30 juli 2014

Moving

Jo, och så var det en annan grej: vi fick lägenheten i Blåsut. Trean på 81 kvadratmeter som är nybyggd i ett hus som inte är jättefint och en bakgård som inte heller är jättefin men med tanke på oss, vårt liv, vår bebis och katt och behov och allt sånt: så himla underbart och fantastiskt. Tolv år i bostadskön betalade sig alltså till slut. Den 1 oktober flyttar vi från vår älskade lilla minitrea i vårt älskade lilla Enskedehus från 1924. Till det här stora vita från 2009. Wish us luck!

Ps. Balkongen är jättestor och mot baksidan, uppenbarligen, eftersom inga balkonger finns på denna framsida. 


Frukostfråga

Nu när vår unge börjar närma sig ett halvår och jag tycker det vore skönt att trappa ned på amningen en smula så har vi alltså börjat introducera lite olika typer av mat och frukostar. Det går generellt ganska bra, tror jag, han är intresserad och smaskar och hmm:ar och tar tag i sked och kladdar järnet (alltså, jag tycker det är rätt jobbigt med kladdigt barn har jag märkt, vill helst hålla skeden själv och se till att den hamnar RAKT IN I MUNNEN men håller mig i skinnet så han får typ känna själv pga ska väl vara bra för matglädje, väl?) mest hela tiden. Men. Det här med frukosten går sådär. Antingen gillar han inte gröt (havregröt eller risgröt, provat båda) med olika goda fruktpuréer på (provat bara fruktpuré = gillar). Eller så är han inte hungrig på morgonen för han ammar rätt friskt på natten/i gryningen. Frågan är då, och jag hoppas någon av er har tips, vad ger vi i stället? Alternativ frukost? Skippa frukost? Jättesen frukost? Tipz mottages tacksamt.

Kan också användas på katter, illrar, kaniner, Ivan

Om vi har Ivan sovande på en Aqua Cooler för hundar i detta nu? JA DET HAR VI. Så jäkla underbar uppfinning. Den är liksom sval men inte kall. Mjuk och lite... ja men tänk som en sval tempurmadrass? Fungerar även utmärkt att ha mellan bebiskropp och vuxenkropp vid bärande i sele. Min enda invändning är väl att den kanske slutar vara sval när en legat på den/burit i den en stund, men sedan när den hamnar i luft igen blir den snabbt sval igen. Hur funkar det ens? Om det inte vore så hett skulle jag läsa på mer om saken. Nu orkar jag tyvärr inte.

*spanar ut på en relativt blå himmel i 27 grader och undrar var den utlovade svalkan och regnvädret tog vägen*

*ledsen smiley*


Bär ner mig till sjön. Nån. Ba gör det.

Skriver detta vankandes runt i lgh med Ivan på magen. Han fick alltså feber efter sprutorna igår, en feber som vid elva på kvällen var uppe i 39 grader. Han sov och sov och sov. Jag läste om feberkramper hos barn och oroade mig. Som man gör. (Men alltså allvarligt, feberkramper! De blir vita eller BLÅ och ser ut som de dör/krampar i en MINUT eller två? Hur overkligt vidrigt?). Sen sov vi alla hela natten utom hönsmamman som låg och kände på bebisens hud och försökte smyga in en tutte i hans mun med jämna mellanrum. Jorå.

Imorse var febern nere på 38.5 men Ivan tydligt påverkad fortfarande för humöret som annars är ungefär som en stark jäkla solstråle dagarna i ända räcker ca en minut åt gången. Sen gnäll. Mer gnäll. Lite tårar. Inget är bra. Ej vila ej amma ej leka ej bli buren ej ligga själv. Och så hettan på det. Alltså NÄR ska den passera. Vill ogärna gnälla (hah! Dagens största lögn) men alltså det räcker nu. Det räcker verkligen nu. 

Annan grej som är konstig: vi har fått låna en baby watch av Digge vars manual är ca 30 sidor och SVINSVÅR att fatta. Femton olika kanaler, massa knappar och inställningar, och så typ trodde vi att vi fått den att funka. Testade den, gick och lade oss, glömde "parent" delen på köksbordet påslagen. Halv två på natten: prassel prassel prassel i tyst mörkt kök. Och så två mansröster! Som pratar!!! Vi hade typ råkat... Tona in något annat? Fattar inte. Så läskigt. Kändes som twin peaks eller nåt. 

Nu har Ivan somnat på min mage. Dags att smyga ned honom i sängen och festa loss på dagens andra kalldusch. Här en "gullig" bildserie från igår då Ivisen enbart hade lite feber och orkade ligga och vara gullig. Själv hade jag ingen hals och inga ögonbryn men what are you gonna do. God giveth and osv osv osv. 


29 juli 2014

Sprutdag

Värmen fortsätter, jajjemen, och i morse var det dags att vaccinera Klimpy (ett av Ivans mer vanligt förekommande smeknamn här hemma) för andra gången. Den här gången klarade jag TYP av att vara i rummet (yay meeee) där han satt så glatt i sin pappas knä och råflirtade med tanten som sedan satte sprutor i benen på honom. Bra grej: han gick att trösta MYCKET fortare och lättare än första gången. Dålig grej: han är gnällig och ynklig och nära gråten mest hela tiden under resten av dagen. Lite feber fick han också. Men imorgon bör det vara bra igen, hurra!


Vsg för bild som ej beskriver läget pga en kan inte känna hetta genom bild men här sovs det just nu middag i närmare 30 grader. Kattis vaktar bebis med sitt liv. Eller inte. 

Nu kommer snart vår nya mäklare hit. Han ska få sälja vår lägenhet hade vi tänkt oss. Och ps. Det är inte kört med hyresrätten ännu, kanske, hoppas, berättar mer om det blir men håll en tumme eller två om du tycker jag är värd det. Tack. 

Helt ovidkommande collage på mamma och pappa back in 74. 


Imorgon ska det bli svalare. Hurra. 

28 juli 2014

Och i-landet fortsätter leverera problem

Tjena, det är svettmonstret här! Mitt tålamod med detta eeeeeeviga högtryck är så nära att ta slut att jag vet inte vad. Tex idag. Trodde det skulle vara svalt ute men det var det inte. Ivan gnällde i vagnen. Jag svettades kopiösa mängder ovanför. Ville inte ha honom i selen. Har pga varmt och fuktigt i veckorna tusen fått tillbaka svamp i ena tutten. Gör ont. Svettas. Är sur. Solen tar sig in överallt. Ivan skriker i vagnen. Hamnar på Skogskyrkogården. Lägger honom på en filt på en grav, närå, men på en skugggig gräsplätt. Han skriker mer. Jag gråter en stilla svett- och självömkanstår. Ingen ser. Plockar upp honom i selen på magen och börjar vandra. Tittar på väderappar. Är så sur.

Ja nä men annars då, LÄGET? Jo tack. Igår var vi på Ikea mitt i det efterlängtade ovädret. Köpte lite insats till barnstolen eftersom Ivan sitter lite, för att underdriva, krokigt utan. Eh okej det gjorde han visst med också. Han har inte jättebra koll på sittmusklerna ännu, mitt barn, men vidare nu. Efter Ikea: Täby. Grillkväll hos min syster. Gott, trevligt, varmt. Ivan fick deras överblivna barnstol för bilen vilket är toppen eftersom han på längden vuxit ut sitt babyskydd. Han älskade den nya stolen. Så stolt och glad hela vägen hem.

