30 september 2010

Act don't talk

Idag ska jag, förutom att gå på Psykologer tittar på film på Kulturhuset, läsa om ACT. Acceptance and Commitment Therapy. Älskar introduktionen till boken, den heter It's a messy business och handlar om det som kommer efter nyförälskelse:

"it's hard to believe that one day, in the not-too-distant future, all those blissful feelings will be gone. That's right - gone. Disappeared. Vanished without a trace. And in their place might be anger, fear, sorrow, frustration, loneliness, regret, or despair, or perhaps even bitterness, contempt, disgust, or hatred. Why should this be so? Well, the simple fact is this: feelings change. They are like the weather. Even during the hottest summer or the coldest winter, the weather continually changes - and our emotions are no different. So no matter how wonderful your partner, no matter how great your relationship, those initial feelings of love will not last. But don't be alarmed. Although they will inevitably disappear, they will also come back again. And then they will go again. And then they'' come back again. And so on, and so on, and so on, until the day you die."

Åh, and so on until the day you die. Blir helt lugn. Varför blir jag trygg av sånt här? Handlar det om samma grej som Alfons dagen innan skolstart, när han inte kan sova för han är så orolig och hans pappa (var det väl?) illustrerar för honom hur det ligger tusentals barn vakna och är lika oroliga i exakt detta nu? Känslan av att inte vara ensam med sin... skit? Minns ni bilden ur Alfons, den med alla husen och alla de tända ljusen och vakna små barnen som ligger nervösa inför första skoldagen? Den är så bra. Så himla bra. I alla fall. Introt fortsätter sedan:

"So basically it's like this. If you own a house, you're guaranteed to have maintenance costs and fuel bills; if you have a baby, your're guaranteed to have dirty diapers and sleepless nights; and if you build an intimate relationship, you're guaranteed to have a certain amount of pain and stress. This is one of the inconvenient truths of being human. Pop stars, poets, romance novelists and greeting card companies have a vested interest in ignoring this inconvenient truth. They want you to believe all those ancient myths: that there really is a perfect partner out there just waiting for you, that without this person, you are incomplete, unfulfilled, and doomed to a life half-lived; that when you do eventually find this perfect partner, you will fall in love and remain in that blissful state effortlessly and forever."

Okej nu börjar det kännas lite deprimerande i och för sig. Men det fortsätter, introt alltså, med att poängen är inte att det blir så emellanåt utan att göra sig av med en viss attityd kring till det hela, till exempel till sina relationer och därmed minska stressen och pressen och känslorna av misslyckande kring dem. Sedan presenteras grovt vad ACT innebär vilket verkar vara att vara närvarande psykiskt (hej mindfulness) och därigenom främja öppenhet och nyfikenhet och att bli uppslukad av det man gör och att minska hur smärtsamma tankar och känslor får lov att påverka en. Sedan verkar ett moment av handling tillkomma, att göra medvetna val som är motiverade av ens egna "core values" men samtidigt är flexibla inför den exakta situation man befinner sig i. Alltså PUH. Det här med KBT alltså, att kärlek inte är en känsla utan en handling (eftersom känslan inte går att kontrollera och kommer och går men handlingen däremot kan vara styrd av vilja? eller?), jag tycker det låter så himla... märkligt. På något sätt. Lite svårt att ta till mig. Men hur som helst. Boken heter ACT with love. Russ Harris är författaren. Bus-Alfons på bilden.

29 september 2010

Mitt i natten om Gossip, helt normales

Nej jag vet, Chuck och Blair finns inte på riktigt och jag VET, jag får inte spoila säsong 4 om ni inte har sett den men kan ni liksom... se den snart, så vi kan prata om detta hemska som håller på att hända? Och utan att avslöja för mycket vill jag bara säga att jag hatar alla nya som kommer in i serien, jag vill att de som funnits alltid är de enda som ska få fortsätta finnas, de ska fortsätta att vara kära i varann och ligga med varann och vara osams med varann i cirklar, år ut och år in, det är enda sättet jag kan relatera och känna mig trygg (hej sofo). Skoja. Eller nej, allvar, jag vill det. Ut med det nya. Länge leve Chuck och Blair och Serena (fast hatar lite) och Rufus (gud, varför pratar han inte om waffles längre?) och mämy Serena och Dan och bästis-Dan och galningen och Lily och Eric och hushållerskan och vad de nu heter.

