28 juni 2014

Mellandag

Lördag. Det är mulet och regn i luften (men det kommer aldrig) härute på Muskö. Anton åkte hem efter en kväll och natt här, jag åkte och handlade i Ösmo, vi har levande ljus tända och både Ivan och katten verkar rejält trötta. Lågtrycksfeeling.

26 juni 2014

Vet ej vilken dag det är ens

Insåg just att min unge blivit stor nog att halvt om halvt klättra när han ammar. Märks bland annat på att han rätt ofta klättrar bort från bröstet. Han älskar inte inåtvända aktiviteter nej. Finns en hel värld att hålla koll på ju. Försöker ibland typ "träna på kramar" pga så gossugen och Ivan ba eh ursäkta can we make this quick please. Aja.


För övrigt har dagen bjudit på badminton (lätt ju!) och ett kaffebesök av Elias och Emma. De badade. Så fint. 

Och har plockat fyra fästingar! Fyyyyy. Tre från aksel och en från katten. Ångest. 

Ikväll kommer styvmor Anki och sover kvar med sina tre hundar. Vi ska dela av huset på ett smart sätt så att en luftsluss (läs: hallen) håller katt från hundar. Och så ska Anki få göra det hon älskar mest och som av en tillfällighet sammanfaller med något jag också gillar när hon gör: ta hand om Ivan! Jag kommer från och med kl nio ikväll ha händerna mer eller mindre fria till klockan fyra imorgon då hon åker igen. Dvs äta med båda händerna! Kanske läsa lite i min bok (the slap)? Och hänga runt. Sol på väderkartan imorgon. 

Ja. Thats about it. 



Not much

Dagarna lunkar på. Igår sov Ivan nära fem timmar totalt, uppdelat på tre sovpauser. Så olika det är hela tiden. På eftermiddagen tittade mina svärföräldrar förbi och vi grillade och promenerade. Fick årets första myggbett. Idag vill jag lägga Ivan i skuggan under äppelträdet och utmana hans far på badminton i gräset. Ungefär så storslagna planer orkar jag med. Klart slut.

25 juni 2014

Jakten på den försvunna röven

Det finns en helkroppsspegel här på landet. I sovrummet. Igår tog jag en good look at myself för cirka första gången sedan förlossning och graviditet och ställer mig frågan: var i helvete tog min rumpa vägen? Asså jag brukade väl ha en så kallad ganska.. Putig sådan. Ej längre alltså. WHERE did you go my sweet putig ass. Nu när båset är tomt saknar jag kon/röven. 

Aja. 

Det kom lite sol...

... Och en annan ba: hurra! Så glad för denna solhatt alltså. Åhléns 99 kr TIPS TIPS.


NEJ NU!

Igår var en sådan där dag då Ivan inte sov, alltså vi snackar små tupplurar på mellan tio minuter och en halvtimme, typ tre gånger på en hel dag och guuuuuud det är så utmattande att ta hand om en fyramånaders überaktiv bebis när en själv inte fått sova på natten dessutom. Gick runt som i dvala och väntade på kvällen, typ. Framåt sen eftermiddag gav jag upp om att få i honom någon längre sömn och tänkte bara att fuck it, han får väl sova inatt. Han var på gott humör så what the heck. Anna Sofia kom på besök, vi tog en promenad och tittade på utsikten vid klipporna, gick hem och lagade pulled pork och satt och pratade. Framåt halv tio kippade Ivan med ögonen och somnade i selen.

OCH SEN SOV HAN TILL KVART I FEM PÅ MORGONEN.

Ja alltså detta var det sjukaste. Åtta timmar, typ? Inga mardrömmar? Inga uppvak? Bara sov och sov och sov. Vid kvart i fem käkade han i tio minuter, vände sig sedan bort från mig och sov vidare, till nio.

Detta är det sjukaste sedan jag vet inte vad. Jag är typ... UTVILAD?

Åh prisa gudarna.

24 juni 2014

Host, host

Ivan har kommit på hur man fejkhostar (och därmed, antar jag, får lite extra uppmärksamhet?) och kör med detta trick ganska så ofta. Tex när jag sätter honom i Ergon utan att han vill sitta där. OJ vilken hosta han får då. Han nästan hostar sönder sig. Eller när han ligger och ingen leker med honom. OJ vilken hosta han får då. Den slutar mystiskt och direkt så fort vi leker med honom igen, tur det.

Rapport från obygden

Vi är framme, här är fantastiskt vackert och jag bryr mig inte det minsta om låga temperaturer och regnskurar - perfekt bebisväder ju! Katten njuter halvt ihjäl sig. Igår fick vi besök av Frida och Frans. Jag sover helt vansinnigt lite pga lite trängre säng än hemma och det verkar som att Ivan är ungefär lika sömnstörd som jag - att sova tätt ihop gör att vi väcker varann typ varje 1,5 timme. Från att på sistone ammat en gång per natt ser jag i appen nu att vi kör på 4-5 ggr per natt. Och stiger upp före sju. Oh well. Sova får jag väl göra i graven sen. Ivan sover dock i soffan ganska mycket, som tur är, under dagarna. 

Ett litet collage över stämningen här ute kanske? Okej! 


Äsch vi kör några till: 




22 juni 2014

Going to the country

Jahopp då far vi alltså snart! Just nu sitter jag på sängkanten och väntar på resultatet av senaste sövningen av Ivan - ska han fortsätta sova eller vakna? Så spännande. Första tuppluren varade bara 20 minuter så kanske att denna blir lite längre. Har lyckats packa allt gemensamt (lakan, handdukar, osv) samt allt Ivans inför landetresan om några timmar. Inte mitt eget (alltså - min väska är SÅ BORTA?) och maten, som aksel ansvarar för, är halvt om halvt packad. Aksel är nu på stan för att fixa ett 4G-modem ty internettäckning på landet är dålig och han behöver evt jobba lite. Få se om det lyckas. Vi tänker lite olika kring att vara ute i god tid, min kille och jag. Hej klassiker! Sällan är väl två som gillar ayt packa en vecka i förväg inför en resa ihop. Vilket troligen säger en del om att både typen "packa en vecka innan avresa" samt "packa en kvart innan avresa" har sina för- och nackdelar när det kommer till att levas med. Jaja. 