Har väl något slags utvecklingssprång igen ty nu sovs det skitdåligt och - du milde tid - tutten duger ej för omsövning mitt i natten. Hallå maktlöshet! Nu vaknar vi alltså cirka sex i stället för nio. Och sover med typ tvåtimmarsintervaller timmarna från ca två. Oh well. Det är okej. Dessutom har han överraskat oss alla med att ligga ensam och vrida sig och småprata och tadaaaaa - somna! Flera gånger. Liksom utan interaktion / kroppskontakt med oss. Lilla ungen. Det är mycket nu (och alltid). 

Vi fick inte någon av lägenheterna tror jag. Slutade som tvåa i blåsut och fyra i liljeholmen, så snöpligt. Känner mig eventuellt lite bitter och nedstämd idag om det inte märktes på allt gnäll ovan. 

Saker jag längtar till: 

- svala nätter 
- uthärdligt svala dagar 
- ett barn som kan somna med sin far så jag får till exempel gå på Pride-invigningen och hänga med min USA-vän som är här en (1) dag och som jag ej kommer hinna träffa. 
- en ny boendesituation där golvet och hela köket inte svämmar över pga barnsaker tar över all yta 
- att sova tre timmar i sträck nån gång igen 

Ja det var väl det. Mitt i allt detta, så mycket skratt pga han ÄR ju så kul. Speciellt i fula brillor. 



26 juli 2014

Arla mörrn

Nu kommer väl cirka alla som har/haft bebis skratta ihjäl sig men:

Ivan vaknade 06.30 och somnade inte om imorse?!?!?!?! 

Så tidigt. Aldrig hänt. Blev chockad. Nu sover han igen. 08.10. Huu. 

25 juli 2014

Fredagsmys

Ikväll tittade vi på två hyresrätter, en i blåsut och en i liljeholmen. Så typiskt, här står en i kö i typ tolv år och får aldrig gå på visning, men så plötsligt har en rätt bra kötid (förmodligen pga sommartider) och blir kallad på TVÅ - på prick samma dag och samma tid. Hallå ödet. Skärpning. Iaf. Det var två nästan identiska treor i nybyggda hus i två olika delar av staden. Vi löste det så att jag stack till Liljeholmen och Aksel och Ivan gick till Blåsut. Sedan rapporterade vi till varandra. Visade bilder. Bestämde oss för att tacka ja till båda, alltså ja som i fortsatt intresse.

Vi får bergis inte någon av dem. Men tänk om. Då blir det flytt första oktober. GAH. 

Ytligheter igen

Tänkte ta en paus i beklagandet över värmen och skriva om lite ytligheter i stället. Tack för alla åsikter om klänningarna, som jag ju bad om för någon vecka sedan. Flest av er, och många IRL, röstade ju då på den väldigt rosa klänningen och jag håller egentligen väldigt mycket med. Funderar på att åka och kolla om den finns kvar på Other Stories om det blir uthärdliga grader någon dag snart (i detta väder absolut uteslutet att åka tunnelbana). Den rosa klänningen är urfin! Men. Jag har liksom bestämt mig för att vara sandalperson på det här bröllopet eftersom 1. jag har så känsliga fotleder och bara stukar mig hela tiden och 2. har så OERHÖRT mycket roligare när jag kan gå och hoppa och dansa än när jag glider runt i klackar, hur snygga ens ben än må bli i klackar. Och jag tror att den rosa klänningen VERK-LIG-EN kräver sina klackar för att komma till sin rätt.

Så. Jag köpte den här! Kan fortfarande komma att ångra mig men budgeten är inte hur stor som helst och den är faktiskt ganska söt. Finare i naturlig ställning än denna dessutom.


Och nu har jag fått dille på olika flätlösningar som jag vill att mitt stripiga gamla post-förlossningshår ska sättas upp i. Okej, vi börjar med grundförutsättnignarna så ser vi om ni tror det går att lösa detta dilemma. Här, här är längden och färgen och liksom... kvaliteten (svårt att se kanske men, ja, rätt uttunnat såhär 5 månader efter bebisfödande men ändå ganska många, och fina, hårstrån).


Och det jag vill göra? Ja men HELST något slags fläta. Har fått tips att ha torrschampoo i hårbotten och någon typ av spray i topparna och en jäkla massa hårspännen. Men blir det inte bara jättestripigt och liksom kladdigt och inte såhär fluffigt och härligt av det? Borde jag boka tid hos en frisör timmarna innan brölliset? Nej gud det är för övedrivet, plus att jag ju ska vara med bruden. Som ska ha en svit, en sminkperson och en frisör hos sig. Eh, jag kan låna hennes? Eller bara lära mig. Sätta igång och öva redan idag.




24 juli 2014

Imma i hjärnan

Har gått in i något slags katastrofmode och tittar på väderleksrapporten och typ *andas* och väntar under långsam yogaandning så tålmodigt jag kan på färre grader utomhus. Att ha bebis i 30 grader ÄR inte toppen. Den som säger annat ljuger. Eller skiter i att ungen ej får vara i solen eller insmord med solskyddsfaktor. Eller har bebis som ba sover i vagn genom allt.

Hur som helst. På måndag ska det evt regna och vara 23 grader. Hurra? Hoppas det stämmer? 

Idag hämtade min kära styvmamma oss med sin bil (med ac) och så drog vi till Hölö och överraskade min faster och kusin med familj. Jag simmade långt i havet. Det har typ aldrig varit varmare i vattnet. OBS jättemycket alger. 

Sedan däckade vi hemma ett tag. Sedan åt vi middag. Sedan drog jag till söder för att dricka vin i park med Emelie, Malin och Linda. Lite på chansning. Tänk om Ivan plötsligt skulle ba "äh jag somnar väl utan tutte och mamma då". Jag menar, chansen finns ju. 

Ja och sen åkte jag hem 45 min senare för Ivan grät. Och var övertrött. Och så mötte han och pappan mig vid tunnelbanan, vi gick hem och lade oss med vidöppna fönster och nu går det nästan att andas härinne. Första gången idag. Hurra. 

Ska fira med att sova lite. Det är jag värd! 

23 juli 2014

Fysiskt tillbaka. Typ.

Hej! Jag är så slut efter hemresan och de fyra dagarna i extrem- och rekordhettan i Norrland att det inte GÅR att formulera mig. Men hemresan var sammanfattningsvis såhär (se bild). Och i Stockholm var det bara 28 grader då vi kom hem, så svalt och gott. På riktigt, känns alltså svalt. Ivan blev superglad att träffa sin pappa. Jag bara lade honom - dyngsur av svett - i hans armar och föll cirka helt ihop. Fyra dygn ensam med 5,5-månaders: på många sätt underbart, på många sätt helt ojämförligt uttröttande. Ska berätta mer om FANTASTISKA pite sund och de vackra bisarrvarma dagarna snart. Först: sova och dricka vätskeersättning.


