30 september 2013

Amsterdamtips, här ärom

Igår kväll, trött som döden*, landade jag åter i Sverige efter sisådär fyra extremintensiva dagar i Amsterdam. Det första två med jobbet, de senare med Aksel (och lite vänner från jobbet). Ska inte tråka ut er med detaljer men sammanställer lite tips/varningar inför evt kommande besök. Man glömmer så fort, ni vet. Here goes:

1. Hotel Lloyd. Spexigt gammalt fängelse som blivit hotell men som fortfarande kör rätt hårt på att vara ett gammalt fängelse, om ni fattar. Finns MASSOR av rum och inget är det andra likt. En del ser verkligen ut som gamla tortyrkammare, med gulnat kakel på väggarna. En del har enligt sägnen toaletten mitt i rummet, utan väggar så att säga. En del, som mitt och Digges rum, har duschen mitt i rummet vilket gör att golvet ser ut som klassiskt toalettgolv. Ja. Inte så mysigt, med andra ord, men rätt spexigt och kul. Hotellet ligger lite i utkanten (läs: 5-10 min med spårvagn från city) och erbjuder cykeluthyrning för den modige. Jag tillhörde inte den senare kategorin pga folk cyklar som GALNINGAR i denna stad, saktar liksom aldrig in, och pga gravid och feg tänkte jag att det var bäst att låta bli. Hur som helst. Här är några bilder från Lloyd.



 
2. Museum. Det finns ett gäng, förstås, och jag valde det gigantiska Rijksmuseumet som jag tyvärr tyckte var rätt så trist. Tittade, tillsammans med ca en miljard pensionärer med kameror, på Nattvakten (Rembrandt) och förstås på van Goghs självporträtt men i övrigt alldeles för mycket gammal... äsch, jag har ju inte språket men ni vet: kristen konst. Eller konst om kungar och krig och slag hit och dit. Bleka passiva kvinnor och krigande, potenta män. Från 1100-talet och framåt. I efterhand, när jag hunnit läsa på lite, var jag mycket ledsen att jag missade deras motsvarighet till Moderna Museet som heter  Stedelijk Museum. Där hittas bla. Picasso, Karel Appel och Piet Mondrian och Monet, Cézanne, Matisse, Chagall och Renoir, vid sidan av de tillfälliga utställningarna. Dumt nog var detta exakt vad jag blev tipsad om innan, typ "skit i Riksmuseum och gå på Moderna" men pga något slags tillfällig hjärndöd. Oh well. 




3. Bed and breakfast, boenden: jag och Aksel bodde i lgh nr 2 på La Vie En Rose och det var så HIMLA bra. Priset var 336 Euro för två nätter, vad det nu blir, och för det fick vi en fantastiskt fin och fräsch och central lägenhet ca 2 min från de pittoreska kanalgatorna kring Jordaan och De Nio Gatorna där caféer och barer och små butiker myllrade tätt. Supertrevlig värdinnepar, lägenheten under var också mycket fin (där bodde min kollega + sambo). Rekommenderar VARMT. Kan även, tror jag, våga mig på att rekommendera B&B The Weavery pga där bodde Anton och han var supernöjd han också. Samma pris ungefär. 





4. Getting around. Väldigt enkelt. För det första är Amstedam pyttelitet och du kan utan problem promenera överallt. (Obs: akta dig för galna cyklister bara. Räkna inte med breda trottoarer eller så, nej nej, rätt ofta går du på vad du tror är en säker väg för att sekunden efter nästintill vara överkörd av en cyklist och en moped samtidigt.) För det andra är det rätt enkelt att hoppa på och av spårvagnar. Antingen köper du enkelbiljett för 2,50 Euro, eller en dygnsbiljett för 7,50. Eller 48 timmar för lite mindre ändå. Från flygplatsen tar du ett tåg som tar 15 min och kostar typ 3,50 - lite skillnad mot Arlanda Express ja. 



5. Äta / dricka: vi gick dels på tipsen som vår underbara landlady gav oss i början (hon ba: ja ni har ju redan läst guideböcker och vet var alla turister går, men hit går jag och mina kompisar) och det var allt ifrån stans bästa äppelpaj (vid Nordenmarkt), stans bästa italienare (Capreze, men varning för så fet mat att man, om man är känslig, kan må lite illa), stans bästa frukost. Den senare vill jag verkligen förmedla vidare, ett ställe vid en av de västra kanalgatorna på adress Singel 103 som hette Greenwood. Underbar meny, allt ekologiskt, åt där varje "privat" morgon och yoghurten + frukten + hemmagjorda müslin kom från himmelen (och även mackorna var goda). 