På tal om resa: igår bokade jag flygbiljett till Luleå och tillbaka. Ska alltså flyga med Ivan om en månad drygt. SÅ NERVÖS REDAN. Vet inte varför men typ: att han ska få spelet / ont i öronen / bli totalt förtvivlad och att jag inte ska kunna trösta samt bli typ suckad åt / utskälld av den som sitter bredvid. En sur tant eller gubbe, typ. Ja, så då har jag målat upp det värsta scenariet och nu kan allt bara bli bättre än så, visst. 

Har kört samma mysiga tankemetod inför bilresan med katt och bebis till landet snart. Halvfullt glas - så blir man positivt överraskad om det finns några droppar extra? Ja? 

21 juni 2014

Jo men det blir bra. Sen.

Hej från packningsträsket! Det är alltså inte jättelätt att packa inför två veckors semester med bebis och katt och långt till närmaste mataffär, MED en bebis som kräver underhållning/bärande mest hela dagarna? Men men. Vi jobbar på. Ivans nya grej är sömnpauser på ca 20-30 minuter åt gången så en liten bit per gång hinner jag. Aksel är och jobbar, försöker bli av med allt så att han också kan ta semester från och med nästa vecka. Vi får se hur det går.  

Alltså, sista dagarna: så tunga? Vet inte varför men trots samma antal timmar sömn som vanligt (inte jättemånga, men inte heller jättefå) har jag känt mig halvt död när jag vaknat. Ont i huvudet, trött, lite ont i leder/muskler och på ett alldeles ohyggligt dåligt och självömkande humör. Att vara trött från dagens start och sedan känna det eskalera redan före lunch, inte så härligt. Oklart om detta är ett fysiskt tillstånd eller psykiskt (en har varit förälder, på helspänn, i fyra dryga månader, det börjar take its toll?) men kul har det inte varit. Har känt mig liksom överväldigad av alla måsten och allt jag inte kan fly ifrån (tex: kan inte bestämma att Ivan ska sova långa stunder på dagen så att jag själv hinner varva ned och ta en tupplur) och som en tråkig och otillräcklig förälder samt sambo. Grinig och o-spännande, rent av astråkig, att ha att göra med. Stackars alla. 

Ivan har väl också hamnat i något slags stadium då han tydligt visar vad han INTE vill ha och det är till exempel: bröstet, vill INTE äta (trots hungrig) och skriker sig blå om jag trugar; sängen, vill INTE sova (trots trött) och tjurar och ylar när jag försöker lägga honom med eller utan tutte som muta; selen, vill INTE sitta inåtvänd fast jag vet att han sover bäst inåt när han väl somnar; och så gamla klassikern vagnen. Men! Hade en ganska lyckad vagntur till Gröndal häromkvällen, får inte glömma bort det som går bra obs obs. 



I alla fall. Vid sidan av detta halvdeppiga läge med mycket frustration hos bebisen, har jag även känt att hallå var tog livet (det sociala, vännerna, att vara inräknad någonstans) vägen? Med tanke på dagarnas slit (jo men det är ju det, men också härligt, men liksom det är ett himla jobb och aldrig hinner en sitta speciellt långa stunder framför dator/mobil) har jag inte riktigt orkat styra upp saker. Som till exempel midsommarplaner. Och plötsligt kommer den himla midsommaren och hela instagram är fyllt av människor som gör roliga mysiga saker (men påpekar att det är sjukt kallt ute) och själv sitter vi inne hela dagen för ingen har hunnit eller orkat styra upp. Hej ensamhetskänsla! Eller typ känslan av att ha halkat in i något slags mittemellanland mellan barnfamiljsfir och gamla-obarn-vännerna-fir. Detta var... märkligt. Och ej 100% skojigt. Nej.

(Vill till saken säga att vi VAR välkomna till åtminstone ett firande som jag pga deppighet och trötthet och kyla utomhus inte gick iväg till, så det var inte så synd om mig, men ändå, känslan var densamma) 

Jahopp. Finns det något som är roligt jag kan berätta, tro? Hmm ja men imorgon åker vi alltså till ett jättefint sommarställe som vi hyrt på Muskö (och hallå tjuvar, det kommer bo någon i vår lgh under tiden) och där alla inklusive vår understimulerade katt få semester. Den sistnämnda ska klättra i träd pga det älskar hon. Jag ska ligga på olika filtar och skugga lär jag inte behöva kämpa för att hitta pga dåliga väderprognoser, och det ska komma lite olika vänner och familj på besök. Detta blir bra. 

19 juni 2014

Familjens projektledare planerar vinåtgång

På söndag åker vi till ett lantställe vi hyrt på Muskö i två veckor. Det ska bli SÅ mysigt och härligt. Eftersom jag är den enda i min familj med körkort och eftersom Ivan eventuellt hatar bilresor, så vill jag helst handla typ allt vi ska äta och dricka i förväg eftersom närmaste affär kommer ligga ganska långt bort. Inser att det kan bli svårt, men typ... fem dagar borde en kunna klara? Därför borde jag gå och handla vin idag. Vi kommer ha rätt mycket besök och då är det ju mysigt att bjuda på ett glas vin till... grillen. Haha. Okej men då ska vi se. Hur många lådor går åt på två veckor? Om vi räknar med besök (min bror och svägerska ska vara där fem eller sex dagar, de gillar nog vin) minst hälften av kvällarna? Tre lådor? Fyra? FEM? Nej men tre kanske räcker? Okej. Så får det bli.