21 juli 2014

Sömn sömn sömn

Den lille troopern tog fyra daglurar igår efter obarmhärtigt tidig väckning:


Och gav sedan upp, så att säga fällde in hovarna för kvällen, vid halv åtta. 

Men innan dess, det här jäkla toppenlivet: 




Hur som helst. Att lägga honom i föräldrarnas säng, eftersom vår stuga ligger en bit bort, gick inte helt oväntat sådär eftersom han sover uselt de första 2-3 timmarna även i tyst miljö. Med lite bakgrundsljud av prat, skratt, klirr från ett kök, lite musik, gud vad det vaknades. Men inte så att han ville gå upp, mer så att han grät och gnällde och fäste fast munnen vid bröstet och VÄGRADE släppa. Jaja. Vi gick och lade oss redan halv tio och det var faktiskt SUPERHÄRLIGT det också. 

Nu: frukost, båtutflykt! 

20 juli 2014

Framme!

Halloj från Pitesund! Att kliva av planet i Luleå kändes, i kid you NOT, som när en går av i typ Teneriffa eller Grekland eller välj själv random varmt resmål med hög luftfuktighet. Så himla härligt. Också härligt: AC i bil från Luleå till piteå. Och SUPERHÄRLIGT: att vara framme hos Frida och fina familjen häruppe. Älskar hela bunten. Lantstället ligger cid vattnet (och jag har badat pga 26 grader i vattnet) och är lite små utspridda hus och stugor. Jag och Ivan har tex en alldeles egen och supergullig.

Men jag skulle ju berätta om flygresan. Den gick toppen. Ej en tår, ej en skrämd min, ej en tillstymmelse till öronont från Ivans håll. Enda tjatiga var väl att han inte älskade att sitta fastspänd i mitt knä men så fort vi var i luften var det jolly good stämning på hela resesällskapet. Trots att jag väckte honom 06.15 fast han är van att sova till 09.00 minst. En sån jäkla trooper han är, min unge. Fick åka till Arlanda i pyjamas, hehe. 

Nå. Nu åter till livsnjuteriet. På bild: ammande moder på flygplan. Ja visst ja, vi fick också egen rad. På i övrigt fullt plan. Så lyxigt. 


19 juli 2014

Vaccin schmaccin

Min iPhone-app säger att Stockholm ska ha trettio grader i skuggan och strålande sol på torsdag. Det är i så fall den varmaste dagen på hela den här sommaren. Det är också dagen då vi ska ge Ivan hans andra vaccination, femmånaders trippel bla bla bla. Som de gärna får feber och blir gnälliga av. Minns första sprutan och dygnet som följde med ryyyyyyys. Och nu detta. I trettio obarmhärtiga grader. I SKUGGAN.

Så benägen att ställa in nu alltså. Så benägen.

Operation få plats i liten ryggsäck pågår

Ja men dåså. Då var vi incheckade på flighten, jag och Ivan, och vi ska sitta längst bak i planet längst ut mot ett fönster. Blir säkert bra. Återstår bara att packa (handbagage!) för tre dagar i Norrbotten. Tänker typ: allt går att köpa på plats (och med "allt" menar jag naturligtvis blöjor, våtservetter, barnmat, ersättning osv) och själv kan jag väl gå i samma gamla trasor tre dagar i rad. Typ. Underkläder är lätta att packa. Ivan behöver minst tre ombyten pga bebis och svindålig på att äta snyggt och utan spill ännu så länge.

En annan grej som hänt är att Ivan idag somnade för förmiddagsvilan HOS SIN PAPPA kors i taket. Lite envishet och vår underbara, älskade sele och efter en halvtimme gick det. Utan förtvivlad gråt mind you. Segertecken i skyn.

Nej men då fortsätter jag väl att packa nu då.

09.43

Ivan! Vakna! Mamma vill gå och bada!


18 juli 2014

Det är väl bara att sluta nattamma då. Bara.

Okej, så sköldkörteln fungerar tydligen alldeles ypperligt och mina blodvärden var jättebra och lågt och fint blodtryck jar jag också och det kanske en kan tycka att jag borde blivit lättad och glad över när doktorn idag berättade men jag kunde inte låta bli att utbrista "men vafaaaaaaaan" följt av "men vad är det då då" varpå min snälla doktor ännu en gång ville höra om jag inte kände mig deppad eller orolig och jag ännu en gång fick säga nej, inte alls faktiskt och så stod vi där på ruta ett igen med det faktumet i våra händer att jag svettas och upplever nätterna så kvava att jag helt enkelt inte sover speciellt mycket alls. Så himla märkligt. Är jag tokig eller vadå? Läkaren talade lite vagt runt det här med hormoner efter graviditeten och östrogenhalter som inte är vad de borde men som sakta rör sig uppåt. Sedan talade hon om att jag kunde prova insomningstabletter om jag bara slutade nattamma och jag kände väl inte riktigt att det var henne jag vare sig borde eller diskutera det här med att "bara sluta nattamma" eftersom, ja, jag vet inte. Det känns typ omöjligt att genomföra. Vet inte ens om jag vill? Eller typ, jag tror att om jag slutade nattamma skulle inga tabletter behövas för då skulle jag kunna sova med lite avstånd till en av kaminerna i sängen (my kid) samt sova på ett sätt som inte innebar uppvak varannan till var fjärde timme. Problem åtminstone half solved redan där så att säga. Men att sluta amma på natten, eller vid läggningarna, alltså jag vet inte. Så kluven. 

Å ena sidan vore det otroligt skönt att kunna lämna hemmet kvällstid lite då och då. Det ÄR kvävande att alltid vara hemma kl 21.00 för en som förut nästan alltid gjorde saker utanför hemmet om kvällarna. Det ÄR svårt att acceptera det inte speciellt jämställda i att bara em förälder, den med bröstmjölk närmare bestämt, tillåts lägga barnet om barnet själv får välja. Det är också svårt att erkänna, för mig själv till och med, att jag benhårt och bestämt tänker låta barnet själv få välja så länge jag kan och det inte är dåligt för honom. Att jag inte pallar att ge honom en gråtkväll eller gråtnatt i syfte att låta mig själv bli lite friare, om så bara för en kväll då och då. Varför? Vet inte. Och jovisst, det känns som ett misslyckande i jämställdhetens namn att vi har det såhär. 

Men nu har vi det ju såhär. Min unge somnar inte med sin pappa och inte med mig heller utan amning (lögn: han somnar i rörelse i selen inåtvänd också, om jag går med honom). Och han vaknar i mardrömmar första två timmarna av nattens sömn i alla fall tre av veckans kvällar. (Då gråts det förtvivlat. Då tröstar vadå? Jo den med bröstet. Inget och ingen annan och annat.) Och så nattammas det, tolv och fyra och sju (och jag kallar sju natt eftersom han sedan sover vidare till halv tio, ändå lyxigt). Och så sover inte morsan. 