Praktisera på bang?

Någon som behöver praktikplats därute? Go grab it!

Bang söker en driven och entusiastisk person som vill vara med och göra en rolig och viktig tidskrift. Vi diskuterar artikelidéer och världsläget, skickar ut böcker och andra presenter, dricker kaffe, surfar på nätet efter spännande saker, pratar foto och illustration, sitter en del i telefon och funderar på hur vi kan bli ännu bättre.

Du bör vara samhälls- och kulturintresserad, lite misstänksam samt ha ett glädjefyllt (men gärna komplext) förhållande till feminism. Nyfikenhet är en fördel! Vi - två redaktörer och en formgivare - erbjuder en dynamisk och sympatisk redaktion.
Du får kunskap om tidskriftsvärlden och goda referenser.

Praktiken omfattar 2 dagar i veckan och är obetald. Tid: 11 oktober - 10 december. Eventuellt längre. Redaktionen ligger i Stockholm. Skriv och berätta vem du är, vad du gör och vad du tycker är viktigt. Alla är välkomna att söka! Maila ansökan till lawen.mohtadi@gmail.com

Onsdagsvildma med Hanna

Klockan är tjugo i åtta och jag väntar på att Hanna ska somna. Emelie är därinne med henne, jag hörde dem läsa en saga nyss men nu är det tyst. Det kan betyda lite vad som helst. Jag minns här Hanna var bebis och Emelie försvann så lååååånga stunder ibland när vi hade våra L Word-kvällar, man visste liksom inte vad det betydde. Varannan gång hade hon somnat med ungen, Emelie, och då var det bara att vänta snällt tills hon vaknade, förhoppningsvis. Jag tror inte att jag en enda gång gick in och knackade på sovrumsdörren men ibland gick det över en timme. Jag har vant mig vid att vänta ut Hannas läggningsritual. Den är ganska mysig för mig med. Idag har jag till exempel datorn med mig hit. Vi tog en fotoserie nyss som jag tror att Emelie kanske inte exakt vill ska läggas ut här i bloggy, men den är så rar så hon får bjussa. Bakgrunden är att jag tar fram min dator, slår på photo booth och säger till Hanna att vi ska ta en gullig serie där alla ser mysiga ut.

Snart ska vi se Gossip Girl x 2. Längtar.












den som läser på tunnelbanan åker ofta för långt

till gullmarsplan ville jag. inte.
Published with Blogger-droid v1.5.8

Rumpan bar, nästan iaf

Ganska ofta händer en sak mig som inte är, liksom, världsajobbig, men ändå lite jobbig, den har med logistik att göra. Nämligen att jag inser att jag ska sova borta fast jag inte planerat för det på morgonen. Detta hände igår. Jag är trött och hungrig, klockan är fem, det visar sig att min kille behöver jobba hemma hela kvällen, jag har vare sig smink eller ombyte eller rena kläder hos honom men ORKAR inte åka hem efter jobbet för att enbart packa en väska och sedan åka vidare. Det blir en fördröjning med en halvtimme minst, en halvtimme jag inte har ork med. Så jag går ned mot stan. Tänker att fan, jag borde ha en smink och tvätt-necessär hos honom. En extra. Tänker sedan att nej, vad dyrt, vi kommer ju säkert snart bo tillsammans, orka shoppa dubbelt. Tänker att fan, jag borde ha ett lager av ombyteskläder hos honom. Eftersom sånt här händer hela tiden. Tänker sedan att fan, nej då blir jag bara sur när just den tröjan jag ville ha inte finns på plats när jag klär mig hemma. Tänker att fan vad jobbigt det är att inte bo ihop men ändå vilja vara tillsammans hela tiden. Strosar till HM. Tänker att okej, det får vara värt tvåhundra kronor, köper nån klänningsliknande sak, ett par fultrosor och ett par strumpbyxor. Åker till honom. Äter mat, läser bok, somnar tidigt, har det bra. Vaknar, klär på mig det nya, inser att klänningen inte exakt var en klänning utan kanske mer en... tröja. Ser dum ut, som en som glömt byxan. Skiter i detta. Går hem till Lina som bor granne, lånar smink klockan 07.30 på morgonen. Hinner med en frukost på närbeläget frukostcafé med Wille och Kristofer som också bor nära. Åker till jobbet utan brallor. Kryper diskret ned bakom mitt skrivbord och tänker att vem bryr sig? Byxor, schmyxor.