*tar Ivan i selen och vagnen tom till systemet och lastar den full med lådvin*

18 juni 2014

7.2, 66, 44

Ja men se där, då har vi passerat 7 kilo. Och med "vi" menar jag Ivan. Att jag drog in mig själv i föregående mening var mest för att jag är den som bär på dessa sju (komma två!) kilo mest hela dagarna. Jaha ni undrade hur det går med vagnen? ÄEH men alltså vi orkar inte så ofta testa. Pga risk för utbrott stor. Och att bära känns i sammanhanget enkelt. Aja. Sju komma två alltså. Som en jääääkligt stark öl.


16 juni 2014

Game of zzzzz

Om jag nyss använde Ivans mardrömmar som ursäkt att slippa se Game Of Thrones i soffan i vardagsrummet? Ja men kanske då. Lite. Den är ju så FÖRBANNAT tråkig, den här säsongen. 

Men ja, snart ska jag smyga upp ty en timme har gått sedan han somnade (i sele den här kvällen, vi spexade till det lite pga han var så hyper-över-pepp att vad vi än gjorde resulterade det bara i något slags konsert av roliga ljud och sprattel så att jag skattade tills det kom tårar och Ivan var som på tjack) och det innebär tydligen att den där lätta sömnen då han verkar få mardrömmar har gått in i en djup och knäpptyst sömn. Jag kommer fråga min kille om X dog eller inte. Det är egentligen allt jag bryr mig om denna himla tråksäsong. En scen till med Khalesi och jag sprängs av boredom. 

Gonatt! 

Tidens tand

Imorse gjordes detta orimliga: jag kom iväg före klockan åtta till en frukost "på staaaaan" med mina gamla Ladyfest-tjejor. Trodde inte det skulle bli av när vi lade oss igår kväll (och Ivan vaknade flera gånger av mardrömmar mellan 21 och 22.30) men jo då, här vaknade hela gänget vid sju och kvart i åtta var vi utanför dörren. Frukost på Louie Louie = så mysigt. Synd att jag pga extremt stor morgonaptit valde utan att tänka, en frukost hette ju "stora frukosten" och den tog jag (så var det bara lite yoghurt, en fralla, en kaffe, hallå?). Så fanns det en grötfrukost. Lyxgröt! Med typ quinoa och sånt i, åååh. Avunden när jag såg de andras gröt var stor. I övrigt var det underbart. Om än kort. 


Efter detta, när de som jobbade behövde gå och jobba, gick jag till Emelie och snackade med henne och Josef. Han är nu nästan åtta veckor, dvs i åldern då han börjar bli medveten om omgivningen, lyssna på röster och fästa blicken i ens ansikte och träna sitt eget fejs på till exempel ett leende. Typ såhär: 



Ja. Så gulligt. Efter lite för mycket kaffe på hemmaplan, drog vi till en Vietnames på Folkungagatan och åt lunch med Kalle och Hanna (Emelies åttaåring, eller vänta är hon sju? Sjukt stor i alla fall!) och Wille. Därefter åkte jag hem. Skickade iväg ett paket med ett regnskydd till en barnvagn med posten (är SÅ blocketgalen just nu), kom hem, lade i en tvätt (trots ensam med bebisen, hallå KORS I TAKET?) och lade mig sedan att eftermiddagsvila med Ivan, som just nu sover väldigt sött bredvid mig. 

Känner så sakterliga livet smyga tillbaka till mig så som det var innan, när jag bestämde mer över min egen tid? Insåg när jag gick från lunchrestaurangen att jag inte längre tvekar inför att äta ute med Ivan i följe. Inte på luncher eller frukostar i alla fall. Han sitter med och är för det mesta väldigt glad. Speciellt om det finns ett lite större barn att titta på, he just loves them. När han behöver sova tar jag en guppande promenad med honom inåtvänd i selen och så slocknar han. Han är väldigt behändig att ha med sig just nu. Och så himla glad. Nästan precis hela tiden. Ehe, kanske för att han får designa dagarna precis som han gillar dem: sittande på min mage.

*nu ignorerar vi det faktum att vagn eller bil ens existerar* 

*en annan gång ska vi prata om den avgrundsdjupa ångest jag känner inför att köra till stugan vi hyrt på Muskö med katt i framsätet och Ivan i baksätet, får typ hjärtattack bara av tanken*

14 juni 2014

Happy offspring







Island-land

Nu fick jag för mig att vi ska ta en sommarvecka på... ÖLAND! Ligger och kollar på olika bed and breakfast-ställen och ba ååååh, det ser fint ut! Dit åker vi! Dvs, har ni tips på ställen att till exempel bo på på Öland så säg till. Eller saker att göra. Någon hemlig liten strand. En god restaurang. Osv. Enda jag kommer på nu är typ prinsessan och han från Bonde söker fru med alla strutsarna, haha.

Varför gråter Ivan?

Jahopp. Nu ligger jag här bredvid Ivan i halvdunklet i sovrummet (himla juni - blir aldrig mörkt om kvällarna ju!) och har haft en väldigt lugn dag. Bättre humör på alla, kan man sammanfatta det med. Dock: Ivan har redan hunnit vakna en gång sådär som jag beskrev i förra inlägget, det verkar som mardröm, liksom börjar gråta från ett andetag till ett annat och bara låter så hiiiiiiiimla ledsen. Tårar fyller kinden och han är liksom förtvivlad direkt. Han, som nästan aldrig gråter dagtid (utom vid sällsynta tillfällen typ bilen, vagnen), är så ledsen och verkar bli ännu ledsnare när jag försöker trösta, ibland somnar han om efter bara lite gråt (ofta medelst tutte i munnen) ibland liksom eskalerar gråten så vi får lov att gå upp några varv i lägenheten och vagga lite. Typ distrahera. Det är inte nattskräck (han är för ung samt är liksom vaken när han gråter samt känns mer ledsen än rädd) utan ja, kanske mardrömmar? Har inte ont någonstans, somnar sedan om igen. Sker nästan alltid under sömnens första två timmar. Aldrig vid dagvila. 