Om detta (lägga amma trösta natta söva alla veckans dagar typ) är en tung börda att bära ensam? Javisst. Om det är ett val jag gör för att jag inte vill att han ska gråta sig till sömns eller vara otrygg och ledsen? Japp. Om det gör att det känns som en får skylla sig själv pga är så mjuk och mesig med barnet? Ja precis. Dubbelt upp dåligt. Kanske är jag ändå stressad av ekvationen trots att jag inte upplever stress när jag ligger där på nätterna? Kroppen bara hallå det är så KVAVT HÄR *if you know what i mean*. 

Ja, men så andra sidan då. Jag vill vill vill vill vill INTE att Ivan ska stressas av med amningen förrän han börjar bli färdig själv. Jag vill att han ska välja annan mat och flaska och inte liksom tvingas ifrån bröstet. Allra helst skulle jag vilja att han bara ratade bröstet efter ett tag. Han gillar ju ersättning nu, och han äter intresserat av puréerna vi ger honom. Jag inser att detta inte är en näringsfråga nu när jag skriver det här - han får och kommer fortsätta få i sig precis det han vill ha hur vi än gör. Det handlar väl mer om våra roller och hur jag skulle kunna backa lite ut ur rummet utan att orsaka trauma hos honom, eller nåt ditåt.

Rörigt inlägg, detta. Vilket talar sitt tydliga språk om huruvida jag känner att det "bara är att sluta nattamma" eller inte. 

Med vänliga hälsningar från sängen där Ivan kl 22.00 redan vaknat två gånger gråtande. 

Ps. Vi borde ej heller förringa att det troligen ligger en viss tillfredställelse i att vara ens unges etta och tryggaste punkt och även att det är rätt härligt med de där små fötterna mot ens lår mitt i natten när han ligger där och sväljer och slukar på ens bröst. Ds. 

17 juli 2014

Back home

Hemma igen! Med ett gäng nya myggbett och har BADAT i Östersjön HURRA vad duktigt av mig. Mvh badkruka. 

Hemfärden var en pärs pga bilen och bristen på AC och lilla bebisen som kämpade helt stoiskt fast timmen var sen och det var trettio grader och luftfattigt i bilen. I höjd med cirka Salem höll det inte längre, han bröt ihop totalt och vi fick stanna på någon skum parkering/avfart och trösta och amma med bara en taxichaufför (som drack red bull) som sällskap. Sedan kom vi hem. Och jag tänker att jag aldrig mer ska tvingas köra bil mitt i högsommaren utan AC med unge i baksätet. Too much stress. Såhär svingullig var han innan det blev kaos i alla fall: 




Ja. På söndag bär det av igen, den här gången mot Piteå. Hur tänkte jag när jag valde ett plan som avgår från Arlanda klockan kvart över åtta på morgonen? Glömde jag eventuellt bort att jag har en unge som gärna sover till nioklippet på morgnarna? Och att jag nu kommer behöva lämna hemmet strax efter sex på morgonen? Och att jag åker enbart med sele och - lol - handbagage, hur var det nu jag tänkte där? Äsch. Det får väl gå. Han får sova vidare på planet eller så. 

Imorgon ska jag till doktorn och få provsvaren på sköldkörteltesterna. Jag hoppas lite att det är någon - mild - form av rubbning där, det skulle förklara så mycket. Annars är jag väl bara i klimakteriet eller något annat mysigt. Något är faktiskt fel.

Torsdag i Oxelösund

Jahopp. Inatt joinade även Ivisen mig i det förlovade landet vi kallar sömnlösheten. I stället för att amma var tredje timme i ca fem minuter och somna om tyckte han att det var kul att vara vaken en timme åt gången varje gång. Samt bara somna om jag låg tryckt mot honom och vakna och protestera vilt varje gång jag försökte smyga mig bort, till en position jag själv skulle kunna somna i. När aksel kom och lade sig vid halv två var jag således klarvaken. Oh well. Påminner mig om "kort tid i livet" samt att vara tacksam för att "alla mår bra" och går vidare med min dag. 

Alltså jag vill verkligen ta ett dopp innan vi lämnar landet den här gången. Det SER så härligt ut när Tomas gör det och han säger att det iaf är 20 grader i viken där vi håller till. Men så doppar jag tårna och ba uiiiih, kan inte förmå mig. Trots att jag innerligt längtar efter känslan av svalka. Snart gör jag det bara. Det måste fan ske. 

Annars då? Nä men inte mycket. Snart åker vi hem från landet. Utan ac. GAAAAH. Går mest och väntar på att somliga ska ploppa ut bebisar, verkar vara hög tid både här och där. Lite pinsamt att jag tydligen bryr mig så mkt pga ej "nära vänner" men nu är det så i alla fall. Kom igen och föd nu. 

16 juli 2014

Where is my mind

Alltså det känns lite som att jag är tokig. Inatt sov jag exakt ingenting igen, detta alltså för att det KÄNNS som att rummet jag ska sova i blir ca 40 grader varmt på natten. Och kvavt som att någon liksom håller på att kväva mig därinne. Som vanligt blev första åtgärden: ta bort aksel ur sängen så han, stackarn, fick sova i tältsäng i vardagsrummet här på landet. Andra åtgärden är såklart att försöka att inte ligga nära Ivan vilket fungerade okej trots många uppvak från hans sida (inte hans fel - han vaknar oftare när jag är nattvaken och vrider mig osv). Men sedan låg jag där. Och typ svettades (sov på en handduk pga rädd att svettas igenom lakan) och Kunde för mitt liv inte somna. Klockan blev två och tre och fyra och fem och sen var det snart dags för en ny dag. Grät av utmattning när jag till slut tyckte det var en rimlig tid att väcka aksel i vardagsrummet och lämna över glatt och utvilat barn (läs: kl nio). Nu, på dagen, känner jag att det faktiskt inte ÄR fyrtio grader i rummet. Och att det går att andas där. Men inatt: icke. Jag fattar inte vad det kan bero på. Hormonellt? Amningsrelaterat? Psykiskt? Känner mig inte deppig? Men så trött nu. Och sån skämmig prinsessan på ärt-känsla när Tomas helt snällt bara flyttar ut ur huset han bor i här på landet för att låta oss prova ett annat, eventuellt svalare sovställe. Herregud, hatar att vara en gnällis och besvärlig typ. Fick be om ursäkt ca 1000 gånger. Men nu sover vi middag här i det nya huset och sängen är större (och har ej tempurmadrass - tack gud) och det KÄNNS svalare och Ivan sover gott.

Håll tummarna för inatt då. 


15 juli 2014

Landet! Ett annat!

Hej från Oxelösund! Hit stack vi idag i cirka en miljard grader i bilen (asså - att inte ha ac och åka med bebis, sådan chansning) tillsammans med Aksels gamla bästisperson Tomas, vars föräldrar har ett underbart lantställe precis vid vattnet. Här är vi nu. Sitter as we speak såhär:


Ivan sover middag och killarna (asså: "killarna" - lol) är och handlar middag. Morsan, aka undertecknad, fick ett glas rose på altanen, stackarn. 

Idag var jag hos doktorn och lämnade blodprover för att kolla min sköldkörtel. Hoppas den är okej. 

Nej. Åter till njutet. Hej. 