Ikväll ska jag hem till Emelie och Hanna. Gulla och äta falukorv och titta på två avsnitt av Gossip Girl. Imorgon är det Psykologer tittar på film på Kulturhuset efter jobbet. Ångrarna. På fredag är det ridning och svågermiddag och på lördag är det Tjechovdag på Kulturhuset. På söndag är det familjemiddag och födelsedagsfirande av cirka tretton barn. Systerbarn hit, lillasyster dit, vi vuxna "är för gamla för presenter". Avskyr egentligen detta faktum men orkar inte ställa till en scen, dessutom finns det cirka fyra vuxna man borde handla presenter till i så fall och det hinner jag banne mig inte. Så aja. Med detta sagt: jag vet exakt vad jag ska göra hela denna vecka, morgon till kväll. Det gör mig lite stressad.

27 september 2010

blommor och bussresa

det finns just nu två saker som lever i min lägenhet, förutom jag själv och eventuellt nåt kryp i nån golvslinga, och båda har jag fått från min kille. orkiden kommer från vår ettårsdag den sista april och jag är sjukt impad och stolt att den fortfarande lever. den andra är egentligen tio och dem fick jag idag. kanske är nästa år, mitt trettioandra uppenbarligen, eller vänta blir det trettiotredje, året då jag börjar ha växter i kruka i fönstrena? jag ser det som en möjlighet. it's possbile but not probable sade min engelsklärare i london ofta. minns inte varför. nu sitter jag på en buss mot nästa stall och ingen lägenhet orkade jag titta på idag och post-mässe-stressen sitter som den alltid gör som ett strupgrepp över det där stället där man sväljer. så blir det alltid när jag varit under någon slags mental press utan vila ett längre tag. att det kommer efteråt. minns förrförra sommaren med alla gigantkonserter på helgerna och jag tror jag jobbade fem veckor i rad och efter den sista konserten för sommaren, coldplay, så fick jag yrsel och gick till dorren och tog blodprover för jag var säker på att det var ett sånt där virus som sitter på balansnerven men han sade att jag bara var efterstressad och skulle vila nån vecka. det hade han nog rätt i, för det gick över. och nu är det lite sådär igen. hur som helst. bussen är befolkad av ingen alls förutom mig, chauffören och ett fyllo som skriker ÄRU INGE KÅT ELLER på mig och jag vill helst slippa svara men om han tvingar mig blir svaret nej. nu börjar han hicka. nu säger han att vi är moderater och luktar skit. idag läste jag johanna thydells bok och den var fantastisk som hennes andra. hon är så bra. nu säger han det igen. är ni kåta nurrå, svenska moderater, tänk att ni aldrig kan tvätta er. åh.
Published with Blogger-droid v1.5.8

fölsedan hittills

gos med lina och emelie, sedan privatlektion på kärleken. nu: mellanlanda och gosa med andra kärleken. sen kolla lägga. sen rida igen. cirka nåt sånt. är så post-mässa-trött att jag inte kan tänka.
Published with Blogger-droid v1.5.8

26 september 2010

Final countdown

Idag köpte jag åtta böcker. Jag kommer inte ihåg alla och de är nedpackade under mitt säte här på tåget så jag kan bara nämna hälften. Johanna Thydells nya (exakt HUR fantastisk är inte titeln "ursäkta att man vill bli lite älskad") och Klas Östergrens förra och Ian McEwans nya och Svinalängorna och Eat Pray Love och lite psykologtidningar och en Jerker Virdborg och.. ja sen minns jag inte mer.

