29 april 2011

Jamenjaaaa





Nu skiter jag i allt och går på Håkan

Jag och min kille pratade igår. Om festivalsommaren. Kom in på ämnet Håkan, som man gör. Jag sade att jag inte tycker om att gå på honom längre, vilket naturligtvis var lögn, eftersom det är en sådan sorglig tidsmarkör. Hej kids. Jag var en av er för tio år sen. Nu står jag bara här som en hålögd relik. Sen kom fredagen. Och nu sitter jag här, på väg till cirkus. Och Håkan. Och det ska faktiskt bli fint. Klart det ska. Och snart är klockan tolv och det är Valborg och det är prick två år sen jag och min kille träffades. Värt ett litet fir, visst.

28 april 2011

Roliga saker i vår

Alltså puh. Här grejas det med events så att det sprutar ur öronen (och ibland ögonen) på mig just nu. Eftersom jag inte kommer på någon direkt anledning att vara hemlighetsfull kring dessa events, så kommer de här. Med länkar till inbjudningar och hela paketet.

1. After Work med Freud och drömtydningspanel

Det här är kul! Nästa fredag får man, om man osar enligt anvisning i eventet, alldeles gratis och på Freuds egen födelsedag komma till Modern Psykologis lokaler i Stockholm och mingla med psykologer, analytiker och annat glatt psykologiinstresserat folk. Jonas Nerbe kommer bjuda på nummer ur Freuds Cigarr och en drömtydningspanel bestående av några av Sveriges allra mest framstående psykoanalytiker kommer att tolka drömmar som deltagarna skickat in i förväg. Det har jag tipsat om förut, minns jag nu, men jag gör det igen. För ju fler drömmar, desto roligare! Osa och berätta drömmarna på sigmund at nok punkt se.

2. Ett samtal om kärlek och terapi med Anita Goldman och Tomas Böhm

Det här är också kul! Under kvällen, som är på Kägelbanan den 16 maj, samtalar Anita Goldman och Tomas Böhm med Annas eviga-Anna om kärlek och terapi. Detta eftersom Anita ger ut en bok om just detta, bland annat, som heter Kärlekskursen och för att Tomas Böhm är Tomas Böhm = värsta proffset och underbar och duktig och dessutom författare till helt nya boken Kärlek, gränser och andra möjligheter. Det blir samtal och mys och sen läser en av de vackraste kvinnorna jag vet, Marika Lagercrantz, ur Anitas bok och sen minglar man och dricker till exempel ett glas vin. Även här måste man osa och även här framgår det i event-texten, men ni är så himla välkomna.

3. Språkforum - en heldag för dig som arbetar med språk

Också superkul! Språk! Passar dig som är informatör eller kommunikatör eller redaktör eller skribent eller bara språkintresserad överlag. Här är det inte vanligt osa som gäller, här ska man anmäla sig via sidan som det framgår på eventet att man ska anmäla sig.

26 april 2011

Årstidskris (ont, knoppar, osv)

Det känns konstigt den här våren. Inte riktigt som förra. Det är lite som att den aldrig kom, att sommaren trängde bort den. Eller att vintern trängde bort hösten. Jag vet inte riktigt. Det känns bara konstigt. Och jag längtar efter min nya säng och till en annan typ av känsla.



Is it a friend of mine?

Det är spännande att tänka på att i ett helt vanligt tegelhus i en helt vanlig förort kan det bo någon som har det så här hemma. Liksom, what the fuck? Kolla antalet skivor. Helt klart musikintresserad. En recensent? Producent? Ett par? En man? Who is it, vill jag fråga här.