14 juli 2014

Klänningar och sånt

Om en dryg månad gifter sig Lill-Frida och jag har fastnat i ett evigt virrvarr i skallen kring kläder. Först köpte jag en klänning jag var nöjd med, den ser ut såhär: 


Tänk: lång ned till fötterna, slits på ena sidan, underklänning i vitt som slutar vid lår, genomskinlig stil nedanför.

Då var det bara skor kvar. Inför förra bröllopet jag var på, i maj, köpte jag dessa tu, och de svarta använde jag då. Bytte så snart chansen gavs (läs: i paus mellan middag och efterrätt) så att jag kunde röra mig bättre och valsade alltså större delen av kvällen omkring i helt vanliga svarta tygskor. SÅ skönt. Men ej så fint kanske. I alla fall, dessa ägde jag sedan innan men till klänningen ovan satt ingen av dem perfekt.


Så, därför: igår slog jag även till på dessa fina. Hade gjort mig någon bild av att vara lite, eh, romantisk hippie eller något?


Nu till dilemmat. Det känns inte som några skor passar ihop med någon klänning, inte heller känns det som klänningen är klockren. Min nya post-gravida kropp ser inte så bra ut i långklänning? I alla fall inte den där modellen? Modellen jag har vill framhäva en midja och sedan falla mjukt över en rumpa och gå ned till ett par skor i höga klackar, tror jag. Detta kan jag ej leverera på i dagens läge. Det är som att rumpan min har försvunnit, brösten har väl aldrig riktigt funnits där, midjan är bredare, skorna kommer ej vara klackklädda. Jag vetefan om det är en långklänning jag ska ha trots allt? Mina vader är ganska bruna och fina trots all himla skugga denna sommar? Borde jag ha en härlig hippieaktig (vet ej varför jag fastnat i tanke på hippie haha) kort? 

Igår ägnade jag hela fotbollsfinalen åt att leta klänningar på nätet. Valde mellan dessa och några till. Ni får gärna tycka till eller tipsa eller så. Oh, förresten, bra att veta: det är inte strikt klädkod så typ alla färger och längder går fint. Jag har en favorit bland nedan klänningar men tänkte att jag inte ska säga vilken förrän jag bett cirka alla jag känner och några till att tycka till.









13 juli 2014

Anteckning Ivan 5 månader

Detta kan man hoppa över att läsa, är väl mest minnesanteckningar till mig själv inför framtiden så att säga, med anledning av Ivans 5-månadersdag och tiden som rusar osv.


Sover: 

Lägger sig mellan 21 och 22.30 om kvällarna, somnar vid bröst eller inåtvänd i sele. Enbart med mig, med Aksel håller han sig vaken tills jag är tillbaka. Vi försöker med jämna mellanrum men bråkar aldrig om saken. Är 100% osugna på "sömnmetoder" eller att låta honom "gråta av sig lite". Sover med korta uppvak för amning hela nätterna, vaknar mellan 07.30 och 09.30. Sover ca 3 gånger om dagarna, har mycket svårt att komma till ro när det händer saker omkring honom. Vill vara med. Lättväckt av plötsliga ljud, trafik, samtal i närheten osv. Svårt att komma till ro och somna om själv utan tutte. 

Äter: 

Ammar fortfarande till ca 80% - en flaska ersättning varje kväll - smakportioner av puré och gröt och lite vitt bröd. Gillar det mesta samt är mycket nyfiken på mat när föräldrarna äter. Tycker att bland det roligaste som finns är att testa vatten. Morot verkar godast, risgröt är sådär. God aptit för det mesta, förutom på dagar då det händer mycket, då är det svårt att koncentrera sig på amning. Tar igen det nattetid i så fall. Växer enligt kurvan, lite ovanför. På längden ett "snäpp" ovanför. 

Leker/humör: 

Nästan alltid glad. Faktiskt. Vaknar med stort leende och blir gnällig precis innan det är dags för läggning. Kräver dock sin beskärda del av uppmärksamhet, har svårt att roa sig själv tex i babygym eller på filt med leksaker bredvid. Tycker inte om att ligga ned, vill alltid upp och stå. Klarar ej av att sitta själv ännu. Sjunker ihop i babystol vid bordet samt bumbostol. Mycket bärande för föräldrarna blir det. Selen är skitkul och att vara med - framåt vid vakenhet, inåt vid sömn - är toppen. Kan bli arg i bilen samt i vagnen men bättre och bättre med tiden.

Låter: 

Fejkhostar för uppmärksamhet och vid ilska. Får låtsas-hostattacker när han försöker förklara att något är fel. Pratar massor, babblar och gurglar och skriker i falsett. Mer verbal kvällstid än dagtid. Tystare i större sällskap (lyssnar) och pratar mer ju färre som är i närheten. 

Mer:

Älskar inte att bada, vill ha det snabbt överstökat. Ler och flirtar med ungefär alla människor, på tunnelbanan, ute på stan, vid besök hemma osv. Accepterar dock inte att bli buren av vem som helst, när som helst. Vid trötthet fungerar bara föräldrarnas armar. Snarkar inte, sover omväxlande på rygg och sidan. Inga tänder på gång i munnen ännu. Blir rastlös och markerar tydligt när det är dags att gå ut och vi varit inomhus för länge. Tycker om att vara på "resande fot" - i rörelse i vagn eller på magen på sele. Allt bättre motorik i händerna - kan hålla en leksak och flytta den mellan händerna. Kan rulla hela varvet runt från mage - rygg - mage igen (men bara åt ett håll, höger).


12 juli 2014

Babbligt inlägg om allt och inget

Stockholm fick en paus i hettan och mitt favoritväder sommaren 2014 inträdde plötsligt: sol, moln, runt 20-21 grader i skuggan, perfekt! Firade med att åka ned till Medis, fika på Babylon (rosévinsfika, bästa typen av fika) med Emelie & Josef, Erika & Ayton och Jasse. Mycket trevligt. Därefter hemfärd. Minns inte om jag pratat om detta men jag sover nästan ingenting på nätterna sedan en tid tillbaka. Oavsett om Ivan och familjen ligger lugnt och sover, så är jag oftast vaken. Med kaninpuls och helt galna svettningar (även i svalare väder). Bestämde mig igår för att ringa doktorn för att utesluta att det inte är något tjall med sköldkörteln, har grava PMS-symptom mest hela tiden samt tappar så sjukt mycket hår. Allt detta kan vara helt vanligt hormonmayhem pga amning och låga östrogenhalter, men ändå. Att inte förmå sig att somna (tre nätter i rad med ca 1,5-2,5 timmars sömn totalt igår, var pretty much slut i rutan) trots oerhört trötthet = sååååå irriterande.

Jahopp. Idag fortsätter pausen med mildväder, imorgon ska det dessutom regna, och sedan verkar hettan vara på ingång igen. Aldrig har jag väl varit så jäkla medveten om SMHI:s prognoser som denna sommar. Vi ska ta oss ut till Gudö och hälsa på Ivans farmor och farfar. Kanske bada lite.

Imorgon fyller Ivan fem månader och det betyder att det är exakt så länge sedan som jag låg med den här klibbiga ET-liknande varelsen i famnen. Åh min lille sköldpaddeunge. Vacker vid födseln var du ju kanske inte.