Igår var en bra men hektisk dag på mässan. Många författare talade och många gjorde det bra. Det bästa av dem alla var seminariet med Maja-Maria Henriksson och Tor Wennerberg, det hette Anknytningsteorin i verkligheten och tog alltså utgångspunkt i Maja-Marias vackra men ack så hemska uppväxtskildring (boken heter Jag finns och den rekommenderar jag er alla) med Tor och hans bok (Vi är våra relationer - om anknytningsteorin - fantastisk) vid sidan av. Alltså genom en handling och en bok, fick man illustrerat för sig grunderna till en psykologisk teori. Det låter kanske rörigt men det var helt självklart när man såg och hörde dem. Årets bästa.

Igår var det så mycket jobb att jag aldrig hann hem och byta om efteråt. Vi bara körde raka vägen ut. Drink på Smaka, sedan middag på Smaka, sedan drinkar på Park Elite, och sedan hem. Hem över ett regnigt och nattsvart Avenyn som så många gånger förr, men den här gången var det den sista. PUH. Nu har vi passerat Hallsberg. Snart får jag komma hem till slut. Imorgon fyller jag år, det ska jag fira genom att 1. vara ledig och 2. rida två hästar. Ledigheten är inte pga min födelsedag, det är så kallad komp and i'm so worth it.

Tack för allt, bokmässan. Avslutar med ett lästips till, denna gång en intervju med Märta Tikkanen från 2004. Jag säger bara detta: Så mycket onödigt. Du fanns ju där hela tiden. SNYFT. Hejdå.





nu är jag så HIMLA redo att åka hem

Published with Blogger-droid v1.5.8

25 september 2010

Styk över

Hej schizofrenbloggen, idag är jag jätteglad igen. Note to self: börja kolla upp om du alltid är glad på morgnarna och blir ynklig på eftermiddagar / kvällar. If so: kolla upp vad det säger om sakers tillstånd. I alla fall: godmorgon Göteborg! Här ösregnar det och har gjort från igår kväll, jag har sovit sex timmar men känner mig pigg som en lärka. Det var en fruktad tillställning igår på Göteborgsbörsen, den visade sig bli trevlig. Det kändes som att gå in i ett kungligt slott när man kom dit, det var stora trappor som ledde till öppna våningsplan där till exempel en stråkorkester satt och spelade lite klassiskt, det var kristallkronor i taket och alla kanske tvåhundra gäster hälsade i tur och ordning, tog i hand och (somliga) neg, på sex politiker och mässans grundare. Det kändes lite bisarrt. Inte den typen av "fester" jag brukar gå på alltså. Sedan var det buffé och sedan var det kaffe och efterrätt (trots att jag jobbar hela tiden känns det även som att jag äter hela tiden) och efter detta gick vi till tidningen VI som hade mingel på Park Elite. Det är där alla samlas om nätterna på mässan, har jag fått förklarat för mig. En drink på Park och två avdroppade psykförfattare som jag umgåtts med hela kvällen senare, kände jag också för att droppa av. Gosade med Lina en stund och sedan var det tack och adjö. Somnade vid ett och vaknade vid sju. And now: bokmässan.

24 september 2010

hej svacka

nu har det gått två hela dagar av mässluft, mässorl, mässmat (julbord) och springa springa springa mellan trettiotusen långsamma människor som bildar stopp i gångar och skiter fett i huruvida man råkar bära tjugo böcker i famnen och vill förbi. uppå detta kvällsaktiviteter med representation och klackar, påklistrade leenden och bara hjälpligt övervunnen blygsel och exakt nu kom första svackan. den där som säger nej, du ska inte gå på finmingel på börsen ikväll, du ska duscha bort svett och mässluft och vila, alternativt hänga i ett sammanhang where everybody knows your name. och nej, det ska inte vara exakt likadant imorrn och övermorgon och nej, det är inte först på måndag du får vila nästa gång, det är snart, jättesnart.