24 april 2011

Say cheese

Okej, detta kan vara den värsta avtändningen jag någonsin varit med om. Fyra dagar av frosseri och släktkalas och mat i överflöd överallt. En smörgåstårta hit, ett påskägg dit, en prinskorv köttbulle ostmacka pannkaka hallonpaj vitt vin - you name it I had it i påsk, jag lovar. Igår kväll när vi skulle somna ute på landet hos min killes familj kände jag hur jag liksom andades som... well, Gurkan i Big Brother? Eller hmm, vem ska jag ta som exempel. En ohälsosam person med övervikt och liksom lite för små lungor. Så låg jag och flåsade mig till sömns. Vaknade idag, hjälpte min killes pappa med hallonbuskarna en stund, läste en stund, åkte in till stan, red en stund (se nedan) och tyckte absolut att det var dags för en gigantisk falafel uppå detta. Det var klockan sex. Nu är klockan efter elva och vi har gått och öppnat alla skåp i lägenheten under flera timmar nu, på jakt efter något sött eller gott eller onyttigt. INGENTING FINNS HÄR. Det är så sjukt. Jag övervägde nyss att öppna en burk tonfisk och äta som den var. Tills jag från min liggande position i soffan ser följande påskmirakel utspela sig i andra änden av rummet: min kille reser sig upp, sätter på sig byxorna. Är på väg till 7-eleven över gatan. Nu har han gått. Snart är han här. Det är mitt i natten. Vi ska äta lite till. Han har köpt Maryland och jag har köpt en ost.

Påskdagsmys

23 april 2011

Glömde jag berätta om Linas smörgåstårta?

Här är den i alla fall. Helt enorm. Räckte till både torsdag och fredag.





Lång fredag

Igår hängde ena halvan av min familj i Täby, där min syster bor med man och barn i plural. Dagen till ära kom min fantastiska faster och min tre kusiner med respektive och evt kids, så himla fiiiint att ses. Vi liksom växte upp tillsammans, om somrarna fram till jag var i alla fall åtta, på en skärgårdsö. Den äldsta av mina kusiner var jag dödligt kär i sommaren när jag var fem. Den yngsta har jag bott med i vuxen ålder och ser som en egen bror. Min faster är så lik min pappa på många sätt. I alla fall. Det blev en himla fin fredag. Från start till slut.

















21 april 2011

Skärtorsdag

Igår blev det av. Sängen köptes. Och precis, precis i allra sista stund, när vi var på slutsteget på ikea.se, ballade jag ur och bytte den hårda mot en medel. Vet inte vad som for i mig, eller jo jag vet: kvinnan på IKEA som påstod att jag skulle sova "på, och inte i" en hård säng. Jag pallade inte tanken på detta, på att ryggen aldrig ska bli bra igen. Och jag snålade inte, jag valde en rejäl sak men fem komfortzoner och bla bla bla och egentligen var jag ursugen på en bäddmadrass för 2500 också men där fick gränsen gå och den fick landa på 900. Jag är inte gjord av pengar nu för tiden. Har i verkligheten mycket dåligt med dem. Men en lite dyrare säng fick det bli. Det är viktiga grejer, det där med sömn. Och smärta. Hur som helst. Nu dröjer det två veckor och kanske slipper jag sedan vakna varje morgon med en lätt nackspärr som antingen lättar under dagen, eller stegrar. Ondast gör min nya sängrelaterade nackspärr när man ska kramas med en som är cirka 1,90, det blir en jättekonstig vinkel så att huvudet puttas bakåt och det hugger och man säger aj fan och kastar sig ur kramgreppet. Inte så mysigt för vare sig den långa eller den värkande.

Idag var jag ledig - igen. Jag är alltid "ledig" nu för tiden. Alltid ledig, samtidigt aldrig. Eftersom jag projektleder en grej finns det alltid saker att tänka på, oroa sig för, göra mer av, dubbelkolla en gång till, ett möte till man kan boka och gå på, en panik till man kan vakna av, det är alltså rätt så dubbelt. Så har andra frilansare berättat om livet för mig, men jag har inte trott dem. Nu upplever jag det själv. Alltid ledig, aldrig ledig. Aldrig lugn i alla fall. Man kan ju misslyckas, och då går världen under, det vet ju alla.