6. Att glida runt på weekendresa i främmande stad, gravid i vecka 22: alltså, det gick ju rätt bra? MEN: fan vad det är tydligt att jag inte som för några månader sedan är 100% pigg och fräsch och vill gå gå-gå-gå göra-göra-göra-göra dygnet runt längre. Att ha konferensdag som började 04.30 och slutade 23.00 var nästnintill mördande, jag kunde knappt stå på benen i slutet av dagen. Så fort helgen övergick i "privat" gick det hela att lösa medelst pauser på eftermiddagen, tänk: sova mellan 17 och 18.30 och ha middagsbokning framåt 20-klippet sådär. Är med andra ord oerhört nöjd MEN skulle aldrig velat stanna en vecka. Så kan man sammanfatta. Här en avslutande "trevlig" bild på mig i speciell min.

* "trött som döden" = så himla fin rad i så himla fin låt av Mackan Krunis.

25 september 2013

Imorgon --> Amsterdam!

Imorgon bitti, vid den barmhärtiga tiden 05.20, lämnar jag Enskede för att bege mig mot Amsterdam. Först tillsammans med jobbet och därefter kommer Aksel ned dagen därpå och så stannar vi över helgen. Saker jag tänker på inför resan:

- Huuuuuuuur ska jag hålla mig vaken från 05.20 till 22.30 när jag knappt orkar leverera ett vettigot ord eller steg i onödan efter klockan 19.30 en vanlig dag nu för tiden? Schemat är späckat, there's no way out, det är bara att "bita ihop och göra det". Men alltså känslan. Det blir bergsbestigning, detta, jag lovar.

- Vårt hotell första natten verkar ha lite, eh, speciella toalettlösningar i dubbelrummen. Som till exempel en toalett utan dörrar, mitt i rummet. Där ska en alltså bo med Digge. Vän och kollega. Thank god att hon är det första också. Älskar inte att gå på toa med andra människor i rummet.

- Jag fyller år på fredagen. Då ska vi cykla runt i Amsterdam tillsammans med jobbet. Förrförra gången jag var där orsakde jag allvarliga skador hos en man som råkade cykla in i mig (jag borde sett mig om bättre) och falla över sin cykel som totalkvaddades, hans glasögon gick sönder, han skrek argt på holländska. Jag var kanske 10 år så hallå, ursäkta att man gjorde lite fel liksom. Men det var jobbigt ändå. Och jag misstänker därför nu att vägarna man cyklar på liksom blandas rätt friskt med gångvägarna. Ska försöka cykla lugnt.

- Toalettfrågan igen. Jag som kissar MINST två gånger per natt. Ska Digge behöva lyssna på detta? Åh våndan.

19 september 2013

Vet ni vad det är för dag idag?

Jo det är internationella Ge lite pengar till Cancerfonden-dagen. Till exempel genom den här insamlingen, till Kristian Gidlunds minne. Varsågod och klicka på länken och skänk minst 50 små kronor, det har nästan alla råd med. Och det känns jävligt bra.

En sak jag finner EXTREMT tråkig är att det nästan bara är kvinnor som skänker. När jag var inne imorse låg totalsumman på 42.000 har jag för mig och när jag bläddrade bland de senaste kanske 100 namnen kunde jag (förutom att fnissa åt att Emelie av misstag kallat sig Emelie Tjorén) också se att typ 95 av fucking 100 namn var kvinnonamn. Hallå what's up världens alla män? Ni tjänar ju bättre än oss, kom igen. EN FEMTIOLAPP för cancerkampen kan ni väl för i helvete bjussa på. Hallå erkänn att ni också sett sidan. Kanske tryckt "dela" någonstans. Ni måste ha det för vi har alla spridit den idag. Och så ger ni inga pengar? Eller ger ni men kallar er vid kvinnonamn? Oavsett vad: BEFÄNGT. SKÄMMES.

Ja hej det är rultan (och hundratusen öl)


18 september 2013

En punkt. En början.

Nu ska jag säga något i relation till det som pågår överallt omkring mig kring Kristian Gidlunds sorgliga, hemska bortgång just nu. Den intensiva, delade, offentliga sorgen menar jag. Jag skriver det här för att det verkar som att min upplevelse, reaktion på nyheten är lite av en annan än de flesta omkring mig. Eller jag vet inte. Men. Jag känner lättnad. Mest av allt lättnad. Som att ett djupt andetag som hållits för länge äntligen kan släppas ut. Det har slutat göra ont till slut. Smärtan har släppt för någon, någon behöver inte längre vara stark i en kamp den inte kan vinna, någon har blivit released out of misery. Nu återstår bara vi andra. Vi som ska deala med det hela. Och jag tycker det känns rimligt på något sätt.