Känner någon igen detta?

Inte så lyhört föräldraskap

Igår fyllde Ivan 4 månader. Det var en glad dag, inledningsvis (100% av Ivans dagar är glada inledningsvis, han vaknar liksom skrattande). Han sov till makalösa 09.30, sedan åkte vi till Bonti och han fick sin present: en jättebra dyna för vagnen som stöttar upp på sidorna. I materialet "memory foam". Dör.



Därefter åkte vi och träffade Frida och Ava en stund. När det var dags för Ivans fm-lur hade klockan hunnit bli halv ett och han fattade inte själv att det var dags. Satte honom i ergon och promenerade en bit från gänget så fick han sova en timme. Bra. 



Därefter bajsade han igenom ett helt ombyte (byxa, body) och spydde sedan ned det andra. Sånt som händer. Väl hemma hos Ava och Frida fick han ett par överblivna från Avas bebistid. Då kom Wille. Sömn var på tapeten men svår att nå pga så mkt att titta på, lyssna på. Vaggade honom i ergon så han slocknade till slut, dock tyvärr bara en halvtimme för sedan behövde vi gå. 

Vid fyra försökte jag således smyga honom ur sovande soffaläge, till sovande vagnläge. Gick ej. Han vaknade och grät. Ungefär här började dagen bli lite jobbig. 

Vagnturen mot Emelie gick inte alls. Tårar och förtvivlan och han bars i selen, igen. Framme lekte han i Emelies nya babygym en stund. Sedan var klockan halv sex och vi skulle åka jem, äta middag, "göra kväll". Gnäll även i selen, hans favvogrej annars. 

Hemma: vi vuxna åt snabbt. Aksel lekte rätt vilt med Ivan på golvet under tiden jag lagade. Han var märkbart övertrött efter dagens totala sömn på enbart 1 timme och 25 minuter. Vid middagsdags höll det inte längre. Bröst åkte fram, Ivan somnade 19.00. För att sedan vakna med ett ryck 19.30. 

Tänkte då att en mysig kvällspromenad i selen i pyjamas var en perfekt avrundning på dagen. Så brukar vi göra och det brukar uppskattas. Men icke ikväll. En kvart från vårt hus bryter han ihop totalt. Gråter och gråter och tröstas inte av något alls. Ingen bärställning, ingen distraktion. En snabb promenad hemåt. Han är ju hungrig igen! Hur kunde jag missa? 

Hem, sängen, flaskan, amma. Snyftig och så himla ur-fas-person. Somnar liksom andfådd och sedan detta: vaknar storgråtandes, hysterisk, förtvivlad, i vad som ser ut som mardrömmar inte mindre än fyra gånger före kl tolv då han sedan sover resten av natten med förvisso rätt många amningsuppvak. Det var den dagen det. 

Varför berättar jag om den så detaljerat? Jo, min tanke är denna. Jag missade litegrann att sätta Ivans behov etta igår, kan jag känna? Han fick inte sova så mycket han behövde (han somnar inte i alla sammanhang och jag liksom tog honom inte till ett sammanhang han kan koppla av i) (landade på mindre än 2 timmar på 13 timmars vakentid mellan stiga upp - läggning) och följden blev att han vid kvällen var totalt ur fas, övertrött, ledsen, hungrig. Jag hade så mycket planer att han mer fick följa med än att vara med och bestämma. Typ. Och jag tänker: vissa dagar kommer ju att få lov att bli så? Inte just igår, kanske, det var dumt av mig möjligen. Men det kommer finnas tider att passa och han kommer missa sömn ibland om han inte kan somna i vagn / bland folk? Hur ska jag tänka kring det? Det är verkligen ledsamt att se honom så knäckt som i slutet av dagen igår. Jag tänker att jag borde gjort på ett annat sätt. Och ska, nästa gång. 

Och så några ord om mardrömmarna. Jag tror det finns ett samband mellan övertrött vid läggning och vakna gråtande i mardrömmar. Någon input på denna koppling? Do share. Puss. 

12 juni 2014

Dansa. Pausa.

Då ska vi se. Eventuellt kan vi tro att den här intensiva utvecklingsfasen börjat lugna ned sig för den här gången. Kanske. Ivan somnade ikväll för tredje kvällen i rad utan amning på det "gamla vanliga" sättet (dvs att vi efter kvällsrutin aka blöja pyjamas kvällspromenad i sele flaska ersättning i soffa liten gos/häng-stund i sängen, helt enkelt lägger honom i hans säng, lägger en av oss bredvid, han buffar runt några minuter och somnar sedan, vill ej bli pillad på eller kramad utan helst gå ned i varv själv, med mig/pappan i närheten). Eventuellt håller han på att dra dygnet lite åt det tidigare hållet. Vaknar 07 mest hela tiden. Ibland tidigare.

Imorgon fyller han fyra månader. Herregud. 


11 juni 2014

Dust yourself off and try again

På darriga ben bestämde jag mig för att provköra nya / gamla vagnen idag. Hade först nojat en stund att jag betalt överpris för den (5000 inkl alla tillbehör samt vinterhjul) eftersom det inte var en Bugaboo Cameleon 3 som jag inbillat mig, utan en helt vanlig Bugaboo Cameleon + från 2012, men bestämde mig sedan för att släppa det. Den är i fint skick. Och vi fick bra betalt för Kronan. Och accepterar Ivan att sitta i den är den värd ca en MILJARD. 