fick helt enkelt en ynkloattack. går på seminarium som heter hur ska vi hantera våra värsta känslor och ser om jag har nåt nytt fräscht att komma med efteråt. hej!
Published with Blogger-droid v1.5.8

nu håller lina på och impar igen

Published with Blogger-droid v1.5.8

nästa seminarium: om mediedrev

fint omslag tycker jag.
Published with Blogger-droid v1.5.8

plötsligt händer det

klockan är snart tolv och jag har srpungit mellan tre seminarier redan. min bokvagn, eller rullande bokhylla, säger mig att jag har tre kvar innan lunch. men så! plötsligt bara dyker en halvtimme upp och det råkar stå en skön soffa i dns monter och en debatt om bestsellerismen pågår i bakgrunden och man blir bjuden på kaffe till tidningen och jag sjunker ned och bara lyckoryser en stund.
Published with Blogger-droid v1.5.8

hotellrumsutsikt, fin va?

Published with Blogger-droid v1.5.8

23 september 2010

bokmässepics

första dagen på mässan nästan över. i lunchrestaurangen serverades julbord. jag fick lyckan att hänga med hemlin. jag fick se ett seminarium om manlighet i skolan, ett om sverigedemokraterna och ett om JAS. jag fick dricka hemskt mycket vatten och springa hemskt många varv runt det enorma mässområdet. nu ska jag springa så fort skorna bär, byta kläder men ej duscha, infinna mig på middag för 130 pers med bordsplacering, antagligen inte känna någon vid mitt bord, sedan gå på ett förlagsmingel. sova några timmar, gå hit imorrn och göra exakt detsamma igen. puh. samt: KUL!
Published with Blogger-droid v1.5.8

jobbar pro-aktivt

Published with Blogger-droid v1.5.8

Torsdag på mässan

Idag öppnar mässan på riktigt. Jag minns inte ens om jag bloggade när jag kom hem igår för jag var så trött, men kvällen hos Davids mamma i Majorna var så himla fin. Nio personer runt ett bord, fisksoppa och nybakt bröd, två sorters ostar, roliga samtalsämnen och levande ljus. Precis perfekt. Enda grejen var att vid tio när taxibilarna skulle rulla mot staden igen och jag ville gå hem så blev jag tvingad att föjla med till Park där man enligt tradition alltid ses på nätterna och efterfestar. Som om jag inte visste det, en annan har ju hängt på P3 Guld tolvhundra år innan. Närå. Eller jo, sant. Men okej. Så jag följde med dit en stund men det gick inte och efter 1,5 timme varav jag höll på att falla ihop 1,4, smög jag till slut hem. Och sov. Tror inte jag bloggade.

Vaknade som vanligt nollsjunollnoll PIP och åt frukost med kollegor som stannat uppe länge i natt. Gått på spriten, som man säger. De såg ändå fräschare ut än jag vilket är mycket märkligt med tanke på att jag tror jag är tio år yngre än åtminstone några av dem. I alla fall. Idag börjar mässan! Hurraaa! Jag ska försöka se några seminarier som inte är "jobb" men de jag jobbar på idag heter: Lärande, Skola, Bildning och JAS och Sydafrikaaffären, och Att skriva sin historia. Jag är nyfiken på en scen som heter Hälsa & Livsstil, där finns det seminarier som "Hur viktigt är det att vara lycklig", "om hänsyn", "konsten att vara bäst när det gäller" och "du leder". Och så vidare. Den scenen öppnar på lördag. Oj nu ringer min kollega och vi måste gå. HEJDÅ!

oh! ps! påsstatus! idag har jag INGEN feber, alltså 36,8, så nu får vi bara skylla detta på min trettioplusålder. Okej vi säger så. HEJ!

22 september 2010

I pannkakan

Framme, som bilden nedan illustrerar och texten i rubriken gör övertydligt. Alltså hur stort kan ett mässområde vara? det är så GIGANTISKT och just när man tror att man fattar så visar det sig att det finns tre andra hallar, nästan lika stora. Jag är vilse. Så himla vilse.

framme!