Nu är klockan en minut över sex och det innebär att om femtionio minuter ska jag ringa på Willes dörr. Vi ska ha påskmiddag, alla tar med det dom gillar. Bring all you like så att säga. Jag hade tänkt ta med mig en lax. Inte för att jag egentligen alls älskar lax, men för att det var det enda jag kom på som man äter till påsk som ingen annan redan sagt att de ska ha med sig. Jag tror vi blir femton personer. Minst. Det blir bra. Imorgon börjar familjernas turné med start i Täby hos min syster, hennes man och deras tre barn. Jag har för detta ändamål köpt tre påskägg idag, men Emelie berättade att jag absolut inte skulle ge ettåringen godis. Hon föreslog ett uppstyckat äpple i stället. Ja, hon sa så. Uppstyckat äpple. Låter svinäckligt.

I alla fall. Jag måste väcka en som sover nu. Göra mig i ordning och gå på fest. Möta Snipan på vägen. Tänk vad roligt att han ville följa med förresten. Ih. Glad skärtorsdag på er alla, wherever you are. Hjärt.

19 april 2011

Peony

Jo, såhär var det igår. Vi var tio pers och totalt provades nog ungefär åtta rätter. I menyn stod att några av dem skulle vara så starka att man tappade känseln i munnen. Det gick vi igång på, men var samtidigt lite nervösa inför. Vi beställde våra rätter, min hette sechuankyckling ungefär. Emelies hette, haha, vattenkokt fisk. Mycket stark. När servitören skulle lämna oss frågade han om vi ville ha medelstarkt eller starkt och någon sade att deras medelstarkt var likamed starkt. Så vi sa medel. Och sen kom maten in. Helt... Medelstark? Som en god men helt vanlig kinawok, så att säga. Det var gott, men inte så speciellt. Vanligt gott. Vilket var lite av en besvikelse för en som närstuderat menyn, får jag erkänna. Däremot verkade de andra riktigt nöjda. Och stället var mys. Och notan landade på 230 kronor per person för elva rätter, tio pers, och en varsin folköl. Jag ger det en stark trea.



18 april 2011

Min kväll i bilder














Mötesplats Skanstull

Idag bestämde vi träff i skanstull för gemensam promenad till Globen där restaurangen låg. Inte så smart, kan tyckas. Det var några andra som också tänkt så.





Två små dörrvakter jag hittade på vägen hem

De hade somnat under passet, men himla söta var dom ändå.

Finders keepers

Jag insåg för cirka tre minuter sedan, när jag gick genom hallen och passerade en helkroppsspegel och såg min figur i för årstiden tvivelaktiga kläder, att jag tydligen verkligen gillar saker som har en historia. Vem fan gör inte det, tänker ni nu, och jag kan säga direkt: inte alla. Inte alla går runt i en polotröja som en konstnär från England som lånat ens lägenhet när man själv var i New York för år sedan glömt kvar i ens badrum. (Jag minns för övrigt att det satt ett skäggstrå i polodelen av tröjan när jag hittade den. Jag minns att jag doftade på den och att den luktade mansparfym. Att jag googlade hur konstnären såg ut och javisst, skägget satt där det skulle - minus det där strået som fastnat på polotröjan som från och med då blev min och som jag fem år senare, idag alltså, bär som om det vore den naturligaste sak i världen.) Inte alla tittar sig i spegeln och inser att nej, inget av plaggen jag har på mig har jag köpt själv. Inte alla har Filip Hammars gamla kofta i garderoben eftersom han dejtade ens vän en gång för tusen år sedan och då glömde koftan hos henne, som sedan skänkte den till mig. Inte alla har en stol från Hultsfreds second-hand-butik (hette den Spegeln?) man prutat ned till 27 kronor eftersom de inte tog kort och det i kontanta medel bara fanns 27 kronor att spela med. Inte alla har en byrå som en lesbisk kvinna på 95 år lämnat efter sig när hon till slut blev tvungen att flytta in på ett hem eftersom det var för besvärligt att vanka Östgötagatan fram och tillbaka för att få en dos motion på ålderns höst. Inte alla tittar sig omkring bland sina möbler, prylar och kläder och inser att jäklar, här finns ett personligt förhållande och en historia till nästan varenda sak. Säkert många, men inte alla. Jag undrar om det är för att jag är snål som det är en på vinden upphittad övergiven och halvtrasig jordglob som pryder min byrå. Om det är för att jag inte gillar att se saker slängas som jag fortfarande använder påslakansetet som vi hade på landet under den senare delen av åttiotalet. Kanske är det så enkelt. Det är inte som att jag utstrålar antikaffär, eller min klädstil ekar UFF 1991, tror jag. Det är bara det här med historierna bakom grejerna, jag kan liksom inte riktigt göra mig av med dem.