Anyways. Solen gassade. Ivan hade en inte så liten solhatt på skallen. Vi rullade ut från gården. Han såg ut såhär, ändå rätt okej look på en som de senaste två månaderna skrynklat ihop ansiktet vid blotta åsynen av en vagn?


Och sedan hände det magiska. Då blev det lite mer såhär. Ja ni ser rätt - han SOMNADE? Trodde inte mina ögon. Kände sådan frihet och lycka att jag höll på att gå av på mitten. Ryggen ba YEY! Rullade en stund och ställde honom sedan i gräset på vår äng utanför huset. I skuggan.


Jahopp, men då körde en motorcykel(JÄVEL) förbi och väckte honom och då vaknade han och såg ganska exakt ut såhär. *jag är inte arg, jag är besviken*


Och då blev det ett jäkla liv och hans pappa fick snabbt växla till selen och gå vidare med honom eftersom det var "mina" jobbtimmar (jag har fem i veckan). Jag har också fått för mig att vi inte ska göra en stor grej av det när han gormar i vagnen och inte försöka tvinga honom vara kvar där utan mer jahopp, nu kör vi sele, och inte skapa vagn-tvångs-feelings, men det kanske är urmesigt samt att surrender for child som börjar köra med en innan en vet ordet av? Hur som helst. När de försvann satt jag och katten kvar och då såg det ut såhär. 


Ja. Vad tror ni? Ändå lite succéfeeling på nya/gamla vagnen, visst? 

Taste of majs

Nu sov min unge två timmar mellan åtta och jag lade mig och blundade utan att somna bredvid. Det var en bra paus. När han vaknade var jag gladare igen och kors i taket, det är MOLN på himlen här? Åh älskar. Nu börjar vi med smakportioner. Slut på meddelande.




Fitter. Happier.

Oh, intressant grej ändå: denna föräldraledighet. Och, antar jag, sömnbristen? Eventuell stimulansbrist? Gör mig så JÄKLA konsumtionssugen, på ett sätt jag knappt minns att jag känt. Jag brukar ju vara BÄST på icke-konsumtion. Dock nu är allt i gungning. 

Hittills har det gått att hålla sig någotsånär miljömedveten och inom ramarna för kategorin "ganska rimligt inköp ändå" men alltså det SUGER i mig mest hela tiden. Ba köpa! Sälja! Köpa! Sälja! I all evighet! Har bokat ett bord på enSkedeloppisen den 6 september men det är ju tusen år dit. Så. 

Idag tänker jag tex ganska mycket på att en mjuk sittdyna till vagnen ändå vore väldigt bra. Och det känns typ som att enda sättet att rädda denna dag är att få åka och handla en.

*ska inte*

*eller* 

Sleep deprivation

(Disclaimer: älskar min son, är tacksam för allt jag har. Det fattar ni, visst? 

Okej.)

Men alltså solen. Du måste fan pausa lite ty denna mamma håller på att bli galen på riktigt. Med en son som väcks av cirka nål som faller, katt som rör sig, förälder som vänder sig i sängen etc., blir nätterna aningen uppstyckande. Och korta. Ivan tar exakt VARJE chans att ba "godmorgon? Ja? Vi går upp nu? Kul?" och det är svingulligt på ett sätt (glad son!) men på ett annat, asså skjut mig? Igår somnade han halv elva. Vaknade vid sex imorse och inget kunde få honom att tro på att han har större sömnbehov än så. Sprattel sprattel och det här nya falsettskriket han sportar så fort han får tillfälle. Myyyys. 

Men i alla fall. Uppå detta: solen. Alltså jag får panik på den. Vår lägenhet är åttahundra grader. Alternativen till att vara i den är att bära sju kilo bebis mot egen kropp utomhus så svetten rinner om oss båda. Leta skugga. Leta där det liksom blåser lite, i skuggan. Försöka få Ivan okej med att inte röra sig så mycket. 

Nä. Förlåt alla andra som har helt vanliga sommarönskningar om sol och värme men alltså sommaren 2014. Kan du inte bara bli en molnig en? Så jag inte rinner bort. 

Så trött på klibbig känsla just nu. Så trött överlag. Åh ljuva småbarnstid ändå va. 

Idag ska jag 1. Försöka ta mig igenom fm och tidig em med Ivan utan att smälta bort. 2. Jobba några timmar. 3. Klippa lugg. Har alltså ungefär 18 hårstrån kvar på skallen dessa dagar. Klipper väl 8 av dem dårå. 4. Hämta upp fyra stolar vi köpt på blocket ty de vi har smäller när man sätter sig och reser sig så Ivan tar varje chans att vakna (se ovan stycke). 5. Påbörja läggningsprocedur med sömnvägraren, uppskattad tid 1 timme. 6. Ja nu är väl klockan halv elva och jag kanske typ... Gråter eller somnar? Eller så bara är allt på ett helt annat sätt om 14 timmar och jag är sjukt glad och gillar livet igen. 

11 juni 2013




Klart till halvklart

Denna fd soldyrkare vill inleda ett inlägg om en helt vanlig dag i juni med att säga att GUD VAD JAG HATAR SOLEN just nu? Befinner mig tydligen i något slags hormonkaos med pyttelite inte jättemycket östrogen i kröppa pga post-förlossning och amning vilket vid sidan av lite andra trevliga bieffekter ni ska slippa höra talas om innebär att jag i princip är att betrakta som klimakterieperson? Dvs har svallningar och nattsvettas redan som det är, utan hettan? 

Detta, plus en bebis som vägrar vagn och som sitter framvänd i selen och bara hamnar i solen hur mycket jag än försöker gömma honom bakom olika klädesplagg och solhattar gör mig smått vansinnig varje solig dag. Denna bild, alltså den säger mer än man kan tro. Den visar förutom mitt humör också hur extreeeeeemt mycket hår jag också tappat den senaste tiden, för att addera till de kroppsliga härligheterna i samband med att föda barn. Herregud, har ingen lugg kvar. Går här och inser att denna dag kommer bli en major utmaning. Och sol i fejset får bebisen dessutom. FAIL. 