Vi pratade om det igår, hur det kändes för mig och Aksel timmarna efter förlossningen. Att allt var liksom surrealistiskt. Aksel beskrev det som ett slags vadderat glaskupetillstånd, dagarna på BB. Jag har lite känslomässiga minnesluckor från dagarna på patienthotellet men: minns faktiskt exakt hur det kändes där och då som bilden ovan togs. Det var en glasklar och helt rationell insikt att från och med nu är allting, exakt allting, annorlunda. Från och med nu finns inte den där bekväma kontrollen jag skapat mig över mitt liv, från och med nu är det aldrig mer bara jag, från och med nu är det vi, från och med nu vet jag inte hur nästa halvtimme eller halvår ser ut, från och med nu är jag nybörjare, från och med nu vet jag inte hur man gör, från och med nu går min närmaste framtid ut på att hålla den här varelsen vid liv. Jag kände mig så sjukt ödmjuk, osäker men samtidigt redo att anta den nya utmaningen, minns jag. Låg där med honom på bröstet och han skrek i nästan två timmar och jag bara: vem är du lilla vän? Varför skriker du? Hur klär man på dig kläder? Hur bär man dig? Hur får man dig att amma?

Än idag är ju dagarna i mångt och mycket så. Ivan förändras hela tiden och det kommer som nya utmaningar på daglig basis. Skillnaden är nog att nu är det lättare att inte ha kontroll, jag har blivit bättre och bättre på att vara flexibel med tiden. Och mitt tålamod har prövats och jag tycker även det gör framsteg (är en oerhört icke-tålmodig människa). Just nu har han till exempel en period då han vägrar ligga på golvet/filten/babygymmet, bänder upp sig som en ostbåge i en halv situp och vrålar för att få komma upp, samtidigt som hans ryggmuskler inte håller för att sitta själv i babystol eller bumbostol. Dvs huvudet vill mer än kroppen klarar. Vem får bära bära bära roa byta position bära lite till dagarna i ända? Jag och pappan såklart. Ibland är det så himla intensivt. En fattar aldrig om han tänker sova efter en, två eller tre timmar när han vaknat. Ibland sover han knappt alls. Ibland fyra gånger om dagen. Men i alla fall. Känner mig fortfarande ödmjuk och liksom bortom den gamla trygga kontrollen jag hade över det mesta i min vardag. Men det börjar likna ett liv, ett tillstånd jag lever med snarare än kämpar emot. Det är fint.

Ursäkta för babbligt inlägg. Ivan passade på att sova TVÅ timmar nu på morgonen, mellan 08.40 och 10.40. Det har väl kanske aldrig hänt förut, nej. Fick lite oväntad tid i mina händer så att säga. Nu ska jag göra kaffe. Hej! (Nedan: illustrerande bild över hur han ligger och spänner magen och försöker ta sig upp, stånkar och pustar och börjar snart skrika pga lyckas inte)


10 juli 2014

28 grader i skuggan (i Sala)

Hemma från ett jättefint dygn i Sala med mina old homies. Är tyvärr för trött för att skriva ngt om saken men ungefär såhär såg det ut.






9 juli 2014

Mot Sala

Okej nu, såhär dagarna innan fem månader,  valde Ivan att köra sin första klassiska vaknatt. Herreminguuuud, vilken respekt jag har för er som har bebisar som är vakna på nätterna och ändå orkar typ ha ett okej humör, göra saker, finnas till, på dagtid? Själva var vi vakna mellan tolv och halv tre, jag var så svettig att det liksom inte gick att amma, han RANN ur mina armar? Aksel sade att han inte alls tyckte det var så farligt svettigt i natt, så det kanske var mina hormonvallningar igen som spökade? I kombination med kvav luft, en jävla massa motorcyklar på Nynäsvägen utanför, en del skrikande grannar pga galen fotbollsmatch tidigare och ja. Det blev ej så mycket sömn helt enkelt. Vid halv tre somnade han och förblev sovande i hela två timmar, därefter har vi kört något slags tjugominutersintervaller amma/somna lätt/vakna/amma/somna lätt/vakna. Jag går nu runt med ett slags värk i skelettet och frågar Aksel om inte han tror att jag möjligen fått borrelia av den där fästingen på landet, varpå han svarar "nej, du har sömnbrist" och så är konversationen slut. Aja. Alltså hoppas inte detta är Ivans nya grej. Att inte sova på nätterna. Nu håller vi alla tummar och tår för att detta var en engångsgrej.



Om en halvtimme beger vi oss mot Sala, aka min uppväxtstad, jag och Ivan. Skippar vagnen pga meckigt, och kör sele. Ska bara vara där ett drygt dygn. Vi ska göra följande saker och jag ser fram emot dem alla:

- Gå till min pappas grav (alltså Ivans morfars) och kanske sätta någon blomma. Det är så synd att pappa ligger i Sala på ett sätt, vi är aldrig där! Det är långt från Stockholm och tiden flyger iväg osv. Det hade varit fint med en grav lite närmare men nu ville han ligga i Sala enligt min styvis och då blev det så. Han bodde ju där sista åren av sitt liv. Hur som helst så ska vi traska dit jag och Ivan idag och det blir väl hans första besök av många, tänker jag mig.

- Träffa mina barndomsbästisar Linda och Malin. Åh vad roligt det ska bli! Under högstadiet och gymnasiet hängde jag ÅTSKILLIGA timmar, dagar, nätter med dessa tu ljuvliga personer, samt en tredje som heter Lisa och inte kunde komma den här gången. Vi hade en sådan bra vänskap och så många roliga stunder. Är det en sak jag varit bra på genom åren, om jag får säga det själv, så är det att hitta riktigt fina vänner. Idag lever vi på olika sätt och platser och med olika antal kids (Malin har alltså TVILLINGAR på typ dryga året, samt en treåring, förstår ej superkraften som krävs för att ro detta i land, ska förhöra mig ikväll) men ska alltså sammanstråla i Lindas mammas hus och sova över som vore det 1994 eller nåt. Gud så fint. Här är några nedslag rakt i nittiotalet, tyvärr ej med Linda men väl Lisa och Malin (på syslöjden om jag inte minns helt fel - pagefrisyren regerade). 



- Gå på stan i Sala. Stan i Sala går man igenom på ca tio minuter så jag kanske gör det två gånger, vem vet? Eller tre? Mmmmm "stan".

Resten får vi improvisera. Jag har cirka noll packning med mig pga selen och lilla ryggsäcken som rymmer typ ett ombyte för Ivan och min necessär, men skitsamma.

Nej men om en skulle ta och väcka sonen och ta honom till stationen och åka lite tåg? Ses!


8 juli 2014

Nya skills

Ivans två nyaste grejer (fejkhostan känns sååååå slutet av juni om ni förstår vad jag menar blink blink) är dessa:

1. Prata samt ibland även skrika med munnen stängd. Detta är extremt rart ty han ser väldigt mycket ut som en groda när han gör det. Låt mig illustrera.