Peony Restaurant

Frida postade en länk på min fejjavägg härom dagen, med orden "när kan vi gå". Länken ledde till en recension av en kinesisk restaurang som ligger mellan Globen och Gullmarsplan och jag, som aldrig någonsin brukar läsa krogrecensioner, läste, gick in på restaurangens egen hemsida, blev ursugen. Menyn ser ju urhärlig ut! Som ett sånt inplastat blad som ligger på källarställena i China Town ni vet. Och när man för pilen över rätterna kommer själva tallrikarna, och beskrivning av rätten, upp. Dit går vi ikväll. Tio personer. GOTT. Jag rapporterar efteråt. Nu: måndag. Jobba. Osv.

17 april 2011

Vitt vin med is och en god bok. Cirka så.

Jag har börjat läsa en skönlitterär bok för första gången på jag vet inte HUR länge och jag älskar det. Det är Cirkeln det handlar om, en bok jag antagligen aldrig hade plockat upp i bokhandeln om det inte vore så att fina Mats har skrivit den (eller okej, halva, eller hur man ska säga) och att den låg i den påsen på hans releasefest i torsdags. Anledningen att jag antagligen aldrig hade läst den är att den har övernaturliga inslag, något jag vare sig i film eller litteratur brukar falla för. Jag går inte igång på Harry Potter om vi säger så. Inte Twilight heller. (Däremot Twin Peaks, men det är en annan femma.) Hur som helst. Igår plockade jag med mig boken ut i solen och vi placerade oss på en bänk framför Rådhuset och the reading began och till min stora lycka gillar jag boken jättemycket. På riktigt! Ni vet sådär så att man tänker på karaktärerna även när man inte läser? Så att man hellre går ensam till en park och börjar läsa än att möta upp vännerna i grannparken? Så mycket tycker jag om den. Hittills.

I övrigt har jag druckit en jävla massa vin den här helgen. I fredags hade Emelie födelsedagsfest och den var fab. Igår ägnade vi några timmar i en park och ännu fler timmar vandrandes, över Västerbron och genom Kungsholmen och till City och tillbaka till Söder och vid fem satt vi plötsligt i solen på Strand och drack vin. Det blir så lätt så nu för (års)tiden, liksom.

Idag har jag ridit en häst, promenerat lite mer, läst på Nytorget och vandrat hemåt. Nu ligger jag på soffan och inser att jag kommer att arbeta enbart en dag nästa vecka. Alltså kontorsarbeta. Det blir ju påsk, för bövelen. Kul!

15 april 2011

Älskar fortfarande, hårt tydligen



Nu ska jag ta helg, som det heter. Men jag kan inte gå från datorn. Kan inte sluta lyssna om och om och om igen. Denne Alec Ounsworth. Vad gör han idag? Hur kan han vara ett sånt geni? Den här låten. Vad som händer med den strax efter två minuter. Den gör så jävla ont? Eller är den skön? Vad fan sjunger han om? Är det poesi? Jag vet inte. Jag vet bara att jag älskar sönder mig själv snart. Måste. Gå. Fan.

I'm at the end
This here my rope
Another year to write and read the book I wrote
Now dialing out
For a good time
To bathroom wall
Toss it a dime
Dead king dead swing
Ali look out!
We have new rules
To do without
You talk of Jesus
Until I'm well red
The man is
Swimming
Swimming
Swimming in my head
Why settle down?
Why even try?
Me tiger mouth
Meet bloodless eye
So drop dead stock
What fallen tree?
I leave New York
For other cities
Which let me play
With gas and fire
Took out an ad
Best friend for hire
Know that Mama told me
Never to come
But I came softly, slowly
Banging me metal drum
Like Berryman
Bed-wet poet fears
That better man drink taller beers
Like scientist
I lost my glove
To bloody fists
And harder drugs
So split the night
And we get young
Like sacred cow
Without a tongue who sang a song sing
"time does not cut deep
But cuts most absurdly....."
so la da dum