På bilden är vi på väg mot tåget som ska ta oss till Uppsala och min mamma, som väntade vid stationen en timme senare. Ivan passade på att sova cirka tio minuter på tåget dit, hurra, sedan var livet för spännande för att sova bort igen. I Uppsala hängde vi i skuggan så mycket vi kunde, kollade lite i affärer, åt en jättegod lunch, och sedan åkte jag hem igen. Tåget hem var på riktigt säkert trettio grader och luften stod stilla. Se bild på svettigt stackars barn. Ledsen smiley.




... Och med hem menar jag alltså Stockholm, för exakt "hem" åkte jag inte. Däremot till Digge och hennes fina familj åkte jag. Där åt vi middag och barnen pillade på varandra med stort intresse. Tex såhär: 





Av denna aktivitet blev Ivan så trött att han somnade hos sin pappa, se nedan bild, och fick därefter sova under en timmes promenad hemåt, samtidigt som undertecknad Blocketfyndare stack till en annan del av staden och hämtade hem vagnen. Slut på dag. 


10 juni 2014

Hej då, vagn. Hej, vagn.

Okej med reservation för att detta var ett LITE överilat beslut: vi sålde vår Kronan City igår. På Blocket. Det gick på mindre än ett dygn från och med att vi lade ut annonsen och så var den borta. Hej då, vagn. Ivan hatade att ligga i dig nästan varje gång vi försökte efter att han fyllde två månader. Han hatade att ligga där i mjukliften. Han verkade också hata att sitta i sittvagnen. Så många tårar som fällts i vagnen av Ivan, det var som att det fanns en spell över den. Det hade säkert gått över men jag PALLADE inte. Och - helt ärligt - jag tyckte den var lite tung att köra. Att häva över trottoarkanter. Nedför trappsteg. Framtung på något sätt.

Hur som helst. Dess nye ägare hoppas jag ska bli nöjd med den, samt få ett barn som kan tänka sig att ligga i en vagn då och då. Här har vi ett sällsynt tillfälle, nämligen en dag då Ivan däckat i selen och gick att smyga ned i vagnen utan att vakna och vråla, hurra. I minne av Kronan City 2013 tycker jag vi tar ett ögonblick och tittar på den bilden.


Okej, moving on. Här ska inte gråtas över spilld ost/mjölk/vagn. Så dygnet efter att Kronan var borta, så köpte vi en ny. Eller ny ny förresten, en begagnad. För 1300 kronor mindre än vi sålde vår Kronan för, fick vi en Bugaboo Cameleon från 2012 med diverse tillbehör vi inte ens hade till Kronan. En lattehållare! En solsuflett! Regnskydd! Vinterdäck! Eller okej det kanske heter hjul på vagn, men ni fattar. En konstig väska som heter "organizer"! Jaja, hur som helst. Jag svarade på cirka tio annonser idag, och hade bestämt mig för att det, åtminstone för sommaren, får bli en Bugaboo pga den kupade sittdelen. Har provat den med Ivan i, i två butiker, och han verkar inte helt främmande för en tur i sittvagnen. Fick den för ett mycket trevligt pris trots allt. Tror jag kan sälja den vidare i höst om vi vill ha en finare vagn. Har ju sedan länge varit rätt osäker på Bugaboo samt tyckt att de är too pricy, men ja. Nu blev det såhär.


Nu håller vi alla tummar för att sommaren 2014 ska bjuda på en vagntur eller två. Med vänliga hälsningar, min svank.

9 juni 2014

Fast i bubblan

Trodde jag att jag skulle bli totalt ÖVERPEPPAD på när en snart fyra månader gammal bebis vänder sig från rygg till mage? Svar nej. Blev jag det? Svar HELL YES.



Men också. När samme unge skrattar på sig och det är way past bedtime och han har gjort typ hundra utbrytningsförsök ur sängen innan jag till slut gav upp och lyckan var total. Så himla GÖLLIGT. För mig alltså.


8 juni 2014

Dagarna och dagarna

Men oj det känns som det gått hundra dagar sedan sist och så var det bara i förrgår morse jag skrev senast. Oh well. Två dagar med aktiviteter i rad och denna morsa är lite chockad? Lite aktivitetsbakis? Hur som helst. Nationaldagsgaloppen var underbar, lite väl kvavt väder och varje gång molnen lättade blev jag stressad å Ivans vägnar (han låg för det mesta i skuggan av ett paraply och jollrade men ibland behövde vi gå upp och "gå honom till sömns i selen" och då var det en jäkla solpanik eftersom han lyckas vrida sig ur sin solhatt gång efter annan) men i övrigt: så himla toppen. Kallt rosévin, massor av filtar, underbart sällskap, jättegoda wraps, jordgubbar, mandlar, chips och bigarråer. Ja, bra dag. Som slutade vid åtta efter en sushi i Tessinparken. 





Ja, och sedan kom lördagen. Då var det dags att återigen bege sig ut på äventyr, närmare bestämt en brunch på Nytorget 6 (note to self: Nytorget 6 gillar inte barnfamiljer - en blir inte trevligt bemött - en borde inte gå dit som barnfamilj) tillsammans med våra skånska vänner Monkan och Andy och deras två barn. Efter detta: lek på Nytorget, lek i Björns trädgård, glass på Götgatan, affischinköp på Fotografiska, tunnelbana till Tekniska Högskolan, spårvagn (eller gammeltåg?) till Näsby Allé, häng hos gammal studievän som heter Micke och hans familj i en underbar trädgård med pool (!) och massa gott att äta. Och dricka. Åkte hem vid åtta, men pga svinlångt och många kommunikationer som ej klaffade kom vi inte hem förrän strax före tio. Ivan höll sig vaken hela vägen hem, kämpen, han vill aldrig någonsin sova när det händer saker omkring honom. 