Published with Blogger-droid v1.5.8

påsstatus onsdag

hmm, funderar på att göra en temavecka men tema påsar under ögonen. vi hade bottenmärket - hoppas jag - igår. idag är de kvar, som synes. tänk om de är borta imorrn, eller kanske blir de värre igen? hur ska det gåååå? spänningen är verkligen olidlig.

Toppenperson på väg

Nämen tjena, it's that time of month. Det är så jävla läskigt. Allt som verkar vettigt i vanliga fall är borta, allt är ett hot, jag ska snart bli lämnad och inget är bestående, ingen går att lita på och allra minst kärleken, jag är ett monster som darrar och grinar och anklagar och surar och höjer rösten helt omotiverat och ja, det är inte en sommardag in the life of Schmarro helt enkelt. Jag borde ta tag i det här. Eller uthärda, men det GÅR inte att uthärda och vara snäll och tyst när allt för några dagar är förvandlat. Igår hörde jag min röst säga saker den å ena sidan menade i stunden, å andra sidan lät så vanvettiga, att jag blev tvungen att tystna en stund och tänka "hur är det nu jag brukar känna igen" för att liksom minnas att det här är tillfälligt och går över. Vilket funkade sådär. Rösten fortsatte. Det är så himla svårt att beskriva. Men det är som att allt som är verkligt är borta för en stund. Min kille sade av misstag att vi kanske skulle vänta med det här samtalet tills jag är nykter igen. Han menade såklart inte nykter, han menade när jag är som vanligt igen. Att vi kanske inte ska ödsla energi på att prata om saker som inte finns om två dygn. Det hade han en poäng i. Men det hjälpte inte. Jag är envis också. Tyvärr.

Nu, hur som helst, sitter jag på ett tåg mot Göteborg. Febern från igår är numera helt vanliga 37,6 och påsarna är kvar men ser eventuellt en smula lite mindre ut. Min väska väger över femton kilo och det har vi delvis broschyrerna att tacka för. Jag har drömt mardrömmar hela natten, men en gång när jag vaknade skrattade jag. Det handlade om ett mycket roligt skämt jag lovade mig själv att minnas när jag vaknade imorse, men det sket sig. Minns bara att det kändes som genialiskt i stunden.

Angående bion i måndags, förresten. Är inte uttrycket "och GLÖM NU FÖR ALLT I VÄRLDEN INTE ATT SÄTTA PÅ MOBILERNA IGEN NÄR NI GÅR HÄRIFRÅN" bara liiiiite för tråkigt vid det här laget? Måste folk fortfarande skratta helt förtjust när de hör det? I don't get it. Det är ju inte kul. Nu rullar vi genom Sörmland och jag ska gå och hämta lite kaffe. Killen bredvid mig läser ett manus och är väl antagligen redaktör på något förlag. Han har även fått lyssna till mig beklaga mig över Tres täcking, höra på mina pms-problem samt när jag påstår att jag antagligen skulle vara en jättebra redaktör om jag inte var det jag redan är. Lyckat.

21 september 2010

Resfeber? Vanlig feber? What's UP?

Det här gåååååååååååååååååår inte för sig. Jag ignorerar. 37.8 är nästan ingenting. Men ändå lite. Så jävlans weird. Åkte taxi hem idag för nästan trehundra spänn. När jag kom fram funkade inte mitt kort. Det stod typ "ingen anslutning, bekräfta på egen risk" och chauffören ville inte trycka på bekräfta. Jag började på allvar blinka tårar och frågade om de kunde skicka en faktura. Han sade nej, de har inte fakturor på Taxi Stockholm. Jag blinkade lite till och det höll på att rinna över. Jag frågade om de kunde ta mitt kort och ringa om något skulle visa sig vara fel. Han sade okej, den här gången, om jag lovar att jag inte fuskar. Jag sade nej, att jag inte fuskade, erbjöd mig att lämna mitt körkort i pant vilket hade varit jävligt pantat att göra eftersom jag ska åka bort fem dagar nu. Han sade nej nej sluta, du ser inte ut som en sån. Det rann över i högra, alltid högra som läcker mest. Kom hem. Tog tempen. Pyttefeber.