Rebellisk morgon

Igår när vi var på releasen för Cirkeln och det fanns drinkar i tusental och wraps och bjudcigg (!) på det lilla torget på Riddarholmen som är bokförlaget Norstedts innergård och himlen var blå och det kändes som den första vårkvällen, ja då bestämde Anton och jag att vi skulle vara rebeller imorgon. Vi skulle komma in sent till jobbet och kanske, kanske ta en frukost på café på vägen in. Vi skulle ta sovmorgon. Detta bestämdes bland cigg och vin och wraps och festligheter, och trots att klockan bara var halv tio när vi anlände hem så var planen fortfarande på imorse. Vår rebelliska morgon inleddes på Cinnamon i Hornstull där vi åt frukost klockan åtta sharp. Därefter tog vi fyrans buss mot jobbet. Rebeller som vi var skippade vi promenaden. När bussen passerade Odenplan insåg vi till vår förskräckelse att vår rebelliska morgon resulterat i att vi ändå kommer komma i tid till jobbet. Ve och fasa! Vilka misslyckade vardagsrebeller som trillar in klockan fem över nio. Detta behövde åtgärdas, och det snabbt. Vi klev av bussen vid Döbelnsgatan och promenerade sedan hela vägen till Humlegården och kontoret. Kom fram klockan fem över nio ändå - fail - och Anton toppade den rebelliska morgonen med att röka en cigarett innan vi gick in. Jag lutade mig mot ett staket och solade, det blev varmt om kinderna, då rullar en taxi in, det är vår chef. Står ni här och röker och solar, sade hon och vi sade javisst. Vi är rebelliska. Sedan följde vi lydigt med henne in och klockan var kvart över nio och man kanske kan konstatera att vi är två personer som lider av duktig flicka-komplex, både jag och Snipan.

14 april 2011

Short update

Jaha, det är torsdag och strålande sol och jag har fått äta lunch med världens genom tiderna bästa chef (Bjarne) på Örtagården. Jag lyssnar på Hästpojken och blir sprallig och om några timmar ska jag gå till Norstedts och fira Mats Strandbergs nya bok Cirkeln. Är mycket sugen på detta, firet, honom, boken, som jag inte läst ännu. Är även sugen på sommar och - jovisst - festivalerna. Tänk att det aldrig lägger sig.

Av allt gulligt min mamma gjort...

... Så ligger det här lakansetet väldigt högt i kurs just nu. Ni vet, min mamma älskar tyger. Tyg är hennes porr. Hon surfar på mönster och leverantörer och om kortet inte är spärrat köper hon rulle efter rulle fast hon inte behöver dem. Min mamma skickar mail om tyger. Hon har gjort halva släktens gardiner. Innerst inne tycker hon eventuellt att det är beklämmande att jag, hennes enda dotter, är så likgiltig inför det hör med tyg. Att jag nästan alltid ber om enkelt och vitt när det kommer till överkast och gardiner.

Det här fick jag i julklapp av henne. Ett egenhändigt sytt påslakanset med new york på. Motiveringen lydde att det var häftigt, och att jag ju inte är så romantisk av mig. Jag smälter för den typen av argument. Och det faktum att min mamma är så säker på att om tyget är häftigt nog så kommer jag smälta och dela hennes entusiasm. Fina, fina mamma. Och häftiga, häftiga påslakanstyg.



Test





Matfrågan. Igen.

När man sätter ihop ordet "frågan" med ett substantiv så vet man att det är ett problemområde. Det är sängfrågan. Nyckelfrågan. Stressfrågan. Och matfrågan. Den jäveln.