Annan sak han verkligen inte vill: ligga i vagnen. Fortfarande. Igår gav vi upp om liggvagn, bullade upp sittvagnen med kuddar och mys och roliga saker att titta på och gud vet vad. Men ändå, så sura miner. Total panikgråt lagom tills vi landade på söder. Fick alltså bära i sele hela dagen ändå, med vagnen framför mig. Åh min arma rygg. Åh min envisa unge. 


Nu är det söndag och jag ska ganska snart bege mig mot stallet för lite välbehövlig träning, aka ridning. Därefter ska vi titta på en lägenhet i Bagarmossen. Därefter ska jag fördriva tiden ensam med Ivan så pappan får jobba. Därefter borde vi verkligen dammsuga för jag tappar så SJUKT mycket hår? Det är alltså hår i hela lägenheten, hår som bara faller rakt av mitt huvud? Det sägs ju att en inte alls tappar mer hår än vanligt, en tappar bara allt en INTE tappade under graviditeten, men jag undrar. Har aldrig varit såhär tunnhårig tror jag. EJ KUL.

Men lite kul: Ivan har fattat hur man vänder sig från rygg till mage. Synd att han gör det cirka jämt och att han inte tycker magläget är så kul. Det blir en del springande, så att säga.

6 juni 2014

Nationaldagsgaloppen, here we coooome

Haha, tänkte kika bakåt i bloggy för att se om det finns några bilder från förra årets nationaldag med tillhörande galopp på gärdet, men se nej. För då hade jag värsta bloggtystnaden "pga hormonell" som jag skrev. Haha åh. Såhär med facit på hand: preggo sen några veckor men visste inte om det. Gick väl och hatade livet och njöt förmodligen inte alls av den där soliga dagen med vin och bubbel på filt på gärdet. Med Kristin och Anton och brorsan och svägis och Emelie och Micke och vilka vi nu var. 

Aja. Det ska vi göra idag iaf! Sticka ned till gärdet för att gå på galopp. Ivan verkar taggad. Aksel hänger med pga måste ej jobba. Jag har en smygande huvudvärk (fick sova till 09 imorse, kroppen = i chock) men försiktigt positiv. 

5 juni 2014

Määäääääh?

*** VARNING !! DET KOMMER GNÄLLAS I FÖLJANDE INLÄGG !!! ***

Okej, men den här dagen, lyssna på detta:

Kl 09.30 åker vi ned till Lagerstedts Bil på Söder där vi fått en trevlig offert på att koppla ur airbag ur framsätet eftersom det vore fint att kunna åka korta sträckor tex och handla när jag är ensam med Ivan, och att ha honom gallskrikandes i baksätet när en är låst fram, funkar bara inte. Så vi kopplar ur aribag. På den här verkstaden. Tänkte vi.

Kl 10.00 lämnar vi in nycklarna och får besked att vänta en timme och komma tillbaka elva. Offerten hade sagt 45 minuter men spela roll, jag kunde ju passa på att gå till Samsoe och Samsoe och lämna tillbaka en byxdress som inte passade som jag tänkt och därmed inte kommer fungera som bröllopsoutfit. Promenerade ditåt.

Kl 10.30 Når jag Brunogallerian, där butikerna öppnar... 11.00? VAFALLS? Hallå butiker öppnar 10 på varadagar, det är liksom oskriven lag? Får gå därifrån utan att lämna tillbaka klänningen. Suck.

Kl 11.00 är jag åter på Lagerstedts bil. Där jag får veta att hoppsan, min bilmodell kräver ytterligare en grej för att koppla ur airbagen. Denna grej kostar 600 kronor ytterligare. Och tar 30 minuter till att koppla in. Så jag får gå därifrån igen. Ivan är nu irriterad och trött på min mage (i selen) kan tilläggas.

Kl 11.15 sitter jag i duggregnet och ammar på en bänk. Smått irriterad över att verkstaden inte ringde och berättade detta, eller varnade i offerten för att årgången på vår bil kunde antingen kosta 900, eller 1600, beroende på hur airbagen satt. Oh well. Inget att göra åt.

Kl 11.30 är jag tillbaka på verkstaden för tredje gången. Får beskedet att verkstaden inte hade grejerna inne och därmed inte kunde hjälpa mig idag. Jag skulle få åka hem igen, med bebis i baksätet, utan att ha kopplat ur airbagen.

Jahopp. Ivan tjuter som en stucken gris, det är stopp i trafiken vid Skanstull, i väskan ligger byxdressen som nu bara har några dagar kvar på öppet köp och airbagen i framsätet är fortfarande ikopplad.

What the hell.

Såhär fyra månader senare...

... finns det fortfarande typ inget som gör mig så himla, ja, stolt (?) som när jag försiktigt lagt mitt sovande barn ur famnen och ned på mysigt underlag, tex soffa, och stoppat om honom och han sover vidare. Att resa sig upp då, smyga därifrån, sträcka på ryggen, vända sig om, kolla på hur bra han verkar sova, och ba aaaaaaaaaah.

*känslan av kompetent förälder*
*känslan av en halvtimmes fritid*


Ps. Ja, klockan är 08.37 och detta är hans "förmiddagslur" - hej bebisdygnsrytm. Ds.

3 juni 2014

Ljus i tunnel, evt?