Nu är Maria W på teve, hur kan hon se så fresh ut efter de senaste veckornas SLIT? Reinis klarar det uppenbarligen inte. Och vad är grejen med att de baktalar Alliansen så hårt? Jag var nästan säker på att de skulle slänga sig över direkt om den här situationen uppstod. Pratar de neggo för att hålla väljarförtroendet uppe? Är detta ett spel för de s.k. gallerierna? Eller tänker de verkligen inte hoppa över? Det är mycket som är oklart nu. Men Jimmie ser ut att ha färgat håret.

Bye bye Stockholm

Lunchtid nu, och påsarna sitter kvar. Anton säger att det är vätskebrist så jag dricker och dricker och dricker. Det kanske kan vara pms? Att man samlat på sig några deciliter vatten, liksom bara under ögonen? Oh well. Skitsamma. Imorgon bitti bär det av och jag tror att jag är förberedd. Hur man nu förbereder sig. Vi anländer vid lunch imorgon och börjar packa upp en stor monter, förbereder scheman till de sisådär femtio författare som snart anländer och samtliga har middagar att gå på och seminarier att medverka vid. Min uppgift kommer vara att finnas på plats vid seminarier, att författaren är på plats, se till att skärmarna bakom författarna visar rätt omslag eller logga, se till att boken finns att köpa efter seminarierna, följa med på middagarna och ja, det är ungefär det jag vet just nu. Gissar på att en del kan tillkomma. Till exempel så tillkom det nyss en kartong med tusen foldrar som inte hann med billassen som gick igår. Den ska jag bära ned. Jag tror det blir en stor resväska den här gången.

du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk

men hallå, inte okej. vaknade imorse efter sju timmars sömn med de största påsarna jag sett under ett par trettioettåriga ögon. har jag gråtit i sömnen? börjar jag bli sjuk? är det såhär det känns att bli äldre? fan vet. vi vet bara att this little missy inte ser ut som en nyponros idag. far from it. hoppas jag inte håller på att bli dålig, ska jobba dygnet runt i fem dagar starting tomorrow. att ta med i packningen: gurka.
Published with Blogger-droid v1.5.8

kärlek!

Published with Blogger-droid v1.5.8

Katter, hundar, vatten

Intentionerna var goda. Morgonpromenad stod på schemat. Vaknar till mörker och ösregn. Beger mig ned i tunnlarna igen, då. Vafan. Mother earth hur orkar du?

ritualen har börjat

fyra dagar med fyra ombyten och minst en riktig finklädsel. puh, svårt ju. för en som inte riktigt fokat på style det senaste året. åren. gah.
Published with Blogger-droid v1.5.8

20 september 2010

Fräscht liv

Jag är så irriterad idag. Irriterad, minst sagt, på skitvalet. Fattar inte hur färre än en procent röstar på Gudrun men typ trehundratusen röstar på Jimmie. Googlade på hur många barn som döpts till Jimmy/Jimmie de senaste åren och slog vad med mig själv att summan skulle - åtminstone - halveras till 2011. Typ som Adolf. Men där har man väl fel också. Sämsta personen att tolka hur vindarna blåser: moi. Har fan ingen koll. Är också irriterad på att jag varje morgon tänker att jag ska promenera till jobbet, men precis när jag ska gå hemifrån liksom bara råkar gå till bussen som tar lika lång tid som att gå, sen sitter jag där i trettiofem minuter och gör ingenting; alltså varför GÖR jag det när jag är på mycket bättre humör hela dagen om jag promenerat på morgonen? Varför har jag ingen självdiciplin? Är slutligen irriterad över att det går så himla dåligt på ridningen, jag bara rider och rider och rider men blir typ... sämre? Jäkla skit. Gick på bio ensam efter jobbet idag - The kids are all right - och trots att den nog var bra och rolig skrattade jag knappt en enda gång. Eller okej typ en gång. Älskade både Julianne och Anette men fick liksom ingen varm känsla, den satt för djupt inne, var för svår att hitta. Och nu är klockan tjugotre och femton och jag har nyss kommit hem från stallet och jag måste sova men är otrött och på teve finns Jimmie Åkesson och man ba FRÄSCHT LIV.