Ni vet det här jag skrivit om innan men som ni alltid säger att så är det för ALLA, hallå, inget unikt för just dig juuuu. Det här om att jag HATAR att handla mat, tänka på mat, komma på vad jag är sugen på, laga maten som tar lång tid, äta den (för snabbt) och sedan stå där med diskberget? Jag hatar hela momentet eftersom det stjäl för mycket tid och dessutom är det skitsvårt att komma på mat som känns både lagom nyttig, lagom dyr, och dessutom... omväxlande? Det går ju inte! Jag och min kille har typ fem rätter som vi båda gillar. Han äter inte fisk och skaldjur och ogärna helt och hållet vegetariskt. Jag äter helst inte halvfabrikat och stekta grejer och kanske inte jättemycket pasta och potatis. (Alltså jag äter ju pasta och potatis rätt ofta, säkert flera gånger i veckan, men helst inte exakt varje dag). Vi har båda rätt stor aptit och tycker inte om små portioner. Vi tycker båda att 300 spänn för en matkasse som räcker till typ en måltid är lite för dyr. Det är trångt och skåplöst och finns ingen direkt möjlighet att frysa in saker, eller köpa storpack av saker, eller lagra massa råvaror. Så. Då återstår liksom fem rätter: den matiga kycklingsalladen med antingen fullkornspasta eller quinoa eller potatis som bas; en pastarätt med strimlade fläskfilébitar eller lövbiffsbitar eller jag vet inte, något kött tillsammans med en tomatpastasås hur som helst; den gamla goda tacosrätten; en potatis- och purjolökssoppa (bästa ursäkten att få äta mackor till middag - jag älskar mackor); korv stroganoff med ris; annan typ av korv med kanske potatismos; köttbullar med ditomos; köttfärssås och spagetti och ja... sen är det blankt. Och jag är så BORED. Jag vet liksom inte hur jag ska jobba med det här. Kanske börja ta hem någon sån matkasse man prenumererar på och får hemskickad tillsammans med menyer? Vilken, i så fall? Kan man välja bort fisken och skaldjuren då?

Som det är nu blir jag nästan på dåligt humör så fort jag blir hungrig. Är svintrött på alla take-away-ställen inom radien av tio kvarter från hemmet. Väntar för länge med "matfrågan" (att det ens är en fråga, ett dilemma, ett verkligt problem!) och är således alltid lite för hungrig när jag handlar. Det blir inge kul. Gott, javisst, för det mesta (är ej kräsen kring smak) men liksom... andefattigt. På gränsen till deppigt.

Har nu testat detta: starta ett google-doc med åtkomst för mig och the BF. Ni vet som ett worddokument på nätet som man kan fylla på från två håll. Lägga in recept och idéer när man kommer på något man är sugen på som INTE ingår i ovan cirka fem rätter. Ha som ambition att planera mat längre tid i förväg än en kvart. Så att man hinner laga den innan man imploderar av hunger. Har hittills lagt in fyra recept som egentligen är två eftersom två av dem är grytor (åh jag måste lära mig att göra grytor!) baserade på fläskfilé och två av dem är matiga sallader med bacon. Hoppas att genom ett mirakel ska detta dokument fyllas på i två ändar och en ny värld av mat ska öppna sig för mig. Men är det särskilt troligt? Nä. Synd.

Morgonens must-see

12 april 2011

Sthlm i juli?

Hej hej, tänkte bara säga att om någon vill hyra en jättefin lägenhet med galen utsikt i Hornstull i juli får man säga till mig så kan jag säga till den som hyr ut. Det som krävs av den hyrande är att den är bra och kan betala ungefär sex tusen kronor i hyra.

11 april 2011

Utegym: fail

Okej, det är helt klart en bra och rolig grej det här med utegym som alla får använda osv. Men det var inte så himla roligt ändå. Antingen var det för lätt (cross-trainern) eller för tungt (att bära upp sin egen vikt - Wille fick rycka in) och dessutom är det mycket mysigare att bara hänga runt och prata med kompisar än att gymma med dem. Vi återgår till plan A, alltså jag fortsätter med ridningen.