Döden. Å ena sidan absolut, å andra en process. Jag kände inte Kristian så jag lämnar hans historia nu, den är inte min men jag har en egen. Och jag känner det så starkt: att döden inte händer vid ett enda tillfälle. Den kommer i vågor och smyger sig på och vältrar sig fram och till slut kommer punkten och då blir det tyst.

Jag har levt med en person jag älskade innerligt, mest av alla jag någonsin känt, som dog i cancer. Jag har levt extremt nära personen genom faserna: kämparviljan, hoppet, glöden som bara en akut fara om att allt plötsligt kommer att tas ifrån er tänder, den nya sammanhållningen, när petitesser får vara petitesser och det som betyder något får ta plats. Jag har sett den starkaste människa jag någonsin mött bli svagare. Och svagare. Mot sin vilja, mot min vilja, mot allas vilja, men likväl: svagare. Till slut räcker ingen järnvilja i världen, inga drömmar och ingen kämparglöd. Kroppen förfaller. Man börjar dö.

När döden tvingar sig in i ditt liv vet du det, känner du det, lever du med det fast det egentligen inte finns en poäng. Varför? Du har inget val. Mirakel har skett förr och även om sannolikheten är noll tänker du inte ge upp hoppet. Men döden är där och det vet du. Först som en antydan och sedan allt tydligare. När organ stänger av. När celler dör. När smärtan blir påtagligare och till slut outhärdlig. När medicinerna gör att du försvinner allt mer. När rösten förändras. Kroppen förändras. Tankarna förändras. När det händer, och insikten kommer, trots att du ägnar de flesta av dygnets vakna timmar åt att drömma om mirakel, då är döden redan där.

Vad jag menar? Att döden är en process och att när punkt till slut sätts efter den sista tidens kamp, kan det också vara en lättnad. Ett ont som äntligen släpper taget och en läkeprocess som kan börja.

17 september 2013

Älskar den här rätt så mycket

Well I've been out walking

Igår kväll när jag kom hem efter jobbet vid sju stod min bror, svägerska och kille i vårt kök och lagade korvstroganoff till middag. Alltså KAN EJ beskriva lyckan jag kände i det ögonblicket. Tänk om det alltid var på det sättet, en kommer hem från jobb och så står ett härligt litet gäng och har redan tänkt på det där jag hatar: vad ska man äta, vem ska handla, vem lagar, vem diskar. Det bara hände av sig själv. Så kan man tydligen inte ha det varje dag i veckan men ååååh, drömma går ju.

Sedan såg vi Idol och Lisa tittade förbi. Vi älskade stjärnögat som hette Erik Rapp (tror jag?) och buade åt lilla studsbollskillen som körde dansband i glitterbralla samt Gabriel som såg så lidande ut för att han fått bannor över sin bredbenthet. Sedan gick alla hem. Då gick jag och lade mig. End of Monday.

Oh, höll på att glömma! Ikväll har ju Anna Åhlund, ett geni/konstnär/lärare jag känner och älskar, vernissage på Riche. Är jag gud? heter utställningen, det börjar kl 17.00 idag och är gratis och gott. Kom?


16 september 2013

Jag vaknade en morgon från en dröm jag hade

Idag gjorde jag det där "stora ultraljudet" som alla pratat om sedan cirka dag ett, vilket i praktiken är mitt fjärde ultraljud, vilket i sig är knäppt, men skitsamma.

Vår bebis har: fem fingrar, fem tår, en hjärna med två halvor i, ett hjärta som slår och har två kammare, två njurar, en mun som sväljer vatten och gapar mest hela tiden, en magsäck, långa ben, ett rätt stort huvud och armar som viftar mest hela tiden. Och det är en pojke.

Jag mår fortfarande svinbra förresten, om någon undrade. Sak man ej trodde om mig: att jag skulle må såhär himla bra during pregnancy. Men det gör jag. Passerade halvlek någon gång förra veckan sådär. Yay me.

Restaurangtips i Jordaan, Amsterdam

Har ni ett Amsterdamtips till mig så snälla, var icke blyga. Jag kommer vara där nästa helg och på fredagen fyller jag år. När vi bokade resan var jag inte på smällen men det är jag alltså nu, varför jag kommer leta efter en restaurang som kanske ligger lite närmare där jag bor samt är lite mindre, eh, röjigt än det jag först tänkt mig. Var jag bor? Jo, om rubriken inte redan skvallrat om detta så bor jag alltså i ett område som heter Jordaan. Stället bör alltså gå att få bord på en fredagskväll (om en dryg vecka). Det kan vara vilket kök som helst, really.

