, bajs i gemensamt handfat och bib-duell mellan tanter. Det här med högtidsdagar alltså. En smula tröttsamt. Nu ska jag mcdonaldsfrukka med emelie och hanna. Sen götet. Längtar götet!

18 juni 2009

Och på tal om nedan: lite midsommarmusik

Vardagsmat: lunch. Mindre vardagsmat: barndomskärlek vid bordet bredvid.

Av alla i hela världen, av alla niklasar och jockar och callar och matsar, så var den här mannen den jag alltid älskade allra mest. Vi snackar framförallt mellanstadiet nu, vi snackar sno inte min mercedes och pojkar på rad, och mor sa till mig och magaluf. Alltså den kärleken, den var inte att leka med. Jag visste på pricken hur gammal han var (20 år äldre) och hur stor jag behövde bli (arton) för att det skulle vara kosher för oss att gifta oss. Det var in fact mitt huvudsakliga syfte med att växa upp, att bli stor nog att gifta mig med den här mannen. När han å sin sida gifte sig med en dum vuxen tjej som hette sofia blev jag alldeles knäckt. Gjorde en voododocka på syslöjden som jag av en händelse döpte till just sofia. Växte upp så småningom, kom väl över min dyrkan och ensidiga kärlek till slut, skaffade mig riktiga killar i min egen (nåja) ålder. Åren gick. Men idag möttes vi igen och himlen exploderade för ett ögonblick. Jag tror jag är tillräckligt gammal nu, jag tror vi skulle kunna bli ihop utan att det vore rent sjukt. Lekte med tanken för ett ögonblick. Strök förbi hans bord, försökte möta hans blick. Den förblev obesvarad. Min blick. Liksom, under alla mellanstadiets år, min kärlek. Livet alltså. Så bittert ibland.

Jag minns när sistaminutenresor var billiga

Jag räknar ned

Om två dagar åker jag till Göteborg.
Om tre dagar jobbar jag på Ullevi i Göteborg.
Om fyra dagar åker jag tillbaka till Stockholm.
Om åtta dagar åker jag till Borlänge.
Om tio dagar åker jag hem från Borlänge.
Om fjorton dagar åker jag till Arvika.
Om sexton dagar åker jag hem från Arvika.
Om sexton dagar börjar min semester.
Om sexton dagar börjar min semester.
Om sexton dagar börjar min semester.

Kom, sexton dagar, bara kom. Var inte blyg, jag är ju här och väntar på dig.

17 juni 2009

special delivery:

I brist på egen formuleringsförmåga: Linnea (igen)

De där två synskadorna till möbler är väl de MINST anpassningsbara soffor jag sett i hela mitt liv! Att bara titta på bilden får mig att känna mig våldtagen och kränkt. Det där är ju soffor som får furubänkarna i cafeterian på Huddinge Sjukhus att framstå som riktigt fina möbler. Och att den jävla kärringen skrivit dit vad sofforna kostade från början, ah det är bara så provocerande. Det händer av någon anledning ofta när man handlar på loppis tycker jag, man står med en kanststött porslinsbulldog i handen och ler när man tänker på att man ska ge bort den till någon som hatar kitsch över allt annat och så helt plötsligt står den lilla loppisägarinnan och luktar rotfrukter en decimeter från ens ansikte och typ "det är äkta porslin i den där".


Linnea Wikblads blogg. Kanske den roligaste there is.

Ugglis

I morse när vi kom till jobbet gick självaste Magnus Uggla ut ur vårt hus. Och jag insåg att min kärlek till den mannen som borde dött cirka 1989 fortfarande lever och frodas. Fylldes av ett bubblande IH, orsak mycket oklar.

Vill se punkt nu:

Broder Daniel-dokumentären av Henrik Hellström. Otippat.

15 juni 2009

Lillis. En sån man är glad att man har. Här i paparazziversion.