(men om jag skulle komma över mig själv i några sekunder här skulle jag evt glädjas åt att jag åker till gbg och bokmässan på onsdag och att det ska bli jätteroligt och spännande och intensivt men det får bli en annan dag jag gläds åt sånt)

Ottartips

Nu ska jag länka till två Ottar-grejer. Den andra känns lite futtig jämfört med den första. Först en text om SD och sedan en text om sex. Eller oskuld. Eller skuld. Eller fucked-up syn på sex i tidiga tonår. Eller ja, vet inte riktigt. Men det är jag som skrivit den. Här är den.

Och sen säger jag som vanligt: prenumerera på Ottar. Det är en himla, himla viktig tidning.

Noterar:

Okej, nu är det jävligt konstig stämning i Sverige känner jag. Jävligt konstig.

19 september 2010

Like trash

Åh, jag känner mig liksom lite orolig idag. Av många och inte så stora orsaker, men liksom hallå livet. Vad ska det bli av dig? Och mig, i det? Addera lite val-oro och en jävla hangup på en häst jag vill köpa men inte har TID med om jag ska fortsätta jobba heltid och inte RÅD med om jag ska ha råd att äga, och there you go. Plus lite söndag, lite pms, lite kemisk bakfylla och here we are. Här ligger jag. Framför Animal Planet, hoppas alltid på det där ap-programmet men det är alltid om djurpoliser i Hudson.

Igår hade Emelie "vinmys" och det var urmysigt. Så länge vi var hos Emelie. När vi gick till bartömningen på Trädgården kände jag än en gång bara för att gå hem och dra något mysigt över mig. Fan i helvetet vad jag helt uppenbart har tröttnat på att gå ut. Jag är en boring ihop-person som inte ser något endaste litet värde att stå där i mörkret och alla omkring mig är fulla och raggar på varann eller varandra och alla meningar blir avklippta och ingen lyssnar riktigt på någon annan och folks blickar är irriga och letar efter kvällens mål eller mening och jag blir en av dem, fast jag bara längtar hem. Igår härdade jag till ett-tiden, sedan gick jag hem. Lika bra. Jag bidrog med exakt ingenting, med min närvaro.

Idag har vi samlat elskrot hos Aksel, that's my man btw, eftersom elbilen eller miljöbilen eller vad bilen nu föredrar för prefix, bara kommer en gång varannan månad och man alltid glömmer eller missar men just idag kom vi ihåg. Så vi samlade. Och bar, och bar, och bar. Själv hade jag bidragit med en trasig juicepress, en laptop anno 2003 och cirka trettiosex digitalkameror som gått sönder under årens lopp. Gud vad jag förbrukat kameror. I alla fall. Efter detta åt vi stans bästa brunch, Kvarnens, med Anna som är hemma från Prag. Därefter röstade jag, och sedan hamnade jag här. I ett worried state of mind. Måste skriva en lista på något. En tidsplan. Ett mål.

Bild nedan: elskrot.

18 september 2010

försökte gå ut på promme

kom tio meter. det ösregnar. vi fikar på seveneleven.
Published with Blogger-droid v1.5.8

Zero

Igår pratade jag med en tjej som också är morgonmänniska. Det var intressant. Vi kom fram till att det sitter i bilogoin och är praktiskt taget omöjligt att ändra på. Vilket blir jättesnurrigt, väl, om man tänker sig att man flyttar några timmar åt höger eller vänster i världen, har man kvar samma dygnsrytm då? Detta talade vi inte om. Men vi bestämde att det är därför som vi alltid går/smyger hem först från krogen och därför som vi inte kan sova om morgnarna och aldrig har kunnat. Ja ni hör ju. Snillen har spekulerat. Vet inte ens vad jag ville ha sagt med det. Och med det sagt, så vaknade jag alltså åtta imorse.

Igår red jag en häst, åt mat av en berömd kock, åt även tacos och såg slutligen 2012 och hatade den.