Okej jag fattar att detta var typ den tristaste efterlysningen ni någonsin hört talas om men you can't blame a girl for trying. Hit me om ni vet något och jag älskar er för evigt (ej menat som hot).

11 september 2013

Id bare minerals samt rougefråga

Berättade jag att jag, efter att ha konstaterat att Smashbox foundation var svindåliga (tyvärr) och skar sig hela tiden och sedan innan bestämt mig för att det var dags att gå vidare från gamla vanliga lite torra Clinique, slog till på ett startkit med ID Bare Minerals? Sisådär tusen år efter alla andra? Detta obs som steg två efter att på fukt- och tvättfronten först ha lämnat Dermalogica efter tusen och åter tusen år av trogen tjänst för ett märke jag skulle kunna gå över eld och vatten för numera: MD. Skitsamma. Oviktigt just nu. Det jag ville säga var att i detta startkit med ID fick man två små puderdosor med vanlig "hudton", en liten dosa med "mineral veil" som ska vara som en täckande grej, samt en dosa med lite mörkare som jag hade kallat rouge men som ID kallade något annat i det tjocka häfte som följde med starkitet.

Har använt några veckor nu och är skitnöjd, verkligen jättenöjd. MEN: den här rougen, så svår att liksom... måtta? Hur mycket ska en ta på? När är det för mycket? När syns det inte alls? Ska man ha över eller under kindbenen? Vänligen hjälp en snart 35-årig chey som ej kan använda smink.

Frågan uppkom förresten efter att ha sett den här bilden på mig själv från i morse på Instagram. Började fundera på om jag inte köttar på lite väl mycket möjligtvis.

Ps. Tack/förlåt för bildstöld Lotta. Ds. 
Ps2. Ska kolla youtubeklipp när folk sätter på rouge ikväll. Ds2.


7 september 2013

Fredagsnöje v 19

Med reservation för att jag genomgår något slags nattlig psykos men här ligger jag i vargatimmen och lyssnar på Niklas Strömstedt och tänker att han är ju är SVINBRA? Förlorad igen - vilken dramatik! Sista morgonen - melankoli! Okej sedan hade jag visst inte lyssnat på så många fler. Men alltså på allvar - ge den här en chans på den här sidan 2000-talet och HÅLL med?

6 september 2013

Pong. Snart kommer jag till dig.

Jahopp här sitter jag och glor på klockan ca 2 gånger i minuten och bara HOPPAS att den ska vara något i stil med halv tolv, kvart i tolv, så en får gå och äta lunch. Buffé naturligtvis. Älskar buffé. Men alltså helvete, den är bara kvart i elva. Den rör sig inte. Jag vill äta nuuuuuuu.

Imorgon är det loppis i Enskede, precis där jag bor, vid bageriet och Matbodens restaurang. Hoppas det är sånt här väder. Hoppas någon säljer Kronan Duo/s årmodell 2013. Närå. Det kommer naturligtvis inte hända. Men ser ändå orimligt mycket fram emot denna loppis trots att jag förra året köpte en enda grej: ett pussel jag aldrig lade. Åh nu kom jag på att jag då gick och räknade dagar för att få hem lilla kattis, vi hade träffats och bokat och tingat men det skulle dröja ytterligare två-tre veckor innan jag skulle få sätta mig på planet mot Umeå och hämta hem henne.

Oh well. Nu har det gått ytterligare tre minuter, hurra! Snart lunch.

2 september 2013

Mellanland

Sånt jävla limboland just nu alltså. För pigg för att vara hemma hela himla tiden, för trött för att typ... vara uppe efter halv tolv om kvällarna, helgerna inkluderat. För liten för att egentligen trappa ned på träning, för andfådd för att orka ta i ordentligt. I lördags klättrade jag på väggarna hemma när ungefär hela världen var någon ynka kilometer ifrån mig och tittade på Håkan på Popaganda. Så bittert att ej vara där. Sådan icke-ork att 1. köpa biljett eller 2. tigga till mig någon typ av lista eller 3. gå dit. Somnade för ca 295739:e gången till Halvbrodern på Svt Play. Oklart om den är snortråkig eller om jag har problem med engagemanget, läste boken för sisådär tio år sedan och vill minnas att jag gillade? Tror dock inte att jag läste ut tvåan. Och därmed inte började på trean. Men ryggarna i pocket är fina tillsammans, det är de. Nej fan, nu pratar jag ju om Kjaerstad - oh well samma tid nordiskt land.

För övrigt har jag kommit in i en helt vansinnig köplusta. Vi snackar vagnar och resor och lägenheter mest. Sådana nätta saker.