Träning och sängar (igen)

Åh, tack för tipsen om den fasta/hårda sängen som samtliga (tre) tycker att jag ska välja och därmed skita i experterna, det känns bra. Men också: ännu mer valångest. Åh jag vill bara göra en turné mellan olika sängar nu och provsova i massa olika varianter av medium och hårda. Tänk om jag inte alls gillar hård, tänk om jag bara tror att jag gör det för det låter, eh, ballt, eller nåt? Lägga fyra tusen på en chansning? That is SO NOT MY STYLE. Eller jo för fan, det är det verkligen när jag tänker efter, men i fallet säng känns det inte så. I alla fall. Nu ska jag springa hemifrån eftersom jag tydligen ska möta Wille och Lina på ett utegym som finns nere vid vattnet mot Långholmen till. Vi gick förbi det igår på väg till brunchen och det jag trodde var skämt gällande att vi skulle ses där och träna idag visade sig vara verklighet. Och man är ju inte den som är den när det kommer till träning.

Ps. gällande träning, jag hade sån himla bakis/kemisk ångest igår att jag höll på att klätta över väggarna. Satte mig på min killes träningscykel en halvtimme, cyklade 1,1 mil samtidigt som jag tittade på Ponnyakuten. Och jag måste tillstå: det är inte en träningsform som passar mig. Synd att det enda jag tycker är kul som man blir svettig av i hela världen kostar 320 kronor i timmen (rida) alternativt inte går att ha som träningsform (trampolin? studsmatta? hoppborg?) om man inte är proffs och/eller åtta år gammal.

Ava firade första vårdagen med att debutera i stallet (och åka lite tvärbana)





Idag var första riktiga vårdagen och det firade jag med att bära hjälm




Sängdilemmat

Måndag. Frilansar. Har ångest, som vanligt nu för tiden. Jag och min prestationsångest, jag borde göra något åt den, jag har så JÄVLA svårt för att inte vara bäst, modigast, roligast, mest driven, göra underverk, att eventuellt inte vara en, tja, vad ska man säga, blivande historisk person. Att kanske vara en medelmåtta. Jag står inte ut med tanken! Ändå kanske det är precis just så. Hur som helst. Inledde dagen med massage och lite kiropraktik hos min syster. Vi har ett skulderproblem, hon (som försöker hjälpa mig) och jag (som går med skiten) och det hela har sin orsak i min killes säng, den är mer att betrakta som en hängmatta och vi BORDE verkligen ta tjuren vid hornen och köpa en ny, men det är så mycket pengar och ångest involverad i det köpet också. Som till exempel detta: jag väger 60 kg och är 1,74 lång och då ska man tydligen inte köpa en säng som är fast. Man ska köpa medium, eventuellt mjuk, men inte fast. Jag vill ha en fast säng. Jag vill absolut INTE ha en mjuk säng. Min kille därmot, väger sisådär tjugo kilo mer än jag och är kanske två decimeter längre. Han får köpa en fast säng. Enligt experter och rådgivare och IKEA och you name it. Han vill också ha en fast säng, och med allas blessing tänker han förstås köpa en. Jag däremot, får bara höra att jag absolut inte ska ha en fast säng eftersom jag väger för lite och kommer att sova "på, och inte i, sängen". Jaha, liksom. Där står vi nu. Vi ska köpa en säng, och båda vill ha fast, men jag blir hela tiden avrådd. Vilket man kan lösa genom att köpa två sängar och en rejäl bäddmadrass så kan han ha sin hårda och ja ha min medel, men det känns ändå inte bra. För jag vill ha fast. Och det kommer kosta nästan åtta tusen kronor totalt och det är liksom jättemycket pengar. Så det slutar med att varje gång vi tänker att nu gör vi det, så ballar jag ur och känner nånstans att vi kan skjuta upp det där himla inköpet några dagar till. Läs: veckor. Läs: månader. Och jag går här och är helt trasig för att jag sover som i en mycket sned hängmatta och tja, man fattar ju. Vad som måste göras. Hejdå fyra tusen kronor, hej "medelfast" säng. Åh, jag känner som när man vill ha två saker från en meny och väljer den ena och ens sällskap väljer det andra och det är mycket godare. Men detta vals konsekvenser är liksom inte över lika snabbt som man äter en god eller halvgod måltid, det här är för år och kanske decennier framöver. Morr.