2. Rulla "hela varvet runt". Detta är också rart, men oj vad jag önskar att typ samtliga golv i lägenheten var vadderade. Den här rullningen från mage till rygg går liksom lite fort ibland. Och han har inte exakt fattat att det blir mindre hårt i bakhuvudet om han lägger ned huvudet. Så ofta det går är jag där och liksom tar emot men det händer såklart att han rullar loss på egen hand och då kommer det böööööööööööl och tårar från den lille skalbaggen som ligger på rygg med ett rött märke i bakhuvudet. Nåväl. Snart lär han sig väl. Samt hallå - att bara rulla åt ett håll, det blir liksom lite enkelriktat så att säga?

7 juli 2014

Gnääääääääääffffff

Moahaha, minns när jag tryckte det var jobbigt att vara gravid och svettas. Ja men alltså att ha spädbarn i 30 grader då? Cirka åttio gånger värre? Solen letar sig in i vagnen hur man än går (att stå stilla ej aktuellt pga då somnar ej barnet) och det är svinvarmt därnere. Så varmt att det blir bebisformad svettfläck på sittdynan. Ledsen smiley. Asså skjut mig någon, vi rinner bort. Och så alla dessa solskyddande långärmade kläder och skynken och skuggor man letar ihjäl sig efter för att skydda huden. Blev på riktigt förbannad på solen idag, så himla dum grej att bli förbannad på. Men vår lgh är väl ca hundra grader och ute går det inte heller att vara. Vill enbart befinna mig i AC-miljö från och med nu. Köpcentrum och hotellrum, typ? (Eh borde åka till Berlin eller nåt).

Försöker amma Ivan som en galning för han svettas så mkt. Som vanligt är han rätt opeppad. Ger honom lite kallt vatten (han älskart) i stället, fast en inte ska (enligt familjeliv). Oh well. Efter sol kommer mulet. Låt det gå snabbt.

Här är vi idag förresten, jag och Ivan. I sina heltäckande kläder. Bild snodd från lunchsällskap Mari vars bebis är tre dygn yngre än Ivan. Hur håller jag flaskan egentligen. Jaja. 


6 juli 2014

Julisöndag och extrem ryssvärme (bergis)

Hallå väder-app i iPhone - du kan inte på allvar MENA att det skulle vara 23 grader i skuggan idag? Det var trettio. Minst. Därmed bastu. Pun intended.

Idag promenerade vi - MED VAGN OCH IVAN I DENNA HALLELUJA - till Sickla via Hammarby Sjöstad för att 1. kolla in en lägenhet från utsidan som vi hade tänkt att vi kanske skulle tacka ja till (sommaren är SÅ bra när det kommer till hyreskön - plötsligt blir ens plats ganska bra pga ingen är hemma och klickar i intresse på lägenheter) samt 2. Kolla in Restaurang Göteborg pga har aldrig varit där och om punkt 1 blir av kanske ställe 2 blir ens nya stammishak, och slutligen 3. göra lite ärenden i Sickla Köpkvarter. Och alltså - ursäkta tjat - det var så varmt! Smälte bort, typ! Men skitsamma, Ivan somnade inte en utan TVÅ gånger i sin vagn, jag testade ett amningsrum (!) på Sickla Köpkvarter (inte ens detta tysta tråkiga rum kunde få honom att intressera sig för amning i mer än två minuter, sedan var det ostbågeformad bebis i famnen som ville speja och spana på allt utom matkällan) och vi bestämde att lägenheten nog inte var så intressant ändå. Jag menar, ska en ändå betala 11.500 spänn i månaden för en trea kan den lika gärna vara skitfantastisk. Annars har vi det inte alltför tokigt här hos oss. Framförallt uppskattar jag väldigt mycket vårt relativt svala sovrum i tider som dessa.

Jahopp. Vad mer. Klockan är kvart i åtta och semester-Ivan tar en tupplur (igår gjorde han detta mellan åtta och kvart i nio helt vanligt bara, för att sedan vara uppe till halv elva), Aksel är och handlar något slags fil-och-flingor-middag, jag har väl svettats ungefär tretton liter idag och dricker kopiösa mängder vatten, katten glider runt och lägger sig raklång utmed olika golv för att, förmodar jag, få lite svalka därifrån. Ivan har sovit mellan läggning och fem-snåret två nätter i rad, det är jävligt gött faktiskt. Kanske för att jag plockade bort baby nestet, han känns för stor. Eller tillfällighet.

Idag testade jag risgröt med banansmak på Ivan och det uppskattades mycket. Alltså testade som i gav en tesked. Har också testat morotspuré vilket var toppen, majspuré vilket var gott också, samt sötpotatispuré (hemmagjord) och det hatade han tydligen, synd. Jag förstår det som att jag borde börja "introducera" gluten nu mellan att han är fyra och sex månader (han fyller fem nästa vecka) men jag fattar fan inte HUR. Fattar inte heller vad en ska välja (eller ta allt?) när det kommer till havregröt, risgröt, välling, ersättning, vad är det gluten i, alltså det är så svårt? Känner mig typ - obs är ödmjuk pga opåläst) osugen på välling för det känns som alla kids blir så vällingberoende och att det typ är sockrigt och bukfylligt, men vad vet jag. Inte sugen på att ge honom socker alls. Förutom i frukt möjligen. Äsch. Får väl läsa på lite mer. Vågar ej BLW ännu, inte innan jag fått den där kursen i hur agera om bebis sätter i halsen (ska få den i föräldragruppen i augusti) samt han är ju då bara fem månader, ej sex, så det är inte riktigt tid för det ännu. Bla bla bla gud förlåt att jag orerar så mycket kring detta, märks ju tydligt att jag är överhettad i skallen.

Lyssnade för övrigt på Fredrik Wikingssons sommarprat idag och grät en skvätt i mitten, när han pratade om gamla människor och hur han älskar dem och alltid hälsar på dem sedan hans farmor när han var nio sade att som pensionär väntar man sig inte att någon ska prata med en längre. Ja. Det var väl det om den här dagen, är jag rädd.


5 juli 2014

Keep on trying

Projekt "pappan lägger Ivan" pågår. Andra försöket denna vecka. Nu vankar de runt här i lägenheten i selen och det känns som det är cirka ettusentvåhundra grader och luften står still. Det vore så fint om det fungerade ikväll. Att jag, sittande i soffan som nån himla publik, ser hur Ivan kommer till ro och somnar på en annan kropp än min. Samtidigt, när jag sitter här, kan jag typ önska lite att det var jag och Ivisen som vankade runt i stället. Herregud. Är rätt himla nedkärad i den där ungen alltså. 

Lets play

Okej uppenbarligen inte proffsutrustning (hehe) men alltså: att detta kostade 99 på Intersport är så ofattbart. Nät, racket, tre "bollar". Åh herregudars vad billigt.


Att räkna saker. Med appar.

Såhär i tider då mina poäng på Nike Fuelband varit RÄTT SÅ LÅGA om en säger, så har jag ägnat desto mer tid åt att räkna andra typer av aktivitieter. Närmare bestämt amning. Alltså, att jag i snart fem månader har klickat på mobilen och en amningsapp VARJE gång vi ammat för att typ hålla koll på att han äter, hur länge, från vilket bröst osv, det är så... överdrivet mycket. Tänker sluta med denna app (obs! ersätter den med en ny, se nedan, hallå jag kan väl inte sluta logga sådär på sekunden bara för att det eventuellt inte behövs längre) exakt IDAG och då kan vi notera följande siffror:

Sedan Ivan var 3 veckor och jag började logga har jag ammat:

Höger bröst: 129 timmar
Vänster bröst 171 timmar

Totalt tid är alltså... TRE HUNDRA TIMMAR BARA.