Vi har varit lite sura mot varann på sistone, jag och lillstrumpan. Vi har tävlat i vem det är mest synd om på jobbet bland annat. Och sånt där man gör när det är lite för mycket vardag för allas smak. Men så igår var hon så gullig, helt nedregnad och frusen och lerig efter lång festivalhelg kom hon som en blöt kattunge med lillasystersröst och lade sig i min soffa. Upplyste mig och ak, som fortfarande inte tagit oss upp ur sängen pga kemisk ångest och ösregn, om att klockan faktiskt var efter fyra och att hon faktiskt aldrig tänkte kliva upp ur min soffa och att hon faktiskt flyttat in nu. Faktiskt. Vilket jag bara tyckte lät mysigt. I teorin har jag gärna en inneboende på soffan. Sen klagade hon på dyngsura sockor men orkade inte byta till torra. Sjukt lillasystrig var hon. Och nu står hon här. I rummet bredvid mitt. Helt vuxen. Tiden hörni, den går så fort. Plötsligt har de vuxit upp och är redo att lämna boet.

Lunchdags, eller: alla lika alla olika

Carolyna säger:
gå om tio min?
frida säger:
gå nu?
Carolyna säger:
problem dock: är inte alls hungrig. men det kanske är en petitess i sammanhanget.
frida säger:
varför är du aldrig hungrig?
frida säger:
varför är jag alltid hungrig?
Carolyna säger:
och sen äter jag alltid tre gånger mer än du ändå.
frida säger:
fast du inte känner hunger
Carolyna säger:
jag har dåliga signaler till hunger- och mätt-centrat
Carolyna säger:
in the brain
frida säger:
ja, mina är överaktiva
Carolyna säger:
du ba: en tugga glass, proppmätt. jag ba: ånej glass jag ORKAR inte *äter dubbla*
frida säger:
typ så

Tack

Fick just informationen att vi är lediga på fredag på grund av midsommar. Det var en bra information att få, det innebär att även denna vecka är en fyradagars. I heart fyradagars. Och på lördag far jag till Göteborg för AC/DC. Och på torsdag skulle jag vilja fara till Borås för Morrissey men det kommer det ju inte bli något av med, det fattar man ju.

Ända in i själen

Jag vill aldrig mer klä mig i annat än mjukiskläder och jag vill ha heltäckningsmattor i mitt hem och jag vill ha en städare som dammsuger hemma och en diskare som diskar och en dietist som lagar sallader åt mig och sen vill jag att någon får upp min skog på min vägg och fixar all belysning som inte funkar hemma och sen vill jag aldrig mer behöva gå utomhus och så vill jag ha ett badkar också tack så mycket.

Mvh,

Jättetrött

14 juni 2009

Neverending regn

Det kändes faktiskt helt sjukt igår. Som ett skämt. När det ösregnade och vägrade sluta och vi stod därute vid Stora Skuggan och ba: men snart måste det vara slut på droppar, det går inte att det finns mer. Men det fanns mer. Och mer och mer och mer och mer och mer. Och inte ett endaste tak fanns att torka under på festivalområdet, det var bara att ge upp och glida runt i sin snygga bruce-keps och eh, ja, gilla läget.

Mina kompisar Lina och Emelie har dokumenterat helgen bättre än jag själv, tex här, här och här men summa summarum är att det varit riktigt, riktigt roligt.

En illustrerande bild av Lina:

13 juni 2009

den här killen heter markus och honom gillar jag mikket:

Det ösregnar, jag tror i princip vi aldrig haft mer otur med vädret, men eftersom det var sex grader kallt på bruce och kanske tretton grader nu så är vi härdade och tycker typ det här är lyxigt väder.

12 juni 2009

När det kommer så nära är det bara sådär

Och av alla svenska artister jag skulle kunna se i ösregn så är väl kanske Annika den bästa och helsta om det nu är ett ord men det är det tydligen inte men ni fattar.

Men idag håller vi till godo med den här listan.

Håll min jacka Martin när jag börjar slå

det syns inte här, men det är uppehåll nu. I regnet alltså. Och jag har ätit lunch och känner mig inte lika sjuk som innan. Tyvärr lika ful men vad gör väl det i regnjacka va? I övrigt är jag sugen på whiskey. Mmm whiskey.

Wille föreslog något sånt här:

norska vädersidan säger 19 mm och smhi säger att det är jättemycket

leker med lite olika ideer kring kläder för festival här. Detta och en plastsäck? För kallt?

11 juni 2009

alla som ska se pixies imorrn, grattis

de är helt helt heeeeelt sjukt bra idag. Alltså frank jävla black. Make him kung eller dylikt. Har aldrig sjungit bättre. Nu börjar peppen!