Vågar knappt säga det högt men KAN det vara ljusning på fjärde språng-fronten på gång? Eller är det bara mitt så himla smarta kvällsrecept som gjort susen sista två kvällarna? Något är det, för nu sover min unge lugnt och ikväll behövde han inte ens ammas till sömns. Receptet, undrar ni? Ja men helt vanligt "efter klockan sju är vi inte uppe i varv och leker längre". Det, och lite rutin typ 1. Middag 2. Kvällspromenad i sele, Ivan slumrar kort 3. Kommer hem, sätter på pyjamas, äter 90 ml ersättning i ett varmt knä i soffan, 4. Chillar runt i 30-90 minuter beroende på energinivå. Slut på kvällsrutin. Helt vanlig kväll säkert för de flesta men vi kom liksom på det typ nu, att det kanske är bra för pigg hyperbebis med lugna kvällsrutiner? Oh well. Verkar bra hittills.

Idag gick det även att åka bil med honom utan skrik och tårar. Kors i taket. Träffade Mari och hennes bebis, åkte till Haninge och provade lite sittvagnar. Och fikade! Sådär som föräldralediga gör ni vet. 


Alltså

Smaken är ju som baken såklart och bara för att JAG tycker Stokke ser ut som kundvagn behöver naturligtvis ingen annan hålla med. Fick ångest över evt smädande ton mot design i förra inlägget. Oh well. Ska prova lite modeller idag. Hej. 

2 juni 2014

Men stoppa mig nån

Okej nu kanske detta är en psykos men har fått följande tvångstanke: sälja vår kronanvagn (dyrt) för att köpa en... 

*andas in* 

... STOKKE XPLORY!!!!

Det är alltså en vagn som ser ut som en kundvagn. Svinhög och kantig och ja om vi säger såhär: inte så fin. Ganska så superful. Men. Jag försöker ju tyda min unge vars vilja är som järn och hans cirka tydligaste drag är ju följande: 

1. Vill vara med hela hela hela tiden, då kan han sova och somna ocj vara lugn men bara om känslan är att han är MED. Vi snackar samma nivå som alla andra. 

2. Reagerar urdåligt på att ligga / bli nedlagd / bli fastspänd. Ja detta må vara en fas men den har i så fall pågått en tredjedel av hans liv minst och även om jag älskar selen vill jag kunna rulla honom någon gång inom ganska kort. 

Så... Eh... STOKKE? Kul för honom att sitta här uppe och ba hej hej världen? Haha dör om vi är detta mor-och-son-par snart: 


1 juni 2014

Min chef Ivan

Oh, vi får se hur långt jag hinner skriva för jag noterar hur Ivan vaknar här bredvid mig i soffan. Just nu går dagarna och nätterna i den här familjen ganska mycket ut på att försöka lura Ivan in i sömn. Eller typ, försöka förstå vad som händer, om det finns något mönster, något vi kan lära oss av hans just nu rätt hyperaktiva beteende. Eller om det bara är såhär från och med nu.

Kort sammanfattat: det sovs inte jättebra. Till exempel igår vaknade Ivan efter att han sovit 45 minuter i något som såg ut som en mardröm. Skrek och grät och när han lugnade ner sig var han jättepigg och inte alls intresserad av att förbli liggande. Tog upp honom och han fick vara med oss i soffan, och vid elva slocknade han igen. Om kvällarna blir han jättearg om vi försöker lägga honom i sängen, och från att för några veckor sedan trivas bra att somna utan amning, är det nästan bara tutte som kan lura honom in i sömnen nu igen. Fyra nätter av fem sover han dessutom ganska oroligt. För att ibland sova gott i sju timmar och chockera skiten ur mina bröst, som vant sig vid att mata åtminstone var tredje timme nätterna igenom. På dagarna är det ingen vidare ordning heller. Han sover massor ena dagen för att nästa enbart få ihop till några små korta lurar på max 30 minuter. Rutiner, nja, de har vi liksom trots all god vilja i världen inte riktigt lyckats få till med denne lilla person. Att försöka börja jobba igen, "när Ivan sover", som jag tänkte, var ju kanske inte SUPERENKELT. En får skriva texter utan tighta deadlines, helt enkelt.

I fredags var det ju bilkaos och jag har typ varit LITE deppad sedan dess? Känt mig orörlig och lite missmodig, typ "vi kommer aldrig lyckas åka någonstans, det där vägrar jag vara med om igen". Surar för att jag är ensam med körkort i familjen. Är i smyg (inte så i smyg kanske) avis på alla med barn som slocknar i bil, i knä, i famn, lite varhelst de hamnar. Undrar i smyg om jag gjort något fel eller vad man ska säga, för att han ska ha blivit såhär hyper. Tycker (med mina lekmannaögon) att han verkar oerhört trygg, glad och liksom gillande av livet (och oss) men allt sker mer eller mindre prick på hans villkor och han ser till att få bestämma. Det han bestämmer är alltså att han ska vara uppe, med oss, buren sittande utåt och emellanåt sittande i famnen tex vid middagsbordet, mest hela tiden. Då är humöret på topp. Att somna med sin pappa är det no way-status på.

Vi har köpt en bumbostol som redan efter ett dygn fick namnet spystolen här hemma. Gud vad den trycker upp spyor, antar att han inte är stark i ryggen nog för att liksom inte falla ihop så hela maginnehållet trycks upp i strupen? Han gör för övrigt himla många nya ljud just nu, alltså inte SUPERVACKRA? Övar stämbanden så det skär sig mest hela dagarna. Här är ett exempel

Jag läser i boken Somna utan gråt men blir inte så värst mycket klokare. Kanske ska vi bara gilla läget åtminstone så länge som den här utvecklingsfasen påstås hålla på (SUPERLÅNG - fem veckor?) och låta honom bossa runt på alla sätt han vill och behöver? Vill samtidigt inte fastna i typ att jag alltid måste vara den som lägger honom? Känner lite mig lite ofri och låst, samtidigt som jag ju inte vill vara någon annanstans än prick här, med honom. Svårt att förklara.

Vi är väl lite trötta helt enkelt.