Herregud. Trehundra timmar. Vad motsvarar det ens? Orkar inte räkna arbetsveckor men gott och väl över två månaders heltidsarbete, väl? Så pass sjukt.

Hur som helst. Såhär senare i pojkens bebistid har jag kommit på mig själv med att tycka att sömn är allt mer intressant. Därav byte av loggningsapp. Nu kör vi en som heter Baby Log och där kan en lätt klicka i symboler som betyder "nu börjar vi amma här" eller "nu ger vi ersättning" eller "nu blev det bajs i blöjan" och, alltså, "nu sovs det här". Vad jag ska göra med all data som samlas in sen? Ja men inte vet jag. Slänga, förmodligen?

Ps. Det var inte 19 timmar sedan jag bytte blöja på min unge, om någon nu reagerade på detta. Jag testade att klicka lite men bestämde mig snabbt för att precis vid att logga blöjor, där går gränsen. 


4 juli 2014

Att flyga med bebis

Jo! Har en fråga till! Jag ska ju flyga till Luleå med Ivan i slutet av månaden. Då är han alltså fem månader och lite till. Jag kan inte bestämma mig om jag borde välja fönsterplats eller gångplats, vad är liksom... bäst? Vid fönstret kan en amma lite mer privat men Ivan är sjukt ointresserad av amning när det händer något spännande (eller: händer något ALLS) runt omkring honom. Liksom tröst-ammar inte, det är inte hans grej. Vid gången kan han titta på mer grejer, tänker jag? Och vi kan lättare resa oss upp och traska runt. Så... gången it is va? Eller har jag missat någon aspekt?

Let's go ner på stan (och sen snabbt hem igen)

Igår gjorde jag det bara. Lämnade Ivan och pappan vid halv sju och drog ned på "stan" (eeeh läs: Skanstull) för att käka middag på "lokal" (eeeh läs: Restaurang China) med Lillis samt dricka tre mellanöl. Joråsåatteh. Party party. Tanken var att Ivan skulle lägga sig medelst enbart sin pappa som sällskap och då somna, men det visste jag väl egentligen innerst inne redan då jag gick att detta inte skulle ske. Vi har helt enkelt gjort det för lite. Ivan fattar inte att hos honom kan man också somna och komma till ro. Han är för van vid att amma och inte somna med flaskan osv. Aja. Oavsett vad så kändes det tryggt och som en bra tidpunkt att börja öva lite smått på det här med läggning utan mig närvarande. Jag fanns några minuter bort och skulle inte bli sen.

Att sitta vid middagsbord med en av sina bästa vänner och prata UTAN vare sig pojkvänner eller bebisar närvarande: underbart. UND-HER-BART. Och, såklart, ganska kort. Vid halv tio var partymorsan hemma igen och hennes son satt i soffan med sin fader efter två misslyckade läggningsförsök och var vid gott mod men rätt så trött. Typ såhär:


3 juli 2014

Ett fall och en lösning

Problem: bebisens smakportioner har färger. Liksom bebisens spyor. Enter: färgglada kräksstreck på vita tröjorna.



Lösning: klä barnet enbart i den färg som smakportioner har. 


Bebisnätterna. Hur är era?

På Familjeliv verkar alla tokiga / ha så himla annorlunda bebisar än jag så jag frågar er som evt innehar bebis under året och vill dela med sig: hur ser era nätter ut, ungefär?

Våra: 

Bebis somnar mellan halv nio och halv tio ungefär. Ena dagen i bärselen (inomhus, liksom gungad till sömn) och andra vid bröstet i soffan. Tredje vid bröstet i sängen och fjärde (fast detta är sällan) utan bröstet i sängen. Femte åter i bärselen (den är en favorit just nu) och så håller det på. Dvs metoderna varierar men sömnen brukar komma då, runt nio.

Med sängen menar jag för övrigt ovanpå ett babyduntäcke  i ett babynest och utan filt eller täcke på. Som en mjuk "grop" i dun, utan övertäckande tygdon. Detta i en av tre 80-sängar i bredd från Ikea. Ja okej det var kanske lite väl detaljerat. Men ni fattar. 

Första uppvaket sker en mittemellan-natt vid tolv/ett. En bra natt ut sömnperspektiv vid tre/fyra. Då äts det lite (typiskt: jag med mina pyttetuttar får halvstå/ligga framböjd över nestet, med små b-kupor eller vad jag nu har är det här med "släng fram tutten och liggamma och sov vidare" inte så enkelt nej) och kastas fram och tillbaka i lilla sängen. Kastas det och stånkas och vaknas upp så mycket att det verkar inaktuellt med ny sömn bär jag upp honom ur nestet och låter honom sova i min säng, liksom mellan mig och ett ihoprullat täcke och har armen uppåt så han trycker lilla skallen antingen in i min armhåla, eller trycker in ansiktet i duntäckesbollen på andra sidan. Det verkar viktigt att täcka ansiktet. Men snuttefilt ratar han, typ håller för andan när de kommer i ansiktet. Ser ut som de försöker kväva honom, viftar med armar och ben och liksom ber om hjälp att få bort den. Nåväl. Nog om första uppvaket. 

Andra uppvaket sker antingen vid tre/fyra, men oftast runt fem. Då är det defintivt dags att lägga honom hos mig, vid detta uppvak är han farligt nära att tycka att dagen ska starta. Liksom har öppna ögon när han äter, försöker möta ens blick och skratta osv. Och eftersom jag är av den bestämda åsikten att inga dagar börjar före sju (om det går att undvika) så sover han alltså från och med detta i min säng, vid min armhåla/tutte. Fördel med detta är naturligtvis att han sover vidare samt att det är mysigt. Nackdel är att jag själv inte sover så bra from att han hamnat där. Jag är av typen "sömnproblematisk" och behöver lite space för att få ro. Gärna sova på sidan med benen uppdragna. Gärna krama en kudde. Gärna ha ngt över det övre örat. Osv. Ja men ni fattar själva, att sova med gosig bebis som trycker sina gulliga små fötter mot ens lår är förvisso mysigt men gör EJ underverk för sömnen. 

Nu närmar sig klockan sju. Då börjar han ofta vrida sig lite. Upp går vi mellan halv åtta och halv nio för det mesta. Idag är klockan snart nio och han sover gott här bredvid mig i sängen. Rekordet var en dag på landet då han sov till 09.45. 

Ja det var lite om våra nätter det. Typiskt 1-2 uppvak men varje är relativt långt, skulle jag säga. Inte långt som i upp pch vanka med pigg bebis, men långt som i han äter inte bara och somnar om direkt. 

Enskedemorgon

Ändå härligt att inte leta fästingar eller småkryp i sängen på morgonen måste jag erkänna. Staden, vi är åter i dig. Låt funderingarna kring vad resten av sommaren ska bjuda på börja!

För den här däremot har dagen inte börjat alls. Kl 08.38 and counting.